Gud är grön, del 4: Låt oss leka med pinnar igen!

Detta inlägg är skrivet av min gode vän och kollektivkamrat Johannes Widlund. Som rubriken avslöjar är detta del 4 i bloggserien Gud är grön.

consumption

Vad har vi egentligen råd med? Har vi råd att konsumera för allt vi tjänar här i väst? De allra flesta finansministrar skulle säga att vi inte har råd att inte konsumera allt vi tjänar. Vi har nämligen byggt en ekonomisk modell med en grund som säger att framgång är mer av det vi redan har. En modell där finansiell “balans” är beroende av en exponentiell ekonomisk tillväxt.

Vi behöver allvarligt överväga om det är en modell vi skriver under och tror på. Vi behöver överväga om vi kan konsumera oss ut ur problemen konsumtionen gett oss, eller om vi, som Einstein menar, måste lösa problem på en tankenivå över den som problemet uppstod på. Inom en överskådlig framtid kommer vi vara i runda slängar tio miljarder människor på jorden. Vi behöver bygga en ny modell som fungerar även då. En modell som har som grundprincip att den ska erbjuda livets grundbultar till alla människor på ett hållbart sätt.

Har vi råd att spendera pengar på en andra plattång eller en “fondvägg som lyfter hela rummet” med en sådan modell? i min värld är det rimliga svaret nej, helt enkelt med tanke på att vi i dagsläget globalt sett tar drygt åtta månader på oss att förbruka vad vi har råd att förbruka under tolv månader. Vi i Sverige är med och försämrar den statistiken avsevärt. Skulle alla leva som oss behöver vi bara drygt tre månader. Lägg då till tre miljarder människor och en explosionsartad konsumtionsökning på många ställen i världen, kombinerat med tjurskallig ovilja att minska konsumtionen i de länder som är värst (och ja, Sverige är med på den listan), så förstår ni att vi står inför stora utmaningar.

Svaret på vad vi har råd med måste sättas i sitt rätta perspektiv. Först behöver vi se efter hur mycket vi har råd att producera. Jorden och dess resurser får bestämma. Sedan får vi se till så att vi producerar det viktigaste till jordens medborgare. Finns det sedan något utrymme däremellan, vad jorden kan ge oss och vad vi människor behöver, så kan vi väl shoppa loss för det! Det lär dock vara bra mycket mindre än vad vi är vana vid.

Men innan dess då? Vart flyttar man för att hamna i ett sammanhang där man faktiskt tänker annorlunda? Nordkorea? Det finns skrämmande få alternativ. Förutom nyss nämnda praktstat finns Costa-Rica och till en viss grad även Uruguay. Dessa giganter på världsscenen är de enda som på riktigt ifrågasätter om den vackra kapitalistist-glorifierande väg vi bygger faktiskt går åt rätt håll, eller om den går i riktning mot det stup som 97% av alla klimatforskare är eniga om kommer.

När Jesus säger att vi ska älska andra så som oss själva känns det väl också rimligt att vi börjar med att leva på ett sätt som faktiskt ger möjlighet för våra medmänniskor att leva? Att värna planeten handlar inte om att jag tycker att vi misshandlar paprikor när vi använder bekämpningsmedel. Min ståndpunkt är att den enda pragmatiska konklusionen av att se på fakta är att vi radikalt måste ändra system och leva annorlunda. Mer likt det som jag läser i min bibel. Där vi alla önskar att vi varken var rika eller fattiga, utan bara att vi har det vi behöver (Ords. 30:8).

Men med tanke på att det är så långt till de sydligare delarna av Amerika får vi väl börja leva på det viset här, ändå. Där vi har vad vi behöver, och gladeligen skänker bort resten. Gödsla med vårt överflöd så att sjukhus, skolor, solceller och träd växer fram och välkomnar de tre miljarder nykomlingar vi snart har ansvar för. Det är inte en förlust, det är att en gång för alla radera ut “vi och dom” tänket och hitta livet på riktigt. Alla de där sakerna är inte så centrala som vi kan luras tro. Se på barnen, de har lika roligt med pinnar som med tv-spel. Låt oss leka med pinnar igen.

Johannes Widlund

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 9 januari, 2015, in Ekonomi och social rättvisa, Gästskribent, Miljö och klimat and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 10 kommentarer.

  1. ‘Det är inte en förlust, det är att en gång för alla radera ut “vi och dom” tänket och hitta livet på riktigt.’

    Amen till det!!

    Gilla

    • Snarare än förlust är det ju en frihet och en stor glädje! Tänk att slippa överkonsumtion, gifter, likdelar på tallrikarna, slavar och dåligt samvete! Vilket paradis!!

      Gilla

  2. Idealen är helt rätt, men hur kommer vi dit? För att landa i någonting mer hållbart så känns det som att vägen dit innehåller en rad stup, att Gretas hemtjänst kommer att braka samman samtidigt som de uppenbart dåliga strukturerna gör det.
    Rätta mig om jag har fel.

    Gilla

  3. Gillar hela artikeln och din roliga rubrik!

    Gilla

  4. Under perioder med dålig ekonomi så är det ju de sjuka och fattiga som drabbas hårdast pga olika nedskärningar. De lever på smulor från de rikas bord.
    Jag hoppas jag har fel, men jag har svårt att tro på att en övergång från det nuvarande ekonomiska systemet till ett annat system (som på längre sikt kan vara bättre) kan ske utan kraftiga ”konvulsioner” i ekonomin som drabbar de svaga mest. Vi är beroende av systemet, så vad händer när systemet börjar paja ihop?
    Kanske finns det sätt att göra övergången mjukare, men jag tror att vi kan överskatta vår förmåga att kontrollera sådana skeenden.

    Detta berör ju något bibliskt också: Ekonomiska konvulsioner, liksom apokalyptiska händelser av annat slag, kanske inte går att ”hoppa över”  på vägen till en ny himmel och en ny jord. De kanske är oundvikliga. Precis som en person som måste gå igenom en plågsam behandling innan den blir frisk, så kan man hoppas, tro och längta efter friskheten, men inte ser man precis fram emot den plågsamma behandlingen som ligger före i tiden.

    Gilla

    • Så är det ju, det är alltid en fattig som betalar, men ändå kan man ju se att världen var ekonomiskt fattigare än idag på 1980-talet och ändå funkade exempelvis hemtjänsten bättre än idag när regeringen i många år prioriterat skattesänkningar åt rika före ökad välfärd. Så även inom detta system kan vi enskilda vända om och förändra, inte som en revolution utan som en evolution där den kristna männsikosynen och samhällsbilden får växa fram.

      Du och jag kan ju välja i viss mån och då är det ju bättre att välja Guds väg än att glatt rusa över stupets kant med alla andra, då blir det verkligen besvärligt för de fattiga. För jag tror, precis som Micael, att vi inte kan ta ut så mycket av jordens resurser utan att det skapar en katastrof ganska snart i framtiden och när vårt nuvarande system ser till att jorden kollapsar då lär det bli tufft för fattiga och främlingar.

      Gilla

  1. Pingback: Klädinköpsstopp 2015 | "Lord, Make Me An Instrument of Your Love"

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: