Vad pågår i våra kyrkor?

I många av våra kyrkor pågår saker som inte hör hemma där, eftersom de inte har sitt ursprung i Jesus Kristus. Mer och mer tränger zenbuddistiska traditioner in i våra heliga rum och man uppmanas att som kristen ”söka Gud bortom Gud”. Plötsligt duger inte Bibelns beskrivning av vem Gud är längre, man uppmanas att söka något bortom detta.

Österländska läror, meditativa avslappningsmetoder och buddhistiskt influerade terapier tränger in i den kristna världen.

Det har hänt förr att Guds folk vänt sig till andra gudar, och sedan fått se vad det fått för konsekvenser.

Vi har mycket att lära av att läsa Bibeln och dra nytta av lärdomarna i den. Det som pågår nu i många av våra kyrkor påminner mycket om det som hände på profeten Hesekiels tid, han som levde i fångenskap i Babylon och fick en uppenbarelse om hur det stod till i Jerusalems tempel. Jag uppmanar dig att läsa speciellt kap 8 och 9 i Hesekiels bok. Där beskrivs vad som pågick i Herrens hus i tron att Herren inte såg eller visste. ( Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.”(Hes 8:12b)

I dag är sanningen att det pågår yogaklasser framför altaret i våra kyrkor, yoga som inleds med solhälsningen (vilket är en tillbedjanderörelse till solguden) och sedan fortsätter med andra rörelser som även de är tillbedjanderörelse till olika avgudaväsen, zenbuddistiska meditationer likaså. Då kallar man det för ”kristen meditation”. Ofta uppmanas man att man ska ”andas ut oron och andas in Jesus” som en andningsbön. Detta ett sätt att trubba av din tankeverksamhet, så som buddismen förespråkar. Allt som talar om att man ska rabbla ett enda ord, en enda mening om och om igen, är inte från Gud. ( Matt 6:7a :”och när ni ber, rabbla inte tomma ord som hedningarna….”)

Man blandar ihop begreppen här. Det engelska ordet meditate  har också betydelsen ”grubbla på”, ”tänka”, ”tugga”,(chew, vilket betyder idissla), ”eftersinna”.

Det betyder att studera och ta in sanningen, fråga Gud: Vad menar du med dessa ord? Be över dem och be Gud om uttydning så man förstår. Att verkligen använda hjärnan och inte koppla bort den, som blir fallet om vi rabblar och rabblar och rabblar.när vi rabblar, kopplas hjärnverksamheten ned och det är det som är andemeningen med meditation; att koppla bort, att nå tomheten, Nirvana.

Det spelar ingen roll vilket ord du rabblar. Jesus eller aoum eller ohm…. Det stoppar tankarna. Det är det som är österländsk meditation, en förutsättning för att få kontakt med en osynlig energi, som många kristna luras att tro är Gud…. I kristna sammanhang kallad ”andningsbön”.

Det är inte Gud vi möte i en sådan meditation… Det är något helt annat.

Ingenstans i Bibeln står det att vi ska be andningsbön, att vi ska andas ut och in efter ett speciellt mönster för att be till Gud.

Men i buddhismen och hinduismen finns de uppmaningarna…

I Bibeln Luk 11:2-4 talar Jesus om hur vi ska be. Han talar inte ett ord om hur vi ska andas….

I profeten Hesekiels bok, kapitel 10-11 handlar det om hur Herrens härlighet lämnar templet och även Jerusalem på grund av folkets avgudadyrkan. Det kan hända även idag! Det kommer att ske, om vi inte vänder om och slutar dyrka andra gudar i våra kyrkor.

Guds härlighet kan lämna våra kyrkor och vårt land om vi inte vänder om, om vi inte säger stopp, om vi inte höjer upp våra nedhyvlade trösklar i kyrkorna och bli sanna Kristi efterföljare, följer Gud och inte människor.

I Hes 9:4 ger Gud tydliga order om att de som suckar, våndas och klagar över det som händer i templen, alltså de som vågar opponera sig, vara skillnad, vågar stå fasta i Ordet och stå upp för det, skall räddas undan domen.

Det känns trösterikt i ett samhälle där man blir utskrattad, förföljd och bespottad när man står upp för Ordet och är salt och ljus vilket vi alla kristna är kallade till.

Var välsignade!

Kategorier: Etiketter: , , ,

18 kommentarer

  1. Det spännande blir när det ska skapas mer eller mindre väl dolda vägar för islam in i våra kyrkor. Först måste kyrkorna befrias från korset. Där har man redan kommit en god bit på väg. Med korset reträtt följer Jesus. Bönen inriktas på Gud och med Gud avses även muslimernas Gud. ”Vi har alla samma Gud.”

    Gilla

  2. Det här håller jag överhuvud taget inte alls med om. Vem är du som skrivit?
    Har du lidit av ångest? Extrem oro? Har du haft en stress i kroppen du knappt kan hantera?
    Har du det, så förstår jag ännu mindre att du skriver på detta vis.
    Jesus älskar mig inte mindre för att, när jag inte orkar eller kan, rent fysiskt, jag ber ett ord istället för fullständiga meningar. Jesus älskar mig inte mindre för att jag behöver extra hjälp med att andas genom ångest och oro och då tar till Jesus och hans ord som hjälp.
    Det är just så Han är, icke-dömande.
    Jag tror ärligt talat inte du som skriver kan veta vad exakt ”kristna som gör såhär” upplever för Gud eller icke Gud. Vi ropar väl inte på andra gudar när vi faktiskt tillber Vår Gud, sanningen och vägen?
    Med vänlig hälsning, Filippa

    Gilla

    1. Filippa! Tack för din kommentar.
      Att i hjälplöshet och när inte ord finns ropa på Jesus och invänta Hans omfamning är inte samma sak som att rabbla. Det räcker att säga Jesus hjälp en enda gång så hör Han dig. Ja Han till och med vet vad du behöver innan du ens kan forma orden. Gud älskar alla människor oavsett vad de är eller vad de gjort, det var inte det som inlägget handlade om.
      Gud välsigne dig!

      Gilla

    2. Hej Filippa! Gud välsigne dig. Naturligtvis behöver vi inte alls be fullständiga meningar för att Jesus ska höra oss – Han sa själv att Han hör redan innan vi bett (Matt 6:8). Och naturligtvis kan Han hjälpa dig att andas när det är svårt. Det Désirée pekar på är att österländska religioner och tekniker inte alls är nödvändiga för att detta ska ske – Jesus är mer än tillräcklig! Allt gott!

      Gilla

  3. Det jag menar är att ”att rabbla” kan vara ett sätt att hitta ett lugn, ett lugn som faktiskt Jesus själv ger. Det är i oro, ångest och stress som detta hjälper människor. Och att få blanda in Jesus istället för dessa österländska religioner tycker jag är helt fantastiskt. Det är svårt att leva i den här världen, för vissa av oss krävs mycket för att klara det, och då kan dessa andningsövningar, där man ”rabblar” Jesus Kristus, jag älskar dig (tex) vara helt perfekta. Det är ju att blanda in Jesus i sin stress/oro/ångesthantering.
    Men, vi kan tycka olika och det är helt okej det med!

    Allt gott,
    Filippa

    Gilla

  4. ”Österländska läror, meditativa avslappningsmetoder och buddhistiskt influerade terapier tränger in i den kristna världen.”

    Det finns gott om icke-Österländksa kulturer utanför den Buddhistiska traditionen som likaså använder sig av olika meditativa övningar. Vad är problemet med att använda en meditativ övning om målet är att förbättra relationen med Gud? Om en böneteknik fungerar för dig betyder det inte att den per automatik fungerar för mig.

    Det finns massor som inte omnämns i bibelns texter. Eftersom Jesus inte skrev en bokstav av Bibelns texter utan överlät åt apostlarna att pilla med det så var det dessutom deras avväganden av vad som skulle skrivas ned som blev avgörande. Johannesevangeliet 21:25 förtydligar det: ”Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.”

    Bibelns texter innehåller alltså det allra nödvändigaste men inte allt. Om den nu inte innehåller allt Jesus sade eller gjorde finns det alltså massor som inte alls finns med. Är det då alls konstigt att kristendomen utvecklas med tiden varefter vi får mer undervisning av Gud?

    Gilla

  5. För mig känns det inte som det är metoden som är det viktiga utan det vi fokuserar på. Alltså om något är bra eller dåligt har mer att göra med vart det leder vårt fokus och vad det får oss att tillbe. Tycker absolut det är fel att hävda att allt är samma sak, eller att som kristen sjunga mantran till hinduistiska gudar, men att t.ex. använda en viss rörelse, andas på ett visst sätt, eller be på ett visst sätt tycker jag inte är fel eller att man kan ha monopol på ett visst sätt att tillbe inom en viss religion. Det viktiga blir istället vart det leder oss och vilken innebörd vi lägger i det. Vet kristna som ägnar sig åt ”kristna yogaformer” och att de upplevt att detta dragit dem närmare Gud. Det handlar då inte om yoga med sanskritmantran eller sutracitat utan att man använder yogarörelser och andningsteknik för att lugna kroppen med lovsångsmusik i bakgrunden och meditation över bibelverser. Inom klostertraditionen har man använt sig av upprepade böner och att synkronisera detta med andningen. Ska man vara vaksam? Ja absolut. Problemet som kan följa av att använda tekniker med tydlig koppling till andra filosofier och religioner är just att man måste vara noga med att fokus är på Jesus och att inte de som kanske har en bakgrund inom andra religioner eller som inte är så starkt förankrade i sin tro på Jesus ännu dras åt ett annat håll, eller att ens vittnesbörd skadas av att man ägnar sig åt detta. Men att det skulle vara fel i sig att använda en ”teknik” för att tex lugna kroppen i bön kan jag inte hitta stöd för. Vet även jag hur det kan vara att leva med ångest och oro och behöva olika andningstekniker för att nå någon form av stillhet. Jag tror vi kanske snarare skulle behöva mer av renodlade kristna varianter på detta, just för att slippa använda sådant som mer förknippas med andra religioner istället för att bara avfärda det som onödigt eller felaktigt.

    Gilla

    1. Tack Ulrika för din åsikt! Gud välsigne dig!
      För egen del tittar Jag på hur Jesus lärde sina lärjungar att be och få frid, eftersom jag är en Jesu lärjunge. Ingen av dessa blev uppmanade av Jesus att försöka med olika övningar för att få frid. Inte ens när de måste varit livrädda och fyllda av dödsångest efter det att Jesus dött på korset och de gömde sig i rädsla för de romerska soldaterna, står det att de gjorde något annat än att de bad. De skulle bara be. Det hade Jesus lärt dem.Så enkelt, så enkelt precis som hela Evangelium är enkelt. Ibland finner man inte ord, då man mår riktigt dåligt eller är riktigt rädd, ett enkelt ”Jesus hjälp” är det bästa hjälpmedlet då för mig. Direkt kommer friden, och jag kan andas igen. Han vet vad vi behöver innan vi ber om det. (Matt 6:8)
      Jag tycker inte att det finns anledningar att göra annorlunda. Vi som är Guds barn har redan Guds frid och DHA inom oss. Vi behöver inte gå över ån efter vatten, med hjälp av olika tekniker, Friden finns där i Guds närhet, om vi väljer att vara just där, i Hans närhet även de dagar när vi mår prima! Då får vi en intimitet med Honom som är underbar! Då är det inte långt till Honom när ev ångest kommer krypande.
      Det är så jag valt att leva.
      Har naturligtvis respekt för dina åsikter.
      Det är gott med en diskussion!
      Åter igen all välsignelse till dig!

      Gilla

      1. Jag förstår hur du menar, samtidigt tänker jag att man inom klostertraditionen väl måste ha utvecklat vissa böneformer och ”metoder” just utifrån erfarenheten av att människan är kropp, själ och ande och att man kan behöva hjälp att komma till ro i kroppen, hjälp att fokusera sinnet o.s.v. Jag upplever ett problem när du säger att friden kommer direkt av att du säger ”Jesus hjälp”. Jättebra att det fungerar så för dig, men det är inte alltid självklart att det är så enkelt. Att en oro lindras automatiskt för att man ber Jesus om hjälp behöver inte vara mer självklart än att en fysisk sjukdom helas automatiskt när man ber Jesus om hjälp. Hur mkt man än tror vet vi att det inte alltid sker ett mirakulöst helande. Tror att Jesus är lika lite emot att man använder sig av andningen för att lugna kroppen t.ex. som att han skulle vara emot att använda medicin om man har psykisk eller fysisk sjukdom, även om man ytterst vänder sig till Gud med sina bekymmer. Däremot får man naturligtvis inte tro att man MÅSTE använda sig av ett visst sätt att be för att Gud ska lyssna t.ex. eller att metoden i sig skulle lägga till någon dimension till Gud, eller som du hänvisar till i din text att man skulle söka ”bortom Gud”. Gud talar till mig på många sätt, och det är tydligt att Han har full koll på min personlighet för Han brukar välja sätt som blir väldigt konkreta för just mig, och som blir svåra för mig att förklara bort som att det nog bara är jag som känner något eller tänker något. Andra kanske nås bättre på andra sätt. Tänker att det är lite lika med detta. Menar alltså inte att vi söker något annat än Gud som att Gud inte skulle vara tillräcklig eller fullständig eller lägger till något utan bara att vi kan behöva olika sätt att närma oss Gud.

        Gilla

        1. Kristna kyrkor ska inte använda sig av specifika österländska metoder. Däremot finns det ju en egen kontemplativ tradition. Hur ser ni på den

          Gilla

          1. För mig är ”de specifika österländska” metoderna mindre alarmerande än de islamistiska riktningar som kristenheten hjälper fram på all tänkbara sätt.

            Gilla

      2. Du skriver: ” Ingen av dessa blev uppmanade av Jesus att försöka med olika övningar för att få frid. Inte ens när de måste varit livrädda och fyllda av dödsångest efter det att Jesus dött på korset och de gömde sig i rädsla för de romerska soldaterna, står det att de gjorde något annat än att de bad. De skulle bara be. Det hade Jesus lärt dem.”

        Allt Jesus sade eller gjorde finns inte med i evangelierna eller hur.

        Gilla

        1. Peter: Nej allt står inte i evangelierna. Jag har valt att tro på det som faktiskt står där och inte lägga så mycket energi på det som INTE står där. Naivt? Ja kanske, men det har hjälpt mig att tro, tro som ett barn. Det är jag kallad till och det funkar för mig.
          ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in” (Luk 18:17)
          Gud välsigne dig!

          Gilla

          1. Och jag tror likaså på det som står beskrivet i evangelierna men det utesluter inte att ny information kan komma ifrån Gud. Löftet att han skulle vara med sina lärjungar i alla dagar intill tidens ände innebär ju faktiskt gemenskap med kommunikation.

            Att då som du klassa allt som inte direkt står omnämt i evangelierna som ont är lite märkligt.

            Må Gud välsigna dig med.

            Gilla

  6. Jag tycker det är fullständigt obegripligt att kristna ens vill ha det minsta med andra religioners läror att göra, än mindre praktisera dem. Det räcker med att lyssna på de som sysslat med österländsk meditation och kan berätta att om att allt de tagit in i slutändan blir allt annat än avslappning, som man borde förstå att det är något man ska låta bli. Istället för att fokusera all sin tid på Jesus så vill man alltså rabbla ett ord, ett mantra, som i realiteten är namnet på en demon. Det är andemakter man sysslar med, inte mental träning. Inte vill väl en kristen fyllas av demoner?

    Gilla

  7. Jesus håller på att förminskas till anpassligt koranformat. Korset tas ner från ställen där det varit givet. I en sjukhuskyrka togs korset ner efter krav från islamtroende, som fick bönemattor i kyrkan som nu kallas meditationsrum.

    Det finns pingstkyrkor med formenliga respektive informella beslut om korsförbud med olika hänvisningar.

    Ärkebiskopen har poängterat vikten av att vi inte generar muslimerna med att sätta Jesus före Muhammed. Jag noterar att hon har viss framgång i det avseendet.

    I de kristnas anpasslighet inför Kristusfrämmande religioner är det Jesus som får krypa till korset.

    Gilla

Vad tänker du?