Vad gör vi av kristna ungdomars glöd?

För lite mer än en vecka sedan hade jag förmånen att få undervisa en kväll på ett konfirmationsläger någonstans i Småland. Pigga glad ungdomar fyllda av Helig Ande och en glöd för Guds rikes spridning som saknar motstycke. Blir inspirerad och hoppfull. Hoppfull inför framtiden när jag ser unga människor vara hängivna Jesus.

Efter mitt undervisningspass hade vi en kort andakt och sedan bjöds ungdomarna in till förbön. Jag var en av dem som hade glädjen att få betjäna dessa fina med bön.

På vägen hem igen slogs jag av en insikt, en insikt som rörde mig och som gjorde mig bedrövad. Mer än hälften av alla de ungdomar som kom till mig för förbön hade en sak gemensam; de saknade uppbackning när de kom hem till sina församlingar igen. Deras rädsla var nu att den glöd och närhet till Jesus som de upplevt på konfalägret skulle falna igen, precis som den alltid gjort efter lägerverksamhet och konferenser. De ville så förtvivlat gärna ha kvar denna glöd, denna kraft när de kom hem till sin församling igen.

Det gjorde mig bedrövad. När jag frågade samtliga dessa ungdomar om de inte hade någon lärjungaträning hemma i sina församling, visste de flesta inte ens vad det var. De flesta trodde att filmkvällar, lekar och annan samvaro var lärjungaträning..

Många hade få kristna vänner och kände inget stöd eller uppbackning från de äldre församlingsmedlemmarna när det gällde att be för sjuka, prata om Jesus för andra, betjäna andra med förbön. Många visste inte ens om att de kunde be för andra än kanske de kompisarna de fått nu på lägret, och snart skulle de skiljas åt och spridas över landet igen.

Ungdomarna uttryckte en längtan och en glöd för att förmedla Guds rike till andra, en så stark längtan att de var förtvivlade över att inte få hjälp av någon som konkret talade om och visade,  gick före dem. De ville verkligen uträtta någon, få Guds rike att gå framåt. De hade glöden, längtan, kraften, och också kunskapen, men de visste inte hur de skulle förmedla den.

Jag blir bekymrad över hur det står till i våra församlingar! Det är nästan så man hör ut ur kyrkobyggnaderna hur det snarkas där inne! Det sovs i kyrkbänkarna! Många protesterar när jag säger så.

Till sitt försvar gömmer man sig bakom olika verksamheter som ska rättfärdiggöra att församlingarna verkligen GÖR någonting, kaffé, bingo, olika sorters konserter men kända eller okända lövsångare, artister eller annat, drop-in-dop, drop-in-vigsel, after work-gudstjänster, Afternoon Tea, ja listan kan göras hur lång som helst, och det är ju inte fel i sig, men väldigt få församlingar ägnar sin tid åt det vi är kallade att göra; nämligen att träna ”arbetare” till skörden! Ingen skörd utan arbetare och hur i hela fridens namn ska arbetarna komma arbeta om de inte vet vad de ska göra?

Det finns ingen arbetsplats någonstans där det inte förekommer introduktion, då en redan anställd medarbetare talar om och visar hur arbetet går till.

Så borde det också fungera i våra församlingar. I allra högsta grad med våra kristna ungdomar! Vilken resurs!

Alla skriker om väckelse. Väckelsen är redan här! I oss alla! Det är bara det att vi kan inte sitta stillar kyrkbänken och vänta på att Gud ska göra något! Han har givit oss redskapen redan; sitt Ord och lemmarna i församlingen.

Han har redan lagt ned allt vad vi behöver i våra hjärtan den dagen vi tog emot Honom som Herre i våra liv. Vi behöver varandra för att styrka, träna, uppmuntra och påminna  varandra om vad vi faktiskt redan har. Det kallas lärjungaträning. Att gå före, att visa konkret att det finns inget naturligare än evangelisation!

Vi måste ta hand om vår framtid; Våra kristna ungdomar. Annars går en hel generation av kristna förlorade.

De vill, de är nyfikna, de glöder av längtan att få ge vidare av det de själva fått,men känner sig så förtvivlat ensamma om det när de kommer hem till församlingen igen från sina konferenser, konfalägret och andra läger.

Det måste bli en förändring! Vi måste låta våra ungdomar få blomma ut i sin tro, möta dem, uppmuntra dem och ta tillvara på den glöd de har inom sig!

Tillsammans kan vi göra underverk för Guds rike!

Var välsignade!

About desireekjellin

Gift flerbarnsmamman och Jesu lärjunge.Bloggar, föreläser, undervisar församlingar om faran med det österländska inflytandet i våra församlingar och i samhället. Har skrivit en bok som kommer ut nu i höst på Sjöbergs Förlag som heter "Flickan som slutade ljuga" Brinner för husförsamlingar och evangelisation, lärjungar som gör lärjungar....älskar att tala om enkelheten i evangelium. Älskar att leva som Jesu lärjunge.

Posted on 23 juli, 2015, in Evangelisation och mission and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: