Jag och några vänner har precis kommit tillbaka från en resa till Jesus Army i Storbritannien, en karismatisk och evangelikal församlingsrörelse som har praktiserat fullständig egendomsgemenskap i 40 år.
Drygt 400 lärjungar bor i sammanlagt 40 kommuniteter runtom i England, där de har allt gemensamt. Alla inkomster och utgifter går via den lokala kommunitetens konto, och överskottet går till en nationell fond som sköter större inköp och renoveringar samt ser till att det råder jämlikhet mellan kommuniteterna.
Inspirationen till detta har Jesus Army fått från de första kristna i Jerusalem: ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde” (Apg 2:44–45).
Denna egendomsgemenskap var välspridd i den tidiga kyrkan: Justinus Martyren i Rom beskrev i mitten av 100-talet hur de lade pengar i en gemensam pott där och delade ut åt var och en som led nöd, och Terrullianus i Karthago skrev 50 år senare: ”Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur!” Den utomstående betraktaren Lukianos beskrev kristna på följande sätt: ”De föraktar egendomar, och delar dem inbördes.”
I Sverige i dag finns det dock extremt få frikyrkliga kommuniteter som har fullständig egendomsgemenskap – faktum är att jag bara känner till en enda: Maranata i Bromma.
I de stora frikyrkliga samfunden är egendomsgemenskap helt ickeexisterande. Och då talar vi om bibeltroende samfund som normalt ser den apostoliska urförsamlingen i Jerusalem som normativ, när det gäller exempelvis andedop och apostolisk undervisning.
Argumentet som ofta används är att alla inte behöver leva i egendomsgemenskap. Men sedan när innebär det att ingen ska göra det? Föreställ er att inte en enda av Sveriges pingstförsamlingar bad för helande, och när någon påpekade att Bibeln förespråkar helande invände pingstvännerna: ”Alla har inte helandets gåva!”
Egendomsgemenskap bör praktiseras i mycket större utsträckning inte bara för att det är bibliskt utan också för att det utrotar fattigdom.
I den apostoliska urförsamlingen led ingen någon nöd (Apg 4:34).
I Jesus Armys kommuniteter finns inte heller någon nödlidande, och ingen är rik heller för den delen.
Tänk vilken skillnad frikyrkan skulle kunna göra för kristna EU-migranter, asylsökande och hemlösa om vi startade kommuniteter där de fick boende och syskongemenskap. Tänk hur mycket enklare det skulle bli för den kristna svenska ”medelklassen” – som ju är en global överklass – att leva enkelt om kommunitetsliv blev mer normalt. Tänk vilket profetiskt vittnesbörd vi skulle vara om det i varje stad fanns minst en kristen kommunitet där ingen lider nöd och som regelbundet ber och evangeliserar för sin omgivning.
Därför vill jag uppmana kyrkoledare av olika slag att be och fundera över hur egendomsgemenskap ska bli mer vanligt i deras församlingsrörelse, och alla kristna syskon som längtar efter detta vill jag uppmana att förena sig och sätta igång! Vi har inget att förlora, förutom allt vi äger.
Micael Grenholm, teologistudent
Hela Pingsten 
Micael!
Nu verkar det som att du vill styra, domdera och tala om för andra hur de skall leva och vandra.
Att du vill leva i egendomsgemenskap och kommuniteter är väl ok, men alla är inte överens med dig om detta.
Låt Gud leda och tala till dem han vill och är det en angelägenhet för Gud, så lär han väl pocka på fler att börja leva i detta. Mig har han inte gjort detta och förhoppningsvis så kommer han inte heller att göra det.
Jag tror förvisso att det kan vara rätt för en del, men långt ifrån alla och problemet, eller det problematiska i det du skriver, är att du sätter dig på Guds tron och talar om vad hans utvalda skall göra. Låt Gud sköta sitt och sköt du ditt.
Bj
GillaGilla
Björn. Läs: ”som om Gud inte finns” av Magnus Malm. Handlar om sekularisering. Jag och Micael brukar hamna på kollisionskurs, men denna gång tycker jag han håller en respektfull nivå. Manar mer till eftertänksamhet än påprackning. Anledningen till bokrekommendationen är att han tar upp relativismen ” det som är sant för dig…”. Det argumentet faller rätt hårt.
GillaGilla
Det fungerade dåligt i Jerusalem för snart 2000 år sedan. Det dröjde inte länge förrän Paulus fick göra insamlingar till de fattiga där så de skulle överleva. Det kanske berodde på att de gjorde något som de inte fått befallning om. Paulus som är hedningarnas apostel ger inga instruktioner om egendomsgemenskap. Visst kan man göra det, jag förstår att det lockar vänstersympatisörer. 🙂
GillaGilla
Hej SÅ! Om du vill utmanas lite och/eller fördjupa dig i vilka argument jag och andra egendomsgemenskapsförespråkande kristna har rekommenderar jag dig att kolla på följande klipp:
Det är jag tillsammans med Huw Lewis och Mike Farrant som levt i egendomsgemenskap i nästan 40 år i Jesus Army som går igenom sju vanliga argument mot egendomsgemenskap. Tre av dem nämner du i din kommentar, och de är väldigt enkla att punktera:
1. Det finns ingenting i Bibeln som säger att insamlingen till Jerusalem på 50-talet berodde på att egendomsgemenskapen havererade eller skapade fattigdom. Tvärtom är det svårt att tänka sig hur en rättvisare fördelning av resurser skulle leda till fattigdom – de tidiga kristna uppmanades ju inte att sluta jobba, bara att dela inkomsterna rättvist så att ingen led någon nöd. Många alternativa förklaringar till fattigdomen i Jerusalem är möjliga, såsom en hungersnöd, förföljelse eller att väldigt många fattiga joinade församlingen under kort tid.
2. Jesus uppmanar inte bara en rik ung man (Mark 10:21) utan alla sina lärjungar (Luk 12:33) att sälja vad de äger och ge pengarna åt de fattiga. ”De sålde allt vad de hade” är de ord Lukas sedan använder för att beskriva egendomsgemenskapen i Apg 2 och 4. Jesus hade också sagt att den som inte avstår från allt han äger inte kan vara Hans lärjunge (Luk 14:33), och att kristna inte ska ha skatter på jorden, dvs. rikedom (Matt 6:19).
3. Paulus ger inga instruktioner om att samlas till gudstjänst, fira nattvard (med undantag för en församling där han behövde korrigera missbruk av denna) eller döpa nykonverterade. Sånt förutsätts helt enkelt, ungefär som att egendomsgemenskap förutsätts i exempelvis 2 Thess 3:10. Vi vet från kyrkohistorien att egendomsgemenskap praktiserades långt utanför Jerusalem, som i Rom och Karthago.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Micael!
Likväl som Jesus poängterar kravet om att försaka/sälja allt han äger, för att kunna vara hans lärjunge, samma sak gäller att hata sin moder, fader, syster, broder, ja där till sitt eget liv, annars kan man inte vara hans lärjunge.
Så hur är det nu, hatar du dina föräldrar, dina syskon och dig själv, om inte så kuggar du rejält för Jesu krav.
Bb
GillaGilla
Du tycks inte kunna din historia speciellt väl, Jerusalem-församlingen var inte fattig pga egendomsgemenskap (vilket praktiserades av kristna på andra platser också, insamlingen i Korint är ju ett sådant exempel) församlingen där var fattig pga förföljelser och pga att de flesta aldrig varit rika i den församlingen. Redan Jesus och hans lärjungar praktiserade egendomsgemenskap, de försörjdes av en grupp förmögna kvinnor som delade sina tillgångar. Rakt genom kyrkohistorien går egendomsgemenskapen, den har tagit sig olika uttryck: klosterväsendet, laestadianismens oeftergivliga krav på gästfrihet eller kyrkoskatt/tionde är några exempel.
Det normala för kristna är att inte se på det vi har fått förvalta som vårt eget utan Guds.
GillaGilla
Hallå där Björn,
”In Hebrew, “hate” can also mean “love less” or “put in second place,” and “love” can mean “love more” or “prefer.” For example, Genesis 29:31 states that Leah was “hated” (by Jacob), but the context indicates that Leah was not unloved, but rather loved less than Jacob’s other wife Rachel.”
(Källa: exempel 1 i http://jewishstudies.eteacherbiblical.com/cataloging-the-new-testaments-hebraisms-parts-1-5/ )
– hälsar fröken Cissi
GillaGilla