Klaga? Hjälpa? EVANGELISERA!

Vad ska vi göra åt det högst aktuella ämnet Flyktingströmmar?

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matt 28:18

Att förkunna evangelium till jordens yttersta gräns är vårt Jesus-givna uppdrag. Ofta i kyrkan ber man för att alla människor över hela jorden ska få höra evangelium, eller åtminstone ber man att alla människor få frid i sina hjärtan och finna mål och mening med sina liv.

Samtidigt koncentrerar vi mycket av vårt överskott av pengar resurser och tid att hjälpa människor i nöd praktiskt med mat och boende och underhållning i hopp om att deras liv ska bli mer drägliga. Att de ska finna frid, mål och mening.

Kan människor få frid, mål och mening utan evangeliet? Nej, jag tror inte det.

Absolut är det viktigt att människor som lider nöd ska få sina basbehov uppfyllda!! Vi som har pengar i överskott ska såklart ge till dem som inte har.

Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.

Luk 3:11

Men vi ska inte förvänta oss att det kommer ge dem frid, ge deras liv mål och mening. Det ger bara evangeliet. Rent och klart förkunnat evangelium är det enda som ger frid, mål och mening.

Jag har de spenderat de senaste åren på EFS nav Johannelunds teologiska högskola, och där talas det mycket om mission. EFS är stolta över sina missionärer som de senaste 150 åren (för att vara exakt, det är jubileum i år) rest till otillgängliga områden och nått tidigare onådda folk i linje med Jesus missionsbefallning. Fortfarande ber man om att evangeliet ska nå ut.

Vi kristna tror, förhoppningsvis, att det som Jesus befallde är Guds vilja. ”Gå ut och…” Ofta säger vi dessutom att Guds vilja visar sig genom omständigheter.

Vad lever vi i för omständigheter nu? Vi har en flyktingström av aldrig tidigare skådade proportioner förutom vid 2:a världskriget, och även om ytterst få procentuellt kommer hit upp till Norden finns det mycket att göra.

Gud svarar ibland, eller ska jag säga oftast, på bön på oväntade sätt. Visst, Han förbereder och skickar utlandsmissionärer från de s.k. kristna länderna till de icke kristna, men när det inte räcker för att nå alla människor så att Han ska bli nöjd, för Han människor till oss. Här i Sverige har vi ett fantastiskt uppdrag att förkunna evangelium för alla som Gud skickat hit till säkerhet, så att de kan få lära känna Jesus. Han liksom säger: ”Här har ni 81 000 människor av vilken en ganska stor del inte är kristna, är ni nöjda eller ska jag skicka fler?”

Vad gör vi då? Säger vi ”Nej hit ville vi inte ha dem då tar de ju våra jobb?” eller uppfyller vi på nåder deras basbehov av mat och boende och förväntar oss att det tillsammans med hederligt arbete (eller ska jag säga slavgöra?) ska ge dem frid, mål och mening?
Eller följer vi Jesus ord och tar tillfället i akt att predika evangelium?

Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Joh 14:27

Och då frågar jag er kära läsare: Hur gör vi för att sprida evangelium till de som söker skydd i Sverige? Skriv gärna och dela med er av erfarenheter och idéer!

/undrar Sunniva

About suri

I study art and myself right now, am a teologian, a vegan, freelance webdesigner and amateur photographer. Longing always to celebrate mass, live in cloisterlike environment with thinkalike believers, for the birthpaions of the world to end, and to see the Lord Jesus Christ face to face. Born in 88 and hoping to give full value to the true meaning of living. May the Lords peace be with you / Sunniva

Posted on 8 september, 2015, in Aktuellt, Asylaktivism och altruism, Evangelisation och mission and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 9 kommentarer.

  1. Att sprida evangelium till dem som inte vill höra på det örat, lönar det sig?

    Gilla

    • Hesekiel 2:5-7 : De är ett motsträvigt folk, men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ De kommer att inse att en profet har varit hos dem. Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk. Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem.

      Matteus 28: 18-20 ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

      Fil 2 : 9-11 Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

      Gilla

  2. Matt Dillahunty säger det väldigt bra här; ”life is its own reward!… While you have life, while you’re able to breathe and eat and interact and love and have sex and listen to music and engage in all these wonderful activities, just go for a walk and look around! How could anybody lack joy and a meaning and a purpose?”

    Gilla

    • (Svar på den anda som summeras upp i citatet ”Kan människor få frid, mål och mening utan evangeliet? Nej, jag tror inte det.” från artikeln)

      Gilla

      • Jag tror ändå han har fel och litar på Sunniva och Augustinus. Han uttryckte saken ungefär så här: Vi är skapade till gemenskap med Gud och vår själ är orolig i oss tills vi funnit den gemenskapen.

        Intressant att Dillon tar upp sex och musik för min tes är att vår tid söker den föreningen som Augustinus talar om främst i den romantiska kärleken, det är bara att se på alla kärlekssånger som skrivs, sjungs och blir omtyckta. Men ingen människa pallar för trycket att vara Gud för en annan människa och därför blir sexuella relationer, och även vänskapsrelationer, så bräckliga. Söker vi Gud för hålet i själen som bara Guds Ande kan fylla, blir våra relationer med medmänniskorna också helare, det är min iakttagelse.

        Gilla

        • Jag litar isåfall inte på Sunniva och Augustinus, för min livstörst har inte minskat det minsta för att jag slutat tro! Om något befinner jag mig i mitt livs lyckligaste, mest fridfulla period sen de tidiga barnaåren. Jag har inte upplevt att min själ blivit orolig av det eller saknar något (bortsett från att jag under min övergångsfas hade något av en livskris, men det är inte särskilt förvånande – att ändra uppfattning om i princip hela sin världsbild kan vara ganska omskakande, inte minst om man tidigt fått lära sig att konsekvenserna av detta kan bli helvetet).

          Jag söker förening och gemenskap med många runt mig, men jag förväntar mig inte att någon ska vara min gud, inte ens av en romantisk partner förväntar jag mig att att de aldrig ska svika mig på något sätt. Mänskliga relationer är ganska bräckliga, men inte för bräckliga för att hålla om man visar varandra hänsyn, kan förlåta och förstå och inte sätter upp orealistiska förväntningar som att den andre ska vara ens gud, som du uttryckte det. Och de är allt annat än meningslösa – de tillfredsställer iallafall mitt behov av kärlek och kontakt.

          Gilla

          • Jag var otydlig där, inte menar jag att mänskliga relationer är meningslösa, tvärtom är kristendomen att leva i gemenskap, inte bara med Jesus utan också med hans kropp. Det framgår ganska tydligt av denna blogg, tänkte jag, så jag tyckte det var onödigt att påpeka. Men nu gör jag ändå det.

            Livstörst har vi alla om vi inte är djupt deprimerade eller mycket lýckade buddhister (målet där är ju att släcka livstörsten), den tror jag kommer från livets källa som är Gud och den törsten släcks av den källan, det litar jag på.

            Jag blir glad av att du ändå hittar till denna blogg och dessutom kommenterar och därmed fortsätter hålla Jesus-frågan levande. Den öppna attityden hedrar dig, många i din sits blir bittra och stänger för nya samtal. Precis som många kristna stänger till om sig när de hittat hem. Jag är övertygad om att Jesus älskar dessa möten och vill att vi ska samtala om det viktiga i livet oavsett livsåskådning.

            Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: