Vad ska vi ersätta Jesusmanifestationen med?

Jesusmanifestationen i Umeå förra året

Jesusmanifestationen i Umeå förra året

Jesusmanifestationen i Stockholm är något av det närmaste kristenheten i Sverige har kommit det bibliska bruket av att samlas på tempelgården varje dag för att proklamera Evangeliet. I Apostlagärningarna läser vi om hur alla kristna i Jerusalem – över 3000 – samlades vid Salomos pelarhall varenda dag, och ett av de primära syftena var att förkunna att Jesus är Messias (Apg 2:46, 5:12, 42). Denna utåtriktade form av gudstjänst spred sig vidare till församlingar i andra städer, som då evangeliserade i synagogor, offentliga hörsalar eller på gatan, som jag skriver i miniboken Kom in, gå ut.

Jesusmanifestationen har alltid varit ett ekumeniskt projekt, men utan tvekan har det också funnits en stark evangelisationsaspekt av eventet när tusentals kristna har marscherat runt huvudstaden med budskap som ”Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet” och ”Jesus är bäst!” Jesusbiblar har delats ut, vittnesbörd om hur Gud har förvandlat människors liv har basunerats ut i högtalarna på Kungsan, och lärjungar har lärjungatränats i att våga stå för sin tro offentligt.

Nu lägger Jesusmanifestationen ner, åtminstone i Stockholm. Anledningen är lite diffus, det är inte det på senare år sinande deltagarantalet, inte heller någon splittring, och ekonomiska problem anges inte heller. Utan det beror på att ”frukten är mogen”. Domprost emeritus Hakon Långström säger ”När det här startade var det aldrig menat att bli en institution, utan det var en gräsrotsrörelse”. Och då är han en representant för en rätt så fet institution. 

Varför blir något automatiskt en institution om det sker regelbundet? Och om det i så fall är dåligt, ska kyrkan då inte avskaffa gudstjänster, konferenser, söndagsskolor, teologiska utbildningar och allt annat som är sjukt mycket mer institutionaliserat än vad Jesusmanifestationen någonsin var? När det gäller de flesta frikyrkosamfund var det inte menat att de skulle bli institutioner heller när de startade.

Jag köper för övrigt inte att saker som är institutioner eller liknar det är automatiskt obibliska – Jesus sa åt oss att predika Evangeliet åt alla folk och det ska vi göra, så mycket som möjligt. Det viktigaste är den lokala församlingens gatuevangelisation, men ett event som Jesusmanifestationen har varit till inspiration och uppmuntran för sådan vardagsevangelisation. Så nu är frågan, vad ska vi ersätta Jesusmanifestationen med? Hur ska vi fortsätta främja praktisk enhet och att stå upp för Jesus i offentligheten?

De samfund som varit involverade i JM har förstås en fantastisk chans att få svara på den frågan och gå före när det gäller gatuevangelisation i Sverige. En vän skrev till mig att Jesusrörelsen aldrig kommer från samfundsledningars beslutsbord, men det är en självuppfyllande oprofetisk profetia. Det är klart Gud kan använda även de kristna som sitter där. Tänk er om alla pingstförsamlingar i hela Sverige gick ut en gång i veckan och evangeliserade en timme på gatan. Eller om EFK:s Torpkonferens flyttades in på torgen i centrala Örebro och hade möten och seminarier i det offentliga istället. Sörj inte det som varit, nu bygger vi Guds Rike framåt!

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 16 september, 2015, in Evangelisation och mission and tagged , , , . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. På varje ort borde församlingar gå samman och bilda lokala ”Jesusmanifestationer” Jag håller med dig och tycker att du är ett föredöme genom er utåtriktade verksamhet i Uppsala. Önskar Dig och Dina medarbetare Guds rika välsignelse!

    Gilla

  2. Kanonbra skrivet Michael!
    Jag undrar bara om det verkligen var så att Hakon Långström menade att institutioner är något dåligt? Eller menade han bara att JM aldrig var tänkt att bli det, precis som han skriver? I övrigt håller jag med om att det är tråkigt att de lägger ner det. Samtidigt känns det som att vi främst behöver mer vardagsevangelisation för att nå det här landet med evangelium 😀

    Fortsätt med din del i byggandet av Guds rike.
    Frid och Kärlek

    Gilla

  3. Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:
    Frågan är viktig och därför vill jag sprida den, utan att ha något eget förslag. Jag tilltalas av tanken på lokala manifestationer.

    Gilla

  4. Ja, lokala manifestationer är bra. I Kiruna hade vi förr ”Söndagsskolans dag” på hösten då inte bara söndagsskolbarn utan alla kristna i stan tågade genom stan med facklor och plakat till kyrkan för en ekumenisk familjegudstjänst och fika. Den kunde gott återupplivas.

    Vi tryckte också upp knappar där det stod ”Jag tror på Jesus” som alla kristna som ville fick bära och under de två första veckorna satte vi också upp affischer på stan med samma röda färg och text där vi undertecknade med våra namn.

    Detta gjorde vi på hösten just vid skolstart för knapp-kampanjen och fackeltåget inför Allhelgonalovet då facklor är mysigt i höstmörkret innan snön kommit.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: