Jag skulle egentligen publicerat något helt annat idag, men på grund av de senaste dagarnas händelser blev planerna ändrade.
I veckan har vi läst om ofattbara gasattacker i Syrien. Filmer spelas upp i flödet på facebook, så grymma att jag velat kasta telefonen i väggen och skrika rakt ut i förtvivlan. Och igår, terrordådet mitt i Stockholm centrum. Den ondska vi tidigare litegrann kunnat hålla på avstånd stod helt plötsligt mitt framför oss. Nu kunde vi inte längre skrolla förbi, inte när det gällde människor som kunde vara släkt och vänner.
Jag vet att många nu är rädda. Arga och ledsna. Som känner att det inte finns något slut på den smärta och nöd som råder i världen. Jag har själv gråtit många tårar denna veckan, och gårdagens attack i Stockholm känns fortfarande overklig.
I tider som detta känns det extra viktigt att vi som tror på Jesus också kan visa för människor att det finns ett hopp. Ett ljus. En källa som aldrig sinar. Som endast vill väl. Som kan komma med tröst, även om allt känns svart. Vi måste finnas där nu. Det är dags att kliva fram ordentligt och visa att ljuset övervinner mörkret.
Så låt oss be. För Stockholm. För Syrien. För världen. För de som är skadade, som sörjer eller är rädda.
Jag önskar er alla Guds frid!
Hela Pingsten 