Migrationsverkets absurda kristendomsfrågor

De senaste dagarna har det varit tal om Migrationsverkets asylprövningar av kristna konvertiter. Migrationsverket försöker alltså bedöma om människor är ärliga med om de har blivit kristna eller ej. Att bli förföljd för sin tros skull är nämligen ett skäl til asyl, och på många platser i världen är kristna och andra religiösa minoriteter förföljda.

När en person hävdar att hen blivit kristen och därför inte kan återvända till sitt ursprungsland, ställer Migrationsverket frågor om kristen tro till personen. Tyvärr verkar Migrationsverkets förståelse av kristen tro vara ytterst begränsad och fördomsfull. SVT kallar Migrationsverkets frågor för ”husförhörsliknande” och frågorna kritiseras av både jurister och kyrkliga företrädare. Nedan följer ett antal frågor som kristna konvertiter i media uppgett att de fått av Migrationsverket.

Källa: svt.se

Frågan om Romarbrevets innehåll är grymt svår att svara på som nykristen. Jag hade inte klarat den när jag började vilja följa Jesus. En bra överblick av Romarbrevet (som är ett långt brev!) skulle jag tro att jag fick först när jag gick bibelskola som 23-åring. Då hade jag redan följt Jesus i många år. Hur många asylsökande har haft chansen att plugga på bibelskola ett år?

På frågan om samkönade förhållanden finns alla möjliga svar beroende på vilket samfund man tillhör. Vissa viger samkönade par, andra ser det som synd. Ska en asylsökande kunna redogöra för fler kristna samfund än sitt eget? Oavsett vad man svarar på den här frågan finns det många kristna som håller med, och många som inte håller med. Så vad är ”rätt svar” på den här frågan enligt Migrationsverket?

Förhållandet mellan Fadern, Sonen och Anden diskuterades av kristna teologer i många år innan man hittade fram till treenighetsläran. Sjukt svårt att förklara på ett enkelt sätt! Får man godkänt om man säger ”som ett ägg” eller ”som en dans”?

Skärselden. En person som kommer till tro i ett frikyrkligt sammanhang hör aldrig talas om skärselden, för att vi helt enkelt inte tror på den. Jag skulle tro att det samma gäller för flera andra samfund. Läran är enbart katolsk, inte allkristen. Min egen koll på skärselden kommer nästan uteslutande från Dantes Den gudomliga komedin, och det känns lätt orimligt att en asylsökande ska ha behövt läsa en 1300-talsroman för att klassas som kristen enligt Migrationsverket. Dessutom så har Sverige under många hundra år varit extremt antikatolskt. Om en asylsökande som kommer från ett land som är onått av evangeliet kommer till tro i Sverige är det inte särskilt troligt att den personen har en chans att lära sig så mycket om katolicism, såvida personen inte själv söker upp just en katolsk församling.

Äktenskap. En katolik skulle här säga att kristendomen ser äktenskapet som oupplösligt och att omgifte är omöjligt. Så ser det inte riktigt ut i många frikyrkliga sammanhang eller i Svenska kyrkan. Vad är ens rätt svar här!? Det här är dock förmodligen den enda av Migrationsverkets frågor som Jesus tolv första lärjungar skulle haft en sportslig chans att klara…

Böcker i NT. 27! Första frågan det finns ett tydligt rätt svar på. Fast vad säger det egentligen om min tros äkthet?

Sakramenten. Supersvår fråga att svara på som frikyrklig. Jag tror typ inte att vi har några sakrament. Åtminstone kallar vi dem inte så. Jag har aldrig hört nån använda ordet sakrament i ett frikyrkligt sammanhang, något jag tänker beror på att man inte har en sakramental teologi. Dop och nattvard skulle man väl kunna kläcka ur sig, men för en katolik eller ortodox finns det många fler sakrament. Tidigare i kyrkans historia har exempelvis klosterlivet och allmosor kallats för sakrament (alltså heliga handlingar) vilket också är osäkert om Migrationsverket hade godkänt som rätt svar. Knepig fråga!

Frågan om skillnaden mellan den protestantiska och den ortodoxa kyrkan är också problematisk i och med att man snarare behöver vara allmänbildad på olika kristna samfund än att ha koll på vad man själv tror på. Och vilket svar krävs? Behöver man ha koll på filioque-tillägget? Det lärde jag mig först när jag pluggade kyrkohistoria på högskolenivå, långt efter att jag tagit beslutet att följa Jesus.

Det här inlägget syftar till att belysa det orimliga i att kunskapsfrågor ses som ett tillförlitligt sätt att bedöma om en människas omvändelse är äkta eller ej. Frågorna som ställs är komplicerade och har många gånger lika många rätta svar som det finns trosinriktningar. Att myndigheter visar prov på religiös analfabetism och själva är okunniga om tro och religiositet är en sak, men när den okunnigheten går ut över människors asylansökningar och framtider är det djupt problematiskt. Dessutom är frågorna normativa när det kommer till vems tro som räknas som äkta. De är exempelvis lättare att klara som högkyrklig än som frikyrklig, som när det kommer till frågan om sakramenten. Var finns rättvisan i att det verkar vara svårare att få asyl som evangelikal? Vems kristna tro räknas egentligen enligt Migrationsverket?

Jag har kallat mig kristen hela mitt liv. Jag har hört oändliga antal predikningar och själv predikat många gånger. Jag har läst Bibeln flera gånger, pluggat på bibelskola ett år på heltid, och har dessutom läst några högskolepoäng teologi. Ändå är jag inte säker på att Migrationsverket skulle godkänna mina svar på frågorna ovan. Hur är det då rättvist att en konvertit ska svara på den typen av frågor? Varför räcker det inte att låta personen berätta om sin omvändelse och varför hen har blivit kristen?

Även Dagen skriver på temat här och här.