Nu för tiden blandar man ofta samman kärleken till Gud med kärleken till landet, patriotism och nationell stolthet. Så var det inte i den tidiga pingströrelsen. Helt i linje med sin pacifism kritiserade många inflytelserika andefyllda ledare patriotism och nationalism. Här följer några exempel:
Charles Fox Parham (1873-1929) var en amerikansk predikant som bidrog till pingströrelsens framväxt och utformning. Han skriver i Everlasting Gospel:
Förut upprätthölls världsordningen av nationalismen, som sin tur upprätthölls av patriotismens ande, som delade upp världens folk genom geografiska gränser, över vilka man bekämpade varandra, tills man ödelade världen. Debba gamla världsordning makt har alltid varit hos de rika, som exploaterade massorna eller drev dem alla till krig för att kunna fortsätta sitt vanstyre.
Patriotismens viktigaste lärare var kyrkorna, som förlorat sin andliga kraft och blivit övergivna av Gud. På den gamla världsordningens sida i den kommande kampen ianns alltså regeringsmakterna, de rika och kyrkorna och andra krafter som de kanske kan motivera till strid för dem med hjälp av patriotism. Å andra sidan känner den nya världsordningen som reser sig ur mänsklighetens hav inga nationella gränser, då de tror på ett universellt broderskap för mänskligheten och på Jesu undervisning som en grumd för all lagstiftning, politiskt och socialt.
Frank Bartleman (1871-1936) var författare, evangelist och Missionär. Han dokumenterade väckelsen på Azusa Street och hade stort inflytande över den tidiga pingstväckelsen. Han skriver i Christian Citizenship:
Ett av de värsta brotten unde det senaste kriget, var att man berövade kyrkan dess heliga kallelse och uppgift som ”pilgrim”, vände bort henne från själavinnande och störtade ner henne i en häxkittel av världspolitik och patriotism, med all dess fallna idela, girighet, grymhet, hat och mord.
Kyrkan ska inte ägna sig åt nationalistiskt flaggviftande. Guds nåd och evangelium är världsvida. Kristus dog för alla människor. Antikrist har som ambition att styra kyrkan med regeringsdekret. Då får vi stat och kyrka. Staten dikterar och bestämmer över kyrkan. Flaggorna representerar fallna nationer, med fallen nationalistisk och sekteristisk stolthet och ambition etc, som föder split, fiendskap, avund och krig, eftersom de inte har Kristus.
Vi tillhör inte dem. Regeringen sätter sig upp mot Gud med sina krav på kristna i krigstid. Och kristna ställs inför om man skall lyda Gud eller människor. Om de med makt förbjuder att man predikar och praktiserar evangelium, evangeliet som förbjuder den kristne att kriga, då finns det bara en sak att göra. Den kristne måste lyda Gud.
A.J. Tomlinson (1865-1943) var den förste föreståndaren i Church of God of Prophecy. Han skriver i Church of God Evangel, 31 Mars 1917:
Ja, det fruktansvärda kriget verkar närma sig, men vi får inte ägna oss åt köttsligt krig, då Jesus lärde oss ett annat sätt, både genom sin undervisning och sitt föredöme. Krig är slakt och står i skarp motsats till den kristna trons ande. Vi som folk skryter om att vi är en kristen nation, men vårtt land präglas väldigt lite av kristi ande. Vi är en skrytsam och högmodig nation, med mycket överdrifter i vårt leverne och ägnat en stor del av vår tid åt lek.
De sekulära tidningarna är fulla av världens ande och inriktar sig på att uppfylla det amerikanska folket med patriotism. Om kriget bryter ut, kommer talare snart att smitta ner vårt land med krigets andemakt i våra unga män, för att förmå dem att frivilligt anmäla sig till krigstjänst. Men vi måste vara på vår vakt mot dessa företeelser så långt möjligt är, på grund av vår tro.
Stanley H. Frodsham var en berömd pingstförfattare och vän till den välkände pingstevangelisten Smith Wigglesworth. Han blev redaktör för Pentecostal Evangel år 1920. Han skrev i artikeln ”Our Heavenly Citizenship” oktober 1915:
Nationell stolthet, och all annan stolthet, är en styggelse i Guds ögon. Och rasstolthet måste försvinna, när man blir en ny skapelse i Kristus Jesus. Vår Guds politik förklarar vå nuvarande världskonflikt med orden ”Frid på jorden och en god vilja till alla människor”
De länder som dragit sina svärd för att att döda dem, går mot människor med samma blod som de själva har, för Gud har skapat alla folk med samma blod och inte bara det, utan med deras ”krig på jorden och en ond vilja till alla, uppfyller de utan att vara medvetna om det Skriftens ord. ”
Jordens kungar och härskarna har rådslagit tillsammans och satt sig upp mot Herren och Hans smorde. Kommer något av Guds barn att sälla sig till dessa krigshungriga kungar? Kommer han inte snarare att ställa sig under Fridsfurstens befäl, vars kärleks baner han valt att tjäna under?
Donald Gee (1891-1966) var en engelsk bibellärare och pingstvän. Donakd skrev bokem Wind and Flame, som är berättelsen om pingströrelsen i Europa på 1900-talet. Han kallades ”The Apostle of Balance” (balansens apostel). Han skrev i artikeln ”War, the Bible, and the Christian” i Pentecostal Evangel 1930:
Således finns det enda svaret för den kristne i Petrus odödliga ord: ”Vi måste lyda Gud mer än människor” Apg. 5:29
Vapenvägran blir alltså det enda möjliga valet, hur allvarliga följderna än blir. Det framgår klart och tydligt i Bibeln på ett fint sätt i berättelsen om Daniel och de tre hebreerna i Daniel 3 och 6. Han som sa ” ge Caesar det som tillhör honom” sa också ” och ge Gud det som är Hans”. Dessa två kan kombineras, men när ytterligare kombinationer blir omöjliga, då måste Gud komma först. Fil. 3:20
Skribenten har aktualiserat ett allvarligt faktum att de pingstbröder som starkt engagerat patriotiskt i det senaste kriget , har till större delen gått tillbaka i andlig kraft och inflytande, medan de som sätter Kristus och Hans Ord före allt annat, har utvecklats andligt på grund av Guds nåd……
Hur överväldigande patriotismen än må vara i krigstid, förväntar sig världen att den kristna kyrkan ska ta ställning mot krig, och man blir djupt besviken, när detta ställningstagande inte kommer, hur mycket man än förföljer ”vapenvägraren.”
I det Gamla Testamentet finns inget rättfärdigande för den kristne att gå ut i krig. Det fanns ”tider av okunnighet” som Gud blinkade åt (Apg 17:30); dess andliga dynamik var en lag skriven på stentavlor, och upprätthålls medelst hårda fysiska straff ( 3 Mos.26 etc) Detta att Kristus kom med ett nytt förbund, ett som var ”bättre” (Hebr.8:6), var beviset för det gamla förbundets temporära karaktär.
Lär mer om de tidiga pingstvännerna hos Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice.
Hela Pingsten 
Nationer är till sin kärna historiska språkgemenskaper, Gud skapade dem i Babel genom att dela ut språk till folken ( 1 Mos. 11). Låt oss gå till den allra första pingströrelsen, den som uppstod när Anden föll på apostlarna. Upphävdes de folkliga språkgemenskaperna då? Nej tvärtom, de bekräftades. Apostlarna prisade ju ”Guds väldiga gärningar” på en mängd språk, som de tillresta i Jerusalem kände igen. Gud vill att språken skall bestå. Språkgemenskaperna, dvs nationerna, uttrycker mångfald och rikedomen i hans skapelse.
GillaGilla
Axel,
När Herren säger i 1 Mos 11 ”Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag,” tror jag han menar att ett enda gemensamt språk är negativt och att den språkförbistring han skapade är en positiv åtgärd på ett syndigt tilltag.
GillaGilla
Ulrika, visst är den s k språkförbistring som Gud skapade, efter det att människorna vägrat att sprida sig över jorden, är ”en positiv åtgärd på ett syndigt tilltag”. Gud drev på det sättet igenom sin vilja att folken skulle bosätta sig på olika platser runt kring jorden. Folken fick olika territorier. Det Babyloniska enhetssamhället stoppades och upplöstes: det var ju ett gudsfientligt tilltag. – Men språkmångfalden som Gud ordnar har också andra effekter som jag skriver i mitt inlägg.
GillaGilla
Axel,
Har svårt att se hur en nations gemenskap kan byggas på språk. En historiker som berättade om svenska språket på radion sa att fram till någon gång omkring 1300-1500 talet hade de som levde i landet ett språk vi inte alls känner igen. Ökad kontakt med människor från andra länder påverkade språket och blandades upp med nya ord från kortväga och långväga håll. Bra med svenska aktuella ordlexikon och ändå talas i vår nation så många dialekter/språk att man inte behöver åka många mil för att ha svårt att förstå varandra. Det är lättare att förstå den nyinvandrade kollegan från Thailand som kämpar på med svenskan än den i generationer inbodde svensken från byn några mil inåt landet. Det gemensamma i det svenska språket tycks vara att det hela tiden förändras. Både historiskt genom tiden och när man förflyttar sig inom nationens geografiska områden.
GillaGilla
Tack Ulrika för seriösa och viktiga frågor. Enligt berättelsen om Guds utdelande av de naturliga språken i Babel i 1 Mos. 11 ges olika språk åt mänsklighetens olika folkslag. Folk definieras i denna del av Bibeln med utgångspunkt från deras stamfar. Om språken hela tidens förändras, hur skulle människorna då kunna förstå varandra? Om språken upplöses blir de odugliga som kommunikationsmedel mellan människor. Likväl förändras de naturliga språken då och då på olika punkter. genom språkbrukarnas egen kreativitet och genom påverkan från andra språk. Gustav Vasa Bibeln från 1500-talet har jag på hyllan, det mesta i den torde de flesta svenskar förstå utan större svårighet. Påverkan från tyska är uppenbar.
1800-talet är det europeiska nationsbyggandets stora århundrade, på många sätt. En viktig aspekt av detta nationsbygge var att flera europeiska språk normerades. T ex tyskan och italienskan. Då som nu kan de betraktas som ett antal besläktade dialekter, som ändå måste identifieras som tyska respektive italienska. Man beslutade om definitionen av ord, om enhetlig stavning, om rätt grammatik m m för att underlätta och för att inte missförstånd skulle uppstå. Språket i lagar, avtal, säkerhetsförskrifter och mycket annat måste vara entydigt för att gemenskapen i ett land och ett folk skall kunna fungera utan missförstånd och onödiga konflikter.
Kan inte nationsbyggena och språkvården ses som verk av Guds fortsatta skapande försyn i folkens historia? Inget förenar ett folk så mycket som ett gemensamt språk, och inget skiljer människor så mycket från varandra som oförmåga att förstå den andres språk. I ett folks naturliga språk är också en del av dess historia inbyggd.
GillaGilla
Apostlarna talade olika språk och mötte olika språk dit de kom med evangeliet. Gemenskap fann man med de som tog emot dem.
Någon av ens vänner får man anstränga sig att förstå orden medan kroppsspråket och Anden säger ”gemenskap.” Någon av ens ovänner kan bra svenska.
GillaGilla