Innan vi pratar Mukwege vill jag rikta ett stort tack till alla som har skrivit på den ekumeniska namninsamlingen för att Migrationsverket ska respektera kristna konvertiters tro. I skrivande stund har över 400 personer skrivit på digitalt på bara ett dygn, och många har laddat ner blanketterna för påskrivning i församlingarna. Tack Gud!
Denis Mukwege tog igår emot Nobels fredspris tillsammans med Nadia Murad, för deras fantastiska arbete mot sexuellt våld i konflikt. Mukwege höll ett gripande tal i samband med detta:
I come from one of the richest countries on the planet. Yet the people of my country are among the poorest of the world.
The troubling reality is that the abundance of our natural resources – gold, coltan, cobalt and other strategic minerals – is the root cause of war, extreme violence and abject poverty.
We love nice cars, jewellery and gadgets. I have a smartphone myself. These items contain minerals found in our country. Often mined in inhuman conditions by young children, victims of intimidation and sexual violence.
For twenty years now, day after day, at Panzi hospital, I have seen the harrowing consequences of the country’s gross mismanagement.
Babies, girls, young women, mothers, grandmothers, and also men and boys, cruelly raped, often publicly and collectively, by inserting burning plastic or sharp objects in their genitals.
I’ll spare you the details.
The Congolese people have been humiliated, abused and massacred for more than two decades in plain sight of the international community.
Today, with access to the most powerful communication technology ever, no one can say: “I didn’t know”.
Mukwege är pingstvän, och inte bara lite. I sin levnadsberättelse, skriven med Berthil Åkerlund, beskriver han hur han vid sidan av sjukhusarbetet hjälper till som pastor i en pingstförsamling i Bukavu, östra DR Kongo, med 700 medlemmar. Han delar även med sig av sitt andedop och omvändelse, som var lika dramatiskt som det var livsförvandlande:
Som jag och Sarah påpekar i senaste avsnittet av Jesusfolket är Mukweges pingstkarismatiska tro på Jesus väldigt underrapporterad i media. Jag har fortfarande inte kunnat bekräfta om han är den första pingstvännen som tagit emot ett nobelpris. Om han är det var det verkligen en historisk dag igår för oss 600 miljoner människor som är pingstkarismatiker.
I vilket fall är Mukwege en inspiration för alla som tror på Jesus, och han är faktiskt ganska representativ för pingstkarismatiker globalt. Medan vi i väst kopplar samman pingstkarismatik med framgångsteologi, krigshets och klimatförnekande är de flesta pingstkarismatiker i majoritetsvärlden (Afrika, Asien, Latinamerika) relativt engagerade för fred, miljö och rättvisa. Jag har fått den stora äran att skriva i tidskriften Sojourners om detta:
Mukwege’s combination of a bold, Spirit-filled faith and a solid commitment to peacemaking and women’s right is not an anomaly. He represents what sociologists Donald Miller and Tetsunao Yamamori call “progressive Pentecostals,” Christians who both claim to experience miracles and work for social change within their communities. This form of Pentecostalism is radically changing societies around the world.
Dena Freeman at London School of Economics points out in the anthology Pentecostalism and Development:
”Pentecostal churches are often rather more effective change agents than are development NGOs…they are exceptionally effective at bringing about personal transformation and empowerment, they provide the moral legitimacy for a set of behaviour changes that would otherwise clash with local values, and they radically reconstruct families and communities to support these new values and new behaviours.”
Samma poäng gör mina fellow Claphamfellows Ivar Gustafsson och Carl-Erik Sahlberg i Dagen:
”Från den här platsen har det stigit upp böner för mitt älskade land och ikväll är det ett privilegium för mig att få stå här som en frukt av era böner. Min församling tillhör den kongolesiska Pingströrelsen Cepac, som har ungefär en miljon medlemmar, och den är en frukt av era böner. Panzisjukhuset är en frukt av era böner.”
Så sa Denis Mukwege när han predikade på Nyhemsveckan, den största samlingen för svensk pingströrelse, för tre år sedan. Nobelpristagaren har en stark tro på Gud och vid sidan av sitt fantastiska arbete som kirurg tjänstgör han som pastor i en pingstkyrka i Bukavu. Mukweges passion för kvinnors rättigheter och mot sexuellt våld är för honom ett naturligt utflöde av hans kristna tro.
Fred och rättvisa i Andens kraft, det är vad Mukwege står för. Passa på att ge en generös gåva till Mukweges arbete via PMU, exempelvis som julklapp. Och be för Panzisjukhuset och alla de som får upp ögonen för hur efterföljelse av Jesus ser ut i praktiken!
Hela Pingsten 