10 år med Hela Pingsten: vad jag har lärt mig, och vad jag ångrar

Glad pingst! Pingstdagen 2009 startade jag Hela Pingsten. Det är tio år sen. Under detta decennium har jag hunnit flytta hemifrån, ta två kandidatexamina, gifta mig, bli pastor och få två böcker publicerade. Sedan starten har nästan 2000 blogginlägg publicerats här, som tillsammans har fått över en miljon visningar.

Jag startade bloggen för att jag såg ett gap mellan karismatiska och aktivistiska kristna. Jag såg hur en del av kyrkan betonade mirakler och Andens gåvor, medan en annan betonade fred och rättvisa. Vissa uppskattade texten om den första pingstdagen i Apg 2 för att Anden gör mirakler där, andra för att de första lärjungarna utraderade fattigdomen bland sig och levde i egendomsgemenskap. Jag vill uppväcka hela pingsten och förena nådegåvorna med aktivism.

Under åren har jag glatt mig åt att upptäcka fler och fler sammanhang och personer som delar samma hjärta. Vi har varit över 20 medskribenter på den här bloggen, och jag har välkomnats i många olika församlingar för att dela med mig av visionen. Andra har helt oberoende av mig ställt sig upp och ropat efter samma förening av karismatik och engagemang. Och så har jag välkomnats in i ledarskapet för den fantastiska organisationen Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice.

Faktum är att jag har märkt att det är rätt få som inte delar visionen om Hela Pingsten i teorin. Det är få som protesterar när jag anmärker att Jesus både undervisade om att bota sjuka och att hjälpa fattiga, eller att Guds kraft och kärlek till nästan mår bra ihop. Snarare är det när det bränner till i specifika frågor som folk tenderar att dela upp sig i olika läger.

Jag har fått höra att man inte kan vara andedöpt om man inte stödjer Israels krigföring, eller att man är mot fred om man anser att Jesus är den enda vägen till Gud. Det jag insett bara de senaste åren är hur kyrkohistoriskt ny denna uppdelning är och hur intimt den hänger samman med den politiskt konstruerade vänster-högerskalan. Något jag aldrig kommer glömma är hur två personer debatterade i kommentarsfältet på Stefan Swärds blogg om huruvida jag var kommunist eller fundamentalist!

Vi har mycket kvar att göra innan pingsten är hel, alltså. Jag är så tacksam och glad för vad den här bloggen har fått bidra till i det arbetet. Vi har även märkt hur fler och fler använder sidan som resursbank för att lära sig mer om specifika frågor kring lärjungaskap: enkel livsstil, främlingskärlek, helande, husförsamlingar, apologetik, med mera! Det är helt fantastiskt att se hur bloggen får hjälpa människor att följa Jesus.

Finns det då saker jag ångrar? Ja, i synnerhet när jag började blogga som tonåring var jag ofta hård och dömande gentemot andra. Jag har även sedan starten haft en väldigt öppen inställning till kommentarsfältet, vilket låter bra i teorin men det har lätt till att sunda och konstruktiva röster håller sig borta när de aggressiva och intoleranta rösterna tar över.

Men överlag är jag otroligt tacksam för vad Hela Pingsten har fått betyda för mig själv och många andra, och jag ser fram emot tio kommande år med ännu mer utrustande, utbildande och uppbyggande av Kristi kropp. Jag hoppas även att många ska få upptäcka Jesus för första gången och komma till tro på honom. Han är orsaken till att vi har en pingst att fira, och han är den som kommer föra oss in i en fullständigt mirakulös, fredlig och fantastisk tillvaro i evigheten!