”Älska din nästa” betyder inte ”älska din svensk”

Nu är jag ärligt talat helt paff. För bara några år sedan var frågan hur vi bäst hjälper flyktingar: är det där eller här, bistånd eller asyl?

Nu ser jag mer och mer hur kristna på fullaste allvar ifrågasätter om man överhuvudtaget har någon moralisk skyldighet att hjälpa människor utanför det egna landet eller religionen.

Guh.

I samma kapitel där ”älska din nästa” första gången ges som bud, 3 Mos 19, säger Gud också att israeliterna ska älska invandrare som sig själva och behandla dem som infödda (3 Mos 19:33-34).

Jesus expanderar älska er nästa till älska era fiender i Matt 5:44-48.

Den gyllene regeln i Matt 7:12 säger att vi ska behandla alla människor, utan kvalifikationer, som vi själva vill bli behandlade.

Poängen med liknelsen om den barmhärtige samariern i Luk 10 är att vi inte ska fråga vad folk tror på eller vilket land de kommer ifrån innan vi hjälper dem.

Paulus skriver: ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:3-5).

”Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör” (1 Tess 3:12).

”Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor” (1 Tess 5:15).

Det här är lärjungaskap 101. Älska alla människor. Inklusive syriska och afghanska flyktingar.

Har vi inte fattat det, vet vi inte vem vi säger oss följa.

11 kommentarer

  1. Micael!

    Du skriver i affekt!
    Alla behöver inte hålla med din teologi. Du talar ju ofta om hur man gjorde på apostlarna tid och det är så jag menar att vi skall göra. Tror du apostlarna servade alla fattiga okristna? Jag tror inte det utan det var troligen de som anslutit sig till församlingen.

    Du skriver ofta och har det som argument, att vi skall älska vår nästa, klart vi skall göra det, men det innebär inte att man hjälper alla som har problem. Det finns gärningar som Gud förutberet och som vi skall vandra i, vad innebär det tror du?

    Det står också något om rätt utöva goda gärningar.

    Tit 3:8  Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna. 
    Tit 3:14  Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden. 

    Det finns alltså ett rätt sätt att utöva goda gärningar och ett fel sätt.

    Bb

    Gilla

    1. Björn! Är Micael den enda som skriver med känslor bakom här? Och vad är det för fel med helig vrede? Det stämmer helt enkelt inte att de första kristna bara gav åt de som blev kristna, den sista romerska kejsaren före Konstantin skrev exempelvis till en hednisk präst: “[They] support not only their poor, but ours as well, all men see that our people lack aid from us.” https://biblemesh.com/blog/the-compassion-of-early-christians/

      Varför upprepade Jesus så många gånger att vi ska älska vår NÄSTA, och till och med våra FIENDER, om det han egentligen menade var att vi bara skulle älska (de som var beredda att bli) våra SYSKON? Och varför tolkade apostlarna så uppenbart Hans befallningar som att de gällde kärlek till ALLA, om de egentligen inte gjorde det?

      Gilla

      1. Jacob!

        Du skriver: Varför upprepade Jesus så många gånger att vi ska älska vår NÄSTA, och till och med våra FIENDER?

        Som jag skrev, vi skall älska vår nästa men det innebär inte att vi ger av det vi äger till alla som har problem.

        På Apostlarnas gav man enligt apg understöd till de heliga, det är vad jag sett i skriften.
        Att det finns ett bud om att älska din nästa betyder egentligen lydnad till vad Gud vill vår nästa. Gud är kärlek och hans kärlek är i oss och utifrån hans kärlek skall vi göra vad kärleken manar oss till.

        Läs länken så kanske du förstår hur fel det kan bli!

        Bb

        Gilla

        1. Hej Björn!

          Du verkar missförstå oss. Jag har läst din länk nu och jag förstår vad du är ute efter. Du har en god avsikt i att hjälpa människor slippa ständig självfördömelse så fort de ser människor med behov, oavsett vilka behov de själva har också. Men vi har aldrig påstått att just du eller någon annan medelsvensson måste dela med sig till alla som behöver. För att utrota fattigdom behöver vi vara många som ger upp sitt överflöd, framförallt många superrika. Det jag vill poängtera är 2 saker:
          -Det är en stor skillnad mellan att säga ”Jag vill ge mitt överflöd till de som behöver, visa mig Gud vilka jag ska ge till” och att säga ”Jag väntar med att ge något överhuvudtaget, och fortsätter leva i överflöd tills Gud ger mig en tydlig övernaturlig maning om att ge till någon specifik”. Tänk om vi skulle ha den senare approachen kring annat? Bön eller evangelisation? ”Jag väntar med att be för en viss person tills Gud manar mig att be för den” eller ”Jag väntar med att berätta om Jesus för någon tills Gud manar mig att göra det.” Skulle vi alltid tänka så skulle vi nog inte få så mycket gott gjort.
          -Det är en enorm skillnad mellan att säga ”Jag kan inte ta hand om alla världens fattiga, men jag gör det jag kan (i Guds kraft) och lämnar ansvaret för övriga behov til Gud och mina trossyskon” och att säga ”Jag kan inte ta hand om alla världens fattiga, och inte tror jag övriga svenskar kan det heller, ens om vi jobbar tillsammans. Därför stöttar jag statens aktiva agerande att deportera människor som jag inte tror att vi kan ta hand om.” Ser du skillnaden? Hur kan du rättfärdiga statens aktiva tvångsutvisningar från svenskt territorium på basis av att alla världens fattigas alla behov inte kan täckas av alla svenskar? Räcker det inte med att överlåta ansvaret för alla behov du inte kan ta ansvar för på Gud?

          Allt gott,
          Jacob

          Gilla

  2. Hur älskar man en fiende? Det kan jag ibland känna är lite svårt att förstå konkret men fann ett exempel.

    Luk 6:35:” Utan älska era fiender, och gör gott och låna utan att hoppas få något tillbaka, då ska er lön bli stor och ni ska vara den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda.”

    Tror inte att man ska göra något för fienden som skadar ens egna (även i sådana situationer älskar man med förståndet i behåll) men texten visar tydligt att man ska inte låta bli att låna en fiende något som man även kan undvara till en vän. I texten framgår det att den Högste är god även mot otacksamma och onda. Det kan vara en anledning till att man själv inte ska uppträda ”orättvist” mot sådana människor som är i behov av något för att den Högste, som vi vitnnar om, ska uppfattas som rättvis.

    Det kärleksbudskap som Apostlarna fick att predika var ju tex adresserat till hela mänskligheten och då var/är det viktigt att visa det i sina handlingar.

    Vad kan man låna? Behöver inta vara pengar. Kan vara andra saker någon behöver och som man kan låna utan att med nödvändighet veta att lånet betalas tillbaka.

    Gilla

  3. Det som är tråkigt med din retorik, Micael, är att du hela tiden undviker att ta tag i den realpolitiska diskussionen och förklara varför du vill prioritera den flyende människan ute i världen över de lidande medborgarna i Sverige, och varför du konsekvent väljer att inte kommentera alla de Bibel-verser som visar att solidariteten kristna emellan (både lokalt och globalt) är grundläggande för de tidigar församlingarnas omdistribuering av tillgångar. Jag argumenterar absolut inte för att vi ska sluta hjälpa människor i världen – jag bara menar att även denna solidaritet måste få vara en utgiftspost i landets budget, precis som all annan omsorg som våra skattepengar används till. Konsekvensen av ditt ideologiska resonemang är att människor drabbas och dör i Sverige – bland dem även trossyskon. Du ger aldrig någon legitimering för varför detta är okej, enligt din Bibel-läsning och tro. Att Jesus expanderar förståelsen av vem vår nästa kan vara innebär inte att han omintetgör Toran – ingen profet kan göra det, enligt Guds egna ord. Du gör ingen särskiljning på Jesu halakha (lagtolkning) och själva buden. Jesus har bedyrat för oss att Han inte kom för att ta bort Lagen. Han ersätter inte en form av solidaritet med en annan – han vidgar ringarna. Men såväl Jesus som Paulus uttrycker en avgränsning i vem de först och främst har kommit för, eller ska vara solidariska med: Israel, respektive trossyskon. Detta utesluter inte en ”expanderande sfär” av solidaritet – som förvisso innefattar de människor vi möter på gatan och i våra vardagsliv (det är eisegetik att hävda att bara för att vi idag har bättre tillgång till media och information, så blir flyktingar i Syrien plötsligt lika mycket vår nästa som våra trossyskon i vår hemsförsamling), elle rmänniskorna framför oss på gatan. Möter du en muslim, en ateist, en satanist som behöver din hjälp, då ska du älska ”din fiende” och se dem som ”din nästa” – och du ska definitivt rädda liv! Och vi som enskilda kristna får ge allt vi äger, om vi så vill, till att hjälpa och rädda flyktingar – inget hindrar dig från att sälja den dator du nu skriver på att för att köpa ett set med filtar och mat till en familj i ett flyktingläger! Ingen hindrar dig från att göra en blogg-serie där vi får följa dig och din familj ”down-skifta” till en levnadsstandard på existensminimum, där du inspirerar oss med att visa på vilket sätt dina donerade pengar har gjort skillnad. Men sen är det å andra sidan stopp: du kan bara tömma dig själv på resurser en gång, sen är det tomt. Och detsamma gäller staten Sverige. Fortsätter vi att bryta ner vår välfärd kommer vi till en event horizon där det inte längre går att vända tillbaka från det svarta hålet.

    Och inför detta scenario vill du fortfarande inte ta på allvar att det som du diskuterar faktiskt är skattemedel, svensk offentlig sektor och det sociala skyddsnät som vi har i vårt land, som håller på att bli beroende av filantropiska insatser igen, som på 1800-talet. Du vill inte diskutera konsekvenserna här, utan bara fokusera på ”där borta”. Vi håller på att få ett nytt Lort-Sverige: och när du ignorerar dessa människor utanför din port, men samtidigt väljer att verbalt kränka och förminska andra kristna människor för att de inte vill prioritera flyktingen ÖVER andras lidande i vårt land, eller ÖVER bevarandet av den svenska välfärden (men därmed inte sagt att jag eller någon annan på denna blogg förespråkar ett totalstopp av internationell solidaritet), och samtidigt inte vill kännas vid att de nedskärningar och den resursbrist i vårt land som du förespråkar och tycker är rimlig (genom din tystnad) just drabbar de svagaste i Sverige: ja, Micael, då kanske jag inte kan ta på fullaste allvar från dig ifrågasättandet om hurvida någon annan egentligen vet vem de följer. Jag kan i alla fall inte följa dig, Micael – det är i nuläget ett för stort glapp mellan din retorik och verkligheten omkring oss i vårt land. Som kristna är vi kallade lika mycket till att vara konsekvensetiker som att vara pliktetiker – vi ska lyda Herren, men vi måste också beräkna kostnaden: och i det här fallet, både för oss själva och för de människor som drabbas av våra val.

    Gilla

    1. Ulrika,

      Jag har lite svårt att förstå exakt hur du vill att ditt inlägg ska förstårs i vår diskussion – förlåt mig om jag tolkar dig helt fel. Vi är fria att ge hur mycket vi vill av våra privata resurser, ingen diskuterar väl egentligen detta? – och jag är stolt över de kristna vänner som släppt in flyktingar i sina hem för att få boende på obestämd tid. Men diskussionen gäller samhällets gemensamma, skattegenererade resurser, som går till vård, undervisning, polisväsende, försörjningsstöd och andra vitala inslag i den välfärd Sverige ännu har, den välfärd som är grunden för att vi överhuvudtaget kan ta emot några flyktingar till att börja med. Ingen vill ta ansvar för Sveriges situation om 5, 10 eller 30 år. Det vi har idag är resultatet av våra förfäders kamp för ett rättvist liv – vi har fått ärva välfärden med ett stort tillkommande ansvar att inte bara dela den, utan också att förvalta den, för våra barn och barnbarn.
      (Och med ”våra” menar jag alla människor som bor i vårt land, oavsett var de är födda. De flyktingar som redan bor här drabbas hårdast av Micaels resonemang – det är deras barn och barnbarn som jag talar om, lika mycket som mina egna.)

      Som i en Kent-låt…
      ”Min släkt är full av hjältar
      Decennier av slit
      Brustna hjärtan, trötta leder
      Deras stolthet bar mig hit
      Nu är dom gömda bakom stjärnor
      Vid vintergatans kant
      Dom är glömda men dom talar
      Genom pennan i min hand
      Och dom bar mig ända hit”

      Vi kan inte resonera ahistoriskt, som om vår välfärd bara plötsligt ”fanns där”, ex nihilo, och är vår mänskliga rättighet: den är ett fenomen som måste förvaltas, så att vi kan fortsätta att ge i en värld där många människor saknar det vi har. Men lösningen är inte att kortsiktigt bränna allt krutet i ett mäktigt fyrverkeri, och sen sjunka. Så jag avvaktar ännu en seriös realpolitisk diskussion på denna blogg. Var ska resurserna komma ifrån, och hur? Jag blir gärna satt på plats, även om jag inte viker mig ”gratis”. Jag kan bara inte seriöst se hur Micael och andra kan få den ekonomiska verkligheten att gå ihop. Det blir önsketänkande – och det är fint. Men det är inte vår verklighet.

      Gilla

      1. Stefan,

        Jag erkänner lugnt att pengar och ekonomi inte är mitt främsta intresse. Dock tror jag man kan älska med sitt förstånd även genom att förvalta sådant som är kopplat till ekonomiska värden för allas bästa.

        För att vara helt uppriktig vet jag inte vad du och jag talar om men jag kan ge några tankar som rör sej i min hjärna efter att ha tittat på (eventuellt för många…….) dokumentärer på sistone.

        I en dokumentär blev en infödd Ugandaman som fostrats med vapen i hand i vuxen ålder en diktator. Under hans historia hade britterna varit i hans land och styrt och ställt. När han blev brutal diktator utvisade han landets alla asiater. Asiaterna hade ”importerats” av britterna för att ta hand om Ugandas ekonomi och för att bedriva affärsverksamheter. Britterna trodde inte att Ugandierna kunde göra sådant själva. Asiaterna utgjorde 1 (en) procent av befolkningen men hade 90 (nittio) % av affärsverksamheten. Du inser vad som hände när Uganda förlorade sina asiater.

        I en annan dokumentär reser en journalist till ett samhälle i Portland USA. Där möter han en befolkning med ett utbrett beroende av narkotika. Befolkningen är 95% vita. Tidigare, under Clintontiden, var missbruket utbrett hos svarta. Då var det hårdhandskarna som gällde och de svarta fick fängelse vid bruk av narkotika. Nu när missbruket är hos de vita ansas det som ett hälsoproblem och inte som kriminellt. Under två hundra år byggde de svarta utan lön (slaveriet) upp USA.

        I en tredje dokumentär får man följa hur barn och ungdomar redan från 1920-talet blir inskolade i att börja tjäna sitt folk, sin nation och sin furher . ”Glansdagar, stark nation , bad o lek” innan helvetet bröt lös inom två decenier.

        I en fjärde dokumentär berättar en judisk polack hur judar, polacker och tyskar levde i fred med varandra i Polen innan nationalismen tog över.

        Är det något av sådant här du tänker på när du försöker förstå hur jag menar?

        Gilla

  4. Jacob!

    Att vara ledd av Gud är både medvetet och omedvetet och när det gäller att vittna om Jesus så gäller det att se tillfällena och ta dem. Jag har lärt mig för mycket om givande, eller offer som det också kan kallas och ser det inte som något felaktigt i sig självt.
    Men att ge utan att hjärtat är med, dvs utan tro är för mig dumdristigt. Gud älskar en glad givare, men den glädjen får man inte utav själva givandet, utan av att man förstår att det är Gud som vill det. Då är det liksom en tjänst som man blir mätt och glad av. Jesus sa, min mat är att göra dens vilja som har sänt mig och samma borde det vara för oss.

    Jag har flera gånger varit villig att ge till människor med behov, men fått tydliga nej från Gud där han säger, jag har en annan väg för dem.
    Lydnad är bättre än offer där lydnaden leder till det Gud tänkt och där olydnad kan förstöra Guds plan, om inget annat tillfälligt, eller fördröja den.

    Bb

    Gilla

Lämna ett svar till Björn bloggaren Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s