Det finns över 100 verser i Bibeln som handlar om migration och flyktingskap, men när nationalistiska kristna argumenterar mot flyktinginvandring brukar de inte ta stor hänsyn till dem. Snarare brukar de försöka visa att dessa verser inte är relevanta för diskussionen.
När det gäller verser som invandringskritiska kristna anser stöder deras sak är det två verser – och det är just verser, inte kapitel eller större sammanhang – som syns mer än alla andra.
Apg 17:26: ”Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo.”
Och 1 Tim 5:8: ”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.”
Lars Gunther har på ett grundläggande sätt med hjälp av förstaklassig exegetisk litteratur visat varför Apg 17:26 inte kan användas som argument för stängda gränser och motstånd mot invandring, eftersom det överhuvudtaget inte är vad Paulus pratar om där. Jag behöver inte upprepa den argumentationen här utan rekommenderar varmt Gunthers text.
Det populära användandet av 1 Tim 5:8
Låt oss istället fokusera på 1 Tim 5:8. Och bara för att understryka hur viktig den här versen är för kristna invandringsmotståndare – innan någon anklagar mig för att felaktigt tillskriva en vers som uppenbarligen inte har med invandring att göra till att vara en av den kristna nationalismens främsta bevisverser – minns att när Lars Eklund presenterade sin 3600 ord långa guide till ”kristen flyktingpolitik” angav han enbart en enda bibelvers som stöd för sin sak: 1 Tim 5:8.
Efter att min debattartikel om att Sverige har kapacitet att ta emot fler flyktingar publicerades i Världen idag tidigare i veckan fick jag ett mail från en läsare som skrev: ”Grenholms mantra är att vi skall ‘visa barmhärtighet mot främlingen’. Det låter ju religiöst och fint, men han har inte läst 1Tim 5:8″. Och debattartikeln fick även en formell replik av Johannes Enarson, som jag kommer svara på de kommande dagarna, där tre bibelverser anges: 1 Tim 5:8, 5 Mos 15:7–11 (om att hjälpa de fattiga) och 1 Kor 7:17 (om att kristna har olika kallelser). Som ni märker handlar inga av dessa verser om invandring.
Jag förstår naturligtvis att det invandringskritiska kristna tänker sig är att 1 Tim 5:8 innehåller en moralisk princip som bör påverka migrationsdebatten, även om versen i sig inte handlar om migration.
Det är inte ett orimligt resonemang, en av de verser jag ständigt återkommer till i den här debatten är den gyllene regeln i Matt 7:12, den mest centrala moraliska regeln som Jesus ger oss. Även om den versen inte heller specifikt talar om migration har den implikationer på hur vi tänker kring migration: om vi själva inte vill bli tvångsutvisade till Afghanistan ska vi enligt Jesus inte vilja tvångsutvisa andra till Afghanistan. Vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade.
Familj = Folk?
Det finns dock en väsentlig skillnad mellan att koppla Matt 7:12 till diskussionen om invandring och att göra detsamma med 1 Tim 5:8. Invandrare ingår i begreppet ”människor” i Matt 7:12, eftersom de är människor. Men var platsar de i begreppen ”närmaste” och ”familj” i 1 Tim 5:8? Det blir förstås helt subjektivt: vissa familjer inkluderar invandrare, andra gör det inte.
Faktum är att de flesta invandringskritiska kristna som använder den här versen inte behåller Paulus familjbegrepp. De utgår från att familj rätt och slätt kan bytas ut mot ”folk” eller ”medborgare”. Poängen de alltid gör när de pekar på denna vers är att Paulus vill att svenskar ska hjälpa andra svenskar först, innan man hjälper utlänningar.
Den moraliska princip som de menar att 1 Tim 5:8 ger oss är att man ska hjälpa ”sina egna” – svenska pensionärer, svenska hemlösa mm. – innan man hjälper flyktingar. Så länge det finns svenska medborgare som mår dåligt menar man därför att Sverige är ett stängt land som inte har kapacitet att ta emot flyktingar, och de som har sökt asyl ska därför utvisas (vilket, om man ska vara konsekvent, innebär att kristna flyktingar exempelvis ska utvisas till terrorister som vill ha ihjäl dem).
Man översätter helt enkelt ”familj” till ”folk”, förmodligen för att man tänker sig att blodsband eller släktled är relevanta i båda fallen. Detta är nog anledningen till att Gal 6:10 där Paulus uttrycker en liknande princip – ”Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj” – inte har blivit lika populär i den invandringskritiska rörelsen, eftersom trons familj på ett tydligare sätt kan innefatta invandrare.
Det är förstås teoretiskt möjligt att Paulus tänker sig en princip om att stater ska prioritera sina egna medborgares välfärd innan man hjälper andra, men det är inget vi kan säga med säkerhet eftersom han inte uttrycker det här. Han pratar inte om stater, han pratar inte om folkslag. Han pratar om familjer: att män som är släkt med änkor och inte tar hand om dem är idioter som är värre än dem som inte tror. Att översätta ”familj” till ”folk” är eisegetik: att läsa in saker i bibeltexten som inte står där.
Normalt är kristna invandringskritiker allergiska mot att ta någon av de hundratals bibelverser som faktiskt handlar om invandrare och applicera det på politik, eftersom de anser att Bibeln gör en skarp skillnad mellan privatmoral och politisk moral. Enarson skriver i sin debattartikel: ”Alltför ofta läggs Bergspredikans barmhärtighetsbudskap till individen felaktigt över på regeringen eller rättsväsendet. Det leder endast till kaos och orättvisa.” Samtidigt lägger han över 1 Tim 5:8 på regering och rättsväsende genom att ändra Paulus begrepp ”familj” till ”folk” eller ”medborgare”.
Hur dåligt har pensionärer det?
Det som frustrerar mig allra mest är dock inte hur man lägger ord i Paulus mun, utan att man försöker skapa en poäng som är närmast motsatt till vad Paulus försöker säga. Som sagt används denna bibelvers väldigt ofta för att motivera kapat eller kraftigt nedsatt flyktingmottagande till förmån för svenska pensionärer. Man är bekväm med att låta flyktingar bo i flyktingläger i Jordanien då man menar att svenska pensionärer behöver få en bättre standard innan Sverige kan ta emot flyktingar.
Problemet är bara att svenska pensionärer i regel alltid har det bättre än flyktingar i flyktingläger. Det kanske kommer som en chock för vissa av er, men Sverige räknas enligt internationella bedömare som ett av världens bästa länder att åldras i. Detta för att de flesta länder inte har ett pensionssystem eller ett i övrigt utbyggt skyddsnät.
Det betyder inte att det finns variationer och att det inte kan bli bättre. Men det är väldigt ovanligt med pensionärer, eller ens hemlösa, som har det sämre än vad flyktingar har det i utvecklingsländer. De fattigpensionärer som det talas mycket om i debatten uppmäts på ett relativt sätt i förhållande till landets BNP enligt EU:s regler, för Sverige 12 100 kronor per månad efter skatt.
Jämför det med hur man har det i flyktingläger. Här är en beskrivning från ett flyktingläger i Jordanien:
”When we arrived at the Zataari camp in February 2013 it was very cold. At first we were all living in a tent that used to leak every time it rained. But there was no option. We either stayed in that tent or took our children to their death.
My wife was about to give birth to twins so it was important to get more settled before their arrival. I borrowed money from a friend to buy two caravans for us to live in. Imagine once living in your own house and now you come home to a caravan where there isn’t enough space to sit or sleep and no electricity.”
Jag argumenterar förstås inte emot att pensionärer och hemlösa ska ha hjälp. Det jag pekar på är att det är uppochner att beskriva situationen som att de har det värre än vad flyktingar har det i utvecklingsländer. Sanningen är att flyktingarna nästan alltid har det värre. Svenska hemlösa har i de flesta fall tillgång till härbärgen, socialtjänst, sjukvård med mera vars standard långt övergår det som finns tillgängligt i flyktingläger.
Den sanna betydelsen av 1 Tim 5:8
Det blir alltså uppochner att använda 1 Tim 5:8 som argument för att hjälpa svenska medborgare istället för internationella flyktingar. Paulus skriver nämligen som han gör med det uttryckliga syftet att de som har störst behov ska prioriteras när man hjälper människor. Här är bibeltexten i sitt sammanhang:
Hedra änkor, dem som verkligen är änkor. Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Detta är rätt inför Gud. Den som verkligen är änka och ensamstående sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. Men den som lever för lyx är levande död. Lär dem detta så att ingen kan anklaga dem. Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror. (1 Tim 5:3-8)
De som ”verkligen är änkor”, de som helt saknar levande släktingar och som svälter ihjäl utan församlingens hjälp, de ska prioriteras. Det är därför de som är släkt med änkor ska ta sitt ansvar och hjälpa sin familj, så att församlingen kan fokusera på de mest nödlidande. Paulus poäng är inte att en kristen ska vilja att ”ens egna” ska ha det bättre än resten av världens befolkning, nej, målet är att alla ska få hjälp och att de mest utsatta prioriteras.
I och med att alla människor är skapade till Guds avbild och att Jesus undervisar att kristna till och med ska älska sina fiender (Matt 5:40) och lyfter fram den högst icke-kristne (och icke-judiske) samariern som ett exempel på barmhärtighet och hjälp till främlingar oavsett deras etnicitet och tro (Luk 10), så är det orimligt och obibliskt att argumentera för att kristna eller den egna familjen ska ha det bättre än andra. Det är logiskt att börja där man står, som Paulus undervisar i Gal 6:10 och 1 Tim 5:8, men det ska inte ske på bekostnad av människor som har det ännu värre.
Paulus säger i Filipperbrevet: ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:3-5). Istället för att sätta kallelsen till att älska och hjälpa sina kristna syskon (vilket denna passage förmodligen syftar på enligt vers 2) i kontrast till att älska och hjälpa icke-kristna, sätter Paulus det i kontrast till att sätta sig själv högre än andra och se till sitt eget bästa.
Därmed blir det naturligt för Paulus att både älska och hjälpa kristna och icke-kristna: ”Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör” (1 Tess 3:12). ”Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor” (1 Tess 5:15).
Att ett rikt land som Sverige inte tar emot flyktingar med hänvisning till att de egna medborgarna, som nästan alltid redan har det bättre än dessa flyktingar, behöver hjälpas först, är inte alls det Paulus uttrycker i 1 Tim 5:8.
För fler resurser om vad Bibeln säger om migration och flyktingskap, kolla in Hela Pingstens resursbank om migration samt boken Jesus var också flykting.
Hela Pingsten 
Tack Micael. Kanonbra skrivet. Gud välsigne dig i kampen för vad som är rätt, riktigt och sant kristet tänkande.
Berndt Isaksson
GillaGillad av 1 person
Micael,
Jag har inte deltaljläst varje enskilt citat som du hänvisar till gällande flyktingar och migration – men jag får en stark känsla av att du inte känner till gerim-konceptet i Toran, dvs. benämningen för ”främlingen mitt ibland oss”, människor av annan etnicitet som dels utvandrade med Mose och israleiterna ur Egypten (du tar med den passagen i din lista), och sedan levde som folk och klaner i det israeliska territoriet, under det mosaiska förbundet (de lagar du nämner är just deras lagar – inte ”mänsklighetens” lagar i största allmänhet). Sådana gerim kunde straffas, även med döden, och ”utrotas ur folket” ifall de bröt mot Israels mosaiska lagar (med undantag för de lagar som endast gällde israeliter av de 12 stammarna). Men de var inte flyktingar eller arbetskraftsinvandring et c. (även om det givetvis fanns en ”första generation” av gerim för varje folkgrupp som slöt sig till Israel). De var en mellankategori mellan ”på 8:e dagen omskurna” israeliter och de gud-fruktiga bland nationer, dvs hedningar som bodde i Israel. Deras vardag vara lika reglerad som övriga israeliters, vad gällde tillbedjan, moral och kultur. Det fanns ingen mosaiskt laglig pluralism i Israel, även om det sedan historiskt infann sig en sådan, som sedan också blev skälet till folkets exil. När du kan peka på en grupp med indandrare som på samma sätt helt har överlåtit sig till att permanent bo i Sverige, tillbe den bibliske Guden och leva efter Sveriges lagstiftning och normer, där ”Sveriges sak är deras” (och givetvis finns de, men snarare som individer än att det är något som etniska grupper eller klaner gör när de kommer till Sverige), så har du en fungerande analogi till gerim-konceptet. Att bara läsa en svensk översättning och leta efter sökord som ”främling” eller ”invandrare” gör det hela tyvärr till en exegetisk pannkaka.
Vidare är det lite beklämmande att du fortsätter att använda den internationella statistiken för att jämföra vem som har det sämst, när du istället (på ett enligt mig mer seriöst sätt) borde kunna redogöra för hur du ska hantera situationen för de människor här i Sverige som också har det ”sämst”, för de finns här. Genomsnittssiffror, såsom t.ex. BNP, är bedrägliga – det finns stora regionella och kommunala variationer, och även variationer mellan olika bostadsområden inom en kommun. Marginaliseringen av människor i vårt land är ett statistiskt faktum, både enligt svenska myndigheter siffror och EU:s siffror. Vi har t.ex. fattigpensionärer i Sverige, enligt EU:s standard (300 000 personer, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/missnojet-kokar-bland-sveriges-fattigpensionarer ). Att du och jag, Micael, är priviligierade och har en hållbar situation ekonomiskt och med hög grad av det som kallas för KASAM innebär inte att varken mänskliga rättigheter eller ett meningsfullt liv är en verklighet för alla i Sverige. När du resonerar uppfattar jag det som att det endast beror på felaktig politik och Svenssons snålhet att vi inte skulle vilja ta emot fler invandrare just nu. Och om så är fallet, så visa gärna det – var finns resurserna? Eller annars, ge konkreta förslag på hur du tänker hantera det lidande som finns i Sverige, när du istället vill skära ner ännu mer på de grupper som just nu har det sämst (som ju först och främst är de som drabbas när vi besparar på skattefinasierad verksamhet). Att det är större misär på andra platser i världen, mycket större, befriar dig ändå inte från den moraliska plikten att tala om för de förfördelade här i Sverige varför det just är deras resurser och möjligheter till ett bättre liv (knappast dina elle rmina) som du vill dela med dig av. Och förklara hur du som kristen tänker dig att du glädjer Jesus med att åsamka dem det lidandet, eller en för tidig död pga depression, gängvåld, långa vårdköer eller andra brister i vårt land som faktiskt i nuläget kostar liv – inte ditt och mitt, ännu, som sagt, men andra människors liv. Vi har en lika stor skyldighet att redovisa våra skäl för ett ”nej” till dem som vi har för ett nej till flyktingen. En rävsax, eller hur?
Detta är ingen lätt fråga, Micael – men jag skulle önska att du blev mer real-politisk och mindre ideologisk. De jämförelser du gör internationellt är ”bara” siffror: vi behöver kunna fatta beslut om hur verkliga liv här i Sverige ska påverkas, lika mycket som vi behöver förhålla oss till liv och död för de som färdas över Medelhavet eller i en container på väg hit. Jag upplever det som att du håller den ena gruppen över den andra – och jag är med på att båda grupperna behöver hjälp: men de människor som dagligen gör vad de kan för att hjälpa här i Sverige, i skola, vård, läxhjälp, socialarbete, polisväsende, föreningsliv m.m., behöver få konkreta svar på hur Sveriges egna former av lidande och misär ska avhjälpas genom att ha en stor inströmning av invandrare. Att säga ”alla ska ha det lika” och med det mena ”lika dåligt” är knappast ett sätt att förvalta Guds materiella gåvor och godhet i världen.
Frid
Stefan Larsson
GillaGilla
Jag ser att du inte läste inlägget ovan, Stefan.
GillaGilla
Jo, men jag förklarar mig själv lite mer nedan. Jag menar att det som jag gensvarar på är problematiskt med dina resonemang, inte minst din avsaknad av exeges på gerim. Men för att gå dig till mötes, så kvarstår min tidigare kritik, men med detta tillägg =)
Påståenden som är komprometterande i din text:
“Det finns över 100 verser i Bibeln som handlar om migration och flyktingskap, men när nationalistiska kristna argumenterar mot flyktinginvandring brukar de inte ta stor hänsyn till dem. ” Svar: nej det finns det inte. De handlar som oftast om gerim.
Apg 17:26 kan inte användas som ett argument för stängda gränser, men det är en del av en diskurs inom andra templets judendom, berörande Guds syften med uppsplittrandet av mänskligheten i tungor och folk (70 st, efter gudasönernas antal), samt Guds profetiska löften om att lära folken i sina egna länder/ arvedelar att gå Israels vägar och att rätt åkalla Gud (Jer 12:14-17 i LXX-versionen). Guds princip med nationerna har alltså ett emancipatoriskt syfte, som en del av Guds frälsningsplan. Att luckra upp eller undergräva välstånd och stabilitet inom nationer är knappas en princip som går att härleda ur denna diskurs. Tvärtom skulle Israel som nationalstat vara ett ljus för de andra nationerna i världen, vilket Luther och andra reformatorer tog till sitt hjärta när de europeiska nationalstaterna utvecklades under tidigmodern tid.
Ditt resonemang om Matt 7:12 är kärnan i min kritik av din hållning: vill du själv få gjort mot dig de saker som drabbar svenska medborgare och flyktingar i detta land på grund av nedskärningar, marginalisering, fattigdom (ja, den finns här också) och våld?
“Det är förstås teoretiskt möjligt att Paulus tänker sig en princip om att stater ska prioritera sina egna medborgares välfärd innan man hjälper andra, men det är inget vi kan säga med säkerhet eftersom han inte uttrycker det här.” Nej, men det är vedertaget inom historisk-kritisk forskning att “din nästa” i Toran betyder de medlemmar av det judiska folket som lever intill dig – det är därför det blir så påtagligt när Jesus expanderar innebörden i berättelsen om den barmhärtige samariern. Det betyder inte att Jesus själv motsäger Toran, eller att Paulus, som skolad farisé, hade en annan grundläggande förståelse av sådana bud i Toran. Alltså står vi på säkrare grund när vi åtminstone påstår att den kristne har sitt kristna trossyskon som “sin nästa”, vilket även Gal 6 visar. Den internationella solidaritet som Paulus genom alla sina brev förespråkar är givande mellan olika syskon-församlingar. Idén om att buden i Bibeln ska förstås som att vi som kristna ska ge till vem som helst utan en urskiljning eller gradering “inifrån och ut” är ett, enligt min förståelse, en förvrängning av texternas grundbetydelse: som du själv skriver, eisegetik. Så vi ska hjälpa alla vi kan hjälpa, men den kristne först, den som är närmast oss först, och närhelst vi i samhället stöter på lidande ska vi avhjälpa det när vi kan – det ska inte vara så att man själv ska bli lidande för att ge välstånd till andra (2 Kor 8:13). Men att påstå att buden förespråkar att vi ska prioritera de människor vi inte ser och har omkring oss över de människor vi har omkring oss är missvisande. Jag menar inte att vi saknar en etisk plikt att avhjälpa flyktingsituationen i världen – men det finns ingenting i Bibelns bud som påtalar öppna gränser, särskilt inte när det uppenbart skadar människor i vår direkta närhet. Jag förespråkar alltså inte principiellt ett bevarande av den svenska välfärdsnivån som ett självändamål – men det jag menar är att det finns ett stort lidande även i Sverige, och att du och jag, Micael, av Gud är kallade att hjälpa dessa människor först och främst, men sedan även främlingen utanför eller vid våra gränser (för diskussionen gäller ju inte de flyktingar som redan har kommit hit, utan de som är på väg).
“Problemet är bara att svenska pensionärer i regel alltid har det bättre än flyktingar i flyktingläger. ” Återigen, Micael – det är irrelevant. Vi kan inte föra en diskussion genom att jämföra de som mår bra med dem som mår dåligt. Vi måste (tyvärr) ställa olika behovsgrupper mot varandra. Det är här jag menar att din statistik för välmåendet bland pensionärer är ovidkommande, så länge som det finns 300 000 fattigpensionärer och ca 25 000 (om jag minns rätt) pensionärer som varje månad måste få hjälp för att klara sin ekonomi. Och när vi pratar nyfattigdom i Sverige så är ju flyktingar den stora gruppen som drabbas. Det är inte logiskt konsekvent att jämföra de grupper du sätter mot varandra.
“Men det är väldigt ovanligt med pensionärer, eller ens hemlösa, som har det sämre än vad flyktingar har det i utvecklingsländer. ” På vilket sätt är egentligen detta relevant? Är det liv du vill rädda, eller vill du “sprida svensk välfärd”? Nu låter det nästan som om du vänder på din plätt, och menar att människor bör få komma hit för att de annars har det sämre – men det är knappast ett resonemang som Sverige som nation kan överleva: för då är det ju verkligen bara att öppna gränserna, och låta landets ekonomi gå under fullständigt. Nej, det vi behöver prata om är de flyktingar som inte har fått någon plats att uppehålla sig på, och som är på väg till Sverige: är det vår plikt att rädda deras liv (förutsatt att vi kan garantera att de dör ifall vi säger nej), eller att ge dem en sådan “räddning” i Sverige, med bistånd och levnadsstandard, som vi gör idag, när det finns stora grupper av landets egna medborgare som lider? Jag hittar inte detta i Bibeln.
“Jag argumenterar förstås inte emot att pensionärer och hemlösa ska ha hjälp. Det jag pekar på är att det är uppochner att beskriva situationen som att de har det värre än vad flyktingar har det i utvecklingsländer. ” Ja, det håller jag med om – och jag åtminstone argumenterar inte detta: jag bara säger att båda grupperna lider, och vem är du och jag att säga att de som lider i Sverige (på olika sätt och i olika grad, som faktiskt på individuell nivå kan överstiga lidandet för den som bor i ett genomsnittligt flyktingläger) ska underprioriteras de som lider i ett flyktingläger?
Skälet till att jag inte gick in på 1 Tom 5:18 är alltså att jag tycker det finns så många andra problematiska saker i ditt resonemang, och att 1 Tim 5:18 för mig är en icke-fråga: jag bygger inte min syn på biblisk nationalism på just den versen. Jag vet att ditt inlägg berör den, men hur vi nu än tolkar den är ovidkommande för mig. Jag har större problem med att sätta svenska behovsgrupper mot utländska på det sätt som du gör, och menar att Bibeln, hela Bibeln, ger mångt mycket större fog för en nationell solidaritet som grundbult för resursfördelning än den internationella: den är viktig, men sekundär.
GillaGilla
Paulus argumenterade inte alls utifrån vårt nationsbegrepp som uppkom på 1800-talet. Läs på om Romarriket och återkom.
GillaGilla
Hej Alma-Lena,
Det du påstår är delvis sant – men det är också en ”modern” tanke att projicera ett sorts grottstadium på antikens kulturer. Det specifika begrepp vi idag använder, nationalstat, och den moderna form av nationalism som växte fram på 1800-talet (särskilt i efterdyningarna av franka revolutionen och Napoleons erövringskrig) har sin unika prägel, men är absolut inte historiens första begreppsapparat för att beskriva det som rätmäteligen kan kallas för en stat eller nationalstat, även om en gränsanalys av begreppen från antiken och moderna begrepp självklart skulle visa att de har vissa inslag som skiljer dem åt.
När Paulus och alla andra judiska tänkare använde konceptet goyim eller ethne så innefattade det defintivt följande, gällande ett specifikt folk: att de hade ett visst språk, en viss kultur, en viss pantéon av avgudar, en region på jorden där de hade sin primära hemvist och där även deras gudar huserade, och en viss lagstiftning (och även ”skyldigheten” inför Gud att utveckla någon sorts juridiskt väsen, som senare utvecklades i de noahidiska buden). Det tråkiga med att vissa översättningar föredrar ”folk” för ethne ibland, istället för nationer, kombinerat med verser där ”stammar” också inkluderas, gör att vi moderna läsare tycks likställa Bibelns 70 nationer med jägar-samlar-samhället, ett nomadiskt tillstånd där jorden är ”allas”. Detta är främmande för den bibliska synen på nationer, och har definitivt inga paralleller till varken Romarriket eller den greko-romerska förståelsen av nation. Märk väl att det fanns litterära troper, särskilt hos grekiska och romerska författare, såsom ”barbar” et c, som även Paulus använder, som är just troper – de existerade för att nedgradera andra folkslag och upphöja sin egen kultur – men de följde vissa givna strukturer och ”fasta fraser”, och det betydde inte att författarna själva, som ibland även hade besökt dessa kulturer och riken, trodde att andra folk var enkla grott-människor. Det rörde sig om retorik. Och den bibliska synen på nationer innefattar därtill välden, riken, storstäder och civilisation – frågan är snarare vilka gudar som dessa olika nationer tillbad: inte deras teknologiska eller juridiska utvecklingsnivå. Om du, Alma-Lena har annan forskning kring nationsbegreppet under antiken, så bifoga gärna lite litteratur-tips: Jag lär mig ständigt, och är tacksam för all input.
Frid
Stefan
GillaGilla
Men vänta lite här Stefan! Hur ska vi kristna vara ”mer realpolitiska och mindre ideologiska”?! Snarare är vi som huvudpersonen i filmen Hacksaw Ridge, som envisades med att delta i kriget utan att lära sig att hantera vapen, och hänvisade till sin kristna tro! Vi är med i det som händer i vårt älskade land. Självklart säger vi ifrån vid orättvisor! Men vi tar inte till oss samma vapen som världen, eftersom vi inte längre tillhör den här världen. Vår ideologi är Bibeln, Guds Ord. Inget annat. Det vi säger kommer ofta att sticka i ögonen på folk, däribland de politiskt engagerade. För att vår ideologi, det vi tror på, dvs frälsning i en korsfäst Gud, det är en dårskap för världen. Så, ja Stefan, vi kommer att fortsätta att säga galna för er grejer.
Vårt riktiga fosterland är Himmelen. Det är nog också värt att nämna. Och för all del älskar jag och välsignar Sverige. Men blicken är fäst på Himmelen! Så länge jag lever, lever jag för Kristus, och försöker göra gott mot alla människor. När jag dör, blir det min vinst- då når jag målet. Det går inte ihop med vissa ideologier, men kommer aldrig att hålla tyst!
Och till sist, i GT finns det tre grupper som Guds utvalda folk skulle se till att ingen kränkte: de föräldralösa, änkorna och INVANDRARE (främlingen mitt ibland dig!).
GillaGillad av 1 person
Paulus ger föreskrifter till Timoteus angående församlingens änkor och äldste.:”En äldre man ska du inte tillrättavisa med hårda ord, utan förmana honom såsom en far, yngre män såsom bröder, äldre kvinnor såsom mödrar, yngre kvinnor såsom systrar, i all renhet. Hedra änkor som verkligen är änkor. Men om en änka har barn eller barnbarn, så ska dessa först lära sig att visa vördnad mot sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för det är gott och välbehagligt inför Gud. Men den som verkligen är en änka och blivit ensam, hon har satt sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. Men en sådan som lever i vällust är levande död. Och detta ska du inskärpa, så att de kan vara fria från klander Men om nu någon inte har omsorg om sina egna och särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än en hedning.Till änka ska den väljas ut, som inte är yngre än sextio år och har varit en enda mans hustru, och har vittnesbörd om goda gärningar, om hon har fostrat barn, om hon har visat gästvänlighet, om hon har tvättat de heligas fötter, om hon har hjälpt de nödställda, om hon vinnlagt sig om att alltid göra gott.”
I bland kommer man längre genom att kika på den engelska översättningen och då vi samtalar om att hjälpa är vers 10 intressant:
”Well reported of for good works; if she have brought up children, if she have lodged strangers, if she have washed the saints’ feet, if she have relieved the afflicted, if she have diligently followed every good work.”
Någon fler än jag som rostar av skolengelskan?
”Lodged strangers” betyder ungefär ”ge husrum åt en obekant.”
”relieved the afflicted” är att hjälpa en angripen/plågad. Så som vi kan läsa att en människa från ett folk hjälpte en människa från ett annat folk ”i den barmhärtige samarien.”
GillaGillad av 1 person
Stefan Larsson!
Väldigt bra skrivet men du får nog inte Micaels öron att höra, eller ögon att se med.
Bb
GillaGilla
Visst bör vi generellt vara försiktiga med att tillämpa bibelord utanför deras sammanhang. Att tillämpa 1 Tim. 5:8 på Sverige som nation tror jag är ett exempel på detta. Det blir problematiskt att överföra ”familj” eller ens ”närmaste” på ”alla svenskar”. (Långt ifrån alla ”svenskar” – hur dessa än defineras – ingår i min ”familj” eller bland mina närstående, men det kan däremot invandrare eller folk från andra länder eller kulturer göra).
Sedan finns det inget som säger att vi inte bör ta hand om människor som inte ingår i ens familj eller grupp av närstående, även om det finns en prioriteringnsordning. Frågan är då när det blir dags att lyfta blicken bortom den egna gruppen och se till behoven i världen utanför. Jag tror det ärproblematiskt för den som kan lägga massor av tusenlappar på dyr hemelektronik, märkeskläder, utlandssemestrar etc. att säga att den inte har råd att hjälpa människor i nöd.
GillaGilla
Mikael,
Jag håller med dig i sak –
men jag undrar över en sak, som jag uppfattar att vi sällan pratar om i denna diskussion om immigration:
att vi som privatpersoner i Sverige ofta har en enorm konsumtionskapacitet (vilket ju förvisso också är en del av vår välfärd, eftersom detta faktum driver vårt näringsliv, och privatsparandet är relativt lågt…) är en sidofråga, menar jag, eftersom det vi nu framför allt kan diskutera är hur offentliga skattemedel ska användas. Varken immigrationen eller det social skyddnätet, vården, polisväsendet m.m. i Sverige är finansierat på filantropisk frivilligbasis – vilket jag är oerhört glad för – utan istället via skattemedel. I och med att systemet ser ut som det gör så existerar ett sorts samhällskontrakt, där medborgare förväntar sig vissa tjänster för sina skattepengar. Skaver denna relation, dvs skatt betalas men tjänsterna uteblir, så skadas förtroendet för det politiska maskineriet, rättsväsendet, skattesystemet etc. Detta kan skapa en farlig situaton i ett land.
Det du nämner, Mikael, handlar snarare om vad varje enskild medborgare gör med de pengar som så att säga är ”deras”, eftrr betalda skatter, räkningar m.m. – och det är en diskussion som blir prekär, eftersom du måste hitta ett system för att ”avtvinga” människor deras inkomst, i någon form av system som INTE är kopplat till skattesystemet och myndighetsväsendet. Därefter måste du ska en lagstiftning i vårt land som tillåter volentära insatser med sådana pengar för att avhjälpa behovssituationen utan att detta för den skull ger politikerna frikort att skära ner på sina budgetar.
Jag håller med om att många av oss har alldeles för mycket prylar och pengar – men jag vet inte själv hur vi ska skapa ett parallellt system av ”insamling”, och hur detta på ett säkert sätt ska införlivas i vårt lands hantering av hitkommande flyktingar. Har du tankar kring det, Mikael? För rakt av är väl det snabbaste och enklaste sättet att höja skattesatserna i Sverige, ganska rejält – och det, mig veterligen, vänder sig en majoritet av riksdagspartierna emot. Så det är svårt att gå den vägen.
Frid
Stefan
GillaGilla
Hej Stefan.
Viktiga tankar du för fram, jag har i tidigare blogginlägg till Mikael försökt belysa delar av det du tar upp, men det verkar som om man talar till döva öron, eller att man medvetet misstolkas?
Jag vill passa på att ge en stor eloge och erkännande till alla de i vårt land som frivilligt ställer upp och hjälper flyktingar både ekonomiskt och praktiskt på olika sätt, däremot de som kräver att kostnaden skall vältras över på andra genom den kommunala och statliga budgeten med motivation att Sverige är ett rikt land är jag mera tveksam till, i slutändan drabbas alltid de fattiga och mest utsatta när ett samhälle som Sverige tvingas skära ner och begränsa den gemensamma välfärden.
Jag delar din syn på att vi i Sverige på många håll har en alldeles för hög konsumtion och standard som skulle kunna sänkas till förmån för de mer behövande, men hur är det praktiskt genomförbart?
Att få de rikaste att frivilligt minska sin standard till förmån för flyktingar har vi inte så många lyckade exempel på?
Är det en diktatur som krävs för att genomdriva Mikaels idéer?
En demokrati klarar bevisligen inte att tvinga de rika att minska sin standard till förmån för flyktingar?
Det enda som möjligen skulle kunna göra skillnad är en folkväckelse som genomsyrar hela landet? Men väckelsen måste i grunden då först drabba de redan troende.
GillaGilla
Inge,
Amen! Det du säger är ju i och för sig inte ett ”real-politiskt förslag”, och ändå är det ur ett kristet perspektiv det absolut viktigaste och långsiktigt enda hållbara alternativet till en diktatur: att vi får väckelser i detta land! Väckelsen är ”kompromissen” i den klassiska motssätningen mellan individens transformation och samhällets revolution, där (delar av) kollektivet blir fyllda med Helig Ande. Detta hoppas jag att vi alla ber för, oavsett var vi står i debatten. Men i väntan på väckelse så tänker jag som dig, Inge, att någon form av diktatur krävs för att genomföra den omfördelning av resurser som Mikael förespråkar. Och det belyser än en gång en del av problematiken med ”vi har råd”-resonemanget, dvs. att Mikael argumenterar utifrån att dessa ”privata” medel redan finns tillhands för staten, regionerna och kommunerna att använda. Så är inte fallet.
GillaGilla
Mikael Nyman!
Hur såg det ut på apostlarnas tid? Jo inte sprang de om kring och gav till allt och alla, nej de gav understöd till de kristna, till sins bröder och systrar.
Skylldigheten om man nu kan kalla det så, gällde inte var man utan just trossyskonen, dvs familjen.
Apg 11:29 Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen.
Rom 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med understöd åt de heliga.
2Ko 9:12 Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.
2Ko 9:13 De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.
Bb
GillaGilla
”Skylldigheten om man nu kan kalla det så, gällde inte var man utan just trossyskonen, dvs familjen.”
Om du skulle hamna på ”bar backe”, går du till en institution i samhället eller till en församling för att söka stöd?
GillaGilla
Ulrika,
Utveckla gärna hur du tänker, för just detta är viktigt:
Samhällets institutioner och myndigheter i vårt land är utvecklade utifrån den nationella solidaritetestanken, dvs. att vi är ett folk och att vi hjälper varandra. Det är på den premissen som vårt land har kunnat byggas upp i modern bemärkelse. Sverige har t.ex. en väldigt stark skatte-moral jämfört med andra länder i världen. Detta hänger ihop med det (ännu) höga förtroende den svenska befolkningen har för det moderna samhällskontraktet, dvs. för att beslutsfattare kommer att leverera de tjänster som behövs för medborgarnas överlevnad och livskvalitet. Ingenting du ser omkring dig, Ulrika, av välfärd och sociala skyddsnät, är uppbyggt på principen ”ta hand om människan utanför vårt land”. Fördelningspolitiskt så har skattemedlen som oftast inte ens applicerats för den som bor ”utanför din kommun”. Jag tycker inte att 1 Tim 5:8 är relevant för vår diskussion – det finns så många fler texter, och Bibelns narrativ i sin helhet, som stärker idén om självbestämmande nationer – men den versen ligger ändå principiellt nära till hands för att förstå vårt sociala skyddsnät i Sverige.
Så en intressantare fråga, Ulrika, kanske vore: när du hamnar på bar backe, går du till en institution i ett annat land/ samhälle, eller går du till ditt eget lands myndigheter (och har de ens de förmåner och möjligheter som vårt land har)? Det är så självklart och intuitivt att vi söker stöd från vårt egna samhälle. Krig och flykt är extrema omständigheter, som kräver internationell solidaritet, och gärna av ett betydligt större och effektivare slag än att ”bara” ta emot flyktingar när redan deras liv i sina respektive hemländer har förstörts, men att vi vill hjälpa, har hjälpt, och i framtiden vill kunna fortsätta hjälpa, betyder inte att det är en smart eller biblisk idé att undergräva samhällskontraktet, skattesystemet, välfärden, eller ens (på radikala sätt i nuläget) konsumtionsmönstren, som just nu, oavsett hur vi ser på Mammon, är en vital del av vårt lands BNP. BNP, som jag tidigare har kritiserat, är inte den bästa siffran att svänga sig med när man talar om ett lands resurser. Men det finns en parallellitet mellan ett lands välfärd och dess BNP: att plötsligt ta ifrån människor deras kapital för att de ”har råd” kommer att sänka konsumtionsnivån rejält, och därmed även BNP – och därmed påverkas vår arbetsmarknad, våra skatteintäkter, och förutsättningarna för att behålla vårt idag relativt väl fungerande sociala skyddssystem. Så varje förslag som innebär en begränsing av dagens ekonomiska friheter i vårt land får bi-effekter som du och Mikael bör kunna ha långsiktiga beredskaps-resonemang för, ifall åsikten att vi ska ta in (många) fler flyktingar ska kunna betraktas som legitim.
GillaGilla
”Utveckla gärna hur du tänker, för just detta är viktigt:”
Min fråga till Björn är inte så speciell. Jag menar bara att man kan inte avgränsa sina skyldigheter till församlingen om man samtidigt menar att staten har skyldigheter till en själv. Givandet och tagandet går om varandra både inom församlingen och inom samhället.
Därutöver tror jag att det är skillnad mellan att vara en utvald Guds Apostel och en ”vanlig”medborgare oavsett folk och nation.
Jag tror också (eller vet för det står ju i bibeln) att Apostlarna delegerade bort praktiska sysslor som att hjälpa fattiga, för att själva kunna fokusera på spridningen av Guds ord.
GillaGilla
Tack, Ulrika,
men då är jag fortfarande osäker på hur det du skrev påverkar vår diskussion om 1 Tim 5:8 och huruvida vi som kristna är bibliskt ålagda att sätta flyktingars behov över svenska medborgares behov. Ursäkta mig att jag inte riktigt hänger med… =)
GillaGilla
Stefan,
Du undrar över hur jag tolkar 1 Tim 5:8?
”But if any provide not for his own, and specially for those of his own house, he hath denied the faith, and is worse than an infidel.”
”his own” tolkar jag som människor han bryr sej om utanför familjen. Det kan vara människor i församlingen, utanför församlingen. Människor i Sverige och människor utanför Sverige.
https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G2398&t=KJV
”those of his own house” tolkar jag som sina egna under sitt hustak. Ofta biologiska familjeband men det kan även handla om människor som blivit som en del i den privata familjen.
https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G3609&t=KJV
GillaGilla
Ulrika!
Du frågar: Om du skulle hamna på ”bar backe”, går du till en institution i samhället eller till en församling för att söka stöd?
Jag skulle gå till Gud, han är min försörjare! Jag har varit i kniviga ekonomika situationer ett antal gånger där jag gått till Gud och han har löst det hela!
Hur skulle du själv gjort?
Bb
GillaGilla
”Hur skulle du själv gjort?”
Hade situationen inte gått att lösa inom landet hade jag gjort som alla andra troende och icke-troende i bibeln: Sökt mej vidare till annat land.
GillaGilla
Ulrika!
Du skriver: Apostlarna delegerade bort praktiska sysslor som att hjälpa fattiga, för att själva kunna fokusera på spridningen av Guds ord.
Var dessa fattiga kristna, eller okristna? De var nog kristna om man förtår texterna rätt, men tyvärr menar en del att det gäller okristna fattiga och det tror jag är fel.
Bb
GillaGilla
Inldningen av Ruts bok: ” På den tiden när domarna regerade blev det svält i landet. Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Moabs land och stannade där. Men Noomis man Elimelek dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut.”
Moab var inte kristet men de hade mat. Det var tillräckligt skäl för Elimelek att ta sej dit med sin familj. Av historien framgår att det hela föll ut på ett sådant fredligt sätt att de fick sej både hustrur och mat.
GillaGilla
Nu är jag ärligt talat helt paff. Stefan argumenterar ovan för att begreppet ”nästa” enbart syftar på judar eller kristna, och Björn argumenterar nu för att de tidiga kristna bara hjälpte sina egna.
Guh.
I samma kapitel där älska din nästa första gången ges som bud, 3 Mos 19, säger Gud också att israeliterna ska älskar invandraren som sig själv (3 Mos 19:33-34). Stefan är obekväm med att översätta hebreiskans ger till invandrare, men det är vad det betyder.
Matt 7:12 säger att vi ska behandla andra människor, utan kvalifikationer, som vi själva vill bli behandlade. Poängen med liknelsen om den barmhärtige samariern i Luk 10 är att vi INTE ska fråga vad folk tror på eller vilket land de kommer ifrån innan vi hjälper dem. Jesus expanderar älska er nästa till älska er fiende i Matt 5.
Paulus skriver: ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:3-5). ”Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör” (1 Tess 3:12). ”Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor” (1 Tess 5:15). Jag citerar alla dessa bibelord ovan… och ni når slutsatsen att kristna bara ska älska och hjälpa kristna?
Det här är lärjungaskap 101. Älska alla människor. Inklusive syriska flyktingar. Har ni inte fattat det, vet ni inte vem ni säger er följa.
GillaGilla
Micael,
Några korrigeringar:
Du skrev ”Stefan argumenterar ovan för att begreppet ”nästa” enbart syftar på judar eller kristna”.
Ja, i sin grundbetydelse i den hebreiska Bibeln så syftar det hebreiska ”re’ekha” på den judiske medmänniskan. Detta är helt okontroversiellt inom den exegetiska forskningen.
Du skrev ”Stefan är obekväm med att översätta hebreiskans ger till invandrare, men det är vad det betyder.”
Återigen, det är inte vad det betyder. Det sätt som du vill använda ordet på kan med engelska termer bäst översättas ”immigrant”. Och det är till den engelska eller tyska språkvärlden som du behövet gå för att hitta de etablerade ordböckerna för den bibliska hebreiskan. Ge mig ett ett exempel där du hittar denna översättning. Jag kan det inte: jag hittar bara ord som sojourner, alien och stranger. Men, återigen, när man sysslar med exegetisk forskning och går på djupet, så upptäcker man att google-översättningar inte fungerar, eftersom ”ett till ett”-logiken ger de mest bisarra översättnnigar – detsamma gäller Bibelns texter. Ett ord alltid måste förstås utifrån den kulturella förförståelse-kontexten i ”sändar”-språket. Om du läser forskning på begreppet ger/ gerim så ser du att det smalnade av under antiken, från att f.Kr. först ha varit ett ord som faktisk syftade på de främlingar som bodde bland israeliter, som medlemmar i det mosaiska förbundet, med skyldigheter och rättigheter, till att ca 2-300 e.Kr. ha utvecklats till ett begrepp som även syftade på konvertiter (då med tillägget tzedeq, ”ger tzedeq”). Ger var alltså ett begrepp som hela tiden stod för en närhet i relationer, så till den grad att rabbisnk tradition till slut såg det delvis synonym tmed att vara judisk. Jag vet att det inte är lätt att hinna läsa int sig på allt, men i frågan om detta, Micael, så ser jag inget som indikerar att du varken har studerat hebreiskan eller historisk-kritisk forskning kring ger och synen på nationer i det antika Israel i någon större omfattning, utan du har jobbat utifrån svenska översättningar. Tråkigt.
Du skrev ”Matt 7:12 säger att vi ska behandla andra människor, utan kvalifikationer, som vi själva vill bli behandlade. Poängen med liknelsen om den barmhärtige samariern i Luk 10 är att vi INTE ska fråga vad folk tror på eller vilket land de kommer ifrån innan vi hjälper dem. Jesus expanderar älska er nästa till älska er fiende i Matt 5.”
Återigen, Micael, att du brinner för att hjälpa flyktingar, vilket är den Helige Andes eld, innebär inte att det är okej att syssla med anakronismer. Avsaknad av bevis är inte ebvis för avsaknad, svengelskt översatt – att något inte står uttryckligen i en vers innebär inte att det är fritt fram. Kontexten är ABC i det exegetiska arbetet. Att påstå att Jesus, i en kultur där kärleken judar sinsemellan var lagstiftad genom termen ”din nästa”, så talar Jesus om att vi även ska hälsa på hedningen, be för den som hatar oss, ge till den som frågor oss et c. Jag har aldrig argumenterat mot att Jesus expanderar cirkeln för vem vi ska visa omtanke och barmhärtighet. Jag bara argumenterar för, än en gång, något som är exegetiskt hållbart: dvs att Jesus aldrig säger att Han bryter mot Torans bud, och att Jesus inte avsåg en solidaritet som gällde dagens moderna möjligheter att kommunicera över hela jorden, utan talade så som folk förstod, dvs ”När du lever ditt liv, när du arbetar på ditt fält, när du vandrar på din bys gator, när du färdas mellan olika byar/ städer, när du kommer på vallfärd till Jerusalem…” et c. Du projicerar din egen förståelse på den bibliska texten när du hela tiden vill läsa int global solidaritet i en antik grekisk text som återger en galiléisk skrift-debattörs ord, om jag får formulera det så ”jordiskt”. Ingenting av det du påstår hade varit den logiska tolkningen för de människor som lyssnade till Jesus – och Jesus själv satte aldrig något sådant exempel. Han helade endast människor som Han på något sätt kom i kontakt med, eller som åtminstone skickade ombud och själva befann sig inom det bibliska Israels gränser.
Så för att förtydliga:
Jo, både Bibelns övriga och NT:s soecifika texter förutsätter att du i första rummet är solidarisk med dina trossyskon, både i din församling och mer ”internationellt”; sedan förutsätts det att du visar kärlek och omtanke även till behövand emänniskor i din omgivning, oavsett vad de tror på et c. Men det är en anakronism att påstå att de texter du citerar syftar på ett globalt engagemang. Du läser in något som hade varit het otänkbart (bokstavligt talat) för de första troende – hade de ägnat sig åt det så hade vi sett det i någon text, för det hade varit en helt ny innovasion: t.ex. så hade Paulus säkerligen nämnt att hans insamling i Romarbrevet skulle gå till samariterna, till de egyptiska gäst-arbetarna, eller till Alexandrias fattiga, om så hade varit fallet. Men vi ser det aldrig.
Så ja, Micael, jag håller helt med dig att vi bör agera på våra kunskaper – vet vi at det finns lidande i världen så är det gott att agera för att avhjälpa det. Men du är obiblisk i ditt sätt att postulera en gradlös solidaritets-tanke, eller, som du faktiskt gör, en omvänd gradering, där den okände främlingen är viktigare än de människor du möter på gatan, eller de du har i din församling – ja, kanske viktigare än din egen familj?
Så en form av solidaritet utesluter inte den andra – men alla former av val innebär en prioritering. Bibeln som diskursiv kontext producerar inte den ideologi som du förespråkar. Men din kärlek till främlingen är god – fortsätt älska. Även jag älskar främlingen, så gott jag kan, och har gjort det i olika verksamheter, engagemang och givande hela mitt kristna liv. Jag står själv i ett jobb där jag dagligen jobbar med flyktingar som har kommit till Sverige – märk väl, att min argumentation inte gäller huruvida dessa hitkomna medmänniskor ska få vårt samhälles fulla stöd eller inte. Men eftersom jag också ser deras situation, har frekventa kontakter med olika myndigheter, vård, fastighetsförvaltare, kuratorer, et c, så ser jag också dagligen begränsningarna av resurser i vårt system. Jag upplever den statistik som jag tidigare har skrivit om. Det är inte med lätt hjärta som jag påstår att vi behöver minska invandringen – men jag ser i nuläget inga alternativ.
Du skrev ”Det här är lärjungaskap 101. Älska alla människor. Inklusive syriska flyktingar. Har ni inte fattat det, vet ni inte vem ni säger er följa.”
Åh, Micael, så tråkig retorik du använder. Du ger uttryck för en väldigt svart-vit och onyanserad verklighetsbild. Jag vet inte vad du sysslar med till vardags, annat än det pastorala och ditt författarskap, men vad det än är så får jag intrycket av att du behöver röra dig bland vanligt folk i Sverige, och se människorna bakom siffrorna. Och du skulle behöva säta dig in i vårt land ekonomiska verklighet. Jag har i snart 30 år arbetat inom olika kommunala och statliga myndigheter och institutioner – det överflöd av pengar som du verkar tro existerar, ja, Micael… än en gång: det finns inte. Du blandar ihop privatpersoners konsumtionskraft med samhällssystemets budgetar. Fortsätt brinna, fortsätt älska, fortsätt kämpa för flyktingar som ännu inte nått vårt land – men börja gärna att argumentera med mer sakliga argument och att bemöta andras sakliga argument med ytterligare sakliga argument, istället för den tråkiga retorik som du alltför ofta landar i.
GillaGilla
Vore det inte mycket enklare att bara säga att Paulus förmodligen aldrig skrev 1 Tim?
GillaGilla
Nja, det är Guds Ord, så vitt mig anbelangar – det exakta författarskapet ändrar inte väsentligt på den diskussionen, tänker jag. =)
GillaGilla