Gästinlägg av Gabriel Blad.
Anna Dahlberg tar tillfället att använda den aktuella publiciteten kring sexköp för att få liv i debatten om ett tiggeriförbud. Hon frågar på Expressens ledarsida varför vi inte tar problemet med tiggeri på samma allvar som problemet med prostitution.
I båda fallen utnyttjas människor, men i bara ett av fallen finns det lagstiftning som förbjuder det, skriver hon. Är det inte dags att införa ett tiggeriförbud?
Hon fortsätter:
Man kan bekämpa dem med olika slags förbud eller försöka legalisera dem med licenser och på det sättet göra dem beskattningsbara. En del anser att stigmatiseringen är det stora problemet och betonar självbestämmandet hos horan/tiggaren. Andra framhåller utnyttjandet och det skeva i ett samhälle som låter det fortgå.
Men det är svårt att se logiken i att förfäras över att det förs hit prostituerade från Rumänien, men rycka på axlarna när fattiga från samma land bussas till Sverige för andra ändamål. Rimligen borde vi försöka bekämpa alla former av exploatering av fattiga människor. Att människohandelsbrottet redan finns är utmärkt, men det räcker knappast om man på allvar vill kväsa dessa företeelser.
Jag läser ledaren nyfiket och undrar hur hon ska få ihop det. För skillnaden är uppenbar.
Det unika (och geniala) med svensk sexköpslagstiftning, är ju just det att det är en lag mot sexköp, inte mot prostitution. Den gör skillnad på den som utnyttjar och den utsatte. Den ena kriminaliseras, inte den andra. Men när ett tiggeriförbud förespråkas presenteras det precis tvärt om, då är det den utsatte som är problemet.
Men jag väntar förgäves, det kommer aldrig något försök att få ihop det. Kanske för att det absurda med ett tiggeriförbud då alltför tydligt skulle framträda.
För om man på riktigt tror att tiggeriet orsakar utsatthet och fattigdom, inte bara är ett symptom på det, och vill lära sig av den svenska sexköpslagen, blir den enda logiska slutsatsen ett ”givarförbud”.
Men att lagföra generösa tanter för att de lägger pengar i EU-migranters muggar känns lite väl makabert.
Dahlbergs jämförelse är intressant. Den säger dock ingenting om huruvida vi tar problemen kopplat till tiggeri på allvar eller inte.
Däremot så avslöjar den att motiven bakom ett tiggeriförbud, oavsett vad som påstås av förespråkarna, omöjligen kan vara omsorg om den utsatte.
Gabriel Blad bor i Nässjö och driver ett socialt företag (Jobbhjälpen) som bland annat anställer EU-migranter så de kan arbeta sig till en lön istället för att behöva tigga.
Hela Pingsten 
Skrev en lång kommentar som fallit bort någonstans på vägen. Det är väl meningen att jag bara ska skriva bibelordet som var med: ” Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud. ” (Apg 10:2)
Också kan jag säga att ”folket” i texten avser den allmänhet man har omkring sej. Vemsom behöver stöd.
Också kan jag säga att jämförelsen mellan sexköp och att ge till tiggare är som natt och dag.
Sexköparen bryter ner offret emedan den som ger till en fattig bygger upp människan.
Tack för ordet.
GillaGillad av 1 person
Så sant Ulrika! Och din kommentar är den viktigaste. Guds ord befaller oss att hjälpa den som vi kan hjälpa. I övrigt : olikheternamellan sexhandel och tiggeri är enorma: Prostitution är ju att köpa en slav,. Och du vetatt det är det du gör. Du utnyttjar en människas ofrihet, oavsett människohandel eller annan orsak till prostitutionen och hen har inte ens kläder som skydd i sammanhanget. En tiggare är påklädd, rejält, och du tar inte av den personens tid utan ger bara en möjlighet för hen att försörja sig utan att behöva sälja sig som slav. Alla tiggare är inte utnyttjade av syndikat. Jag ger ofta mat till tiggaren som ju äts på plats och inte kan generera inkomster till männiksohandlare, det kan helt enkelt inte jämföras på en fläck med att köpa sig en slav i någon timme. Sexköparen vill få valuta för pengarna. Vi som ger till tiggare vill hjälpa. Jämförelsen är helt sjuk!
Visst förekommer människohandel även i tiggerisammanhang, men det vanligaste sättet att stöta på en förslavad medmänniska är i denna ordning: sexuellt slaveri, textilindustrin och fiskeriindustrin. Vill Expressen också lagföra dem som köper billiga jeans eller kattmat? Bärplockare kan också vara utsatta för trafficking, ungefär lika ofta som tiggare. Ska vi ha lagstiftning kring att köpa bär och sylt?
Nej tiggeri i människohandelsammanhang kommer man åt genom lagar mot människohandel, inte genom att förbjuda oss att ge till tiggare,. Även Anna Dahlberg är antagligen helt emot att göra klädköp olagliga utan föredrar att vi följer existerande lagstiftning för att avslöja slaveri i textilindustrin liksom i alla andra verksamheter där slavarbete förekommer.
GillaGilla