Har det någonsin funnits en tid då allt är som det ska här på jorden?

En predikan för julen 2020 av Sunniva Rettinger

(Lyssna här)

Visst är det lite extra mörkt just i år? Visst ljuder Jesajas profetia lite ljuvligare just i år?

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram
Oket som tyngde dem, stången på deras axlar,
förtryckarens piska bryter du sönder…

Dessa ord skrevs i en tid då människors frihet var begränsad. Man kunde inte resa vart man ville, man kunde inte umgås som man ville, företagen gick svårt, man var orolig för sina barn och för sina föräldrar, ja allt var allmänt jobbigt… Men dessa ord gav då tröst och nytt livsmod, ork att stå ut, att tro och hoppas.

Och de uppfylldes en natt i en tid då människors frihet var begränsad. Maria och Josef kunde resa men inte vart de ville, de kunde inte vara i värmen på värdshuset som de ville, de var tvungna att lämna sitt företag, Marias mor var inte med vid förlossningen, ja allt var allmänt jobbigt. Men då föddes Tröst, Livsmod, Tro, och Hopp. Kristus Jesus Immanuel – Gud med oss som frälser oss.

Nu är en tid då vår frihet är begränsad. Jag behöver inte räkna upp allt vi inte kan göra eller lista alla känslor detta uppbringar – ni vet ju själva. Men ni anar kanske mönstret.

Har det någonsin funnits en tid då allt är som det ska här på jorden? Har vi någonsin haft det riktigt bra en längre tid? Kanske i Edens lustgård? Fast inte ens där var allt bra.

Om det så är giftiga ormar som luras, träta människor emellan, hungersnöd, tyranni, världskrig, eller bara missförstånd i den närmaste familjen. Eller ett världsomspännande virus. Det är aldrig helt bra här på jorden. Men, ”det onda behöver inte avta för att det goda ska tillta. Tvärtom: ju mer vi får se av det onda – dess mer får vi se av det goda” (Gustav Wingren)

Varför? Jo för vi har en törst, en hunger. En längtan som går så djupt så den inte kan fyllas med mindre än universums herre. Han som är Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Och när vi törstar, hungrar, knackar, ber, får vi svar: Kristus Jesus Immanuel kommer till oss – Gud med oss som frälser oss.

Han kom för att tända en eld här på jorden, för att starta ett andligt krig. För att den fred vi längtar efter innerst inne är inte sockersött instängt familjeparadis ala Fanny och Alexander eller Eva och Adam – sådant tar alltid slut på ett eller annat sätt (som tur är). Fred är frihet. Fred är en öppen himmel. Fred är tro, hopp och kärlek. Fred är en aldrig sinande bråddjup källa.

Vi bygger katedraler, vi öppnar köpcentra, vi söker oss uppåt i karriären, vi klättrar på statusstegen… men han är alltid längre ned. Fredfursten är ett barn som ligger på ett jordgolv.

Från tidernas begynnelse var hans födelse planerad. Redan när Gud sade skapelsen till liv fanns han. Och han föds idag; oberoende av vem som regerar, vilka vi är med och vad som sker runtomkring oss föds Kristus Jesus Immanuel – Gud med oss som frälser oss, idag; och varje dag om du så vill.

Låt oss be att det sker just hos dig, hos mig, idag.

Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig. Kristus, mitt hjärta är en tom krubba – Herre kom.

(Omslagsbild från https://artforcreation.wordpress.com/)