Bloggarkiv
Du ska döden dö- i dop eller vid dom
Är du fri?
Frågan tolkas idag på helt olika sätt beroende på vem som får den, och generellt tänker nog många i vår kultur kring frihet i meningen att ha många valmöjligheter med hur man ska spendera sin tid, sina pengar, vem man ska ha sex med och vart man ska resa på semester. Och visst, det är en sorts frihet, men det är inte alltid den friheten som syftas på när Bibelns författare nämner frihet.
I Romarbrevet kapitel 6-8 skriver Paulus om de troendes relation till synd. Han skriver om att vara slav under eller fri från synd, och liknar alltså förhållandena med något väldigt bekant för de kristna i Rom, det som gäller för slavar och fria, ”för att ni ska förstå”. Han skriver att de troende var slavar tidigare, när de levde efter syndens lag, men att de nu har blivit befriade genom att dö med Kristus och begravas i dopet. För syndens- som en mästare till en slav- lön är döden, men Guds gåva är evigt liv. Och det livet börjar i en mening här och nu. Nu har synden inte längre makt över dem. De har blivit förklarade fria från synden.
Rom 6:1-7:
Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.
Så det jag menar är, är du fri från synd? Blev du befriad genom dopet?
Guds ord och sanningen
Den senaste tiden har Gud dragit min uppmärksamhet till det faktum att Jesus var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14), med betoning på sanningsdelen av detta. Vi lever i en tid då sanningen av många anses vara relativ, vilket i sig är en märklig tanke då man måste omdefiniera vad sanning är för att kunna göra ett sådant påstående. Vi kristna frestas också att dras med i ett liknande tänk; framför allt kanske vi frestas att vara tysta och inte stå upp för sanningen därför att det är mer bekvämt, även fast vi är kallade att som Guds folk vara ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15), samt ”hålla fast vid sanningen i kärlek” (Ef 4:15).
Jesus var fylld med både nåd och sanning – inte bara nåd och inte bara sanning. De två tillsammans är en oslagbar kombination! Ofta tenderar vi människor att luta över åt något av hållen (beroende på vår personlighet) och bli obalanserade, antingen till en flummig och billig nåd utan sanning (vanligare här i Sverige) eller till en hård och obarmhärtig sanning utan nåd. I mitt förra inlägg här på HelaPingsten delade jag en predikan om nåd, så jag ska inte lägga tonvikten där i detta inlägg. Jag kan bara säga att jag tror att vi i mycket har missförstått vad nåd faktiskt är i biblisk bemärkelse.
Jesus är Sanningen (Joh 14:6), det gudomliga Ordet som var i begynnelsen hos Gud och blev människa (Joh 1:1, 14). Jesus är alltså Guds Ord personifierat och förkroppsligat, vilket inte betyder att Jesus och Bibeln är samma sak, och Gud talar alltid sanning. Det är därför Jesus i nästan samma andetag både kan säga att ”sanningen ska göra er fria” och ”om nu Sonen [alltså han själv] gör er fria blir ni verkligen fria” (Joh 8:32, 36). Jesus är Sanningen. Och han är definitivt inte någon relativist. Då skulle han inte konstant börja sina meningar med ”amen, amen säger jag er…” (amen betyder sannerligen). Han gör anspråk på sanningen som du antingen kan ta emot och tro på eller förkasta. Alternativet ”min sanning är min sanning och din sanning är din sanning” finns inte hos Jesus (Micael skrev nyligen ett inlägg om detta och liknande självmotsägande påståenden). Om det nu dessutom är så att det är sanningen som gör oss fria – vilket vi alla innerst inne faktiskt vet (oärlighet leder aldrig till frihet) – så är det viktigt att vi lever i sanningen och står upp för den så att andra också kan få uppleva frihet. Det är därför vi predikar (vilket betyder proklamerar) Guds Ord och tror att det faktiskt ska göra något med människor. Read the rest of this entry
Begränsar kristendomen människors frihet?
Nytt avsnitt av Jesusfolket! En god, duktig kristen svär inte, super inte och ligger inte runt. Fy vad begränsande! Eller? Vi pratar om hur sann frihet kan vara att binda sig till något gott, och hur den liberala, kapitalistiska betoningen på frihet faktiskt kan leda till förtryck.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Reflektioner kring Agenda 2030
Häromveckan var jag på fortbildningsdag med jobbet. Den handlade om FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, och hur vi som folkhögskola kan arbeta för dessa. Agenda 2030 handlar om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och tar upp bland annat fattigdoms- och hungersbekämpning, jämlikhet och klimatfrågor. Viktiga grejer, helt enkelt!
Superviktiga frågor och jag är väldigt glad och tacksam över att få arbeta på en skola som tar de här frågorna på allvar och som ger möjlighet till fortbildning kring det.
Under och efter dagen hade jag en hel del funderingar och det här blogginlägget innehåller en del av dem. Under dagen pratade jag och mina kollegor om skuld och skam kring miljöförstöring och att allt för mycket ansvar läggs på individen. Åsikterna om ifall skuld är en vettig grogrund för förändring gick isär, och alltifrån åsikten ”det hjälper inte att skuldbelägga individen” till ”vi förstör miljön med vårt sätt att leva och därför ska vi känna skam” lyftes.
Här började jag fundera kring vår kulturs oförmåga att hantera skuld. Vi vet att vi är skyldiga, att vi gör fel, men vi tar ofta avstånd från skuldbeläggande, för vi vet inte hur vi ska hantera skulden. En kultur som inte kan erkänna skuld kan inte heller erkänna förlåtelse, upprättelse och en väg framåt. Här tror jag att ett kristet förhållningssätt visar på en annan väg. Vi erkänner att vi har syndat, mot Gud och mot varandra, och vi tar också emot förlåtelse, av Gud och av varandra. Read the rest of this entry
Förlåtelse
Har du någon gång blivit orättvist behandlad? Såvida du inte bott på en öde ö utan andra människor, kan du med säkerhet svara ja på den frågan.
Världen är full av bitterhet och oförlåtelse. Många andliga och politiska strukturer är grundade och byggda på bitterhet.
Jag har träffat många människor som jag förstår kämpar med att kunna förlåta människor som gjort dem illa. Jag har själv haft svårt att förlåta. Innan jag mötte Jesus och förstod genom den Helige Andes milda förmaning, bar jag på oförlåtelse i mitt liv. Oförlåtelse som ledde till bitterhet i mitt hjärta.
Jag tror mig veta, genom min egna förvandling, att det bara är genom en relation med Jesus som man kan vandra i den fullständiga frihet som kommer ur ett liv i förlåtelse.
Av egen erfarenhet kan jag säga att oförlåtelse snart blir bitterhet och den sätter sig som en djup rot i ditt hjärta och växer sig så stark att människans hela personlighet förvrängs och vanställs. Read the rest of this entry
Ordets görare
I mitt förra blogginlägg nämnde jag att jag läste Jacobsbrevet ganska intensivt eftersom jag upplever att Gud vill säga mig något, något i detta brev.
Jacob, som det sägs vara Jesu broder, talar i detta brev om att inte bara vara ordets hörare utan ordets görare. Att leva ut Ordet.
Det är ganska utmanande. Länge har jag tolkat detta brev som om jag ska anstränga mig till det yttersta med kristna gärningar, gärningar som ofta människor i min omgivning mer eller mindre tycker att jag ska göra. Just för att de anser att det är min kallelse.
Konstigt att jag inte förrän nu flera år senare och efter utmattningsdepressioner äntligen begripit att det var vad de ville att jag skulle göra som jag gjorde, vilket inte betydde att det var Guds vilja!
Länge trodde jag att dessa människor, som både av mig, omgivningen och dem själva, ansågs lite heligare än jag själv, kunde höra Guds vilja och att jag var för oerfaren för det. Men så var och är det inte. Snart upptäckte jag att jag användes, användes till att förverkliga dessa upphöjda människors, egna drömmar och visioner.
De lutade sig mot Jacobs brev att man ska GÖRA. Det stämmer, men min tolkning är en annan nu när jag har distans och själv äntligen vågar lita på att Gud talar även till mig.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
Markus Eddeland
suri
