Det här är så bisarrt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Maria Ludvigsson uppmärksammade för några månader sen i Svenska dagbladet hur rättsosäker och ovetenskaplig Migrationsverkets hantering av kristna konvertiters asylärenden är.
Ett exempel hon lyfte fram var en afghansk konvertit som fick avslag för att han inte kunde redogöra för konflikten på Nordirland på ett sätt som Migrationsverkets tjänstemän var nöjda med.
Ja, du läste rätt.
Så här skrev Migrationsverket i sitt beslut:
”I samband med att du berättade om hur det inom islam handlar om konflikter och bestraffning snarare än om kärlek och förlåtelse fick du frågan om du känner till konflikter inom kristendomen. Migrationsverkets utredare tog då upp den sedan länge pågående konflikten mellan protestanter och katoliker på Nordirland som ett exempel på att det förekommer konflikter även inom kristendomen.
Du förklarade dock detta som kulturella skillnader och att inte alla deltar i konflikter inom kristendomen samt att du inte har ifrågasatt kärleksbudskapet inom kristendomen. Samtidigt fick du möjlighet att resonera kring hur muslimsk tro kan ta sig olika uttryck beroende på i vilket land och i vilken kultur den utövas men du hänvisade då till kulturen och livet i Iran.
Det faktum att du inte har resonerat kring kristendomens mindre positiva sidor tyder ytterligare på att ditt beslut att konvertera inte grundar sig i en stark personlig övertygelse utan snarare i en önskan om ett socialt sammanhang.”
Det som gör detta uttalande så oerhört provocerande är inte bara att kunskap om irländsk historia anses nödvändig för att tro på Jesus, utan också att konvertiten för fram en otroligt vettig poäng: om det är ”kristendomens mindre positiva sidor” som orsakar att katoliker och protestanter slåss på Nordirland borde vi se katoliker och protestanter som försöker ha ihjäl varandra i USA, Kanada, Tyskland och andra länder där de lever sida vid sida, men det gör vi inte.
Konflikten på Nordirland må ofta kläs i religiöst språk men är en uppenbar politisk konflikt om huruvida området ska tillhöra Irland eller Storbritannien, där religionen precis som konvertiten påpekar har mer av en kulturell, identitetsmarkerande roll snarare än att efterföljelse till Jesus automatiskt leder till att man vill döda andra efterföljare till Jesus.
Christian Mölk har uppmärksammat många fler exempel på absurda frågor som Migrationsverket har ställt till konvertiter. De har till och med beslutat att utvisa en person som de medgav hade god kunskap om kristen tro, men de tyckte inte att hen beskrev en ”allhelgonagudstjänst” på ett tillfredsställande sätt.
Varken jag eller min fru Sarah, som är pastorer och kristna sedan många år tillbaka, kan redogöra för det heller. Jag har vänner som är svenskkyrkliga präster som påpekar att det inte finns någon standard för hur en ”allhelgonagudstjänst” ser ut (och det kan i praktiken syfta på många olika saker), därtill finns det många svenska kristna som har svårt att minnas vad varje enskild gudstjänst handlade om.
Migrationsverket påpekar dessutom bara någon mening innan att personen ifråga har bra kunskaper om kristen tro för att hen deltagit i många gudstjänster – så vad är problemet egentligen? Här är det uppenbart att de i praktiken har bestämt sig för att utvisa personen och sedan försöker hitta på anledningar att motivera det med.
När jag skrev Konvertiten var en av de scener jag jobbade längst med den när huvudpersonen Hossein prövas i migrationsdomstolen, och en representant från Migrationsverket radar upp massa anledning till varför han inte skulle vara kristen. Utmaningen låg i att jag ville ha med många genuina citat från verkligheten, men de är många gånger så bisarra att min bok kändes mer orealistisk när jag använda dem jämfört med när jag hittade på egen dialog. Verkligheten överträffar sannerligen dikten!
Jag tog med flera av dem ändå och har i slutet av boken en faktadel som påpekar hur absurd den verkliga situationen för konvertiter faktiskt är. När pastorn Kim Brynte som har jobbat med asylsökande konvertiter i många år hade läst boken skrev hon så här:
”Jag läste Konvertiten med enormt stor igenkänning på så många plan. Igenkänning som ledde både till skratt och till tårar.
Igenkänning i Hossein, i alla unga personers berättelser som jag hört från de flyktingar jag möter i min församling. Igenkänning i Helenas unga ovetande men förfärande om vad det innebär att fly, men även hur hon upptäcker hur myndighets-Sverige fungerar. Igenkänning i den pastor som är utbränd, men som ändå är i funktion.
Micaels bok må vara fiktiv men berättelserna ÄR verklighet. Jag möter dem, står i dem och hanterar dem dagligen i min tjänst.
Denna bok bör läsas av varje ungdomsledare och grupp, konfirmandledare och grupp. Den bör faktiskt läsas av alla.” – Kim Brynte
Aktivisten Alex Bengtsson håller med:
”En samtidsskildring om ett Sverige där girigheten, dömandet och rädslan tagit över myndigheterna och politiken men där generositeten, öppenheten och modet lever kvar bland människorna. Jag hoppas boken kan ge mod att föra in kärleken och jämlikheten i beslutsfattandet. Det förtjänar människorna och Sverige.” – Alex Bengtsson
Min bön och förhoppning är att Konvertiten ska öppna ögonen på ännu fler hur orättvist och orimligt konvertiter behandlas av Migrationsverket.
Hela Pingsten 