Den skandalösa julen

Det här med julen blir så lätt sentimentalt och gulligt puttinuttigt, eller för den delen ett enda frossande i mat och konsumtion av grejer ingen behöver. Möjligen kan vi tänka oss lite klämkäckt kristet claimande av julen med fraser som ”Jesus is the reason for the season”. För att inte tala om de romantiserade julkrubborna, som visserligen påminner oss om julevangeliet, men som också är så söta att de helt tappat udden.

Får jag prata om det radikala i att Gud blir människa? Kanske det märkligaste men samtidigt den allra bästa grejen med kristen tro. Önskar få vrida och vända på det, skala bort lagren av damm som lagt sig över julkrubban. Se djupare än den skenbara idyllen, våga skärskåda det som egentligen hände så att vi kan se hur omvälvande det egentligen är.

Gud börjar sin tillvaro som människa genom att ställa till skandal när en jungfru blir gravid. Kan vi uppehålla oss där ett tag? Hur ska vi se på det? Kanske har vi lagt väl mycket fokus på att Maria var jungfru, och gjort henne till någon sorts evigt renhetsideal. Det är bara dumheter, för Josef och Maria gifte sig och fick många barn sedan. Jag tycker det är mer häpnadsväckande att ett barn blir till utan en mans inblandning.

Det är också stort att en kvinna bär Gud till världen. I GT:s patriarkala tid ser vi gång på gång hur män föder män. En kvinna nämns endast i relation till en man, eller om hon gjort något riktigt anmärkningsvärt. Här får kvinnorna huvudrollen i hela berättelsen! Männen är förvånansvärt tysta. Bibeltextens Josef har andrarollen och Sakarias kan inte ens prata, detta medan Elisabet och Marias tankar och känslor står helt i centrum.

I rädsla för att bli katolska vågar frikyrkan nästan inte prata om Maria. På så vis krymper vi en av bibelns största kvinnogestalter. Hur kände hon inför detta? Man kan tänka att denna oväntade händelse skulle väcka trots och ovilja. Att plötsligt vara gravid, utan att ha önskat det eller ens haft en tanke i den vägen. När Maria får beskedet från ängeln säger hon ”men hur ska det gå till, jag har ju aldrig haft någon man?” Låt oss lyssna till vad hon sedan säger i den text som kallas Marias magnificat.

”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”

Lukas 1:46-55

Hör ni, va! Mäktigt är bara förnamnet. Här ser vi hur Maria förundras över att vara utvald, och faktiskt vänder sig till Gud under jubel och lovprisning. Efter att den första chocken lagt sig är förundran kvar. Vad hon ser är en Gud som gör världsomstörtande ting, som har hjärta för den utsatte. Revolutionerande! Jag älskar sången ”Mary, did you know” som fångar det storslagna mysteriet.

Hittade en dikt som sätter fingret på precis hur uppseendeväckande julens under är (min översättning till svenska)

”Ibland undrar jag
Om Maria ammade Jesus
Om hon skrek när han bet henne
Om hon grät när han inte fick grepp

Och ibland undrar jag
Om det är allt för vulgärt
Att fråga sig
I en kyrka full av män
Utan mjölkfläckar på tröjorna
Kokosolja på bröstvårtorna
Predikandes från talarstolar
Stängda för Guds egen mor

Men så tänker jag
På att amma Jesus
Föda Jesus
På allt blod
På lukten av svett
Saltet från en moders tårar
som rinner på det mjuka huvudet
på honom som är jordens salt

Ensamheten
Utmattningen
Hungern
Irritationen
Känslostormarna
Kärleken

Och jag tänker:
Om det vulgära med födelsen
Inte ärligt predikas
Av männen som har makt
Men inte bär bördorna
Som har privilegier
Men inte utför arbetet
Som har auktoritet
Men inte underordnar sig
Ja, då ska det inte predikas alls.

För den verkliga skandalen
Med Guds födelse
Finns i sprickande bröstvårtor
På en 14-årig flicka
Och inte i någon predikan
Ledd av män
Som säger att kvinnor
Är för sköra för att leda”

Kaitlin Shetler

Jesus kommer till världen under röriga politiska förhållanden. Föds en alldeles vanlig, men ovanlig natt. En helig, ohelig natt som alla andra. Julevangeliet vänder upp och ner på allt vad vi trodde om hur en sådan händelse skulle gå till. I verkligheten var det knappast pittoreskt att behöva föda barn i ett stall. Idyllisk julkrubba? Skulle inte tro det. Utestängda från alla härbärgen, tvingade att bo med djuren för att i alla fall få tak över huvudet. Så enkelt, så ovärdigt, så banalt. Inte alls vad man kunnat tro om en kungs ankomst till världen. Den här bilden av en julkrubba mitt i ett flyktingläger är kanske den mest träffande jag sett, som på något vis sätter händelserna i dess rätta sammanhang. Hemlöshet, utsatthet, orättvisa…och mitt i allt: ett mirakel!

Gud blir alltså människa. Han som är upphöjd över allt, konungars konung och herrarnas Herre. Universums skapare låter sig krympas ner till storleken av ett embryo. Gör sig så liten som det överhuvudtaget går att vara. Gör en jungfru gravid och ger kvinnorna huvudrollen i denna märkliga tilldragelse. Störtar de mäktiga och upphöjer de enkla. Julens under är att han som kom till oss som ett nyfött barn vill också födas på nytt i våra hjärtan. Den händelse som ägde rum där och då kan också ske i dig här och nu! Bjud in honom till dig i jul.

Kategorier: Etiketter: , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Ledarskap är en infekterad fråga och man kan undra varför.

    I församlingen är som vi vet Jesus ledaren. Han gör sin vilja känd genom sitt ord. Alla som följer hans vilja oavsett kön är en del av hans familj. Maria är objektivt jämställd med alla som gör Guds vilja. Jesus placerar Maria och Josefs barn ”objektivt” bredvid alla andra som gör Guds vilja. Det som påståtts i detta stycke stärks av följande bibelvers:

    ”Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. Folket som satt omkring honom sade: ”Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig.” Han svarade: ”Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” (Mark 3:31ff).

    Personligen uppfattar jag även det som händer i bibelversen som ett tydligt tillfälle där Jesus presenterar åtskillnaden mellan sig själv som Guds Son där han står över mänskligheten och där människorna som söker honom i texten (Maria och uppväxtfamiljen) likställs med alla i mänskligheten som gör Guds vilja. Jag uppfattar tillfället som en del i förberedelsen av den stora deklarationen i Matt 28:18 ”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.”

    Ledarskap är en intressant fråga. Fast börjar man diskussionen i fel ände? Hur blir diskussionen om man lämnar könsfrågorna därhän ett ögonblick och hellre frågar hur församlingsledare idag följer Guds vilja eller inte? Fast då kanske man hamnar i något slag evigt dömande och gradering på olika vis. Lagiskhet och ”vem är bäst i test”. I värsta fall gudomliggörande av människor etc.?

    Fast några ledtrådar har vi ju ändå fått huruvida en församlingsledare ska vara:
    ”En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.” (1 Tim 3:2)
    ”Församlingsledaren ska som Guds förvaltare vara fläckfri. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig,” (Titus 1:7).

    I ovanstående verser säger Paulus ”han”. Personligen uppskattar jag sådana manliga ledare, vilka man med tidens tilltagande gång får söka med alltmer ljus och lykta. Fast man har ju alltid Jesus om man saknar en sådan församlingsledare som Paulus beskriver.

    Men vi kvinnor då?, kanske man frågar sej. Ja, undervisa får man ju t.e.x efter den kraft och förmåga man fått. Guds gåvor i församlingen är könlösa:

    ”Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.” (2 Mos 15:20)

    ”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.” (1 Kor 14:1)

    Många kvinnor har ju också fullt upp med det du beskriver i texten om barnafödande och ammande (och de följande 20 åren av omsorg och fostran på det). Många gånger har man även reflekterat över hur det torde vara att vara hustru till en församlingsledare. Det är ett tufft uppdrag? När man tänker på de församlingsledare man upptäckt under livet och uppskattat så har de i mångt och mycket uppfyllt det Paulus föreskrev. Deras barn är idag några av mina förebilder. Dock av den sorten som inte gör så mycket väsen av sej utan verkar i det lilla trogna och långsiktiga församlingsbygget.

    Domare får en kvinna bli: ”Debora, en profetissa, hustru till Lappidot, var domare i Israel vid den tiden.” (Dom 4:4).

    Generellt kanske man kan säga att alla kan inte vara allt men alla får i sanning en plats där man får vara känd av Gud, finna sin naturliga plats i hans församling och i den egna familjen. Personligen tycker jag att man får mer än man upplever sej hinna med och orka där det råder ett evigt prioriterande.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s