Tre sorters abortmotstånd (som nästan alltid klumpas samman)

För många är abort enbart en feministisk fråga, kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp och därmed rätt till fri abort. Detta gör att man ofta ser ”abortmotståndare” som bakåtsträvande antifeminister. Men så enkelt är det inte. Många av oss drivs verkligen av en övertygelse om att rädda barns liv. Därför är svaret på det klassiska argumentet ”kvinnan har rätt till sin egen kropp” ofta ”det har barnet också”.

Men det är mer komplext än så, det går att vara kritisk till abort på flera olika sätt. Det finns som jag ser det (minst) tre sorters ”abortmotstånd” som det sällan görs skillnad mellan:

1. Ju färre aborter desto bättre, en nollvision för aborter är eftersträvansvärd men ska inte tvingas fram genom legalisering. Denna syn behöver inte motsätta sig nuvarande abortlagstiftning och ser inte nödvändigtvis embryon och unga foster som levande barn.
2. Abort är omoraliskt, men är helt och hållet moderns val. Denna syn behöver heller inte motsätta sig nuvarande abortlagstiftning, även om den vanligtvis vill sänka gränsen för när ett foster får aborteras, men ser i regel alla embryon och foster som levande barn vars liv ska värnas.
3. Abort är omoraliskt och bör vara olagligt, men med undantag för fall som involverar incest, våldtäkt, fara för moderns liv etc (extremvarianten är att även detta ska vara olagligt). Denna syn ser embryon och unga foster som levande barn som ska ha samma rättigheter som födda barn, och därmed likställs abort i princip med mord.

När man argumenterar för vikten av att kvinnan bestämmer över sin egen kropp så argumenterar man klart mot typ 3 men inte nödvändigtvis 1 och 2. Och det är i sig inte ett argument mot det som driver 2 och 3, att det är en människa där inne. För om det är så är ju till och med 3 en logisk position, kanske till och med mer logisk än 2. Det är här debattens kärna ligger i min mening.

Nå, många avfärdar en sån position typ som nonsens. De två vanligaste argumenten för att embryon och foster yngre än vecka 22 inte kan betraktas som människor är att de inte kan överleva utanför livmodern samt att de saknar medvetande. Då det allmänt betraktas som att fostret får ett medvetande när det föds hänger de ihop, och de betraktas båda ofta som vetenskapliga argument, varför abortmotstånd ses som ovetenskapligt. Men medan vetenskapen kan säga att fostret inte är livsdugligt utanför livmodern en viss tidpunkt kan den inte säga att det är det som gör det till människa. Det har istället med livsåskådning att göra, som är subjektivt.

Det är här skon klämmer. För det är svårt att betrakta ”abortmotstånd” som en förkastlig medeltida övertygelse som politiker inte får ha, när rättfärdigande av abort bygger i grunden på en subjektiv åskådning. Och det finns problem med valda synsätt. Bland annat att embryot och fostret i regel alltid kommer att bli en fullt medveten, livsduglig människa.

Som filosoferna Nicolas Espinoza och Martin Peterson skrev i sin kontroversiella debattartikel för några år sedan – om vi betraktar framtida, ännu ej levande människor som viktiga i klimat- och miljödiskussionen så borde detta ha konsekvenser för abortmoralen också. Om man inte erkänner att embryon och foster är människor så är de fortfarande framtida människor. Och det spelar roll.

Och så har vi förstås det faktum att många individer redan betraktas embryon och foster som människor. Sorgen som många upplever vid missfall är exempel på det. Och det får vi förstås respektera, men det ses som väldigt fel att vilja överföra sin övertygelse på någon annan, utan man ska låta alla kvinnor avgöra själva hur de ser på det som befinner sig i deras kroppar. Och det är ju en ganska sympatisk hållning. Samtidigt – och nu trampar jag säkert nån på tårna – finns det problem med detta också, eftersom det också är en subjektiv åskådning. Det finns rätt många andra områden där vi generellt inte accepterar att alla får tycka som de själv vill – framför allt när det gäller saker om liv och död. Det är det som driver abortmotstånd av typ 3.

Sen finns förstås argument för fri abort som att aborter utförs alltid oavsett om det är lagligt eller inte (vilket i det senare fallet är mycket farligt för moderns hälsa). Å andra sidan reagerar abortmotståndare starkt mot när abort används som någon form av preventivmedel, även om det är omdiskuterat hur vanligt det är. Mitt intryck när det gäller frikyrkan är att många gått från abortmotstånd typ 3 till en mix av 1 eller 2, och fokuserar på att minska aborter genom att kvinnor inte ska vilja göra dem, inte att de inte ska kunna. Sen finns typ 3 förstås kvar och alla typer klumpas lätt samman.

Och så finns massa andra saker att diskutera också. Om man likt mig anser att ickevåld och fredsskapande är en grundläggande moralisk princip – hur påverkar det hur vi ser på våldshandlingar gentemot foster? Männens ansvar vid abort glöms ofta bort, så att kvinnor skuldbeläggs. Vad gör abortmotståndare för att hjälpa kvinnor, framför allt unga kvinnor, rent praktiskt som har blivit gravida? Kan förespråkare för fri abort instämma i typ 1 (vilket ärligt talat kanske inte borde betraktas som ”abortmotstånd” utan snarare en typ av kritisk hållning till abort) eller är de indifferenta till hur många aborter som utförs. Med mera.

Med ovanstående i bakhuvudet blir det orimligt att avfärda allt abortmotstånd som intolerant nonsens eller misogyni. Det är en annan typ av fråga som faktiskt inte alltid drivs av reaktionär antifeminism utan av en subjektiv övertygelse om när människan blir människa. Och varför skulle en sådan, rätt så central, fråga vara tabu?