Det var fantastiskt roligt att få bli intervjuad i Kyrkans tidning om Dokumenterade språkmirakler, tungotalets historia och mina egna erfarenheter av språkets nådegåva! 
”I Dokumenterade språkmirakel tar beskrivningarna av specifika händelser stor plats. Micael Grenholm återger en lång rad fall, främst sådana som skett i Sverige. Boken visar på så sätt de grundtyper som finns när det gäller tungotalets innehåll.
En kategori är uppmuntran. Micael Grenholm kallar dem ‘en kyss från himlen’. En hälsning från Gud, som kommunicerar omsorg och kärlek. En annan kategori är bön och tillbedjan. En tredje är den tydliga adressaten, när tungotalet riktar sig med ett specifikt budskap till en specifik person och hens livsomständigheter.
– Tungotalet kan både vara böner till Gud och budskap från Gud. Den röda tråden är att alla exempel på tungotal som någon annan förstår har ett tydligt andligt innehåll. Det är aldrig någon som rabblar upp multiplikationstabellen, utan man talar om Gud.”
KT riktar sig främst till Svenska kyrkan och det är tydligt att det finns en förnyad öppenhet för tungotalet i svenskkyrkliga sammanhang som länge har saknats. Efter artikeln har jag blivit kontaktad av flera personer i Svenska kyrkan som tackar mig för att jag har skrivit boken och uttrycker en längtan efter att tungotalet ska få en mer självklar plats i det lutherska kyrkolivet. I artikeln fick jag bemöta en av de mest utbredda myterna om tungotal som jag har stött på i en del lutherska sammanhang – att fenomenet skulle vara relaterat till psykisk ohälsa:
”Den som talar i tungor är inte galen. Man har kunnat visa att tungotal och vanvett inte korrelerar.
Det har gjorts intressanta studier om vad det är som händer i hjärnan när man talar i tungor. Man kan bland annat se att den del av hjärnan som associeras med att koncentrera sitt tal är mindre aktiv. Det stödjer folks beskrivning av hur det känns, av upplevelsen att Gud talar genom en.
En två år gammal studie visar att språkcentret i hjärnan är relativt inaktivt när man talar i tungor. Slutsatsen är att tungotalarens hjärna motarbetar impulsen att låta egna språkkunskaper ta över vad man säger.
Samlingstermen är glossolalia. Med det menar man dels en typ av bönespråk som används rätt privat och som kanske inte heller är ett språk som existerar. Dels att tala på ett språk som finns men som man inte kan, och där någon eller några i omgivningen förstår vad som sägs.
Det är den sortens tungotal som Micael Grenholm skriver om.
‘Jag försöker visa att det finns goda grunder för att säga att det ibland finns människor som kan förstå någon annans tungotal trots att den som uttalar det inte verkar kunna språket. Det är det som är mirakelbiten i det hela.’ […]
Tungotalet är ovälkommet i vissa sammanhang och en självklarhet i andra. Gränsen går inte så mycket mellan samfunden som inom dem. OAS-rörelsen och EFS-församlingar är svenskkyrkliga miljöer där man tydligt välkomnar andens gåvor, säger Micael Grenholm.
Vad är poängen med tungotal, ur kristet perspektiv?
‘Jag ser tungotalet som språkteologi. Det finns något majestätiskt med språket i sig, som hänger samman med att vi är skapade till Guds avbild. Språket är grunden för hur vi relaterar till varandra, omvärlden och Gud.’
Det som tungotalets gåva särskilt kommunicerar är att Gud älskar alla folk, menar han. Micael Grenholm ser det som ett aktuellt budskap om sprängda gränser i en tid då nationalismen vinner mark.”
Hela Pingsten 