Biblisk kvinnohistoria: Rut

Ibland hör man att bibeln är en bok skriven av män för män. Kvinnorna finns bara finns med i bakgrunden som någons fru, dotter eller tjänsteflicka. Denna bild är dock felaktig, redan i Gamla testamentet beskrivs en del starka kvinnoöden. Jag kommer ha en serie på bloggen där jag skriver porträtt på några av dessa kvinnor. Vad gjorde de för gott för sin samtid och vad vi kan ha för nytta av berättelserna när vi läser dem idag? Detta är del ett och den kommer att handla om Rut.  

Ruts bok finns i gamla testamentet mellan domarboken och första Samuelsboken.

Den handlar om moabitiskan Rut som utvandrar från Moab till staden Betlehem i juda, där hennes döde make kommer ifrån. Rut gifter sig senare med Boas, en framstående jude som är släkt med hennes tidigare man. Rut blir senare gammelfarmor till kung David. Ruts bok är en intressant historia som ger inblick i den tidens syn på arvslotter, familj, invandrare och änkor, men också hur en utsatt kvinna med sina förutsättningar kunde vara en förebild för sin samtids kvinnor. Boken genomsyras av budskapet att Gud har en plan med allt som sker. Man kan också dra vissa paralleller till nya testamentet.  

Så här inleds boken:

                                                 Rut 1-6

På den tiden då domarna regerade blev det svält i landet. Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och båda söner för att bo i Moabs land. Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans söner Mahlon och Kiljon. De kom till Moabs land och stannade där. Men Noomis man Elimelek dog och hon blev ensam kvar med sina båda söner. Sönerna tog sig varsin moabitisk hustru. Den ena hette Orpa och den andre Rut. När tio år gått dog också sönerna och Noomi blev ensam kvar utan man och utan söner. Då bröt Noomi upp från Moabs land för att återvända till Juda land för hon hade hört i Moabs land att Herren hade tagit hand om sitt folk och givit dem bröd. Och hennes båda sonhustrur följde med henne. Men när de var påväg till Juda land sa Noomi till sina båda sonhustrur: “Vänd om igen, var och en till sin mors hus. Varför går ni med mig? Har jag några mer söner i mitt moderliv åt er? Vänd tillbaka, mina döttrar. Jag är för gammal för att bli gift och skulle jag bli det och föda fler söner skulle ni då vänta till de blev stora nog för att gifta sig?” “nej mina döttrar”

När Noomi uppmanat sina svärdöttrar till detta brister de först ut i gråt, och ber sin svärmor att få följa med henne. Antagligen var Noomi Rut och Orpas närmaste anhöriga och trygga punkt efter att deras makar gått bort. Säkert var de också oroliga för att släppa iväg sin gamla svärmor själv på den långa resan där både sjukdom och annan ondska kunde drabba henne. (sträckan från Moab till Betlehem är cirka 15 mil, ungefär en veckas vandring). Orpa ger tillslut med sig och vänder tillbaka hem, men Rut envisas fortfarande med att få följa med sin svärmor:

”Tvinga mig inte att vända tillbaka. Dit du går, går också jag och där du stannar stannar jag, ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud, där du dör vill jag dö och där du blir begravd vill jag bli begraven, Herren bör straffa mig både nu och i framtiden om inget annat än döden skiljer mig från dig” 

När Noomi såg att hon var fast besluten om saken gav hon med sig och de båda fortsatte sin vandring. Här visar Rut för första i gången i boken på mod och styrka. Hon vet att hon kommer att få det tufft i det nya landet, både för att hon är utlänning och för att hon är änka (det var de två mest utsatta grupperna under denna tid). Hennes omsorg om sin svärmor är så stark att hon vägrar att ge vika från Noomis sida. Hon väljer också här att gå sin egen väg och inte lyda Noomi rakt av. Här kan man dra paralleller till nya testamentet. Jesus säger att för att kunna följa honom måste vi lämna vårt gamla liv för att kunna bli på nytt född i anden. Det kan kännas obehagligt att lämna det gamla trygga invanda och möta något nytt och osäkert. Så kände säkert Rut också, när hon lämnade sitt land och sitt folk för att möta något helt nytt. Men hon ville och vågade ändå ta steget.

Till slut kom Noomi och Rut fram till Betlehem. Två änkor skulle nu försöka skaffa sig ett hyfsat liv, men det var svårt när de inte hade någon man vid sin sida. Som änka på den tiden var det sin makes släkt man vände sig till, men nu hade ju Noomi bott i främmande land i 10 år, och visste antagligen inte vilka släktingar på sin makes sida som var vid liv. Rut hade aldrig träffat någon av sin mans släktingar. Hon kanske inte heller skulle bli accepterad av dem, då hon tillhörde ett annat folk och en annan religion. Det första de behövde ordna var mat för dagen. De gick förbi åkrar där det växte ax och Rut sa till sin svärmor: Låt mig gå ut på åkern och plocka ax. Noomi svarade Ja, gå min dotter. Rut gick då ut på en åker och började plocka ax efter skördemännen. Det betydde att man som fattig fick ta det överblivna efter skörden. Det visade sig att åkern ägdes av Boas, som var släkt med Noomis framlida man och Ruts svärfar Elimelek. 

Utdrag ur Rut 2:

Boas kom just då från Betlehem och när han fick se Rut sa han: “Vem tillhör den unga kvinnan? Tjänaren som var förman svarade: det är en Moabitisk kvinna som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på förutom att hon vilade en liten stund i hyddan.

Rut visar handlingskraft när hon gör något konkret som innebär att hon och Noomi kan få äta sig mätta. Vi vet när vi läser texten att Noomi är gammal och kan då anta att hon kan ha fått fysiska åkommor och smärta (speciellt efter att ha gått i 15 mil). Kanske orkar hon inte gå runt i flera timmar och plocka ax på en åker. Rut kräver inte att hennes svärmor ska följa med utan låter henne gå någonstans för att vila. Rut sätter då Noomis hälsa framför sig själv och tar ensam på sig att ordna med mat. Här går det att dra paralleller till Jesus ord om att sätta andra framför sig själv. Även Rut borde ha varit trött efter den långa vandringen och ännu tröttare efter att ha plockat ax så många timmar. Det säger något till oss som lever idag. Vi förväntar oss ofta att någon annan ska göra det där extra som behövs och blir det inte gjort är det lätt att skylla ifrån sig. Rut visar även här på mod. Det var inte helt riskfritt för en ung kvinna i ett främmande land att gå ut på en åker med främlingar (främst män).

När tjänstemännen berättat om kvinnan på åkern för Boas vänder han sig till Rut och säger att hon ska fortsätta att gå på hans åker efter tjänstemännen och kvinnorna. Här visar Boas empati för Rut, med dagens mått mätt kanske vi inte tycker att det är så märkvärdigt. Idag förväntas män kunna känna och visa empati. Men länge har vi även haft en machonorm och den var betydligt mer utpräglad i denna tid. Att Boas kände och vågade visa att han kände med Rut var alltså en stor sak. Denna norm gick även Jesus emot på flera ställen i nya testamentet. Han visade kvinnor empati och behandlade dem som människor.

När arbetsdagen var slut gick Rut till Noomi. Kanske hade hon sett till att skaffa  dem husrum för natten. När Noomi får höra att det är Boas som Rut träffat under dagen säger hon: Min dotter, jag vill försöka skaffa dig trygghet. Boas är vår släkting och just inatt kastar han korn på sin tröskplats. Gör dig fin och gå ner till tröskplatsen, men ge dig inte till känna förens han ätit och druckit (Rut 3:2)

På den tiden var det en mans skyldighet när hans närmaste manliga släkting dog barnlös och lämnade efter sig en änka att garantera hennes försörjning genom att gifta sig med henne. Den första sonen i det äktenskapet skulle hedra den bortgångne mannen genom att få hans namn. Det skulle också vara denne pojke som sedan ärvde marken. Mannen som tog över ansvaret för kvinnan kallades återlösare. Noomis man var död liksom båda hennes söner. Det skulle egentligen vara hon som gifte sig med en nära släkting till sin man men då Noomi förstod att hon var ofruktbar och inte kunde föra vidare sin avlidne makes släkt la hon över detta på Rut. När Boas har somnat lyfter Rut upp hans mantel och lägger sig vid hans fötter. Efter en stund vaknar han till, lägger märke till henne och frågar ”vem är du? Jag är Rut, din tjänarinna” svarar hon och ber honom sedan att breda sin mantelflik över honom. Detta var en antydan om frieri. Boas gör det här och säger till Rut välsignad är du av herren, min dotter! Nu har du visat en ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män verken fattiga eller rika. Rut hade kunnat valt en annan man,som var yngre än Boas och hade mer pengar att erbjuda.

Jesus vill att vi ska vara ödmjuka. Hans egen bror Jakob tar upp detta i sitt brev (Jakobs brev 14-16) men bär ni bitter avund i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. För där det finns avund och rivalitet där finns också oordning och all slags ondska.

Noomi visar sig ödmjuk inför sin man, hans släkt och Rut genom att låta Rut gifta sig med återlösaren. Och Rut visar sedan detta inför Noomi, sin svärfars och avlidne mans släkt genom att som Boas säger “Inte springa efter unga män” utan gå till Boas och be om ett frieri. I dagens samhälle skulle inte detta ses som en vidare bra gärning då kvinnor inte behöver vara gifta för att klara sig. Den som läser denna del av Ruts bok och sätter den i relation till dagens samhälle kan nog bli arg och tänka att det är kvinnodiskriminerande. Det kan jag hålla med om, men när vi läser texterna får vi sätta in den i dess sammanhang. På den tiden såg förhållandena helt annorlunda ut. Alla var då helt beroende av sin släkt, även män. Sätter man in det i relation till det här kan man se styrkan hos de båda kvinnorna och även ödmjukheten de vill visa mot varandra och Gud.

Rut och Boas gifter sig. Han och Noomi köpte då allt som tillhört hennes forne man. De fick en son och när han blev vuxen fick blev han far till Ishai som i sin tur blev far till David som senare blev kung över Israel och en av bibelns viktigaste historiska personer. På så sätt får Rut vara del av Jesus stamtavla! 

Gud vill ha mångkultur, han visade det genom Babylons torn där han gav människor olika språk och han fortsätter att visa det genom Rut. Han hade en plan för henne redan när hon var änka i Moabs land. Han ville att hon skulle bli stammoder till en Israelisk kung och sände henne därför till Israels land där hon blev gift med Boas. Två folkgrupper möttes. Jesus kom till jorden som en snickarson, han föddes till frälsare men bodde inte som en kung utan bland vanliga enkla människor. David kom också från en enkel och fattig släkt. Rut som var både änka och invandrare fick en stor uppgift. Hon fick det inte på ett silverfat, utan kämpade för ett värdigt liv. Gud vill visa oss att det inte är de som är har status och pengar som är de mest betydelsefulla, utan varje människa som går hans väg och är trogen i det lilla.

2 kommentarer

  1. Boas är ju också barn till en icke-judisk kvinna och så är det också med Tamar som finns med i Jesus stamtavla. Ja alla kvinnor i Jesus stamtavla är ”främlingar” . Gud vakar över sitt ord och jag är säker på att detta inte är en slump.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s