Bloggarkiv

Varför utgår så många från att Gud inte finns?

Skärmavbild 2017-11-23 kl. 16.48.12

Hajdi Moche

Gästinlägg av Hajdi Moche, ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapet.

Som student på universitetet är det vanligt att man blir tillfrågad att vara med i olika experiment, så en gång deltog jag i ett experiment där de ville undersöka implicita (omedvetna) värderingar kopplade till könsroller. De använde en metod som kallas för IAT (implicit-association test).

Det jag fick göra (om jag minns rätt) var att snabbt kategorisera ett attribut/begrepp (till exempel ”logisk” eller ”familj”) till två koncept (kategorierna ”man” och ”kvinna”). Genom att se hur snabbt människor kategoriserar ihop begrepp menar teorin att man kan undersöka människors attityder eller fördomar. Ju snabbare en person kategoriserar till exempel ”man” med begreppet ”familj”, desto starkare eller närmare antar personen att dessa begrepp hänger ihop (i just detta exempel har forskning dock visat att det är tvärtom, dvs. att folk tenderar att snabbare kategorisera ”kvinna” med ”familj” och ”man” med ”karriär” – vilket tolkas som att folk generellt antar att kvinnor hör ihop med familjen och män med karriär).

Detta är ett exempel på så kallade implicita antaganden och det är ungefär samma sak som begreppet grundantagande, som detta blogginlägg kommer handla om. Grundantaganden är sådana antaganden (mentala hypoteser/gissningar) som handlar om hur människor betraktar omvärlden, sig själv och andra människor. Ofta är de väldigt djupt rotade inom oss så de aktiveras automatiskt i vissa situationer. Detta gör att vi många gånger omedvetet präglas och styrs utav dem, så ofta är det svårt när man ska börja formulera sig kring vilka grundantaganden man har. Men när vi medvetandegör dem så blir det lättare att förstå sig själv, hur man relaterar till andra människor och till livet i stort. Man kan få grepp om varför man gör de val man gör eller varför man tror på det man tror på.

Så min fundering är vilka grundantaganden människor, och samhället i stort, har gällande Gud och kristendom? Read the rest of this entry

10 självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga + svar på invändningar

apple.jpg

Ursprungligen publicerat på Svenska apologetiksällskapets blogg.

Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.

Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.

Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem. Read the rest of this entry

Är ateism mer moraliskt än Gudstro?

Skärmavbild 2016-05-09 kl. 17.08.57

Glada föreläsare!

Jag och min käre vän och kollektivkamrat Johannes Widlund, som jag ju delar podd med, blev inbjudna förra veckan till Kaggeholms folkhögskola för att tala om tro, tvivel, teism, ateism och världsbilder. Vi talade en timme var inklusive Q&A och det var väldigt spännande att få höra frågor och tankar från Kagges elever, varav de flesta inte var troende:

I slutet av min del av föreläsningen fick jag en kommentar som jag tänkte skriva lite om här, 1:00:50 i videoklippet ovan. Eleven menade att religion bygger murar istället för broar, och även om ateister inte är perfekta människor så påstår religionen att dess väg är den rätta och att de religiösa är lite bättre än andra – och det är fel.

Jag påpekade att det påståendet i sig förstås hävdar att irreligiositet är den rätta vägen och att ateister åtminstone på ett intellektuellt plan är bättre än andra. Därmed är det självrefuterande. Påståendet att det är fel att mena sig ha rätt kan per definition inte vara rätt. Read the rest of this entry

Apologetik

En vän frågade efter apologetiska resurser, så nu har jag skapat en sida med sådant. 🙂

Poddar:

Logical Apologetics med Joel Marby.

Reasonable Faith med WIlliam Lane Craig.

Videor:

Jesus the Legend:Can we trust the Biblical account of Jesus?, Amy Orr-Ewing

Jesus and Pagan Mythology, Mary Jo Sharp

The Resurrection of Jesus, William Lane Craig

Read the rest of this entry

Hur mycket kan man lita på kyrkofäderna?

Jag har länge haft ett stort intresse för kyrkofäderna, de tidiga inflytelserika teologerna som formade kyrkan efter apostlarnas död, inte minst efter att jag upptäckte att många av dem var pacifister och argumenterade för rikedomsbekämpning och ekonomisk jämlikhet. Kyrkofäderna tycker jag ofta kastar ljus på hur vi ska förstå Nya Testamentet, ju tidigare kyrkofader desto bättre, och inte minst är det ögonöppnade att många av de teologiska debatter som är heta idag existerade redan då och tuggades igenom ofta på ett mer genomtänkt sätt än i modern tid. Därför läser jag nu min andra kurs i patristik, läran om kyrkofäderna, med fokus på hur fornkyrkan tänkte om rikedom samt karismatik.

I slutet av förra året fick jag dock ett recensionsexemplar av en bok som utmanar denna positiva syn på kyrkofäderna. Kyrkofäder, mystiker och evangelium av Christer Svensson pekar på att fornkyrkan inte bara inspirerades av Bibeln utan också av grekisk filosofi, i synnerhet platonism, vilket gjorde att flera kyrkofäder gled ifrån det bibliska i vissa frågor, i synnerhet de senare kyrkofäderna. Svenssons tes är att den kristna mystiken som utvecklades av ökenfäder, klosterväsendet och många katolska och ortodoxa teologer har väldigt starka paralleller med grekisk filosofi medan kopplingen till Skriften är väldigt tunn.

Boken känns framför allt som en motbok mot tre svenska teologer som är mycket inspirerade av både kyrkofäder och mystik: Peter Halldorf, nyss framlidne Wilfrid Stinissen och Martin Lönnebo. Den känns dock onödigt polemisk. I inledningen citeras 1 Joh 4:1 om att pröva om andarna är från Gud, och genom boken argumenterar Svensson för att det mesta dessa tre herrar står för är hedniskt, inte bibliskt. Min bloggkollega Lennart Jareteg som argumenterar för att största delen av kristenheten inte är kristen älskar boken. Jag är dock mer kritisk. Read the rest of this entry