Bloggarkiv

Låt inte solen gå ner över din vrede

black-and-white.jpg

Jag läste en gång en bok, där en kristen präst och själavårdare som var på resa, tog upp en liftare i sin bil. Jag minns inte historien ordagrant, men ungefär såhär var det; När liftaren förstått att det var en kristen präst som satt bakom ratten sa han ”Du är alltså en expert på konflikter?” Prästen blev mycket förvånad och undrade ”Hur menar du då?” varpå liftaren svarade ”Handlar inte kristen tro om det? Att Jesus kunde förlåta människorna deras brott, i första hand mot Gud, men även de brott de begår mot varandra? Han gick in i både de stora och små konflikterna i världen, och visade på en lösning, en väg till försoning och fred…..eller har jag fel?” Den frågan och konversationen blev en ögonöppnare för prästen och början till författandet av boken.

Vi kristna borde vara experter på försoning. Det var ju det som Jesus kom till vår värld för. Försoning är möjlig! Mellan människan och Gud. Men också mellan människor! Man kan ju kanske, som liftaren gjorde, kalla det för att Jesus var expert på konflikthantering. Alltså borde också vi vara det. Men det är vi tyvärr inte så kända för. Tvärtom. Som arbetsplats har församlingar ofta stora problem. Och även i relationerna mellan församlingsmedlemmar finns mycket svårigheter. Mycket sår, som aldrig reds ut. ”Man ska ju vara snäll” och inte ”bråka”.

Men kanske är sanningen den att vi är konflikträdda? Kanske till och med mer än genomsnittet.

En brist på undervisning kan säkert vara en bidragande orsak till rädslan. Vi vet helt enkelt inte vad vi ska göra med våra ”negativa” känslor och hur vi ska hantera konflikter. Vi har sällan eller aldrig fått lära oss det. Vare sig hemma eller i skolan. Och inte heller i församlingarna. Det är inte något som man brukar höra predikningar om, eller som tas upp i undervisning. Read the rest of this entry

Vem ger oss rätt att försvara oss?

Nu är försvaret på agendan igen, men på EU-nivå. EU-kommissionen(som fungerar lite som en regering inom EU) har nyligen föreslagit att det ska byggas upp en EU-militär och att länderna ska samarbeta kring vapenproduktion och –forskning. Frankrikes nya president Emanuel Macron är jättetaggad på detta, efter att ha lobbat för just det under sin valkampanj. Även Stefan Löfven tycker det är en bra ide, så länge inte svensk militärindustri missgynnas.

Tidigare har krigsdebatten i Sverige kretsat mycket kring NATO. Borgarna har varit för och de rödgröna mot medlemskap i militäralliansen med kärnvapen(hos USA, Storbritannien och Frankrike) och halvdiktaturer(Turkiet). Åtminstone på ytan. För de senaste åren har S-MP-regeringen slutit flera avtal med NATO om samarbete och man har låtit NATO öva tillsammans med svenska militären på svensk mark, bland annat i Norrland.

Ytterligare teman har varit vapenexport till länder som Saudiarabien och tvångsrekrytering av ungdomar till militären, saker som politiker på båda sidor varit både för och emot. Men oavsett position i de här frågorna verkar de flesta vara rörande överens om några saker:

1.Varje land har rätt att producera vapen

2.Varje land har rätt att försvara sig med dödligt våld vid en attack

3.Militären är nödvändig för att avskräcka fiender från att attackera Sverige eller svenska medborgare Read the rest of this entry

Försoning

forsoning.jpeg

Idag vaknade jag till morgonandakten på P1. Prästen försökte förklara att vi behöver olika teologier om försoningen. Hon påpekade att varje synd verkligen inte behövde uppfattas som så allvarlig att Jesus måste dö på ett så fruktansvärt sätt, därför kunde man tänka sig olika behov av ”försoning” fast på olika nivåer.

Att Jesu död är fruktansvärd och djupt smärtsam att tänka på är verkligen samt. Samtidigt behöver vi betänka att det var faktiskt nödvändigt för vår frälsning att Jesus av kärlek till mänskligheten valde att lida i vårt ställe under Guds vrede. Paulus säger i 2 Kor 5:21 att Han blev ”gjord till ett med synden för vår skull”. Han bar vårt straff och befriade oss.

Vad säger då Bibeln, som är Guds Ord, om försoningen? Kortfattat:

  1. Vi människor är skapade av Gud till gudsgemenskap fullt ut. Adam och Evas syndafall skadade oss alla, utan undantag, så att vi därefter bär en skuld, skam och samvetsskada som inte kan läkas utan full försoning med den Levande, Treenige Guden (se Gen 1-3; Rom 1:18-32)
  2. Gud har uppenbarat vem Han är: Fader, Son och Helige Ande (se Matt 28:18-20; 2 Kor 13:13; Matt 3:13-17).  Read the rest of this entry

Vi får evigt liv genom Jesu död


Kristendomen handlar om evigt liv. Jesu död på korset och hans uppståndelse från de döda är det centrala i kristen tro, för det var vår död han dog och samma uppståndelse som han upplevde kommer alla som följer honom att uppleva. På söndag kommer en text om uppståndelsens betydelse och det faktum att kristendomen helt och hållet bygger på detta mirakel, men nu vill jag fokusera på korset.

Natten innan korsfästelsen sa Jesus att det bröd han och hans lärjungar åt var hans kropp, och att det vin de drack var hans blod, ”som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28). Det är genom hans död, hans blod, som vi får förlåtelse för våra synder. Det beror på att Jesus var syndfri (Hebr 4:15) – han är ju Gud själv – och därmed den enda människa som inte förtjänade att lida och dö. Han blev människa för att ta vårt straff på sig för att vi skulle få det eviga liv som vi inte förtjänar eftersom vi är syndare.

Read the rest of this entry