Bloggarkiv

Demokratisk planering – ett fantastiskt verktyg för smågrupper

diakoniamöte

Jag är just nu en sväng på Diakonias aktivisthelg i Stockholm, och gjorde på tågresan hit klart en fyrsidig PDF om den modell vi använt i Uppsalagruppen som jag varmt kan rekommendera till alla som är med i smågrupper: Demokratisk planering. Nedan har jag anpassat texten till församlingar och cellgrupper.

Demokratisk planering

I över sex år har jag varit aktiv i Diakonias aktivistgrupp i Uppsala, häften av tiden som ledare. Ända sedan jag gick med i gruppen har vi haft samma struktur på gruppen, en struktur som verkligen fungerar otroligt bra och som jag tror har varit en nyckelfaktor till att gruppen har kunnat bestå, utvecklas och göra skillnad.

Det finns säkert många fler grupper som har samma struktur, men vad jag vet finns det inte jättemycket beskrivet på nätet om den. Jag tror att den inte minst skulle kunna göra stor nytta i husförsamlingar och hemgrupper, i synnerhet i de kyrkotraditioner som betonar det allmänna prästadömet och Andens gåvor.

Som namnet antyder är Diakonias aktivistgrupper kopplade till biståndsorganisationen Diakonia, vi fokuserar på globala frågor och deltar i Diakonias kampanjer, men grupperna är också väldigt självständiga där aktiviteter och teman är upp till själva gruppen. Demokratisk planering har gjort att dessa beslut är förankrade i gruppen och att väldigt många blir delaktiga och finner gruppen relevant.

Upplägg

Nyckeln till modellen är uppstartsmötet i terminens början. Det utformas som ett planeringsmöte där vi tillsammans bestämmer vad vi vill lära oss och vad vi vill göra. Ledarna för gruppen ägnar sig alltså inte åt planering i vår aktivistgrupp. Vår roll blir enbart att bestämma när uppstartsmötet sker, samt att förmedla information från Diakonia och från andra som kontaktar oss. Diakonia har ofta en kampanj på ett visst tema som vi ofta anknyter till, men det är inget måste. Read the rest of this entry

Dags för en resursbank för hemgrupper!

hemgrupp 2

Hemgrupp/gudstjänst i min församling Mosaik

Tack Jesus för hemgruppsledare! Alla dessa tusentals hjältar som lägger ner tid och energi på att vägleda, uppmuntra och inspirera sina medlärjungar att gå med Jesus. Jag påpekade redan för ett halvår sedan att hemgrupper har en nyckelroll för att forma lärjungaskap och evangelisera Sverige. För det behöver hemgruppsledare stöd: präster och pastorer får ofta flera års träning innan de sätter igång med sina arbetsuppgifter medan hemgruppsledare många gånger inte får mer coachning än en ledarträff någon gång per termin.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att alla som blir hemgruppsledare måste ha gått en särskild utbildning först, men de bör åtminstone passa in på Paulus beskrivning av församlingstjänare i 1 Tim 3:8-13. Framför allt behöver de stöd under sin tid som hemgruppsledare.

Jag har varit med i en rad olika hemgrupper som både medlem och ledare och vet att det kan variera kraftigt vad en hemgrupp gör och hur den fungerar. Till viss mån är detta precis som det ska, Gud ger oss olika gåvor och vi befinner oss i olika situationer. Samtidigt så kan avsaknaden av någon form av grundmall eller standard göra att många grupper missar sin potential. Som jag skrev igår på Holy Spirit Activism så råder ofta hemgruppsanarki i våra kyrkor och många ledare känner sig rådvilla. Read the rest of this entry

Hemgrupperna är nyckeln till väckelse!

Jag och min kollektivkamrat Andreas på andakt i vårt hem

Jag och min kollektivkamrat Andreas på andakt i vårt hem

Att samlas i hemmen är en nyckel för att lärjungar enklare ska kunna följa Jesus i vardagen. Dags att stödja hemgruppsledare ännu mer!

En Jesusväckelse intar alltid hemmen och gatorna: den bibliska kyrkan var en evangeliserande husförsamlingsrörelse och samma sak gäller den tidiga anabaptismen, 70-talets Jesusrörelse, den underjordiska kyrkan i Kina med mera. Om kristendomen reduceras till ett möte i veckan i en särskild, annorlunda byggnad istället för att vara en efterföljelse av Jesus 24/7 med hemmet och det vardagliga som utgångspunkt, kan det omöjligen bli väckelse. Många kyrkor har förstått detta och sedan ett par decennier är det vanligt med cellgrupper eller hemgrupper i synnerhet i frikyrkoförsamlingar. Det har blivit ett sätt för kyrkor med stora söndagsmöten i en kyrkobyggnad att träna lärjungar än effektivare, eftersom små grupper blir mer personliga, alla kommer till tals och man kan lättare praktisera Paulus gudstjänstmodell:

Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm , en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. (1 Kor 14:26)

Detta är i praktiken omöjligt att göra i en stor grupp med 50 pers eller med om mötet inte ska dra ut väldigt mycket på tiden, men i de hemgrupper som Bibelns församlingar var centrerade kring gick det utmärkt. Som flera av er vet tillhör jag dem som tycker att massmöten i aulor (kyrkobyggnader) på grund av detta, tillsammans med andra anledningar som exempelvis de stora ekonomiska kostnaderna, är rätt onödiga. Oavsett vad vi tycker om det tror jag dock att de flesta kristna kan vara överens om att hemgrupper är väldigt viktiga, ja i många fall faktiskt nödvändiga, för lärjungaträning.  Read the rest of this entry

Vad kristna konferenser saknar

Nice - men inte tillräckligt

Nice – men inte tillräckligt

Kristna konferenser och läger är awesome – vi flockas till dem nu under sommaren, många har underbara minnen därifrån, folk blir frälsta och helade och Gud är närvarande när vi är där. Men jag tror att många delar erfarenheten av en viss tomhet och i slutändan frustration efter att man kommit hem från konferensen och det har gått ett tag. Detta har jag mött inte minst hos många ungdomar: man blir superspeedad på Jesus när konferensbandet pumpar ut cool lovsångsmusik, men sen när man kommit hem blir det andliga livet torrt och grått.

Anledningen är förstås att konferenser och läger inte är designade för att träna dig för vardagskristendom, utan eventkristendom. Det man ”lär” sig på de flesta kristna konferenser är hur bra lovsång ”ska” låta och hur bra predikningar ”ska” se ut, och så ser man lätt ner på sig själv. Man blir tränad till att vara publik snarare än lärjunge. Om man har tur kanske man kan träna sig i att vara musiker, kökspersonal eller konferencier på kommande konferenser, men praktisk träning i hur man är evangelist eller pastor eller profet uteblir ofta. Om man har tur kanske det finns nåt seminarium där man kan lyssna på hur det är, men det är inte alltid man får göra det.

Simon Ådahl sa en gång för fyra år sen ”Vi har haft 125 Torpkonferenser, men Kumla är fortfarande inte förvandlat.” Nej naturligtvis inte, Kumla kommer inte förvandlas av 125 Torpkonferenser till som de ser ut nu, för det evangeliseras ju inte. Om de tusentals kristna som samlas utanför Kumla inte går in i Kumla och evangeliserar, så kommer Torpkonferensen inte göra att Kumla evangeliseras. 

Read the rest of this entry