Hemgrupperna är nyckeln till väckelse!

Jag och min kollektivkamrat Andreas på andakt i vårt hem
Jag och min kollektivkamrat Andreas på andakt i vårt hem

Att samlas i hemmen är en nyckel för att lärjungar enklare ska kunna följa Jesus i vardagen. Dags att stödja hemgruppsledare ännu mer!

En Jesusväckelse intar alltid hemmen och gatorna: den bibliska kyrkan var en evangeliserande husförsamlingsrörelse och samma sak gäller den tidiga anabaptismen, 70-talets Jesusrörelse, den underjordiska kyrkan i Kina med mera. Om kristendomen reduceras till ett möte i veckan i en särskild, annorlunda byggnad istället för att vara en efterföljelse av Jesus 24/7 med hemmet och det vardagliga som utgångspunkt, kan det omöjligen bli väckelse. Många kyrkor har förstått detta och sedan ett par decennier är det vanligt med cellgrupper eller hemgrupper i synnerhet i frikyrkoförsamlingar. Det har blivit ett sätt för kyrkor med stora söndagsmöten i en kyrkobyggnad att träna lärjungar än effektivare, eftersom små grupper blir mer personliga, alla kommer till tals och man kan lättare praktisera Paulus gudstjänstmodell:

Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm , en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. (1 Kor 14:26)

Detta är i praktiken omöjligt att göra i en stor grupp med 50 pers eller med om mötet inte ska dra ut väldigt mycket på tiden, men i de hemgrupper som Bibelns församlingar var centrerade kring gick det utmärkt. Som flera av er vet tillhör jag dem som tycker att massmöten i aulor (kyrkobyggnader) på grund av detta, tillsammans med andra anledningar som exempelvis de stora ekonomiska kostnaderna, är rätt onödiga. Oavsett vad vi tycker om det tror jag dock att de flesta kristna kan vara överens om att hemgrupper är väldigt viktiga, ja i många fall faktiskt nödvändiga, för lärjungaträning. 

Dock ser jag ett behov av ännu mer träning av hemgruppsledare. Medan de flesta pastorer och präster har en flerårig akademisk utbildning i ryggen, eller åtminstone bibelskola, så är det väldigt olika med vad hemgruppsledare har fått för träning och i synnerhet vad de får.  Det är förstås för att få in tillräckligt med ledare och för att man inte vill hålla frimodiga Gudstjänare tillbaka på grund av brist på utbildning, och det tycker jag är bra. Man bör ha koll dock på att Paulus beskrivning av församlingstjänare i 1 Tim 3:8-13 och möjligtvis även församlingsledarna i verserna 1-7 syftar på hemgruppsledare som nog inte hade ansvar för fler än 20 personer.

Det jag tror det finns störst behov av är dock inte hemgruppsledarnas kvalifikationer utan att de får stöd, uppmuntran, inspiration, utmaning och förbön från resten av församlingen. Jag har erfarenhet av hemgrupper i flera olika församlingar, både med kyrkobyggnader och utan, plus att jag förstås har fått insyn i flera vänners hemgrupper – och jag vet att det kan se väääldigt olika ut. I vissa grupper är alla delaktiga medan i andra sköter ledaren nästan allt. Vissa grupper läser Bibeln varje gång, andra någon andaktsbok och vissa repeterar pastorns predikan söndagen innan. Och medan vissa grupper går ut, evangeliserar, gör saker för fattiga och syns publikt, så är många andra rätt introverta och ägnar sig mer åt brädspel och grillning än evangelisation och diakoni.

Joel Halldorf skriver i Dagen om att unga i synnerhet generellt har ett socialt patos och vill göra utåtriktade saker, men kyrkan tar sällan vara på det. I min församling Mosaik är vi väl medvetna om vikten av både in- och utandning, och vår hemgrupp funkar så att vi är först ute på ett torg i centrala Uppsala där vi delar ut fika, ber för sjuka och berättar om Jesus, sen går vi in för mer fika (svenskt, eller hur?), lovsång, Bibelläsning och bön. Läs mer om vår ”kom in, gå ut”-vision här. Det är en modell jag tror behöver spridas, tillsammans med uppmuntran och uppbackning till alla tusentals hemgruppsledare i Sverige som gör ett fantastiskt viktigt arbete för Guds Rike.

Det jag efterlyser är att de etablerade samfunden stödjer hemgruppsledare ännu mer, både för att träna dem i inåtriktade egenskaper som själavård, bibeltolkning och bön såväl som för utåtriktade saker som evangelisation, diakoni och helande på gatan. Det finns visst material redan, Frälsningsarmén har tagit fram ett liksom Pingstkyrkan i Landskrona, och många lokala församlingar har råd för cellgruppsledare och särskild inspiration för dem. Det skulle dock kunna samordnas nationellt tydligare för att få en gemensam, missionell och lärjungatränande inriktning. Då blir Jesus glad 🙂

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s