Bloggarkiv

Sverige är en guldgruva för dokumenterade helanden

Skärmavbild 2018-04-14 kl. 09.01.07.png

I min research för boken om dokumenterade mirakler har jag förvånats av hur många helanden i Sverige som stöds av läkarutlåtanden. Det är egentligen inte så konstigt – vi har en gratis och omfattande sjukvård som i princip alla kristna uppsöker även när de tror sig ha blivit helade. Den gamla föreställningen om att läkarbesök skulle vara ett tecken på ”svag tro” finns knappt bland karismatiska kristna idag.

Inblick skriver om Göran Swahn som kollapsade på en tågresa och kördes till sjukhus. Där upptäckte läkarna tre hjärntumörer. Familjemedlemmar bad för honom, en till röntgen gjordes innan den planerade operationen och tumörerna var spårlöst försvunna:

På torsdag morgon ringde Görans fru, som är sjuksköterska, till lasarettet för att höra om de hade fått resultatet av röntgenbilderna . Läkaren berättade då att det inte syntes minsta spår av de tre hjärntumörerna längre.

– Min fru blev helt ställd och läkaren fick upprepa det två gånger innan hon insåg vad som hade hänt. ”Då har det skett ett under”, utbrast hon. ”Ja, det kanske man kan kalla det”, svarade läkaren som inte hade någon förklaring till hur tumörerna kunde ha försvunnit.

Read the rest of this entry

Läkarintyg på helande

Kuhlman

Kuhlman

Kathryn Kuhlman (1907-1976) arrangerade stora helandemöten i efterkrigstidens USA, och hon var noggrann med att läkare skulle verifiera de helanden som skedde. Ovan läser jag ur hennes böcker ”Gud kan” och ”Gud kan II”, som innehåller flera exempel på hur läkare bekräftar att tillfrisknanden sker som inte kan förklaras med naturliga orsaker.  Till exempel finns följande läkarintyg publicerat på sidan 134 i Gud kan II:

Ett intyg

14 april 1972

Fru Dorothy Otis infann sig på min mottagning med anledning av omfattande ryggbesvär (multiple spinal complaints) den 3 mars 1971, varvid fullständig röntgenundersökning av hela ryggraden gjordes (inbegripet röntgenfotografering från hjässan till svanskotorna). Röntgenplåtarna visade att dubbel ryggradskrökning (skolios) förelåg med en tums förkortning av ena benet jämte nervskada som påverkade hela bukregionen.

Fru Otis undergick sedan behandling. Förbättringen gick långsamt. Fem dagar senare deltog hon i Kathryn Kuhlmans ”mirakelmöte”. Dagen därefter företogs ny undersökning, varvid det föreföll som om en ny ryggrad och ett nytt bäcken ersatt det tidigare. Det kortare benet hade ävenså korrigerats till rätt längd. Hela bukregionen bfanns vidare ha återfåtts sin normala funktion.

Vi röntgenfotograferade fru Otis på nytt samma vecka, varvid bekräftades att den tidigare ryggradskrökningen helt eliminerat sig själv. Hela ryggraden är nu rak, och inga spänningsregioner föreligger.

Under hela min tjugoåriga praktik har jag aldrig tidigare noterat en utveckling som denna utan föregående lång behandling. En mirakulös förändring i benstommen har inträtt, vilket härmed vördsamt intygas.

Dr Larry Hirsch

Kiropraktisk ortoped