7 tips för en (tillräckligt) fridfull jul

Såhär i juletider är det ju många som träffar familj och släkt, eller goda vänner. Man spenderar kanske mycket tid tillsammans med människor man känner väl men ganska sällan träffar, och med vissa har man lite gemensamt annat än en uppsättning gener. Dessutom är det lätt att dras med i vår kulturs extrema superjulhype. Man köper presenter, pyntar, lagar en massa mat, städar och sliter hårt för att den begränsade tiden med familjen eller andra ska bli så skön och idyllisk som möjligt, och det innebär förstås att det byggs upp förväntningar på att det ska bli bra.

Ju mer vi satsar, desto mer vill vi ha ut av det. Inte att förringa är också att en stor del av detta slit görs av kvinnor. Studier från tidigare år har visat att vi tyvärr hemfaller åt mer traditionella könsroller under de traditionella högtiderna, vilket innebär ännu mer oproportionerliga arbetsuppdelningar än vanligt.

Hursom, vi blir ju inte helt magiskt några idealversioner av oss själva bara för att det är jul. Kanske för en stund, kanske någon dag. Men efter en tid av ansträngning och förväntan måste vi slappna av, och när vi slappnar av orkar vi ännu sämre med att upprätthålla fasader(Luk 12:1-3).

Det kanske inte blir lika idylliskt som man gått och föreställt sig. Eller det kanske finns splittring kring frågor som vissa har starka åsikter om, eller ouppklarade tvister mellan några. Så när vi sen befinner oss här på juldagen, eller kanske redan igår på julafton så kan det uppstå konflikt. Därför vill jag ge er mina – högst oprofessionella – tips på hur du möter dina nära och kära. De har hjälpt mig till försoning och till närmare relationer med människor jag älskar.

  1. Är du nära att koka över så gå iväg-och kom tillbaka.
    Samla tankarna och kom tillbaka senare. Inte för att känslan av ilska eller något annat inte kan vara berättigad, utan för att det är så lätt att gå över gränsen med sin vrede och ösa ut mycket mer än vad som är motiverat. Vänta hellre tills känslorna svalnat och fundera över vad du ska göra och säga(Ef 4:26).
    Men tryck inte bara undan något som faktiskt besvärar dig! Det leder bara till ångest eller uppdämd frustration och är knappast bra för någon. Gå tillbaka och ta tjuren vid hornen.
  2. Tolka andras beteenden och deras påståenden välvilligt.
    Jag tror att en vanlig orsak till konflikt är att någon tolkar in avsikter som egentligen inte finns där, eller övertolkar betydelsen av dem. Med nära och kära som har ett bekant beteendemönster och som man tror att man kan utan och innan är det lätt att tro sig veta i förväg hur de agerar och varför. Men fråga dig själv, är det verkligen så självklart? Har du inte själv blivit misstolkad av folk som tror sig kunna läsa dina tankar? Försök att inte förutsätta det värsta om den andre 😉
  3. Tala om hur du UPPLEVER och TOLKAR en känslig situation eller ett beteende, inte hur det ÄR.
    Upplevelser kan inte ifrågasättas, men man kan diskutera orsaken till dem. Det samtalet kan bli mycket mer givande än en diskussion kring faktaförhållanden. Exempel på detta kan lyda:

    • Jag upplevde det du sa som stötande.
    • Nu tolkade jag ditt suckande som uttryck för irritation.
    • Jag känner mig inte lyssnad på när det här och det där skedde.
  4. Ha en ödmjuk och oskyldig framtoning.
    Visa att du vill förstå din motpart. Ställ frågor, lyssna in, tala sen. Det här går-tro det eller ej- att göra även om man är väldigt säker på sin sak från början. Det hjälper dig bara att få andra att också lyssna på dig(Jak 1:19f). Du kan även på ett oskyldigt sätt lyfta upp andras problematiska beteenden, så att det inte uppfattas antyda en anklagelse, genom att åtminstone låtsas som att du inte har några misstankar om andras uppsåt och tankar. Påpeka rakt upp och ner vad du observerar, och fråga dig om det bara är du eller om det faktiskt hände så. Funkar bra mot exempelvis härskartekniker.
  5. Ta hellre konflikter i enrum eller med en till betrodd, än direkt inför alla.
    Om någon sårar dig eller inte tar sitt ansvar så löser ni det enklare själva. Dels på grund av risk för misstolkningar(1 och 2 ovan), dels på grund av att personen då slipper skämmas inför en hel grupp. Utan den risken är det också lättare att medge misstag.(Matt 18:15ff)
  6. Välj dina strider.
    Den som ständigt sätter igång diskussioner eller konflikter tas på mindre allvar och upplevs som tjatig och tröttsam av andra, men framförallt tröttar hen ut sig själv. Att veta när och vilka ämnen som ska tas upp kan vara svårt, det är något man får lära sig känna in
  1. …och kom ihåg att redan nu ta ett snack med släkten eller dem du nu träffar nästa år, om stressen inför julen varit för stor. Det är ju inte en naturlag att det ska vara en viss mängd julklappar och enorma mängder mat 😉. Eller kanske behövs det ett samtal om arbetsfördelningen i er gemenskap?

Kommentera gärna dessa tips eller kom med dina egna förslag i kommentarsfältet nedan 🙂


Som avslutning tänkte jag följa upp på ett annat ämne. Tidigare har jag skrivit om Eutyfrons dilemma i artikeln ”Om Gud vore annorlunda”. Det blev en ganska ordentlig diskussion och mitt påstående att Gud bara är begränsad av sin egen natur, och att godheten är del av hans natur och existens ifrågasattes. Jag snubblade över denna video med apologeten William Lane Craig om det moraliska argumentet för Gud och kände att den förklarar den här tanken väldigt bra, så ta gärna en titt på den(1:42-2:55 i videon handlar specifikt om detta dilemma) om du hör till skeptikerna, och kommentera gärna här under kring detta😉

God jul

About Jacob Schönning

Jag har länge haft drömmar och visioner, stora och små. Ett tag ville jag förverkliga mig själv, och jag blev stolt och högmodig. Sen såg jag meningslösheten i det livet, och då blev jag likgiltig. Men i likgiltigheten kan inga drömmar och ingen livslust rymmas, och när jag insåg min egen synd och förstod att Jesus hade dött för mig, och så föddes på nytt, då kunde jag äntligen se mening och njuta av livet igen. Fast den här gången det nya livet, livet för Kristus ♥Man kan också säga att jag gillar att vara entusiastisk och älskar både rättvisa och nåd ^^ Och att filosofera!

Posted on 25 december, 2017, in Apologetik och filosofi and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 8 kommentarer.

  1. Hej Jacob och God Jul!

    Du inbjöd till kommentarer från oss skeptiker till Craigs film. Jag har inte så mycket nytt att tillägga. Du får inte en moral som är oberoende av subjekt om du gör den helt beroende av subjektet Gud. I stället får du en 100 % subjektiv moral. Min egen syn på moral är betydligt mer objektiv än din, då min utgår ifrån den konkreta verkligheten.

    Jag vill passa på att ställa en fråga till dig om moral. Svenska Apologetiksällskapet har nyligen publicerat två filmer som ska ge en fördjupad förståelse av krigen i Gamla Testamentet. I filmerna säger Olof Edsinger att de utrotningskrig som Gud beordrade var moraliskt goda. Jag kan se att du är ansluten till Svenska Apologetiksällskapets slutna grupp på Facebook. Så jag undrar helt enkelt om din anslutning innebär att du delar deras etiska hållning i denna fråga?

    Mvh Johan

    Gilla

    • Jacob Schönning

      Moral är till sin natur något som utgår ifrån subjekt, annars är den inte värd sitt namn. Ur det opersonliga kommer inga moraliska kategorier. Men Gud är inte ett godtyckligt subjekt, han är den oändlige och den yttersta, godheten själv. Det är en radikal skillnad mot ett mätbart och begränsat subjekt, människan, som inte är kapabel att vara sin egen måttstock vare sig vad gäller moral eller något annat område. Vilken konkret verklighet är det du syftar på, som kan ge en objektiv grund överhuvudtaget? Är den oförstörbar? Oberoende av annat till sin existens? Dvs, vad är det som ger detta något en objektiv karaktär?

      Ja, på det stora hela tror jag jag gör det. I den mån krigen var i enlighet med Guds vilja var de goda. Micael mfl har dock här på bloggen visat förtjänstfullt hur det är troligt att de så kallade utrotningskrigen egentligen inte utrotade hela befolkningar, utan att det rörde sig om militaristiska överdrifter. En ytterligare viktigt aspekt som lätt missas i sammanhanget är evighetsperspektivet. När Gud lät människor i så otroligt förfallna samhällen dödas så var det fördmodligen för att bespara dem ett liv i mörker på denna sidan, och de kanske får evigt liv med Gud sedan, vissa av dem i alla fall.

      Gilla

      • Att du på det stora hela anser att utrotningskrig kan vara någonting gott, är i mina ögon ett moraliskt haveri. Förstår du vad det är du egentligen försvarar? Utrotningskrig är att systematiskt och utan barmhärtighet mörda människor. Även barn och försvarslösa gamlingar. Personer med funktionsnedsättningar. Kvinnor som kanske ligger och föder. Hur tänker du i din fantasi att detta gick till, på låt säga Josuas tid. Exempelvis när bebisarna skulle dödas. Vilken teknik användes? Mördade man mammorna först för att de kanske gjorde motstånd och ville skydda sina små? Det du försvarar är det som vi idag kallar brott mot mänskligheten. Det torde vara ytterst få människor idag som fortfarande försvarar det som du försvarar. Vissa hårdföra nazister kanske. IS-krigare. En och annan dömd krigsförbrytare av typen Ratko Mladić.

        Om du vill veta hur jag ser på moral kan du läsa dessa svar till Marie Larsson:

        https://helapingsten.com/2017/03/20/vad-avgor-den-moraliska-kompassen-och-vad-ar-alternativen/#comment-17022

        https://helapingsten.com/2017/03/20/vad-avgor-den-moraliska-kompassen-och-vad-ar-alternativen/#comment-17064

        Vad gäller hyperbolteorin anser jag dels att en överdrift förutsätter ett verkligt värde. Om jag påstått att jag har 100 följare på Facebook när jag i själva verket har 96, så kan jag säga att det var en överdrift. Men om jag inte har en enda följare och påstår att jag har 100, då ljuger jag. Så för att rimligen kunna tala om överdrifter i ett utrotningskrig kan det verkliga värdet på mördandet inte vara noll. Nej, vi måste tänka oss en lägre grad på det verkliga mördandet jämfört med det mördande som angetts i texten. Så då undrar jag: hur hög andel av befolkningen tror du mördades i verkligheten? Och på vilket sätt är mellanskillnaden avgörande för vår moraliska värdering?

        Och dels anser jag att hela hyperbolteorin verkar blanda samman ÄR med BÖR (fast i förfluten tid). Den avgörande frågan är vad Bibeln säger att Gud faktiskt sanktionerar. Han sanktionerar utrotningskrig. Om det senare visade sig att folk överlevde: so what? Det fanns judar som överlevde den nazistiska förintelsen. Det påverkar inte hur vi moraliskt värderar Hitler & Co. På motsvarande vis framgår det i Bibeln klart och tydligt att utrotningskrig var något som Gud ansåg vara önskvärt. Detta var hans BÖR som Josua & grabbarna försökte omsätta till ett ÄR. Hur de lyckades med det senare gör inte Guds BÖR mindre upprörande i mina ögon.

        Vad gäller evighetsperspektivet menar jag att alla sådana resonemang leder till ett moraliskt kaos, eftersom du aldrig kan veta vad som ingår i Guds evighetsperspektiv. Det kanske ingick i hans gudomliga plan att judarna skulle gasas i nazisternas koncentrationsläger av goda skäl som bara Gud känner till? Allt som vi förfasar oss över kan i själva verket vara goda saker. Och allt vi tror är gott kan i själva verket vara ont. Bara Gud vet.

        Gilla

      • Hej Jacob!

        Du ville ha kommentarer från skeptiker, så här kommer en fråga:

        De exempel som tas upp i filmen som onda (och som ateisten inte kan skilja från goda enligt Craig) är precis dom handlingar som begås mot människor på Guds uppmaning. Kvinnor tas som ”byte”, småbarn mördas och hela folk utplånas.

        Du skriver på frågan om utrotningskrig kan vara goda att ” Ja, på det stora hela tror jag jag gör det. I den mån krigen var i enlighet med Guds vilja var de goda.”
        Hur får du ihop det här? Det var väl sådant som guds godhet skulle göra det möjligt att undvika? Detta också enligt filmen.

        Sedan anför du ett argument som, enligt mig, är minst sagt suspekt. Utrotning och mördande skulle vara någon form av barmhärtighetsgärning. Du skriver:

        ”När Gud lät människor i så otroligt förfallna samhällen dödas så var det fördmodligen för att bespara dem ett liv i mörker på denna sidan, och de kanske får evigt liv med Gud sedan, vissa av dem i alla fall.”

        Min fråga är om det, enligt dig, vore bäst att behandla ateisterna på samma sätt? Det kanske skulle ”… bespara dem ett liv i mörker på denna sidan, och de kanske får evigt liv med Gud sedan, vissa av dem i alla fall.”

        Vad tycker du om det resonemanget? Är det ett bra förslag?

        Vänligen,
        Annie Svensson

        Gilla

        • Annie,
          Våran primära uppgift är att just att försöka rädda så många som möjligt, inkl. ateisterna, från detta eviga mörker. Det är just därför vi försöker förklara vad som har skrivits. Om vi inte brydde oss, då skulle vi ju hålla detta hemligt så att ni inte fick chansen att omvända er.

          Nåd och frid.
          Thomas

          Gilla

          • Hej Thomas!

            Men att döda dem?
            Är inte det lite magstarkt? Är det att rädda dem? Se mitt inlägg ovan.

            Annie Svensson

            Gilla

            • De är redan döda sedan mycket länge tillbaka, Annie! Max livslängd är satt till 120 år.

              Jag pratar om de som lever, de döda kan vi inte göra något åt. Varför är du så fixerad vid de döda?

              Gilla

  2. Craigs argument är hållbara ur ett strikt logiskt resonemang. Moralens dilemma är ju ett av många argument som evolutionsreligionen inte kan besvara.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: