Bloggarkiv

Syndanöd, misslyckanden och identitet i Star Wars: The Last Jedi

OBS! Spoilers i texten nedan. Om du inte har sett filmen och vill undvika avslöjanden så läs inte vidare. Och snälla, undvik filmen helt om du är under 15. Eller om du vill undvika bevittna våld, död och explosioner- men det är nog ingen nyhet.

By Filipov Ivo (Own work) [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)%5D, via Wikimedia Commons

Intet nytt under solen. Eller ska man kanske säga ’under stjärnhimlen långt, långt borta’? Teman återkommer i den här nya trilogin från de tidigare filmerna i en salig mix. Än en gång har vi en stark antagonist som svikit sin mästare, lämnat den goda sidan och gått över till den onda genom att tro på den onde furstens lögner och ’döda’ sitt gamla jag. Vi får se samma antagonist berusad av makt vädja till den kvinnliga hjälten att lägga allt det gamla bakom sig och galaxen under sig tillsammans med honom. Makten som lockar. Och hjältar som tror sig kunna omvända denne tillbaka till den goda sidan. Som ”ser” att hans gamla goda jag inte är helt dött ännu.

Read the rest of this entry

När mörkret sluter sig kring dig

david-monje-219913.jpg

Foto: David Monje, Unsplash

För några veckor sedan skulle NMR demonstrera i Göteborg. Det skrevs mycket om det, och likt de flesta fick det mig att känna en hel del. Min första reaktion var chock. Det kanske låter naivt, men jag trodde inte att det fanns så många som sympatiserade med nazistiska idéer idag. Någonstans tänkte jag att NMR nog var en moderniserad, förklädd variant av nazism – något slags nazism light där man måste gräva åtminstone lite för att hitta de där riktigt tydliga nazistiska idéerna.

Så snubblade jag över en artikel om NMR som hänvisade till deras valmanifest. Efter att ha läst igenom några av punkterna satt jag tyst. Det lilla hopp jag haft om att det kanske inte var så illa låg som en punkterad ballong i mitt inre. Det var nazism i ren form, öppen för världen att beskåda, utan ens ett försök att maskera sig som något annat.

Sedan dess har jag funderat av och till. Hopplösheten har hela tiden lurat runt hörnet och försökt dra ner mig i sitt lömska gap. Hopplösheten över polariseringen, över brustna förtroenden för politiker, över sinnen som hårdnar. Utan att jag märker det har hopplösheten obemärkt ändå lyckats smyga sig in, tätt följd av frustrationen, vanmakten och till sist – cynismen. Stenhjärtat.

Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

Orden står där. Stirrar mig i ansiktet. Orubbliga.

Read the rest of this entry

Hans Sundberg: Julen är ett andligt krig

En riktigt bra och tänkeväckande predikan som Hans höll i Mosaik i söndags och som hör samman med min bloggpost som jag publicerade igår (även om Hans kanske inte skulle ta ut svängarna lika mycket som jag gör).

Hur kan en god Gud tillåta lidande?

Andreas Engström på Bloggradio tipsade om den här filmen:

Hur kan en god Gud skapa en ond värld?

Ondskans problem, eller teodicéproblemet, är en av de vanligaste invändningarna mo kristendomen och andra religioner. Det handlar helt enkelt om att Gud inte kan vara god och allsmäktig samtidigt, något Bibeln vittnar om, eftersom då skulle det onda inte finnas. Teodicéproblemet aktualiseras när katastrofer drabbar människor, t.ex. nu i Gudhem.

Jag har dock aldrig sett något problem i teodicéproblemet. Det kan mycket väl vara ett stort problem om man har en kalvinistisk teologi, dvs. att Gud väljer ut vilka som kommer till Himlen och inte, men resten av kristenheten menar ju att människor har en fri vilja och att det är vi som är upphovet till det onda (Romarbrevet 5:12). En tanke på samma spår är att även änglar har fri vilja, och att sådana som valde att lämna Gud och strida mot Honom blev satan och demoner, som i sin tur frestade människorna att synda.

Read the rest of this entry