Jesus Army: En radikal kyrka

Man med Jesus Army-jacka som de har när de evangeliserar
Man med Jesus Army-jacka som de har när de evangeliserar

Som sagt besökte jag modern Jesus army i Storbritannien 2-6 april. Sången ”This is a church on fire” och ”Jesus Revolution” som sjöngs på mötena speglade rätt bra kyrkans identitet. Man sa att Jesus har kallat oss till ett radikalt annorlunda liv, utanför Världens sönderbrytande system (”Världen” användes som vardagsbegrepp, en broder sa att hans kompisar sa att det var dyrt med cigaretter och sprit i Sverige och förklarade genast deras konsumtionsmönster med ”de lever i Världen, förstår du”).

De ville inte tona ner Bibelns radikala budskap utan praktisera dem, jag har redan skrivit om deras radikala syn på pengar. De betonade också att vi måste gå igenom många lidanden för Guds rikes skull – deras ”slogan” var Love, Power, Sacrifice. Det är inte enkelt att vara kristen, det ska inte vara enkelt. Vi måste vara beredda på uppoffringar och svårigheter om vi vill se Guds Rike bryta fram.

De var väldigt engagerade i evangelisation och minst en gång i veckan var de ute på gatan med sitt ”Jesus army Newspaper”. De nådde ut till både medelklassfolk och socialt utsatta, det fanns en rejäl variation av människotyper. Det var heller ingen rassegregation som vissa brittiska kyrkor lider av, alla möjliga etniciteter fanns samlade.

De talade även om andlig krigsföring och det låg nära deras hjärta, vilket namnet antyder. Några av sångerna var väldigt militanta där de sjöng om hur Jesus kallat oss till krig mot djävulen, mörkrets makter och all synd. Risken att det skulle slå över i världsligt krigshyllande var uppenbar, en av ledarna tog t ex Browns och Obamas inspektion av soldaterna i Afghanistan som exempel till hur viktigt det var att Jesus Army inspekterade trupperna och såg till att alla gick åt rätt håll. Säkerligen tycker de flesta att det är okej att kristna deltar i krig – kyrkan har ingen officiell ståndpunkt om den saken – men faktum är att jag kunde ana vissa pacifistiska strömningar. En sång handlade delvis om hur vi inte ska syssla med krig utan bygga fred, och i kommuniteten hade två stycken, varav en var ledare för hela kyrkan, en diskussion om en kille som skulle gå med i Royal Navy och kom överens om att be för att han inte skulle komma in.

8 kommentarer

  1. Även om jag tycker detta andliga nit och de asketiska idealen är hedervärda, så kan jag inte slippa känslan av att de bl.a. a) gör det kristna livet till en lagisk religion b) förvandlar sunda och frivilla andliga discipliner till allmänkristna lagar c) glömmer bort Guds frälsningsekonomi. Detta inte menat som ett förringande av deras vision och liv (inte alls!); jag bara delger vad jag tycker verkar vara en osund tendens,

    Gilla

    1. Det är ett klassiskt förtal att så fort någon uppmanar till radikala goda gärningar så skjuter man ifrån sig det med att mena att de är ”lagiska”. Eftersom denna anklagelse är obevisbar (man kan inte gå in i folks hjärtan) så är den bekväm när man inte vill anstränga sig. Nu låter jag lika anklagande själv, jag är säker på att du har en god avsikt – det är mycket sant att lagiskhet är en frestelse – men att använda lagiskhet som ursäkt för att inte lyfta på rumpan är en lika stor frestelse (och mer utbredd i dagens kristenhet skulle jag säga). Jag kan dock försäkra dig om att man har stort fokus på nåden och att det är Gud som gör gott i oss. Sen kan enskilda individer kanske vara lagiska, som sagt kan jag inte se in i folks hjärtan, men undervisningen präglades av Ef 2:8-10 principen: Vi är frälsta av nåd, oberoende av gärnngar, och pga det gör vi nu i den Helige Andes kraft goda gärningar.

      Gilla

      1. Jag håller med dig om att ropen ”lagiskhet!” i protestantisen ofta är en ursäkt för att inte själv anstränga sig, och något man ofta skriker så fort någon predikar omvändelse. Men det är inte det jag talar om nu, och det var inte just lagiskheten som var mina huvudpoäng, utan de två andra punkterna. Många protestanter, i synnerhet nyfrälsta som fortfarande befinner sig inom stadiet ”kallelsen” inom nådens ordning, faller lätt in i sådana fällor, och det stinker då ofta av något som i viss mån skulle kunna kallas för ren och skär donatism, åtminstone på sina håll och gällande vissa aspekter av förkunnelsen och livet. Man har inte en rätt förståelse av den mänskliga naturen och för människors specifika och tidsbundna situationer. Vill man leva på det sättet är det fromt och gott som sagt: men som den heliga påven Gregorios den Store sa; om någon kvinna av fromhet väljer att avstå från eukaristin när hon menstruerar, så prisar vi fromheten; men om en annan kvinna ändå behöver ta emot eukaristin i detta tillstånd, så visar vi inte bort henne (ett någorlunda fritt citat ur minnet). Att vifta bort anklagelser om donatism genom att bara kalla anklagelser för ”undanflykter” är inte i sig ett argument för sin hållning.

        En god kristen princip, som prisar det asketiska och änglalika livet men samtidigt förstår människan och räcker ut handen åt henne i enlighet med Guds frälsningsekonomi, kan mycket väl realiseras (och har så ofta gjorts), utan att falla ned i vare sig rigorism, elitism, fariseism och nit utan vishet eller i laglöshet, slapphet, kompromissande och passionernas vilda hav. Det är de ortodoxa kyrkan ett gott exempel på.

        Gilla

        1. Så om jag förstått dig rätt tror du att man sätter upp höga krav och ser kyrkan som en plats för rena människor? Eller har jag tolkat dig fel? Har läst in text typ fem gånger men den är lite svårtolkad…

          Och jag ber om ursäkt att jag antydde anklagan om att du inte ville göra goda gärningar, det är bara det att av erfarenhet så är det en av de största anledningar till att man kallar saker för lagiskt.

          Gilla

  2. Man måste fråga sig ” Vad skulle Jesus ha gjort ” nästan i allla situationer i livet. Titta alltid på Jesu exempel BIBELN när du gör något för någon annan. Älska din nästa som dig själv. Det behöver inte bli LAG för dig. Om du verkligen tränar dig i din bibliska tjänst du ska VERKA i. Du måste FATTA det här. Du kan INTE döma andra. Skylla över skit. Din skit på andra kristna syaskon. Om du är en Predikan. Då är du det. INGEN ska kasta bort dig UR det. Är du en själasöärjare, fast någon säger att du ska vara det här. Du måste inte välja det, den personen säger. Du ska vara det, den som du vet JESUS säger du ska VARA. BENGT

    Gilla

  3. It is certainly an important challenge for any individual, any church or any wider church movement to remain in the inspiration and life fresh life of the Holy Spirit rather than becoming legalistic. I don’t think legalism is one of our greatest faults, although I’m sure we’re not perfect. Having a flexible, considerate leadership who are committed to hearing God helps a lot in this area. Also, when you’re surrounded by people who love God and love the same cause in Jesus as yourself, it is difficult to spend too much time being legalistic, because you love them so much. As long as people remain high on the priority list, hopefully we won’t go far wrong.

    But I would be keen to hear more about your views on some of the things that are described in this post as being ‘radical’: separation from the world; sharing our money; suffering for God’s kingdom; Love, Power and Sacrifice; Street evangelism; reaching out to the poor; different ethnic groups coming together in one church; spiritual warfare. Micael does a good job of focussing on these essential New Testament principles; it would be a shame to dismiss them by merely focusing on the danger of legalism.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s