Bloggarkiv
Att lida för Jesus
Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.
Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.
Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry
Den pågående striden om livet
Det finns dagar av glädje, dagar av tvivel, dagar av hopp och dagar av besvikelse. Inget är förutsägbart för vi vet inte vad morgondagen bär. Men vi vet att ingen har lovat oss ett rikt, sorglöst och bekymmerfritt liv.
Eller vet vi det?
Gud har utvalt dig. Gud kallar dig till att älska alla människor. Han har kallat dig till att vara hans lärjunge. Men världen ropar på dig:
- Följ ditt hjärta
- Förstå att det är oförståndigt att tro på något man inte kan se eller bevisa
- Bevisa att du är tillräckligt bra för att platsa i samhället.
Om du tror att ditt liv kommer bli en enkel match, eller att det kanske blir enklare senare kan du nypa dig själv i armen och väcka ditt liv från skönhetssömnen. För verkligheten är att det finns två olika vägar för dig. Antingen himmel eller helvete. Evigt liv eller död. Det finns ingen gråzon. Och valet avgörs inte av ett enda beslut. Det beslutet måste du ta varje dag. Read the rest of this entry
Sista måltiden – kommentar till Lukas 22
Ursprungligen publicerat på Ett ljus på min stig.
I början av sitt tjugoandra kapitel berättar Lukas om hur Judas bestämmer sig för att utlämna Jesus till döden efter att djävulen for in i honom. Beslutet att döda någon syndfri, ja att döda Gud själv, var något som Judas fattade på grund av sataniskt inflytande. I slutändan besegras dock djävulen genom Jesu död på korset eftersom det är genom Hans död vi får evigt liv, men detta gör inte Judas öppenhet för det demoniska och hans roll i att avrätta Jesus till något gott, eftersom det alltid är fel att döda en annan människa – och så mycket mer att döda Guds Son!
I vers 7-13 beskriver Lukas hur Jesus och lärjungarna fick tag på rummet där de sedan åt sista måltiden. De varken köpte eller hyrde det – de fick det gratis! Jesus gav lärjungarna ett kunskapens ord om att de skulle stöta på en person med en vattenkruka som skulle leda dem till huset. Han sände dem på treasure hunt helt enkelt – och det funkade!
Jesus vet också precis vad som kommer hända Honom: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.” Han tar under måltiden brödet och säger: ”Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.” På samma sätt tar Han bägaren med vin efter måltiden och säger: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er. ” Bröd och vin var väldigt vanligt i det antika Israel, och dessa vardagliga saker fyller Jesus med allvarlig mening: Hans kropp kommer krossas som ett bröd, och hällas ut som vin. Read the rest of this entry
Helande och mänskliga rättigheter
Vår missionär Jonas Tunviken redikade för en vecka sedan om hur helande och mänskliga rättigheter hänger ihop. Mycket sevärt! Ofta har kyrkan delat upp sig så att en del ber om helande och den andra verkar för mänskliga rättigheter, men det ska förenas! Jonas utgår från Mark 5:24-34 där Jesus botar en kvinna från fysiskt såväl som rituellt, socialt, emotionellt och andligt lidande. Både helande och MR har med lindrande av lidande att göra, och det behöver vi mer av, inte mindre.
Liv, kraft och kärlek: Väckelse à Apg.
Den första kyrkan kännetecknades av att många blev frälsta, stora under skedde och de kristna älskade alla, inklusive sina fiender, och delade allt gemensamt så att ingen led någon nöd. När kyrkan inte ser ut såhär innebär det att den sover och måste väckas. Detta klipp sammanfattar vad jag försökt förmedla på Hela Pingsten i snart ett år, det är en sådan här väckelse kyrkan i Sverige behöver, en väckelse fylld av liv, kraft och kärlek:
Stora delar av kyrkan i Sverige sover. Detta blir uppenbart när man jämför den med hur kyrkan såg ut i början, vilket finns nedtecknat i Bibelboken Apostlagärningarna. Där läser vi om hur urkyrkan kännetecknades av:
- Liv: Kyrkan var levande och glädjefylld och mängder med människor kom till tro på Jesus och fick evigt liv.
- Kraft. Gud gjorde många tecken och under som bekräftade att budskapet om evigt liv i Jesus var sant.
- Kärlek. Kristna älskade varandra och alla andra som sig själva och delade allt så att ingen led någon nöd.
När kyrkan inte ser ut så här innebär det att den sover och måste väckas. Det är det väckelse innebär, att kyrkan återgår till sitt normaltillstånd. När Guds väckarklocka ringer, då sprider kristna Evangeliet som galningar var de än är, då uppväcker de döda och driver ut demoner, och då står de inte ut med att äga rikedom utan delar allt med de fattiga.
Vi får evigt liv genom Jesu död
Kristendomen handlar om evigt liv. Jesu död på korset och hans uppståndelse från de döda är det centrala i kristen tro, för det var vår död han dog och samma uppståndelse som han upplevde kommer alla som följer honom att uppleva. På söndag kommer en text om uppståndelsens betydelse och det faktum att kristendomen helt och hållet bygger på detta mirakel, men nu vill jag fokusera på korset.
Natten innan korsfästelsen sa Jesus att det bröd han och hans lärjungar åt var hans kropp, och att det vin de drack var hans blod, ”som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28). Det är genom hans död, hans blod, som vi får förlåtelse för våra synder. Det beror på att Jesus var syndfri (Hebr 4:15) – han är ju Gud själv – och därmed den enda människa som inte förtjänade att lida och dö. Han blev människa för att ta vårt straff på sig för att vi skulle få det eviga liv som vi inte förtjänar eftersom vi är syndare.
Padre Pios liv, del 6: Slutet på lidandena
Förutom bikten kretsade Pios prästtjänst kring mässan, nattvardsgudstjänsten. Varje morgon klockan fem firade han mässa. Dessa mässor blev världsberömda, och ofta var den lilla kyrkan i San Giovanni full med människor. Pios mässor liknade inget annat. Redan runt klockan tre gick han upp och bad och mediterade över Kristi lidande och försoningsdöd. Själva mässan tog mellan en och två timmar, vilket är väldigt långt för en vardagsmässa, men Pio förmådde trots hans överordnades påtryckningar inte snabba på gudstjänsten. Han stod långa stunder bara stilla och förundrades över de mirakel som han ansåg att Jesu död och nattvarden var. För honom, och för alla troende som besökte mässan, var detta så nära korset på Golgata man kunde komma. Som Ulrika Ljungman skriver: ”Ingen som varit med om en Padre Pios mässa kan någonsin glömma den. Man hade det livliga intrycket att tid och avstånd mellan altaret och Golgota var försvunna. Mitt bland de kristtrogna och under dödstystnad lyftes nu den gudomliga hostian av händer som, när ärmarna föll tillbaka, visade Kristi sår. Enheten mellan den offrande prästen och den Evige Prästen stod tydligt för de troendes ögon.”[1]
Padre Pios liv, del 2: Stigmata och blomsterdoft
Pios oerhörda lidanden kulminerade i hans stigmata. Den 20 september 1918 satt han försjunken i bön efter att ha firat mässan. Han kände, för en gångs skull, stor frid. Enligt vad han senare berättade för Giuseppe Orlando och padre Benedetto såg han ett starkt ljus lysa från krucifixet framför honom. Sedan såg han ”en hemlighetsfull gestalt”, vars händer, fötter och sidor droppade av blod.
När han vaknade upp från synen upptäckte han förskräckt att han likväl hade dessa blödande sår. Smärtan var olidlig, och han försökte krypa mot sin cell, men svimmade. Broder Nicola fann honom när han hade vaknat. ”Vad är det som har hänt med dig, fader?” frågade han. ”Ingenting,” svarade Pio. ”Det är ingenting. Jag mår bra, låt mig bara vara i fred.” Han reste sig långsamt upp och stapplade mot sin cell. Efter sig lämnade han blodspår.[1]
Nyheten om att Pio hade fått Jesu sår spreds som en löpeld, och pilgrimer började flockas till det lilla klostret. Pio led av uppmärksamheten, som han visste tog fokus från Gud; han dolde sina sår med ett par halvvantar, och det var väldigt sällan han talade om dem. I ett brev till padre Benedetto skrev han: ”Jag ska höja min röst och inte tiga till dess han i sin nåd tar bort, inte såren, inte heller smärtan som är min brinnande önskan, men de yttre tecknen som bryr mig så, och som är obeskrivligt och outhärdligt förödmjukande.”[2]
Stor smörjelse kräver mycket lidande
Paulus var en stor karismatiker. Han såg syner, talade i tungor, drev ut onda andar och botade sjuka i den Helige Andes kraft. Han startade mängder med församlingar och predikade Evangeliet i stor kraft. Men han betalade ett högt pris för det. ”Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.” (2 Kor 11:23-28)
Lidandet var inte orsaken till smörjelsen, men både lidandet och smörjelsen var en konsekvens av en och samma sak: att följa Jesus. Han är den Korsfäste Guden, och ger vi verkligen allt för Honom kommer Han välsigna oss med övernaturliga gåvor som vi knappt kan föreställa oss – men det kommer också innebära enorma uppoffringar, mycket smärta och stor ångest när vårt köttsliga jag skärs bort från osför att Anden ska få maximalt utrymme.
Hoppet
Hoppet är oerhört viktigt för att sprida Guds Rike och leva ett gott kristet liv, men vad jag har märkt talas det inte så mycket om det i kyrkan idag. En mer hopp-fokuserad kyrka tror jag är nyckeln till en väckelse som förenar karismatik med arbete för fred och rättvisa och skapar en ny pingstvåg som leder till att mängder kommer till tro och blir upprättade.
Jesus Army: En radikal kyrka
Man med Jesus Army-jacka som de har när de evangeliserar
Som sagt besökte jag modern Jesus army i Storbritannien 2-6 april. Sången ”This is a church on fire” och ”Jesus Revolution” som sjöngs på mötena speglade rätt bra kyrkans identitet. Man sa att Jesus har kallat oss till ett radikalt annorlunda liv, utanför Världens sönderbrytande system (”Världen” användes som vardagsbegrepp, en broder sa att hans kompisar sa att det var dyrt med cigaretter och sprit i Sverige och förklarade genast deras konsumtionsmönster med ”de lever i Världen, förstår du”).
De ville inte tona ner Bibelns radikala budskap utan praktisera dem, jag har redan skrivit om deras radikala syn på pengar. De betonade också att vi måste gå igenom många lidanden för Guds rikes skull – deras ”slogan” var Love, Power, Sacrifice. Det är inte enkelt att vara kristen, det ska inte vara enkelt. Vi måste vara beredda på uppoffringar och svårigheter om vi vill se Guds Rike bryta fram.
Korset
Det är Långfredag. Det är även årsdagen för när jag blev frälst, och det är med glädje me också stort allvar jag tänker på korset idag. Korset är kristendomens totala centrum, dess nav, dess början och slut. Världshistoriens viktigaste händelse inträffade på Golgata för 1980 år sen. Om Jesus inte hade spikats upp på korset hade vi alla varit förlorade.
De skrek: ”Korsfäst honom!” Pilatus frågade dem: ”Vad har han då gjort för ont?” Men de skrek ännu högre: ”Korsfäst honom!!” (Mark 15:13-14)
Korset berättar om en man som döms till värsta tänkbara brott trots att Han aldrig gjort något ont. Det handlar om när Gud själv utsätts för värsta tänkbara ondska, och om hur Han inte slår tillbaka.
När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?” Jesus svarade: ”Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?” (Joh 18:22-23)
Korsets budskap är nåd. Det handlar inte om rättvisa, för Jesus förtjänade inte att dö, och inte heller förtjänar vi det eviga liv som Han ger oss genom sin död på korset. Det handlar om när Gud bryter alla spärrar och regler av en enda anledning: Hans oerhörda kärlek till oss.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
