”Du sa inte att det var såhär bra!”

Följande är en översättning av Naturally Supernatural, s. 26-29. Boken är skriven av Gary Best, nationell direktor för Vineyard i Kanada. Han beskriver nedan vad som hände efter att han hade berättat vad Bibeln säger om Guds kärlek för en man med djupa svårigheter.

Jim såg på mig och frågade till slut: ”Tja, vad ska jag göra?”

”Det här är annorlunda än det du är van vid,” sa jag. ”Det här är stort. Det är inte som att röka en joint och få en slags Jesus-kick. Nej, det här är faktiskt en byteshandel: Du ger honom hela ditt liv (vilket senaste gången jag kollade inte var särskilt fantastiskt, anmärkte jag) och du får hans liv, men du måste helt och hållet överlämna dig åt honom. Ledsen, det finns inget billigare pris än det.”

Han såg på mig och svarade ”Vi tar och gör det här.” Så vi började be.

”Jim,” sa jag, ”gör så här. Börja bara erbjuda dig själv åt Gud. Du behöver inget särskilt religiöst vokabulär. Tala bara ut från ditt hjärta som om du talade med mig. Och medan du gör det, kommer Guds Ande visa dig specifika saker som du behöver ge till honom. Lyd bara det han säger.”

Han gjorde så i kanske femton, trettio minuter. När han bad dessa saker så upprepade jag tyst för mig själv John Wimbers klassiska Vineyardbön: ”Åh Gud, åh Gud, detta kräver ett mirakel.” Efter ett tag slutade Jim att be, såg på mig och sa ”Det funkar inte.”

Det här är varje evangelists värsta mardröm. Vad säger man i det här läget? ”Tja, Jim,” sa jag, ”vet du vad? Det tog dig flera år för att ta dig in i den här röran. Det kan ta mer än en halvtimme för dig att ta dig ur den. Kanske är Gud upptagen eller nåt, han kommer nog ringa upp snart. Han bryr sig väldigt mycket om ropen från ditt hjärta. Börja tala med Gud som om han var den Pappa du alltid önskat att du hade.”

Något tveksam började han be igen. Kort därefter föll han plötsligt på knä. ”Tack Jesus,” tänkte jag. ”Nu börjar han bli seriös.” Därefter la han sig ner framstupa. ”Oj då,” sa jag för mig själv. Sedan började han skaka i hela kroppen. ”Det här kan vara Gud,” tänkte jag. Därefter började han studsa på golvet och jag tänkte ”Snälla nån!” Det här pågick ett tag. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag fortsatte bara be Gud att ta kontrollen över hans liv samtidigt som jag praktiserade handpåläggning och handavläggning medan han studsade (på… av… på… av…). Detta fortsatte ett tag med en otrolig intensitet tills han plötsligt ropade ut med ihopbitna tänder: ”Ring ambulans!”

”Jag tror inte det, Jim,” svarade jag. ”Jag tror att det faktiskt bättre än det känns.” Jag började be att Guds Ande skulle driva ut alla demoniska krafter, fylla honom och rena honom med den Helige Ande. Till slut, efter en rätt lång stund, så var det som om någon drog ut en propp och allting blev helt och hållet stilla. Jag kände på hans puls. ”Det var ju hoppfullt,” tänkte jag, ”han lever åtminstone.” Jag frågade: ”Jim, är du okej?” Han satte sig upp litegrann och bara stirrade ut i tomma luften, utan ett ord.

Jag försökte förklara att jag skulle fara iväg på en kort resa nästa dag och behövde ge mig iväg, men att jag verkligen trodde att han skulle bli bra, och att jag trodde att Gud hade gjort något anmärkningsvärt i hans liv. Jag gav honom en Bibel och visade honom några bra ställen att börja läsa på. Han sa fortfarande knappt någonting – han hade bara en tom blick. När jag vandrade ut genom dörren minns jag att jag tänkte: ”Jag hoppas verkligen att det gick bra!”

Två dagar senare när jag gick in på mitt kontor möttes jag av en arbetskamrat som sa ”Jag vet inte vem den här killen är, men han har ringt om och om igen hela morgonen.”

”Åh nej!” tänkte jag. ”Han tänker stämma mig! Något måste ha blivit fel. Han kanske bröt näsbenet eller något.”

De första orden som tjöt ut ur telefonen var: ”Du sa inte att det var så här bra!”

”Vad menar du?” frågade jag.

Han började förklara vad som hände med honom när han började ropa ut till Gud från djupet av sitt hjärta: Gud började samtala med honom och bad honom att förlita sig på Jesus och överlämna olika delar av hans liv till honom. Efter ett tag frågade Gud om Jim kunde förlita sig så mycket på honom att han kunde förlåta dem som förorättat honom. ”Mitt omedelbara svar var nej,” sa han, ”tills jag slutligen kunde säga ‘I Jesu namn förlåter jag dem.’ När de orden uttalades från mitt hjärta så var det som om hela min kropp kopplades in i ett elektriskt uttag!”

Jim förklarade vad han upplevde när han skakade på golvet. Först var det en brinnande känsla, som en eld, som uppstod i hans fötter. När han fortsatte skaka och darra började denna eld att röra sig uppåt i hans kropp. När den gjorde så kunde han känna hur olika fysiska åkommor blev fullständigt helade och botade när den rörde dem. (Symptomen från fem olika sjukdomar, några ganska allvarliga, försvann omedelbart och har till denna dag aldrig återvänt.) När elden nådde hans hals, vilken var kroniskt irriterad på grund av åratal av rökning, blev den helt och hållet återställd och han tänkte: ”Underbart, nu kan jag knarka utan att det gör ont!”

När denna kraft nådde toppen av hans huvud kände han sig som en helt och hållet ny, fri människa. Hans ögon öppnades och han kunde se demoniska krafter. Faktum är att efter att jag hade åkt därifrån, viftade han en handduk mot dem i hans sovrum och skrek: ”Stick härifrån!” När hans hustru kom hem och fann honom var hon redo att ringa polis. Hon var faktiskt fortfarande lite traumatiserad en vecka senare och tänkte ”Vem är den här mannen?”

Hela Jims liv började förvandlas inifrån och ut. Hans forna missbruk hade inte längre makten över honom. Han började gå till en kyrka i närheten av där han bodde. Snart lärde resten av hans familj känna Jesus. När jag talade med honom för inte så länge sedan så var han ansvarig för en stor, levande verksamhet för barn i fattiga områden som hans kyrka organiserade. Han vittnade om de Goda Nyheterna om Jesus vart han än gick. Först var han en evangelist för kristna. När han än stötte på dem, utmanade han dem: ”Varför behåller ni detta som en hemlighet? Det här är de bästa nyheterna någon kan höra – ni måste dela med er av dem!”

Jag har redan skrivit om en liknande händelse som finns nedskriven i Garys bok här.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 10 april, 2011, in Evangelisation och mission, Frälsning och evigt liv, Mirakler och karismatik and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: