Pingstkyrkans pingstmirakel

I fredags var åkte jag med Pannkakskyrkan till Avesta där Pingstkyrkan anordnar en bandyturnering varje Lucia. Massvis med ungdomar var där, och vi fick både stå och servera pannkakor utanför arenan och berätta vittnesbörd om mirakler i arenan. Runt tolvtiden satt jag och gnolade på lite lovsånger vid pannkaksgrillen när en kille kommer fram till mig och frågar ”Du, vad är det som skiljer pingstkyrkan från andra kyrkor? Vad är det de tror på?”

Då gick jag igång.

”I början av 1900-talet samlades ett dussin människor från olika länder, klasser och samfund i ett hus i Los Angeles med en intensiv hunger efter att få uppleva Pingsten igen. Pingsten är kyrkans födelsedag när den Helige Ande uppfyllde de kristna och gjorde stora mirakler, där det första var att de kunde predika Evangeliet på språk de inte hade lärt sig. Latin, egyptiska, mesopotamiska osv. När det här gänget i Los Angeles bad att de skulle uppleva samma sak var det precis det de fick göra. Den Helige Ande slog ner som en bomb och stora mirakler skedde.

De flyttade in i en lokal på Azusa Street och hade möten konstant i tre år. Massvis började tala nys språk som den Helige Ande ingav. En sudanesisk muslimsk tolk var nyfiken på vad som hände, och när han kom in hörde han ett budskap på sitt eget språk. Han blev frälst och hjälpte till att identifiera vilka språk som talades. Fler hjälpte till och efter bara några månader hade de identifierar 20 språk, inklusive hebreiska, hindi och teckenspråk.

Sånt här sker även idag. Jag träffade för några månader sedan en kille som talade på finska efter den Helige Andes ledning. Han var på bönemöte och bad ”i tungor” som det heter på kyrkiska, och så vänder sig en kvinna mot honom och utbrister att han ber på finska.

Min pastor Hans Sundberg evangeliserade på Uppsalas gator för 30 år sen och började diskutera med en man som tillhörde Bahai. Diskussionen kom ingen vart – de försökte bara konvertera varandra – men en kompis till Hans kom dit och bad högt ”i tungor”. Hans blev smått irriterad tills han insåg att Bahai-mannen stirrade häpet på henne. Hon talade klockren farsi och hade ett personligt budskap till honom.

Jag känner också en missionär som heter Håkan Gabrielsson. På en pastorskonferens i Indien började han sjunga högt ”i tungor”. Efteråt kom en pastor fram till honom och meddelade att han sjungit en profetia på språket ho om att det kommer en väckelse till delstaten de befann sig i.

Så ja, sånt här gillar man i pingstkyrkan. Och i de flesta andra kyrkor också nuförtiden. Men nu ska jag sluta predika, ni ser ut att frysa.”

Killen som hade frågat och hans kompis som stod bredvid såg rätt ställda ut. Kanske hade de förväntat sig ett annat svar. De tackade och gick in, och då kommer pannkakskyrkomedlemmen Anders, som är med i Uppsala Pingstkyrka, fram till mig och berättar ”Det där har jag också varit med om.” Oh yeah. Nån kvart senare kommer de jag snackade med tidigare ut igen, jag ropar på dem och säger ”Möt Anders!”

”Ja, för några år sedan var jag helt enkelt på ett bönemöte och bad lite i tungor, och så sa en kvinna att jag hade bett och tackat Gud på spanska, trots att jag inte alls kan det språket. En annan gång var jag på en teaterkurs och vi skulle tala gibberish i en övning. Jag har svårt att prata gibberish för jag börjar tala i tungor hela tiden, haha. Men den här gången trodde jag att jag lyckades tala gibberish, tills läraren sa åt mig att sluta tala finska eftersom poängen inte var att tala ett främmande språk. Jag hade talat i tungor på finska omedvetet.”

Kul va? Ta vara på varje tillfälle säger Bibeln. Fatta vad de här två kommer tänka på varje gång de ser en pingstkyrka.