Mina rumänska vänner på gatan

Foto: Martin Hult / SR Upplandsnytt

Foto: Martin Hult / SR Upplandsnytt

Fråga mig inte hur det gick till, men om två veckor ska jag medverka i ett panelsamtal med ärkebiskopen och Cecilia Wikström om global utveckling. Det är Uppsala Domkyrkoförsamling som anordnar ett gäng samtal om saker som har med fattigdomsbekämpning, och en av deras präster som känner mig tyckte jag skulle vara med. Igår gick det första panelsamtalet av stapeln, och då var temat tiggeri.  Som i många andra svenska städer har det blivit vanligare och vanligare med människor från Rumänien och närliggande länder som slår sig ner på Uppsalas gator med en pappmugg och ber om pengar, och många undrar hur man ska hantera detta – det var helt fullsatt i katedralcaféet där panelsamtalet ägde rum.

Inbjudna var bland annat min gode vän Michael Liliequist, karismatisk aktivist som jobbar i Uppsala Stadsmission, och Stefan Hanna (C), kontroversiell nyliberal kommunpolitiker. Efter att Michael talat om att vi ser Jesus i varje fattig öppnade Stefan munnen och sa att han inte såg Jesus i tiggarna men däremot att de flesta kom från sydöstra Europa, och att lösningen måste vara att de åker tillbaka dit. Samtalet hade inte pågått mer än tio minuter förrän han började förespråka deportation!!

Jag känner faktiskt några av de familjer som tigger här i stan. Kristi är en jättehärlig och flitig ung man som är duktig på engelska. Han och hans familj (en fru som är två år yngre än mig och två barn) har under flera perioder de varit här i Uppsala sovit i sin bil. Kristi vill till varje pris undvika gatuarbete, han lyckades få ett jobb som städare på Max och pga sin språkliga begåvning kunde han tillräckligt med svensk hamburgarjargong att han fick stå i kassan efter bara ett par månader. Efter ett tag fick han dock sparken och var tvungen att spela dragspel igen.

Jag har väldigt stort förtroende för Kristi. Jag har mindre förtroende för hans bror. Denne började be mig om pengar så fort Kristi hade introducerat honom för mig, varje gång vi sågs hade bilen gått sönder eller så hade han någon skuld. För ett år sen sa han att han hade fått ett jobb utanför Luleå som skulle lösa alla hans problem och ge honom pengar att betala tillbaka sina lån till mig, men han hade inte tillräckligt med pengar för att åka dit. Jag bad att få prata med dem som han skulle jobba åt, och det sa han att jag skulle få, men några timmar efteråt ringde han och sa att han tappat bort deras nummer men att han verkligen talade sanning. Jag gav ingenting.

Jag har också lärt känna Lidya och Maria, två systrar som är typ 18 respektive 14 år gamla. De kan också bra engelska, även om deras sms innehåller närapå oförståelig stavning. De är precis som vilka unga tjejer som helst, Maria leker, skrattar och busar och Lidya brukar konversera med mig om hur det är att vara student. Att de inte går i skolan och bor i en bil är något de ständigt försöker ignorera, något som kanske inte är så bra i och för sig. Deras mor Gabriella är en excentrisk kvinna som väldigt ofta ber om pengar, hon är väldigt sjuk och har problem både med hjärta och leder. Jag har inte sett någon av dem på flera månader nu, men häromdagen stötte jag på Gabriellas man. Han visade mig ett foto på Maria med syrgastub och sa att hon blivit sjuk i Rumänien. De behövde pengar.

Jag har träffat de här två familjerna, och många andra också, genom volontärarbete i Stadsmissionen, Pannkakskyrkan och inte minst min församling Mosaik dit de har kommit flera gånger. Jag har gett dem pengar, bett för dem, kramat dem och lyssnar på dem. De flesta av de jag träffat är varmt troende pingstvänner. Kristi har ett hjärta för evangelisation och jag har ofta fått diskutera teologiska frågor med honom, men att han hela tiden måste tänka på pengar, pengar, pengar för att klara sig begränsar hans möjligheter att få tjäna Jesus så fritt som han önskar. Lidya och Maria har ett helt liv framför sig. Deras brist på utbildning kommer göra dem enormt begränsade.

På panelsamtalet i Domkyrkan talade de om ligor. Ligor ligor ligor. Michael menade att vi ska ge till de fattiga oavsett på grund av att det är vår skyldighet. Sadisten Stefan Hanna (C) menade att vi inte ska ge alls (han nämnde nåt om att bistånd ”förstört” Afrika också). Jesuiten Philip Geister som också var inbjuden intog en mellanposition där han menade att det vore naivt att förneka ligornas existens men att man absolut inte löser problemen med att lämna tiggarna i sticket. Han kommenterade också hur oroliga vi blir för att tian vi ger till kvinnan på gatan kan gå till något dåligt samtidigt som vi utan problem betalar feta räntor till stora banker som vi vet använder pengarna till att investera i sweatshops, vapen, porr och till att ge gigantiska bonusar till sina chefer.

Är Kristis och Gabriellas familjer i händerna på ligor? Inte vad jag vet, och en nyutkommen rapport från Göteborgs räddningsmission säger att ligor bland romerna i den stan är väldigt ovanligt. Men ligorna tycker jag inte är det största problemet. Folk som Stefan Hanna är det största problemet. Och när kommunerna uppenbarligen skiter i de här problemen behöver vi stötta stadsmissioner, frälsningskårer och andra änglar i att utarbeta bra strategier för att på ett effektivt och barmhärtigt sätt hjälpa dessa underbara människor ur fattigdomen.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 11 mars, 2013, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. 18 kommentarer.

  1. Personligen ser jag en problematik i att ge pengar till alla tiggare. Som du påpekar är inte alla att lita på och hur skall vi som inte känner dem veta vilka som kommer att använda pengarna till bra ändamål och vilka som inte kommer göra det?

    Själv ger jag hellre mat, en varm filt eller berättar om Linneahuset där Räddningsmissionen erbjuder en varm säng, en natt i sänder, för den som inte har med sig alkohol eller droger.

    Gilla

    • Gud ser till ditt hjärta och dina intentioner, inte till huruvida pengarna kom dit de skulle. Det finns tillfällen då man uppenbarligen vet att det inte är som personen säger men i de fall där man faktiskt inte kan veta 100% att pengarna inte kommer gå till en operation av en döv-blind-halt-förlamad-diebetesdrabbad-hjärtsjuk-1-åring, så tror jag att Gud lägger ett ansvar på oss att handla utifrån att vi tänker det bästa om människor och att vi gör ALLT vi kan för att hjälpa den som behöver hjälp. Jag vill inte stödja ligor men jag vågar samtidigt inte riskera att någon som behövde min hjälp inte fick den…

      Gilla

      • Men är den bästa hjälpen i form av pengar?
        Jag är tveksam…

        Gilla

        • Nej, det är nog sant. Det brukar sitta ett par stycken utanför Hemköp ibland så jag brukar gå in och köpa lite mat åt dem istället (den ene har en skylt som det står ”jag är hungrig”) De som verkligen ÄR hungriga brukar vara kvar när jag kommer tillbaka, har dock varit med om att efter att jag sagt att jag ska köpa mat så har de flyttat på sig…

          Gilla

    • Jag håller med dig till stor del Samuel, om valet står mellan att ge något som man vet gör nytta och något som man tror kan missbrukas är det bara rationellt att välja det förra. Dock är det lite radikalt att säga att man ALDRIG ska ge pengar, ibland är det inte mat och filtar de vill ha utan stålar att betala skulder med. Vad jag främst vill säga med inlägget ovan är att relationer med tiggarna är jätteviktiga, det är det biståndet måste centreras kring. Och så tror jag att organisationer måste få mer resurser för att göra detta, folk som jobbar med dessa frågor heltid har bättre resurser och kapacitet att hjälpa de här människorna ur fattigdom än massa privatpersoner som var och en måste börja från ruta ett när hen ska ta reda på om tiggarna är ärliga eller inte.

      Guds välsignelse!

      Gilla

      • Du känner ju mig Micael … Jag är gärna lite radikal på det sättet att jag spetsar till och tar till ytterligheter för att få fram min poäng …

        Jag håller helt med dig om att relationen till tiggarna måste vara centrum får organisationerna – och även oss medmänniskor …

        MEN då det är svårt för alla människor att vara vän med tiggarna så menar jag att om man inte har pålitlig förstahandsformation om att tiggaren kommer använda pengarna på ett sunt sätt så är det bättre att köpa en matkasse eller ge bort en varm filt innan vintern … – Förstår du min poäng?

        Gilla

  2. Tack Micael, för denna berättelse och dina synpunkter. De känns mycket viktiga!

    Gilla

  3. Mycket bra skrivet!
    Vi har tiggare här i Jönköping också, jag brukar för det mesta ge pengar till dem, även om jag inser att en del av dem inte alltid har de behov som de säger att de har. Jag brukar tänka att det är Jesus jag ger till, Han kommer inte fråga mig hur de jag gav till använde pengarna, han kommer fråga mig varför jag inte gjorde allt jag kunde för att hjälpa Honom när jag såg honom i nöd.

    Gilla

  4. Bra skrivet! Vad bra att du också har lärt känna rumänerna.

    Ett argument för att inte ge som jag har hört är ”dom verkar ju inte undernärda”. Vad tänker ni om det?

    Jimmy: Intressant hur du tänker kring det. Så kommer jag nog börja tänka också.

    Gilla

    • Hej Niklas! Det lät som ett ganska märkligt argument måste jag säga, som om undernäring är det enda fattigdomsrelaterade problem man kan drabbas av. De som jag mött sover i bilar, blir ständigt förkylda, har svåra sjukdomar, en oerhörd trist tillvaro och ständig stress för att pengarna inte ska räcka till. Och ibland är de minsann hungriga.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  5. Micael, kul att du är med i panelsamtal med ärkebiskopen och Cecilia Wikström om global utveckling.

    Det är synd om våra Rumänska vänner. Jag har varit i kontakt med ganska många. Dels har de kommit till Sverige för skogsplantering och även för blåbärsplockning. Vi kan inte förstå hur fattigiga de är. Alla jag har mött är otroligt ödmjuka och snälla.

    Jag ska berätta om en händelse som inträffade sommaren 2011 när Rumänska blåbärsplockare kom till oss.

    Bredvid ett stort sommarstugeområde fanns mycket blåbär. Det stod inte på förrän hundratalet Rumänska blåbärsplockare var väldigt nära stugtomterna. En och annan blåbärsplockare råkade komma in på någons tomt och då utbröt rena rasismen bland några markägare. Ryktet spreds och rädslan för inbrott osv. gjorde att väldigt många blev avaktande till våra vänner.

    Jag var på väg hem från sommarstugan då några svenskar stod runt ett fåtal Rumäner. Någon hade varit in på en tomt under dagen och tagit vatten osv. Det var inte dessa Rumäner som var skyldiga utan andra. En gammal Rumänsk man, kanske 75 år med sin dotter o två barn fick bära hundhuvudet. En ung svensk slet den gamle mannen i nacken och föste iväg dem. Då kom jag…vad håller du på med, ska du misshandla den gamle mannen. Jag blev fruktansvärt arg, och höll på att tappa besittningen, men jag lugnade mig när jag tittade på den gamle mannen. Han grät och sa blåbär,,,blåbär,,,no money. sen gav de sig iväg.

    Fem minuter senare körde jag ikapp dem och jag träffade den gamle mannen. Jag fick ursäkta oss svenskar. Jag sa att alla svenskar är inte så onda. Han förklarade att de var väldigt fattiga. De hade knappt mat till deras barn. Jag hade tårar när jag kramade den gamle mannen och sa Gud välsigne dig och plötsligt kom jag på att jag hade plånboken med mig. Jag gav honom alla pengar jag hade i den. Inte en krona kvar. Den gamle mannen grät, jag grät och då tänkte jag på bibelstället ” Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem” GIV ÅT DE FATTIGA med den vänstra handen så inte den högra vet något.

    lärjungen

    Gilla

  6. Här kommer ett exempel på ett kreativt och annorlunda sätt att bemöta dem:

    http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article16170794.ab

    Gilla

  7. Bra inlägg, roligt att du får vara med och influera, tycker själv det känns splittrat när man ger till tiggare. Man vet att det hjälper, lite eller mycket beroende på t.ex. ligor, tiggarens ärlighet m.m., men samtidigt är kvarstår problemet. Nästa vecka är de där igen, inte för att de vill utan för att de finns väldigt få alternativ, det är som att skuta problemet framför sig. Hur mycket pengar som än konsumeras, av necessitet, så löses inte problemet om inga pengar investeras. Hur jobbar t.ex. stadsmissionen för att långsiktigt hjälpa tiggarna?

    Gilla

    • Ps. att kalla någon sadist är ganska onödigt, Kristi kärlek gäller inte bara utsatta vet du…

      Gilla

    • Hej Oscar!

      Uppsala Stadsmission erbjuder mat, kläder, dusch, rådgivning mm. Dock ger de inga pengar i händerna, vilket ofta är vad de här människorna vill ha. Jag tycker det behöver satsas mer resurser på att angripa det här problemet även från Stadsmissionens hemsida.

      Att kalla Stefan för sadist var kanske överdrivet, men ofta bagatelliserar vi indirekt våld och tycker inte att det är lika farligt när en politiker förespråkar tvångsutvisningar som när en individ exempelvis mobbar en person genom att låsa denne ute i snön. Det senare skulle de flesta av oss nog kalla sadism, men vi har svårt att hävda att en politiker som medvetet vill utsätta människor för lidande med målet att tjäna pengar skulle lida av samma sak.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  8. Jessica Keller

    Otroligt viktigt att lyfta denna fråga!

    Jag var i kontakt med en tiggare i här i Jönköping härom dagen. Vi pratade ganska länge och han berättade om sin familj nere i Rumänien som var väldigt fattig och hur svårt det var att få jobb. Han hade åkt upp hit med några andra som sov i bilen, men han sov själv utanför stationshuset. När jag berättade att jag var troende sa han att ibland när han frös om natten så brukade han be Jesus värma honom, och då hade han blivit varm. Jag frågade om han varit i kontakt med någon kyrka eller med RIA och då berättade han att han hade gått till Pingstkyrkan för att be för sin sjuka pappa. Pappan hade tydligen varit sjuk i någon njursjukdom, men blivit frisk en vecka senare, så nu ville han gå tillbaka till kyrkan för att tacka Jesus för detta.

    Jag drabbades av hans ödmjukhet och att han inte bad mig om något förutom om jag hade en filt han kunde få, då han bara hade en tunn filt själv. Jag drabbades även av att det i detta land är möjligt, i en stad som har så många kyrkor och troende, att låta en fattig medmänniska och broder nästintill frysa ihjäl om natten.

    Detta har verkligen skakat om mig. Jag gav honom min sovsäck och mötte honom nästa dag. När jag frågade hur han hade sovit så sa han att det hade känts som att han var hemma, för att han hade sovit så gott.

    Jag skulle vilja bjuda med honom till kyrkan, eller bjuda hem honom på middag, men tänker att det inte är så enkelt. Jag skulle vilja hjälpa honom att hitta någonstans att sova inomhus, och tänker att det finns hur mycket kyrkor och villor som helst där det finns rum, men att det kanske inte är en ”bra ide”. Jag skulle vilja ta med honom till en kristen gemenskap, då det måste vara fruktansvärt ensamt att vara så utstött, men jag tvekar. För jag kommer inte på någon där det skulle kännas naturligt, eller ens helt ok.

    Och detta är nog det som gör mig mest frustrerad.

    Gilla

    • Hej Jessica!

      Åh vad bra du är! 🙂 Helt rätt. Jag tror mycket på relationsbyggande med de fattiga, de som dömer ut alla tiggare som involverade i kriminalitet har ofta gemensamt att de inte känner någon tiggare. Jag håller med om att det är ett stort problem att så få släpper in hemlösa. S:ta Clara i Stockholm visade ju att det minsann går bara viljan finns. En bra början är att du tar upp detta i olika kyrkor och lyfter frågan. Och ge dig inte om de säger nej, peka på Matt 25:35 och pusha för att de ska lösa det. För pengar saknas inte i Jönköpings kyrkor, inte heller husrum. Det är endast viljan som saknas, och det bygger mycket på rädsla vilket i sin tur bygger på att det saknas relationer med dessa människor.

      Jag tycker verkligen du ska ta med den här killen till kyrkan och låta fler få lära känna honom. Kyrkan SKA vara en plats där alla är välkomna, annars är något helt fel. Du ska inte behöva känna dig konstig för att du tar med de fattiga till kyrkan, det är kyrkans plikt att ta emot dem och hjälpa dem. OM de skulle uttrycka tveksamheter så beter de sig okristligt och inhumant, så i så fall är det inte du som gjort något konstigt utan de. Peka på att Guds Rike tillhör de fattiga och inte de rika (Jak 2:5-6), peka på att resten av samhället övergivit dem och att kyrkan MÅSTE hjälpa. Och säg till mig om de bråkar så hänger jag ut dem 😉

      Gud välsigne dig, fortsätt med det du gör!

      Gilla

  1. Pingback: Ny resurssida för antirasism, asylaktivism och SD-bekämpning | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: