Matte, engelska och andlig krigföring

Under de senaste två veckorna har jag fått predika för mer än tvåtusen barn på olika skolor här i Block B. Orsaken är att jag fått privilegiet att möta apostel Richard Khoza. Han är en enkel man med en skruttig bil som leder tre församlingar, predikar på väckelsemöten och som har grundat organisationen African Project som hjälper föräldralösa och änkor. Och varje morgon åker han till en skola för att predika på morgonbönerna där.

Jag bad honom få följa med, vilket underförstått är en fråga om jag kan predika, och det ville han gärna. Första skolan vi var på talade jag inför 600 ungdomar om hur den Helige Ande är starkare än alla andra andar. Varför talade jag om just det? Tja, för det första därför att traditionell religion är väldigt utbrett i Sydafrika och mixas en hel del med kristendom. För det andra fick jag möjlighet att dela ett coolt vittnesbörd om hur en f.d. new-agare mina vänner i Pannkakskyrkan stötte på blev kristen efter att han sett biblar öppna sig av sig själva till ställen där Jesus driver ut onda andar. För det tredje är jag inte säker på om andlig krigföring finns inskriven i Sydafrikas läroplan.

Därefter har jag fått tala vid fem andra tillfällen för elever om helgelse, att höra Guds röst, Andens frukt och gåvor, frälsningen samt att ingen ska se ner på dig för att du är ung. Innan varje morgonbön betjänade vi lärarna där apostel Richard delade Guds Ord och bad för dem, och efter vi betjänat eleverna gick vi till rektorn och bad för honom/henne. Rektorn vi var hos i morse var riktigt brinnande, han uppmanade mig att sprida väckelse i Sverige och tackade apostel Richard för att han hjälpt dem med befrielsetjänst under åren som gått. De har haft problem att undervisa ibland på grund av att elever manifesterar demoner under lektionerna, men efter befrielse har det blivit bättre.

”Predikade du på en vanlig sekulär skola?” frågade en kompis på instagram. Vanlig: ja, sekulär: knappast. I de townships jag varit i är typ 90-100 % av befolkningen pingstvänner. Och det tog mig ett tag att förstå att ”unbelievers” här inte syftar på ateister utan på animister. Ateism finns i princip inte. Men är det inte synd om de hängivna animistiska barn som tvingas lyssna på en pingstpredikan varje vardagsmorgon?

Samtidigt: är inte vår definition av religionsfrihet egentligen agnostisk? Att säga att skolor inte ska predika evangeliet bygger på föreställningen att det inte går att veta om evangeliet är sant – agnosticism. Men de kristna i södra Afrika vet att evangeliet är sant, eftersom de sett helanden, befrielser och uppväckanden från de döda. Agnosticism är inte en särskilt neutral livsåskådning utan står i opposition till andra religioner. Således är religionsfriheten precis det Sydafrikas regering hänvisar till när de tillåter morgonböner. Och medan alla ska ha rätt att tro på ockultism om de vill ska alla ha rätt att höra om att Jesus har makt över demonerna.