Denna debattartikel publicerades i Dagen idag.
Daniel Alm skriver i Dagen 17 juli om att inte behandla Andens vind som luft utan välkomna karismatiskt liv i församlingen. Jag håller med om detta fullständigt. Men hur gör vi praktiskt för att nå dit?
De senaste två åren har jag lärt känna ett halvt dussin kristna i Sverige som fört många människor till tro genom profetiska kunskapsord, inte sällan rätt detaljerade (”när du var femton år hände det här…”). Jag har lärt känna svenska missionärer som lett hundratals i frälsningsbön och sett blinda se, döva höra och lama gå. Svenska vänner till mig har talat i tungor på existerande språk (finska, italienska, ho mm.), tagit emot pengar som dykt upp i tomma luften, samt bett för folk med cancer som blivit helade. Och det nästan alla dessa har gemensamt är att de saknar ledarskapsposition annat än möjligtvis på liten, lokal nivå.
I en situation där så många lämnar kyrkan måste evangelisterna få utrymme att lära andra hur man evangeliserar. Och i en situation där så få mirakler sker måste undergörarna kunna undervisa andra om Andens gåvor. Ändå är min erfarenhet att folk som sällan upplevt mirakler och knappt fört någon till tro ofta ockuperar mikrofonerna på konferenserna och samfundens hemsidor, medan väckelsebärarna förpassas till publiken. Och då blir det förstås inte väckelse.
Nå, jag är mycket väl medveten om att kyrkans ledarskap inte vill släcka Anden, utan jag tror att man helt enkelt inte känner igen Honom. Man är orolig för att undergörarnas historier är påhittade eller kanske till och med orsakade av falska andar, och därmed vill man inte ge dem utrymme. Orsaken till att så få kommer till tro i Sverige tror jag alltså beror på brist på urskiljning. Så här kommer hjälp i nöden: Micaels urskiljningsskola!
Första och sista lektionen: Det är lättare att urskilja än du tror. Bibeln säger att vi känner igen Guds Ande genom att Han bekänner Jesus (1 Kor 12:3, 1 Joh 4:2) och bär god frukt (Matt 7:16). Vad är då Andens frukt? Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5:22-23). Om en undergörare bär sådan frukt och bekänner Jesus kan det omöjligen vara något annat än Guds Helige Ande.
Bibeln säger inte att det är svårare än så. Om du som är kyrklig ledare stöter på någon som lever i Andens gåvor och frukt, lär av henom och erbjud en ledande position. Varför? För att Gud redan använder den personen. Det är det som är grejen med mirakler, de är Gudsgärningar (Ps 77:12-15), inte produkter av människor, och blundar du för dem blundar du faktiskt för vad Gud gör. Det ironiska med att man sätter undergörarna i publiken och de underlösa i talarstolen, är att kyrkan vägrar använda de som Gud använder.
”Vad är det han skriver?” tänker nog en hel del nu, ”Ska man bli diskad från ledarskap i kyrkan om man inte upplevt underverk?” Nä, inte nödvändigtvis, men man bör ödmjukt lyssna på undergörarna och lära sig av dem. Min vision är att de åtta tjänstegåvorna Paulus talar om i 1 Kor 12:28 upprättas: apostlar, profeter, lärare, undergörare, helare, tjänare, administratörer och tungomålstalare. Undergöraren är inte större än den som diskar efter fikat, men vi behöver erkänna miraklernas viktiga roll och omvända oss från en kraftlös kristendom. Hela kroppen måste lära sig sprida Evangeliet i ord, gärning och i kraften av tecken och under (Rom 15:18-19). Därför behöver de som redan gör detta komma i ledande position.
Hela Pingsten 
Jättebra inlägg – ALLA behövs och har en plats.
GillaGilla
Hur definierar du en tjänstegåva? Varför tror du att det finns åtta? Normalt sett brukar man tala om fem tjänstegåvor utifrån Ef 4:11 (apostlar, profeter, evangelister, herdar, lärare). Ibland föreslås att det är fyra (herde och lärare är då samma) eller sju (de första fem plus ledare/administratör och diakon/tjänare). Själv tror jag på fem tjänstegåvor. 1 Kor 12:28 ser jag som en blandad lista där Paulus nämner exempel på gåvor ur alla de tre kategorier han räknat upp tidigare i kapitlet (nådegåvor, tjänster, kraftgärningar, 1 Kor 12:4-6).
GillaGilla
Hej Jonas! Det är en medveten liten provokation mot tjänstegåvoteologin 🙂 Jag lyssnade på tolv timmars undervisning nere i Sydafrika om the fivefold ministries och slogs av hur det som började som en protest mot en avgränsning när bara pastorn erkänns riskerar att bli en ny avgränsning när bara de fem ord som Paulus namedroppar i Ef 4 erkänns. Ordet tjänstegåva finns ju som bekant inte i Bibeln, jag tog och räknade de gåvor jag tror än användas i tjänst i Rom 12, 1 Kor 12 och Ef 4 och kom fram till typ 15. Så nej jag tror inte det finns åtta tjänstegåvor, jag tror det finns många fler än så. Ett bra exempel är lovsångsledarens tjänstegåva som aldrig nämns i NT (bara Psaltaren) men som är väldigt viktig i dagens församlingar.
När jag frågade mina sydafrikanska vänner vilken av de 15 tjänstegåvorna de hade sa de dock skämtsamt att jag var heretiker eftersom det bara finns fem tjänstegåvor 🙂
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Tack för svaret Micael. Du har rätt i att det nämns runt 15 gåvor som kan användas i tjänst i NT:s listor. Dessutom kan man lägga till några till gåvor som inte nämns (tex lovsångsledare). Men med ordet tjänstegåva menar jag något helt annat. De runt femton gåvor som nämns är av olika typ: en del är tydligt övernaturliga Andens gåvor (även kallade manifestationsgåvor, företrädesvis uppräknade i 1 Kor 12:7-11), en del är mer relaterade till personlighet och inre motivation (även kallade motivationsgåvor, företrädesvis uppräknade i Rom 12:6-8), en del är ledartjänster där gåvan är en person/tjänst som ges till Kristi kropp (även kallade tjänstegåvor, uppräknade i Ef 4:11; ”Han gav oss några till…”). Det finns en viktig poäng med att dessa fem tjänster har en speciell roll och behövs i Kristi kropp både lokalt och nationellt. Varje samfund eller rörelse, och varje lokal församling behöver dessa fem tjänster.
Jag tycker att din artikel missar målet lite grann. Egentligen vill du säga att vi behöver släppa fram apostlar, profeter och evangelister i nationellt ledarskap, eller hur? Det håller jag med om. Men det räcker inte med Andens gåvor och Andens frukt för att man ska få en ledaruppgift. Det måste också finnas ledargåvor och en kallelse till ledarskap.
Däremot håller jag inte med om din kritik mot kristna konferenser. När jag ser på talarlistorna på sommarens stora kristna konferenser finns det många apostlar, profeter och evangelister bland talarna. Jag får inte alls uppfattningen ”att folk som sällan upplevt mirakler och knappt fört någon till tro ofta ockuperar mikrofonerna på konferenserna och samfundens hemsidor, medan väckelsebärarna förpassas till publiken”, som du skriver. Vilka konferenser syftar du på egentligen? Jag tycker att du slår in öppna dörrar.
GillaGilla
Hej igen!
Precis, apostlar, profeter, evangelister behöver leda men framför allt inspirera. Man behöver inte nödvändigtvis ägna sig åt beslutsfattande och styrelsegrejer, det jag vill se är att folk som har erfarenhet av mirakler och evangelisation får mer utrymme att peppa andra att ägna sig åt samma sak och dela med sig av sina vittnesbörd.
Om detta redan är fallet så halleluja, då är ju allt frid och fröjd. Mitt intryck har varit något annat, och det är ganska många som håller med mig och delar min bild, men så länga samfundens ledarskap i alla fall strävar åt detta håll så är allt bara bra. 🙂
Blessings!
GillaGilla
Jag skrev ett inlägg idag för att förklara hur jag delar in gåvorna. Kommentera gärna: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2013/08/tre-sorters-gavor.html
GillaGilla
Så vitt jag förstår min Bibel verkar karaktär vara överordnat några speciella egenskaper och gåvor i fråga om ledarskap (förutom god lärare) (1 tim 3:1-7)
GillaGilla
Hej Anton! Karaktär är superviktigt, men glöm inte att texten du refererar till handlar om en av NT:s många tjänster, den lokala församlingsledartjänsten. På NT:s tid stod ju apostlar för translokalt, överordnat ledarskap, och enligt Paulus kännetecknas en apostels tjänst av mirakler (2 Kor 12:12). Och det är just translokalt (nationellt) arbete jag behandlar i min artikel, inte lokalt.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Nja, jag är tveksam om syftet med det angivna bibelordet är att ge en systematisk undervisning av vad en apostels tjänst är och innehåller. Paulus försvarar sig och berättar om det han hjälpt dem med; hans tjänst har innehållit det som finns hos andra apostlar (oklart om alla). Jag slås snarare av flexibiliteten av gåvor hos dem som är ledare i NT. Det viktiga är karaktär, kärlek och hängivenhet
GillaGilla