Bloggarkiv
Ledare i motvind
Jag läser en utomordentlig kommentar till Andra Korintherbrevet med namnet ”Ledare i motvind” just nu, nu för tredje gången i år. Författarna – pastorerna Sören Perder Örebro och Marcus Sönnerbrandt Linköping – har gjort ett verkligt förnämligt arbete när de skrev denna kommentar.
Inte bara får läsaren kunskap i situationen i församlingen i Korinth, utan detaljer som är tankvärda smygs in i materialet. Till exempel: visste du att detta är Aposteln Paulus fjärde brev till Korintherna? Övertygande visar författarna det.
Ett annat problem de löser är frågan om Andra Korintherbrevet borde delas i två delar, skälet är skillnaden i tonen Paulus har i förhållande till församlingen i kap.1-9 och kap. 10-13. Vineyardpastorn och teologen Hans Johansson argumenterar till exempel för att man behöver tänka två brev, medan Perder och Sönnerbrandt menar – och med mycket goda skäl tycker jag – att man ska enligt kristen tradition hålla ihop brevet till en enda enhet. De visar dessutom i sin kommentar bl.a. utifrån den antika retoriska traditionen att Paulus följer reglerna för hur ett brev ska vara upplagt för att nå sitt syfte.
Män med hybris och deras sekter
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah har nyligen studerat sekter och upphör aldrig att förvånas över vad män med storhetsvansinne kan få sina efterföljare att tro. Hur uppstår sekter? Varför kan de vara så framgångsrika? Och var den tidiga kristendomen en sekt?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Varför kyrkan suger på undervisning
Jag är ingen expert på pedagogik, men några saker har jag snappat upp från min egen utbildning samt från artiklar jag läst och Ted-talks jag hört på ämnet.
För det första får en klass inte vara för stor – när man överskrider 25 personer får man stora problem hos elevernas inlärning i och med att läraren inte kan ge dem tillräckligt med uppmärksamhet.
För det andra behöver lärare använda olika undervisningstekniker för att alla elever ska kunna ta till sig undervisningen: vissa lär sig primärt genom att lyssna, andra genom att se, skriva, kreativt uttrycka eller att i sin tur undervisa andra.
För det tredje behöver undervisningen förstås avancera progressivt så att eleverna lär sig nya saker allteftersom de blir äldre och inte står och stampar på samma ställe i decennier.
Med andra ord, god pedagogik är motsatsen till hur kyrkan bedriver undervisning.
John Wimber sa att kyrkan är en skola, ett sjukhus, en familj och en armé. Och medan vår brist på mirakelkraft gör oss till ineffektiva sjukhus, vår brist på gemenskap och daglig samvaro gör oss till dysfunktionella familjer och vår brist på evengelisation gör oss till svaga arméer, så har vi ändå varit noga med att sköta skolbiten ordentligt.
Predikan eller undervisningen står i centrum i svensk protestantisk mainstreamkristenhet, en duktig kristen som går i kyrkan varje söndag matas med minst 52 föreläsningar om Bibeln och Gud varje år, förutom det hon eller han tar till sig på konferenser och seminarier förstås (begrepp och fenomen hämtade från den akademiska världen). Read the rest of this entry
Demokratins problem och bibliskt ledarskap
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Vad en majoritet tycker är inte alltid vad Gud tycker, så även om det finns många positiva aspekter av demokratiskt styrda församlingar finns också risker. Ledare riskerar att vilja stryka majoriteten medhårs snarare än att utmana dem att följa den minoritet som evangelister, aktivister och profeter ofta utgör. Hur kan vi förändra detta?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Äktenskapet en styrka i livet
” 18Herren Gud sade: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” 19 Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. 20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like.
21Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 22 Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. 23 Mannen sade:
”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits.” 24Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. 25 Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.” 1 Mos 4:18-25
Gud har sedan tidernas begynnelse haft en tanke kring äktenskap och relationen mellan man och hustru. Jag tror att en av svagheterna i vårt individualistiska samhälle är att vi även i kristna äktenskap väljer att köra våra egna race. I tider kommer diskussioner upp om singellivets stigma i frikyrkan, vilket kräver sin debatt. Men jag tror att vi ska vara otroligt försiktiga att dra på väldigt stora växlar på den debatten. Nej du blir inte en hel person när du gifter dig. Helhet finns bara i Kristus. Men det finns det väldiga välsignelser att faktiskt ha en partner vid sin sida. Read the rest of this entry
Det är våra liv ni talar om
Får en kvinna vara ledare i en församling? Och kan hon i så fall kallas ”pastor”? Vad är kvinnans roll i församlingen? Vad innebär 1 Kor 14:33-36, om att kvinnan ska tiga i församlingen, idag? Är feminism obibliskt?
Under min uppväxt har kvinnliga församlingsledare alltid varit en självklarhet. Runtomkring mig fanns flera inspirerande kvinnliga ledare som tog plats och antingen jobbade eller fungerade som pastorer i mina församlingssammanhang. En av min mammas närmsta vänner var pastor i en församling i Belgien och i min närhet existerade därför inte frågan om huruvida kvinnor kan leda en församling. Den togs för given.
Fösta gången jag stötte på dessa typer av frågeställningar var då jag hade påbörjat min pastorsutbildning. Under den första terminen hade vi en heldag med alla förstaårsstudenter om kvinnligt ledarskap. Utbildningsledningens tanke med dagen var att stärka oss studenter med argument för kvinnligt ledarskap, men för mig blev det en frontalkrock med tanken på att detta överhuvudtaget var en fråga. För vi lever ju ändå i Sverige på 2000-talet. ”Borde vi inte ha kommit längre än så här?”, tänkte jag då i mitt inte så stilla sinne. Read the rest of this entry
Podcast: Jämställdhet i Guds Rike
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah återansluter sig till Jesusfolket och pratar med Micael och Johannes om feminism och kyrkan. Hur råder vi bot på att det är så ojämställt även i samfund som säger sig tro på jämställdhet, och vad menade Paulus när han skrev att kvinnan ska tiga i församlingen?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.
Charles Kridiotis handbok för bibliska församlingar
Jag har nu läst ut Charles Kridiotis nyutkomna bok Guds Rike, lärjungaskap och enkla församlingar (XP Media). Titeln må vara lite stolpig i mitt tycke men sammanfattar innehållet väldigt bra: Charles bok är en praktisk handbok i Gudsrikesteologi, lärjungaträning och enkla församlingar, även kända som husförsamlingar.
I stort sett allt som Charles tar upp håller jag helhjärtat med om: Evangeliet är enkelt och kräver inte en massa examen för att förstå, och våra liv och församlingar mår som bäst när de kännetecknas av enkelhet. Guds Rike döljs för de visa och kloka och uppenbaras för barn, som Jesus sa (Matt 11:25). Det är ett fantastiskt glädjebudskap för fattiga och enkla människor som vill tjäna Jesus med vad det har, men ett utmanande och provocerande budskap för rika och priviligierade i kyrkan som baserar sin makt och status på saker som Bibelns församlingar inte hade.
En av de många graferna i boken
Charles Kridiotis vill liksom jag själv återgå till den bibliska kyrkomodellen, och denna restorationistiska teologi står förstås i kontrast till den konstantinska och cessationistiska teologi som i stor mån har påverkat till och med frikyrkan. Charles ägnar sig åt ett gediget bibelstudium och få kommer kunna kritisera honom för att beskriva den bibliska församlingsmodellen på ett felaktigt sett: den var onekligen centrerad kring möten i hemmet och ledarskapet var onekligen decentraliserat och hade låga trösklar. Read the rest of this entry
Demokratisk planering – ett fantastiskt verktyg för smågrupper
Jag är just nu en sväng på Diakonias aktivisthelg i Stockholm, och gjorde på tågresan hit klart en fyrsidig PDF om den modell vi använt i Uppsalagruppen som jag varmt kan rekommendera till alla som är med i smågrupper: Demokratisk planering. Nedan har jag anpassat texten till församlingar och cellgrupper.
Demokratisk planering
I över sex år har jag varit aktiv i Diakonias aktivistgrupp i Uppsala, häften av tiden som ledare. Ända sedan jag gick med i gruppen har vi haft samma struktur på gruppen, en struktur som verkligen fungerar otroligt bra och som jag tror har varit en nyckelfaktor till att gruppen har kunnat bestå, utvecklas och göra skillnad.
Det finns säkert många fler grupper som har samma struktur, men vad jag vet finns det inte jättemycket beskrivet på nätet om den. Jag tror att den inte minst skulle kunna göra stor nytta i husförsamlingar och hemgrupper, i synnerhet i de kyrkotraditioner som betonar det allmänna prästadömet och Andens gåvor.
Som namnet antyder är Diakonias aktivistgrupper kopplade till biståndsorganisationen Diakonia, vi fokuserar på globala frågor och deltar i Diakonias kampanjer, men grupperna är också väldigt självständiga där aktiviteter och teman är upp till själva gruppen. Demokratisk planering har gjort att dessa beslut är förankrade i gruppen och att väldigt många blir delaktiga och finner gruppen relevant.
Upplägg
Nyckeln till modellen är uppstartsmötet i terminens början. Det utformas som ett planeringsmöte där vi tillsammans bestämmer vad vi vill lära oss och vad vi vill göra. Ledarna för gruppen ägnar sig alltså inte åt planering i vår aktivistgrupp. Vår roll blir enbart att bestämma när uppstartsmötet sker, samt att förmedla information från Diakonia och från andra som kontaktar oss. Diakonia har ofta en kampanj på ett visst tema som vi ofta anknyter till, men det är inget måste. Read the rest of this entry
Dags för en resursbank för hemgrupper!
Hemgrupp/gudstjänst i min församling Mosaik
Tack Jesus för hemgruppsledare! Alla dessa tusentals hjältar som lägger ner tid och energi på att vägleda, uppmuntra och inspirera sina medlärjungar att gå med Jesus. Jag påpekade redan för ett halvår sedan att hemgrupper har en nyckelroll för att forma lärjungaskap och evangelisera Sverige. För det behöver hemgruppsledare stöd: präster och pastorer får ofta flera års träning innan de sätter igång med sina arbetsuppgifter medan hemgruppsledare många gånger inte får mer coachning än en ledarträff någon gång per termin.
Missförstå mig inte, jag tycker inte att alla som blir hemgruppsledare måste ha gått en särskild utbildning först, men de bör åtminstone passa in på Paulus beskrivning av församlingstjänare i 1 Tim 3:8-13. Framför allt behöver de stöd under sin tid som hemgruppsledare.
Jag har varit med i en rad olika hemgrupper som både medlem och ledare och vet att det kan variera kraftigt vad en hemgrupp gör och hur den fungerar. Till viss mån är detta precis som det ska, Gud ger oss olika gåvor och vi befinner oss i olika situationer. Samtidigt så kan avsaknaden av någon form av grundmall eller standard göra att många grupper missar sin potential. Som jag skrev igår på Holy Spirit Activism så råder ofta hemgruppsanarki i våra kyrkor och många ledare känner sig rådvilla. Read the rest of this entry
Så kan prästers och pastorers utbrändhet motverkas
Präst är Sveriges farligaste yrke rapporterade TT häromdagen. I synnerhet kvinnliga präster bränner ut sig i väldigt hög utsträckning. Detta är i linje med vad Dagen berättade för snart ett år sedan, att tre gånger så många kvinnliga pastorer bränner ut sig jämfört med manliga. Och då har pastorer generellt en hög utbrändhetsgrad jämfört med andra yrken.
Jag kommer återkomma till varför jag tror att just kvinnliga andliga ledare drabbas av psykisk utmattning i högre utsträckning, men redan nu vill jag ge ett förslag på hur jag tror att vi kan åtgärda den allmänna pastorala utbrändheten till viss mån. Flera kyrkoledare har reagerat kritiskt när jag tidigare har propagerat för att återgå till den bibliska husförsamlingsstrukturen, där församlingens basgrupp omfattar 10-20 personer snarare än 100-200 eller 1000-2000, men då den psykiska ohälsan bland andliga ledare inte lär försvinna utan strukturella förändringar skulle jag vilja be er lyssna på vad jag har att säga i det här klippet:
Ordet präst kommer från presbyteros, en biblisk ledarskapsfunktion som i de flesta fall hade hand om så många som fick plats i ett hem, eftersom den bibliska kyrkan inte hade kyrkobyggnader. Idag kallar vi dem hemgruppsledare. Kyrkornas ledarskapsstruktur behöver decentraliseras, och hemmen bör ses som bas snarare än storsamlingar. Då kommer präster och pastorer garanterat att avlastas.
Ett bibliskt försvar för teamledarskap
Apostlarna
Evangeliska frikyrkan (EFK) ska få en ny missionsdirektor som förmodligen heter Daniel Norburg, en pastor jag känner litegrann och finner helt awesome: han brinner för Guds Rike, tecken och under, församlingsplantering, väckelse, fattigdomsbekämpning och att föra folk till tro. De flesta EFK:are verkar också tycka att han är grym men förslaget har ändå fått kritik för att missionsdirektorn än en gång kommer bli en man, något som har varit fallet i 120 år. Idag svarade EFK:s styrelseordförande på kritiken och menade att ambitionen egentligen varit teamledarskap med en eller flera kvinnor, men de ”nådde inte fram på den vägen”.
Det här med teamledarskap är ingen dum grej. Ändå är det globalt sett väldigt ovanligt i kyrkosamfunden; några av de få exempel som finns är väl Equmeniakyrkan här i Sverige. Det skulle också kunna argumenteras för att pingströrelsen innan Pingst FFS bildades hade nåt slags de facto-teamledarskap även om deras ideal var att varje församling skulle leda sig själv (nåt som dock knappast var fallet under Lewi Pethrus tid).
Anyways, en ännu bättre auktoritet än Equmeniakyrkan och pingströrelsen är ju faktiskt urkyrkan, och den skulle jag säga kännetecknades av ett teamledarskap. Jesus samlade som bekant tolv apostlar (Matt 10:1-4) som ledde den första församlingen gemensamt (Apg 2:42-43) och startade andra församlingar gemensamt (Apg 8:14-17). Och apostlaskapet var inte begränsat till de tolv, för inom kort äntrade Paulus scenen och blev minst lika inflytelserik som Petrus. Paulus erkändes som en apostel med samma auktoritet som de tolv, och jag skulle säga att han, Petrus, Johannes och Jesu bror Jakob var de ledande urkyrkliga apostlarna.
Följ dem som gör Jesusgrejerna
För två månader sen skrev jag en debattartikel i Dagen där jag argumenterade för att de kristna som upplever mirakler och för människor till tro bör sättas i positioner där de kan inspirera andra till att göra samma sak. Min erfarenhet var att de ofta förpassas till publiken istället för att erkännas som de gudsmän och gudskvinnor de är och få en mick så de kan visa oss hur kyrkan går vägen den så desperat behöver gå. Kyrkan i Sverige går på tomgång inte för att Gud inte säger ja utan för att dess ledare säger nej. Vad vi behöver är ledare som kan uppvisa resultat, inte bara massa snack.
Jenny, Ge och jag
En sån ledare är Ge Baojuan. Jag träffade henne för en dryg vecka sen på Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) där hon läser en master i teologi. Hon har redan varit pastor i 30 år och leder en kyrka i Wuhan, Kina, med tusentals medlemmar. Varje söndag kommer människor till tro. Och anledningen till att de gör det, enligt Ge, är mirakler. ”Många helanden sker i Kina. Och döda kommer tillbaka till livet.”
Hon berättade om hur hon sett tumörer försvinna och en död flicka komma tillbaka, på ett lågmält men uppenbart trosfyllt sätt. I Kina lever hon i Apostlagärningarna, och det är förstås värt allt. Sverige blev ganska kontrastfyllt för henne. Hon betonade att hon sett mirakler här också, men hon trodde att rikedomen hade gjort oss för oberoende av Gud så att vi inte söker Honom som de gör i Kina. En analys som delas av broder Yun.
Heltidspastorns vara eller icke vara
Deltidspastor i Sydafrika
För en dryg vecka sen skrev Stefan Swärd en uppmärksammad debattartikel om att vi måste tänka om pastorsrollen och kyrkans framtid kommer innebära färre heltidsanställda pastorer och fler ledarskapsteam av människor som också har ett annat jobb vid sidan av. Swärd menar att många ser ner på pastorer som inte jobbar heltid men att vi måste släppa in fler som gör som Paulus och jobbar delvis som kyrkliga ledare och delvis som tältmakare (Apg 18:3), för att kyrkan helt enkelt ska överleva. Artikeln har till största del fått positiv respons, Dagen gjorde ett reportage om volontärpastorer och Gunnar Johansson svarar Stefan lyriskt att han verkligen satt huvudet på spiken.
Jag är dock tveksam.
Jag håller förstås med Stefan helt och hållet om att vi absolut inte får se ner på de som jobbar deltid eller volontärt och se dem som andra gradens pastorer. Och naturligtvis ska vi uppmuntra lekmännen att använda sina gåvor och sätta hela kroppen i funktion. Och mer volontärarbete i kyrkan innebär att mindre pengar går till löner och mer kan ges till mission och bistånd (eller typ kyrkfönster och keyboards, tyvärr). Men det som bekymrar mig med Stefans förslag är att konsekvensen blir att färre kan ägna sig hundra procent åt Ordets tjänst.
Rent Bibelstudiemässigt är det något selektivt att bara peka på att Paulus var tältmakare, för själv uppmanade han församlingar att försörja sina pastorer eftersom Jesus undervisade om att den som arbetar i evangelists tjänst ska kunna leva av det, arbetaren är värd sin lön, stäng inte munnen på oxen som tröskar. Paulus menar alltså att en församlingsledare har rätt till en livslön från församlingen, även om han själv inte ville utnyttja den rätten för att inte ligga någon till last (de flesta av NT:s församlingar var ju långt mycket fattigare än svenska kyrkor idag). Apostlarna var så måna om att ägna all tid åt bön och predikan att de inte ens ville dela ut mat åt änkorna (Apg 6).
Sätt undergörarna i ledande position!
Denna debattartikel publicerades i Dagen idag.
Daniel Alm skriver i Dagen 17 juli om att inte behandla Andens vind som luft utan välkomna karismatiskt liv i församlingen. Jag håller med om detta fullständigt. Men hur gör vi praktiskt för att nå dit?
De senaste två åren har jag lärt känna ett halvt dussin kristna i Sverige som fört många människor till tro genom profetiska kunskapsord, inte sällan rätt detaljerade (”när du var femton år hände det här…”). Jag har lärt känna svenska missionärer som lett hundratals i frälsningsbön och sett blinda se, döva höra och lama gå. Svenska vänner till mig har talat i tungor på existerande språk (finska, italienska, ho mm.), tagit emot pengar som dykt upp i tomma luften, samt bett för folk med cancer som blivit helade. Och det nästan alla dessa har gemensamt är att de saknar ledarskapsposition annat än möjligtvis på liten, lokal nivå.
I en situation där så många lämnar kyrkan måste evangelisterna få utrymme att lära andra hur man evangeliserar. Och i en situation där så få mirakler sker måste undergörarna kunna undervisa andra om Andens gåvor. Ändå är min erfarenhet att folk som sällan upplevt mirakler och knappt fört någon till tro ofta ockuperar mikrofonerna på konferenserna och samfundens hemsidor, medan väckelsebärarna förpassas till publiken. Och då blir det förstås inte väckelse.
Nå, jag är mycket väl medveten om att kyrkans ledarskap inte vill släcka Anden, utan jag tror att man helt enkelt inte känner igen Honom. Man är orolig för att undergörarnas historier är påhittade eller kanske till och med orsakade av falska andar, och därmed vill man inte ge dem utrymme. Orsaken till att så få kommer till tro i Sverige tror jag alltså beror på brist på urskiljning. Så här kommer hjälp i nöden: Micaels urskiljningsskola!
Read the rest of this entry
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Micael Grenholm
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
