Varför jag inte håller med Antje Jackelén

Biskop Antje Jackelén

Biskop Antje Jackelén

Mitt blogginlägg What if Jesus predikade vad Antje Jackelén predikar blev snabbt ett av årets mest lästa, och medan många tyckte det var fyndigt och bra tyckte andra tyvärr att det var osmakligt. Så här kommer en mindre satirisk text om varför jag inte håller med Jackelén.

Så här lät det på hearingen:

Anette Novak: Jesus var ju rak ibland och inte sådär brottande, han sa ju till exempel att det bara finns en väg till Fadern och den är genom mig.

Antje Jackelén: Säger han det?

Anette Novak: Eller ja, han säger “Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Vad säger du om det?

Antje Jackelén: Ja, det är ju i Johannesevangeliet. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Men det läses ibland som att Jesus säger ”Jag är den enda vägen, den enda sanningen och det enda livet” –det säger han faktiskt inte.

Frågan Jackelén fick handlade alltså om Joh 14:6b, “Ingen kommer till Fadern utom genom mig,” men talar istället om 14:6a och hävdar att detta inte innebär att Jesus är den enda vägen till Gud, trots att det är precis det Jesus förtydligar i 6b. Det är rätt kass exegetik.

När hon på Twitter fick många frågor om detta uttalande skrev Jackelén två gånger om:

”Alldeles självklart är Jesus vägen, sanningen och livet för oss kristna. Men det begränsar inte Guds vägar med hela skapelsen.”

Återigen feltolkar Jackelén Joh 14:6, Han säger inte ”Jag är vägen, sanningen och livet… för er kristna”. En sån teologi funkar inte. ”Allt är skapat genom honom och till honom” (Kol 1:16) …för oss kristna. ”Gud uppväckte Kristus från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande” (Ef 1:20f.) …för oss kristna? Seriöst?

Jag tänker på min vän Surprise Sithole som varit nära att bli martyr flera gånger efter att han lämnade animismen och gick till Jesus på grund av alla mirakler Jesus gjorde. Han har ägnat hela sitt liv åt att föra mängder till tro genom att hela sjuka, uppväcka döda och bekämpa fattigdomen i södra Afrika. Han går inte runt och säger ”Jesus är vägen, sanningen och livet för oss kristna”. Han vet vilken makt och sanning Jesus har. Han är faktiskt bäst, alla kategorier.

En annan sak Jackelén talade om var jungfrufödseln. Hon sa att hon inte riktigt förstår varför just jungfrufödseln har blivit som ett troskrav. Jag har alltid sett det från andra hållet – jag förstår inte varför det är just jungfrufödseln man förnekar. Det finns över hundra olika övernaturliga händelser återgivet i evangelierna. Budskapet är alldeles uppenbart att ingenting är omöjligt för Gud. Faktum är att precis de orden säger Gabriel till Maria när den senare tvivlar på att hon kan föda Jesus som jungfru (Luk 1:37).

Jackelén säger inte direkt att det är fel att tro på jungfrufödseln men att det inte är nödvändigt. På Twitter skriver hon:

”Ett biologiskt mirakel utgör inget problem, men det är varken nödvändigt eller själva poängen.”

Under hearingen uttryckte hon sig ännu starkare och sa att de som menar att jungfrufödseln måste varit biologiskt ”totalt missuppfattat” vad det handlar om och hävdade att Lukas anspelade på hellenistiska myter om jungfrufödslar för att understryka poängen ”här är en viktig person”.

Här börjar teologin bli vansklig. För det första luktar det Zeitgeist, åskådningen att Nya Testamentet bygger på grekiska myter är väldigt kontroversiell och framför allt mycket svår att belägga. För det andra luktar det gnosticism – det fysiska spelar ingen roll, Jesus är bara Guds Son i andlig mening. Faktum är att inkarnationen tillsammans med uppståndelsen var den största lärostridsfrågorna i kampen mot gnostikerna. Det var ju faktiskt därför de ortodoxa var noga med att i den apostoliska trosbekännelsen inte bara skriva in köttets uppståndelse utan också ”född av jungfru Maria”.

Så det är en ganska big deal att Maria var jungfru ”på riktigt”, jag tror inte Antje missat att i katolska och ortodoxa kyrkan är Maria jungfruskap rätt så viktigt. För det innebär att när Jesus kallar sig Guds Son så är Han faktiskt Guds Son, inkarnationen är en faktisk kroppslig händelse för det gudomligt andliga och mänskligt kroppsliga hänger ihop.

Därtill är förnekandet av jungfrufödseln i min mening ett symptom på mirakelbrist. Har man inte sett så många helade och uppväckta från de döda börjar man snart tro att mirakler inte sker. Återigen, pastor Surprise har ingen anledning att tvivla på att Gud kan skapa människor. Han har uppväckt åtta av dem från de döda i Andens kraft. En sån ärkebiskop skulle jag vilja ha.

Läs också Lars Gunthers reflektioner kring Jackeléns uttalanden.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 7 oktober, 2013, in Kyrka och teologi, Mirakler och karismatik and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 53 kommentarer.

  1. Vad gäller Jackeléns uttalande om Jesu särställning, så vacklar jag fram och tillbaka. Visst, jag tycker det är en självklarhet att en präst tydligt uttalar att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Med det eviga livet i vågskålen.

    Men så tycker inte de som avgör vem som skall bli nästa ärkebiskop. Den som rakt ut säger att Jesus är bättre än Muhammed, Buddha osv kan omedelbart glömma alla tankar på att bli vald. Idag är det religionsdialog på lika villkor som gäller. Och det vet nog kandidaterna.

    Så får vi en ärkebiskop som håller tand för tunga med tanke på karriären, eller en som inte tror? Jag vet inte.

    Gilla

  2. Tack Micael, mycket bra!

    Antjes läsning är ganska konstig. Hon säger:

    ”‘Jag är vägen, sanningen och livet.’ Men det läses ibland som att Jesus säger ‘Jag är den enda vägen, den enda sanningen och det enda livet’ –det säger han faktiskt inte.”

    Det är märkligt att läsa Johannesevangeliet på det sättet, då det bryter den tydliga koppling som finns mellan skapelse och frälsning i detta evangelium. Evangeliet börjar med att Ordet (Logos) alltid funnits hos Fadern och att detta ord är Gud. Direkt på detta sägs att allt är skapat genom Ordet och att inget finns som inte blivit skapat genom honom. Sen sägs det att han kom till sina egna men de tog inte emot honom, men åt alla som tog emot honom gav han rätt att vara Guds barn. På detta kommer proklamationen: ”Ordet blev kött”. Sen handlar hela evangeliet om hur detta männiksoblivna Ord vill dra alla tillbaka till Fadern, att t.o.m. Grekerna skall få del av detta liv genom hans lärjungar.

    När Jesus då säger att han är vägen till Fadern, säger han det som Ordet-som-är-Gud genom vilken allting är skapat. Att hävda som Antje gör att han ”faktiskt inte säger” att ”Jag är den enda vägen, sanningen och livet” är att bryta kopplingen mellan skapelse och frälsning. Det vore ju absurt att hävda att det finns andra Logos/Ord genom vilka allting är skapat. Det skulle nog inte Antje hävda. Att hon däremot kan hävda att det finns andra vägar till Fadern betyder att hon inte ser en koppling mellan skapelsen och frälsning, eller åtminstone att denna koppling inte betyder något för hennes frälsningslära.

    Flera gånger i hävdar Jesus att han skall föra dem som tror på honom till Fadern, att de skall få se den härlighet som han hade hos Fadern innan världens skapelse eller att de som inte tror på honom är redan dömda. Jag kan inte läsa detta på annat sätt än att det är just genom Jesus vi får del av den relation som fanns mellan Gud och hans Ord i begynnelsen, just för att det är Jesus som är detta Ord. Utanför Jesus finns inte en relation till Gud för någonting i denna värld, eftersom ”allt är skapat genom honom.”

    Man kan alltså undra vilken typ av Kristologi Antje har. Hur kan kan det finns flera vägar till Gud som tar oss via Ordet till Fadern?

    Mvh Johannes

    Gilla

    • Tack Micael för en frisk teologisk fläkt. Att inte fler bibeltroende lämnar Svenska kyrkan är för mig en gåta. Ett kristet samfund vars biskopar inte tror på de egna bekännelseskrifterna är utom all räddning.

      Ett tack också till Johannes för dina bra tankar.

      A Jackelén: ”Jag är vägen, sanningen och livet.’ Men det läses ibland som att Jesus säger ‘Jag är den enda vägen, den enda sanningen och det enda livet’ –det säger han faktiskt inte.”

      – Jo det gör han visst! Vägen, sanningen och livet står i bestämd form vilket innebär att det skall uppfattas exklusivt och inte förstås som ”en väg” etc.
      Det finns ingen väg till Fadern än genom han vars namn betyder Frälsning. 🙂

      Gilla

  3. Tre reflektioner från någon som inte är ansluten till SvK.

    1. Jag vet inte hur mycket under och tecken argumentet imponerar på andra som funderar kring lämplighet hos ärkebiskopskandidater, men det besläktade martyr-argumentet borde de i vart fall ha svårt att slå ifrån sig. Det är för tron på Jesus som frälsaren (bestämd form) som kristna blir martyrer i både nutid och dåtid. Hade det varit en fråga om komplememtära vägar, varför envist hålla fast vid Jesus? Vad spelar då det för roll om man offrar till kejsaren? Det var näppeligen en hållning som baserades på politiska eller moraliska aspekter, även om vi i efterhand kan tolka in sådana.

    Redan i Apostlagärningarna ser vi att just detta var stötestenen som gjorde att Stefanos dödades eller att apostlarna fängslades. Och då, när de stod inför rätta och kontexten är alltigenom juridisk, så hör vi dem säga ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:12).

    2. Detta bibelord kollrades bort av K-G Hammar som menade att ALL text i Bibeln ska förstås ”poetiskt”. Apostlarnas ord inför domstol menade han ska förstås som en slags kärleksförkaring, just min fru är den ”vackraste kvinnan på jorden” och det kan alla gifta män säga. (Osäkert om fruarna säger samma sak tillbaka…) Tala om att missa kontexten i sin exeges!

    Där den träiga fundamentalismen missar det faktum att många texter i Bibeln är poetiska, symboliska eller kräver tolkning utfrån deras narrativa karaktär så gjorde K-G Hammar det omvända misstaget så att INGET skulle förstås bokstavligt eller som historisk sanning. Antje Jackelén är på den här punkten bara fortsättning på K-G Hammar. Dem emellan ser jag bara små nyansskillnader.

    3. Vi har idag en märklig ”religionsdialog” som bygger på att kristen tro ska omformas till att bejaka annan tro. Dialog är inte längre en fråga om respektfyllda samtal, utan om att skapa en viss slags teologi. Jag har ännu inte mött någon som kan motivera varför det ska anses vara nödvändigt.

    Ofta mynnar detta ut i märkliga distinktioner mellan kristologi och pneumatologi, vilket i och för sig för det goda med sig att pneumatologin uppvärderas som teologisk gren, men med usla resultat rent teologiskt.

    Ironiskt nog bemöts vi inte med samma respekt tillbaka. Muslimska deltagare i dialogen säger aldrig något annat än att Jesus var en profet och som sådan av lägre dignitet än Muhammed. Vad exakt har våra motparter givit upp i den dialog som förs? Att de tar avstånd ifrån våldsam islamism/hinduisk nationalism och förföljelse? Ett märkligt utbyte i så fall. De lovar att inte förfölja oss om vi ger upp våra mest grundläggande övertygelser.

    Längre bort ifrån Apg 4 kan man knappast komma!

    Gilla

  4. Håller med om vikten av jungfrufödseln som historisk händelse. Den avgör fullständigt vilken bild av Jesus som är rimlig utifrån övriga sanningsanspråk i NT. ”Utan jungfrufödsel, ingen Jesus”, för att sammanfatta.

    Gilla

    • Jörgen U Bengtsson

      Delar inte alls din uppfattning om ”jungfrufödelsen”. Du sätter fokus på fel ställe. Berättelserna hos Matteus och Lukas förtydligar med ett samtida språkbruk bilden av Jesus, vem han är för oss och alla människor i evigheters evighet, Gud Helige, Guds Rättfärdige, Guds Son, kung Messias, Frälsaren enligt Gud Faderns eviga rådslut, men han hade varit detta också utan dessa tämligen fristående verser hos Matteus och Lukas. Den väsentliga historiciteten, den helt avgörande, är Jesus historicitet, att i denna människa, denne judiske man i det andra templets tid, Guds eviga väsen och heliga vilja förkroppsligades på ett förpliktande sätt för oss och för alla folk och tider. För att sammanfatta är Jesus Guds levande Tora. Av honom lär vi känna Guds vilja och väsen på ett tydligare och sannare sätt än hos Muhammed eller Buddha, t.ex. För den saken har kristna låtit sig kastas för lejonen och undergår den dag som i dag är i tusental martyriet. Att då känna sig tvingad att relativisera Jesus, plottra bort honom i till intet förpliktande ordridåer, bara för att inte förarga den upplysta samtidsmening som med Hans Odebergs träffande ord kräver dialog på lika villkor, får det att vända sig i magen på mig av vämjelse. Det är att ta avsked av kristen heder och sanning och spotta på martyrernas blod. Precis där är vi nu!

      Gilla

      • Hej Jörgen!

        Att ”bara” Matteus och Lukas beskriver jungfrufödseln är ett argument förnekare av densamma ofta använder. I min mening är det ett ganska oreflekterat argument. Varför skulle antalet gånger något nämns i Bibeln avgöra dess historiocitet? Emmausvandringen nämns bara i Lukas, så den skedde inte. Apostlagärningarna nämns med några undantag bara i Apostlagärningarna, så det skedde inte. Seriöst, om man bortser från att historisk-kritisk metod förnekar mirakler så gör det faktum att både Matteus och Lukas beskriver ingående jungfrufödseln från olika perspektiv och med tydligt olika källmaterial att detta har starkare historiskt stöd än många andra bibliska berättelser.

        Ett ännu starkare argument är att det inte finns någon annan beskrivning av Jesu födelse i Bibeln som inte involverar jungfrufödsel. Matteus och Lukas är alltså inte ”få” utan utgör 100% av det bibliska materialet om Jesu födelse. Kristendomskritikern Celsus hävdade långt senare att en romersk soldat var Jesu far, men det har lite historiskt värde då det snarast var ett sätt för honom att hacka på kristna.

        Och som jag skriver ovan, om man tror att mirakler kan ske, vilket man måste som kristen eftersom om man förnekar de dödas uppståndelse är man inte kristen (Rom 10:9, 1 Kor 15:13-14), varför förneka jungfrufödseln? Vad är det som gör det miraklet till ett svårare mirakel än andra? Som sagt, det är ju faktiskt i anslutning till jungfrufödseln vi finner de kända orden ”för Gud är ingenting omöjligt”.

        Du skriver att vi spottar på martyrernas blod om vi bråkar om jungfrufödseln med varandra. Och visst, jag håller med om att det inte är en frälsningsavgörande fråga (vilket däremot de dödas uppståndelse är). Samtidigt vill jag visa med mitt inlägg att det är allvarligare än om man t.ex. förnekar att Jesus gick på vattnet (vilket också är weird om man tror att de döda kan uppstå menmen). För det här är en så tydligt gnostisk tolkning av inkarnationen. Att Jesus är Guds Son har inget att göra med det kroppsliga. Jungfrufödseln är alltså inte en särskilt liten grej, den avgör om man har en gnostisk syn på inkarnationen eller ej. Och det stör mig, eftersom gnosticismen är en ickekristen religion. Det är den som gör att andra i Svenska kyrkan förnekar att Jesus uppstod kroppsligen. När den gränsen passerats är de alldeles uppenbarligen inte kristna. Och det är ju ingen som hindrar dem från att inte vara det, men då ska de inte kalla sig kristna och absolut inte styra våra kyrkor.

        Gud välsigne dig,
        Micael

        Gilla

        • Ett stort TACK till dig Micael för din argumentering mot dessa attacker mot apostolisk tro.

          Du skriver: ”Och visst, jag håller med om att det inte är en frälsningsavgörande fråga (vilket däremot de dödas uppståndelse är).”

          – Det är sant i och för sig eftersom jungfrufödelsen inte finns med som kriterium för det frälsande budskapet i 1 Kor 15:1-11, men rent teologiskt faller den ställföreträdande försoningen om Jesus är en del av det fallna människosläktet. Den som själv sitter fast i dyn kan inte hjälpa någon.
          Må den Evige välsigna och bevara dig i den från begynnelsen syndfrie Jeshua HaMashiach!

          Gilla

        • Jörgen U Bengtsson

          Bäste Micael,

          Vi lämnar martyrernas blod åt sidan för tillfället. Den kommentaren avsåg enbart de som i dialogen med islam relativiserar Jesus och anser honom utbytbar mot Muhammed.

          När det gäller födelseberättelserna hos Matteus och Lukas förnekas från min sida inget och inget bortförklaras heller. Det avser givetvis också möjligheten av att Gud kan göra under. Det stör mig inte det minsta!

          Berättelserna hör med till vår kristna tradition, ett heligt arv, som lyser med ljuset från den Helige själv, men fokus ligger inte enligt min mening på den historiska fakticiteten som för övrigt inte längre är gripbar för oss. Ägnar man överdrivet intresse åt detta risker man att missa det väsentliga och snarast dra löje över det man vill försvara.

          Fokus ligger på vem Jesus är, Guds Messias, som blev sänd enligt Faderns rådslut när tiden var inne. Födelseberättelserna ger oss inte någon avgörande ny information om vem Jesus är, men förtydligar/sammanfattar det redan sagda och kan ur den synpunkten betraktas som en teologisk fördjupning. Det leder i sin tur över till att vi också får läsa dem symboliskt. Det lilla ordet ”också” är värt att lägga märke till. Kan man ta det till sig undviks många onyttiga strider och behovet av att kättarförklara andra blir betydligt mindre.

          I det jag säger ligger också(!) uppfattningen att vi får använda oss av de kunskaper och de verktyg bibel- och traditionsforskningen gett oss, inte minst forskningen kring den historiske Jesus. Det borde vara desto mer angeläget för den som brinner för historisk fakticitet. Jesus blir inte mindre på det sättet. Tvärtom. Han tål en närgående, kritisk granskning och växer, blir mer verklig, tydligare inkarnerad i sin bestämda kulturella och historiska kontext och det skulle den större kristna gemenskapen må gott av att ta till sig. Vi kommer på den vägen också närmare den ursprungliga apostoliska traditionen. Ett namn jag gärna nämner här, när det gäller forskningen kring den historiske Jesus, är Paula Fredriksen och hennes bok ”Jesus of Nasareth. King of the Jews.” Någonstans måste man börja och hon är en god början. Att hon är judinna skämmer inte saken. Tvärtom!

          Den enda historiska fakticiteten som kyrkan står och faller med är människan Jesus från Nasaret. Om han inte funnits, om han inte levt ett mänskligt, judiskt, liv i det andra templets tid och blivit korsfäst i Jerusalem som ”Judarnas kung” på befallning av Pontius Pilatus, då faller allt.

          Men uppståndelsen då? Vart tog den vägen? Dess historiska fakticitet? Uppståndelsen delar med jungfrufödelsen den omständigheten att dess historiska fakticitet inte längre är i alla delar gripbar med de verktyg som står till vårt förfogande. Men dess återverkningar slår oss i ansiktet. Om vi börjar med den historiska fakticiteten är det ju så att man vid ett besök i Jerusalem kan besöka åtminstone två gravplatser som utpekas som tillhörande Jesus, Gordons trädgårdsgrav och Gravkyrkan. Den första är den klart vackraste och mest angenäma platsen. Ljus och luftig med vacker grönska, inga stationära munkar, och inte särskilt religiöst. Den andra, ja, den har jag inte särskilt mycket till övers för, men den är mer sannolikt äkta ur historisk synpunkt än den första. Platsen lämnade mig ganska oberörd och jag kunde inte riktigt förstå de många pilgrimernas religiösa iver. Ett hål i marken/klippan, och sen? Hålet är tomt och det är den viktiga poängen. (Nu bortsett från att Jesus inte är ett hål i marken 🙂 Han är inte där. Han är uppstånden och sitter nu på Faderns högra sida, men är här på jorden närvarande, levande och verksam genom sin gemenskap, de lärjungar som är samlade i hans namn, ber med honom, tar hans undervisning till hjärtat och där hämtar inspiration för liv i hans efterföljd, liv som drar ner välsignelse från himlen till den plats där just den människan blivit ställd för att tillföra gott till den här världen och inte utan hopp inför evigheten. Det räcker och blir över för min del och det bekymrar mig inte det minsta att den historiska fakticiteten i delar av uppståndelseberättelserna inte längre är gripbara och försvinner i historiens dimmor. Guds härlighet i Jesus Kristus lyser desto klarare. I det ljuset får vi vandra och tillhöra honom. Det är nog.

          Vill någon uppfatta det som ett angrepp på den apostoliska traditionen är det hans sak.

          Guds välsignelse önskar jag dig också, Micael!
          Jörgen U Bengtsson

          Gilla

      • Jörgen U B: ”För den saken har kristna låtit sig kastas för lejonen och undergår den dag som i dag är i tusental martyriet.”

        – Du för in modern förnekelseteologi in i historien. Dessa martyrer gav inte sina liv för den tro som du ger uttryck för. Jag tror ingen i historien har haft modet att ge sitt liv för en Frälsare som själv är en del av det fallna människosläktet. Ge ett exempel i så fall.

        Är Jesus Guds levande Torá, så är också hans tillkomst lika övernaturlig som lagens tavlor. Så är det förvisso!

        Gilla

        • Jörgen U Bengtsson

          Eftersom du stämplat min tro som icke kristen har jag inte annat att tillägga än den observationen att lagens tavlor i sin andra och definitiva version var tillverkade av Moses.

          Gilla

          • Eftersom du inte kan din bibel så står min kritik kvar. Mose tillverkade tavlorna, men Gud skrev texten på dem båda. 5 Mos 10:2.

            De kristna under förföljelserna under de första århundradena gav sina liv för det som apostlarna hade skrivit och där ingår den avgörande sanningen att Jeshua blev till genom Helig Ande.
            SÅ (är det)

            Gilla

      • Nej, jungfrufödseln är inte en liten sak, ett mirakel bland alla andra. Den är beviset för att Jesus är sann Gud och människa på samma gång. Fil.2 är tydligt med varifrån Jesus kommer och rent fysiskt biologiskt var det mamma Maria som gav honom mänsklig gestalt, den Heliga Ande gav Jesus Guds gener. Jesus är ju Gud och inte en fin människa som kunde trolla. I vissa grenar av Islam anses att Gud ska födas , men då av en man eftersom kvinnan är så värdelös. Kristen tro säger att kvinnan ensam med den Heliga Ande ger liv åt Gud. Alla släkten ska prisa Maria salig, sa hon själv, för hon fick föda Guds egen son på övernaturlig väg men på vanligt mänskligt sätt. För mig som kvinna är det också viktigt med jungfrufödseln ur rent feministisk synvinkel. Jackeléns förnekande av densamma är därför extra konstigt.

        Gilla

        • Jungfrufödelsen är viktig att hålla för sann just för att det är sanning.OM det inte var sant, så kan vi lägga ner kristendomen.

          Det finns en tendens att man värdesätter olika åsikter efter hur bra man tycker dom är, oberoende om det är sanning eller inte. Det gäller inte minst liberalteologerna

          Gilla

  5. Hans G Eriksson

    Treenigheten har diskuterats liksom frågan om Jesus inte bara är Guds son utan också Gudom. Så kommer känsligheterna med islam. Borta är alla resonemang. Plötsligt har muslimer och kristna samma Gud.

    Där försvann de kristnas Gud vilket bekymrar allt färre i de kristna leden och allra minst den blivande ärkebiskopen.

    Kyrie eleison!

    Gilla

  6. Läste precis kanon tre från Laterankonciliet 649, som ju är ett av de starkaste Marianska kanon från fornkyrkliga synoder. (Fritt översatt)

    ”Om någon inte bekänner noga och sant i enlighet med de heliga fäderna att den heliga, eviga jungfrun och obefläckade Maria Gudaföderskan exakt och sant i tidsåldrarnas slut blev gravid utan säd från den helige Ande och bar oförgängligt Gud, Ordet, född av Gud Fadern före alla tidsåldrar, medan hennes jungfrudom förblev intakt även efter födseln, låt denne stå fördömd.”

    Gilla

  7. I den gångna söndagens predikan varnar jag för risken att synen på Bibelns underberättelser som endast symboliska (ett ”mytologiskt språkbruk”) ytterst utgör ett brott mot första budordet. Om det mytologiska språkets syfte är att visa på något unikt, men det unika faktiskt inte skett, så pekar myten på något som inte är. Då blir händelsen, och ytterst tron, ett psykologiskt bländverk som förvisso kan ge stöd i stunden, men som inte har bärkraft in i evigheten. Det blir i någon mån självförverkligande i stället för gudstro och trons kärna blir inte längre Guds fysiska människoblivande, död och uppståndelse utan det egna omfattandet av sedelärande berättelser.

    http://efsroke.se/?p=265

    Gilla

  8. ”Alldeles självklart är Jesus vägen, sanningen och livet för oss kristna. Men det begränsar inte Guds vägar med hela skapelsen.” – Vanlig klassisk kristen tro skulle jag säga. Jo ”för oss kristna” fördunklar det lite, men om man inte letar fel så måste man inte överdriva betydelsen av detta.

    Jesus är vägen sanningen och livet, det är så vi finner Gud. Gud däremot finner oss som han vill. De vise männen är väl snarast att beteckna som astrologer, det hindrade inte Gud från att tala med dem – däremot finns det inget löfte om att Gud talar genom astrologin så det är ingen alternativ väg.

    Gilla

    • Hej Sune!

      Ja, att Gud kan nå människor även utanför kyrkan så att säga tror jag också, en så kallad inklusivistisk salvationistisk hållning. Finns ju exempel på när missionärer kommer till en onådd by och så tillber de redan Guds son som hängdes upp på ett träd för att någon i byn sett en syn om detta. Finns en bok som listar sådana händelser som heter ”Evigheten har Han lagt i deras hjärtan” eller något liknande.

      Därtill tror jag att alla kommer få ta ställning till Jesus även om de aldrig hörde talas om honom i detta livet.

      Men allt detta pekar ändå på Jesus, och det är inte samma sak som att säga att andra religioner är lika bra vägar till Gud som genom Jesus. Det är inte att säga att Jesus är en av många vägar eller att han bara är sanningen ”för oss kristna”. Då hamnar man istället i synkretism och universalism.

      Gilla

      • Boken heter Evigheten i deras hjärtan och gavs ut av Den kristna bokringen (bokklubb som drevs av pingst på 70- och 80-talet). Den är mycket läsvärd, liksom boken Fredsbarnet, också av Don Richardson.

        Richardson har dock inte så många exempel på syner och drömmar, utan talar om hur den egna religionen och kulturen ofta rymmer ett moment av förberedelse för evangeliet. Missionären blir den som fullkomnar befintliga uppfattningar. Marken är förberedd för att evangeliet ska förkunnas.

        Också i boken Driven av kärlek (Bruce Olson) finns det ett bra exempel på detta. När en av indianerna berättar den egna myten av hur man väntar på en utlovad budbärare från den högste guden som ska ha med sig den gudens sanna ord i en upphuggen bananplanta, så tar Bruce fram sin bibel och säger, men titta, ser ni inte att det är en bibelbok som detta liknar. Visuellt ger de samma intryck.

        Richardsons tes är att Gud har lämnat vittnesbörd om sig bland olika folk, kanske rent utan i form av rester från en ursprunglig period i mänsklighetens historia. Han kallar detta för ”Melki-sedek-faktorn” och jämför också med att Mose svärfar Jethro på något vis var en slags präst åt Gud.

        Richardson är däremot noga med att säga att detta bara förbereder marken för missionen. Hans poäng är att den sortens traditioner hos onådda folk ska sporra oss att nå dem. Han använder definitivt inte tanken till att säga att evangeliets förkunnelse är onödig. Det kallar han ”Abrahamsfaktorn”, den uppenbarelsetradition som på ett speciellt tydligt sätt berättar om Gud.

        Han kompletteerar bilden med att kalla exempelvis Buddism och Islam för ”Sodomsfaktorn”. Där dessa läror förkunnas och slår rot så blir de hinder för evangeliets förkunnelse.

        Richardsons böcker är i slutändan alltså en kraftfull apell för mission som förkunnar evangeliet, just därför att Gud också verkat för att nå människorna på andra sätt.

        Gilla

  9. När man ser intervjun med Antje Jackelén kommer bibeltexten från Matteus 7:15-17 bra tillhanda. ”Akta er för falska profeter, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem”

    Gilla

  10. Och nu vann Antje med 55,9 % av rösterna. Jag tror att Gud är allsmäktig och får en bild av att han nu för ner ett svärd i Sverige för att skilja de Bibel-/Jesustroende kristna från de som går en annan väg. Många kommer nu att aktivt välja sida och det kommer att vara smärtsamt men nödvändigt. Det känns jättetråkigt att lämna Svenska kyrkan, men personligen känner jag att jag inte har något val…

    Gilla

    • Håller med, det är ju omöjligt att missa och att inte kunna förstå det Jesus säger om just att komma till fadern. Om det skulle finnas flera vägar till paradiset skulle ej Kristus behövt dö för våra synders skull.

      Jätte tråkigt att ärkebiskopen utallar sig så där(:!

      Gilla

  11. En ärkebiskop som inte tror på sin egen kyrkas bekännelse är en ren parodi. En biskop skall vaka över att inga för NT främmande läror kommer in i församlingarna och en ärkebiskop är satt för att övervaka biskoparna i sin tur. Detta system av ledare är tänkta att garantera att man inte viker av läromässigt eller att det uppstår oegentligheter på något sätt. Att sätta en som förnekar det som är den uttalade trosuppfattningen är som att sätta räven att vakta hönsgården. Resultatet är givet på förhand.
    De otroende förstår bättre och man märker att journalister tycker att detta förhållningssätt till tron är märkligt.

    Gilla

  12. Hans G Eriksson

    Hotet mot ”kyrkan” kommer främst inifrån. Ateister förnekar bibeln, akademikerteologer förklarar bort den. Den nya ärkebiskopen tror inte på bibeln, hon ”tror med den”.

    KYRIE ELEISON!

    Gilla

  13. Jag FÖRSTÅR inte att ”oskuldsanhängarna” inte förstår vad det är som står i vägen när det gäller jungfrufödseln. Det handlar inte alls om någon ”mirakelbrist” för då hade man lika gärna kunnat hänga upp sig på om Jesus gick på vattnet eller inte- eller hur? Men det gör man inte alls i samma utsträckning. Anledningen till varför jungfrufödseln vållar problem för många är att denna bild av Maria som ”ren” enbart för att hon inte haft sex i förlängningen är det som orsakar hedersmord på flickor ännu i dag i både muslimska och kristna kulturer. Kvinnor har fått betala ett OERHÖRT högt pris för denna fixering vid om Maria är ”jungfru skär” eller ”icke-jungfru smutsig” som hon följaktligen måste bli om hon blivit gravid genom en sexakt.
    Man kan mycket väl påpeka att kristendomen inte kan ta hänsyn till att kvinnor drabbas av detta, att det som står, det står.
    Men det är som sagt för mig fullkomligt obegripligt att så många inte förstår VARFÖR andra har svårt med bilden av Gud som ”hederskultur-tänkare”.

    Gilla

    • Hej Anna. Först vill jag säga att bristande tro på jungfrufödsel oftast går and i hand med bristande tro på att Jesus gick på vattnet. Fast oftast uttrycks den tanken mer högtravande. ”Om man ser det som en historisk händelse så missar man poängen…” (Falsk dikotomi kallas det argumentet.)

      Nästa premiss, att tro på jungfrufödseln är en orsak till hedersmord, den är intressant, men knappast bevisad. Inom postmodern filosofi och teologi så kastas ofta den här sortens påståenden fram, men upprepning är inte detsamma som argument. Den som hävdar ett orsakssamband har också skyldigheten att leda det i bevis. Bevisbördan ligger inte på den andre att motsäga det. Annars kan vi påstå vad som helst!

      En tredje punkt är att historiska konsekvenser av en idé över lång tid (”wirkungsgeschichte”) är dåliga argument för ursprunglig historicitet. Att en idé missbrukats falsifierar inte dess sanning. Det vägleder bara dess bruk. Bevisligen har exempelvis evolutionsläran inspirerat olika former av ondska, men det falsifierar den inte.

      För det fjärde: Det är klarlagt bortom allt tvivel att tron på jungfrufödseln var koncensus bland de kristna i över hundra år innan den blandades upp med grekisk dualism mellan kropp och ande. Synen på sex som något ”fult” är snarare en produkt av grekiskt tänkande och påverkan från enskilda teologer som Augustinus. Det i sin tur fick som följdverkan att Maria på sina håll började betraktas som en ”evig jungfru” och att Jesu syskon i NT:s texter då tolkas som ”kusiner” och kompletteras med den än märkligare tanken på att Gud lät Maria behålla sin mödomshinna också efter Jesu födsel! Men detta är idéer som inte orsakas av jungfrufödseltron, utan har kommit in i (somlig) kristen teologi från utombibliska och tämligen gnostiska källor.

      Den historiska tragedin här är att teologin tappade sina judiska rötter och därmed öppnade upp för denna dualism, men tron på jungfrufödseln kom långt innan denna dualistiska syn hade slagit rot bland de kristna. Du vänder alltså i ditt resonemang på orsak och verkan.

      Att läsa in ”hederskultur” i den ursprungliga kristna tanken på jungfrufödsel är därför anakronistiskt. En dålig exeges som på sin höjd fungerar inom ett extremt postmodernt tänkande där tolkning är helt frikopplad från textens ursprungliga kontext.

      Gilla

      • Jag tror du missförstod lite eller så uttryckte jag mig inte klart, både och kanske. Men för det första har jag inte förnekat att problem med jungfrufödseln kan gå hand i hand med att Jesus gick på vattnet – jag påtalar den som det som ”bägge sidor” hakar upp sig på. Som MG skriver här ovan ”Jag förstår inte riktigt varför det är just jungfrufödseln man förnekar.” Och då kom jag med en förklaring till varför som många verkar ha förbisett.
        Sedan skrev jag inte heller att jungfrufödseln ORSAKAR hedersmord. Jag menade att i och med att den framhålls som så viktig, är eller kan vara en del av det vi i dag kallar hederskultur och denna kultur orsakar hedersmord. Det är inget som behöver ”bevisas” som en tes bland andra utan är bister verklighet för alla som har erfarenhet därav.

        Gilla

    • Hej Anna!

      Jag håller med IT-pastorn i detta. Jag är naturligtvis medveten om att jungfruidealet i patriarkala kristna samhällen har förstärkts med betoningen på Maria, och jag delar absolut din smärta och din nöd för de kvinnor som lider av patriarkalt hedersförtryck, det är fruktansvärt och något som kyrkan verkligen har ett ansvar att motarbeta. Men kan man verkligen lösa detta genom att förneka jungfrufödseln? Det är förstås en tacksam lösning i en sekulär tid som i allmänhet förnekar det övernaturliga – för en ickereligiös människa finns ju ingen anledning att tro på jungfrufödseln från första början – och just därför skulle jag säga att har med förnekandet av mirakler att göra.

      Men om man tror att mirakler är möjliga – vilket jag skulle säga att kristna med nödvändighet behöver tro med tanke på hur uppståndelsen från de döda beskrivs i 1 Kor 15 – så går det inte att lösa problemet med ett patriarkalt jungfruideal genom att förneka jungfrufödseln. Det blir ungefär som att lösa problemet med att nazister firar Karl XII:s dödsdag genom att hävda att Karl XII aldrig dog. Hedersmord har många komplexa orsaker men att diskutera om en händelse var historisk eller inte hjälper nog föga – för kristna är det kanske mer relevant att diskutera budet ”du ska inte mörda” – och det går inte att bedriva teologi på det sättet. Den Gud som jag sett göra mirakler, som låter blinda se, döva höra och döda uppstå, kan inte definieras och beslutas om av människor – Gud står över vår teologi.

      Frid!

      Gilla

      • I min kommentar skrev jag dock inte att man SKA förneka jungfrufödseln. Jag beskrev en förklaring till att en del kan ha svårt för att ta till sig den, eftersom man upplever Gud som en hederstänkare i och med den och att denna bild dels bär en emot, dels strider mot den bild man annars har av Gud. Och tro kan ju inte tvingas fram. Jag kan inte tro att Gud är en hederstänkare bara för att jag ”måste”. (Dock är jag själv inte säker på vad jag tror i frågan.)

        Sedan kan jag inte låta bli att tänka att även om det finns många kvinnor som till fullo accepterar jungfrufödseln, så ser jag ett häftigare försvar för den bland de troende männen än de troende kvinnorna. (En helt ovetenskaplig iakttagelse dock.) Jag kan då inte låta bli att tänka att det finns orsaker djupt ner i männens omedvetna, som gör att förnekandet av jungfrufödseln känns extra provokativ och hotande och det är just rädslan över att förlora kontrollen över kvinnor(s) sexualitet. På samma sätt som det är hotande för kvinnor att just Marias ”renhet” ses som så oerhört viktig av samma skäl.

        Gilla

        • Hej igen Anna. Tack för förtydligande av dina tankar.

          Vad gäller männens försvar av dogmer och doktriner så tror jag däremot att du kan nöja dig med en enklare analys av oss: Testosteronet. Det är män som diskuterar klart mest i ALLA lärofrågor. Hur många artiklar har du sett skrivna av kvinnor om uppståndelsens historicitet? Om barn- kontra troendedop? Om synen på nattvarden?

          Jag tror i själva verket att vi män har lättare att ta till oss en biblisk uppmaning typ ”Vederlägg dem därför med kraft, så att de blir sunda i tron” (Tit 1:13). Jag tror att vi män dock bör akta oss så att vi inte blandar ihop Guds kraft med mänsklig makt i sådana här diskussioner.

          I jungfrufödseln specifikt så tror jag inte kontrollen över kvinnors sexualitet är någon nämnvärd drivkraft. Vad som står på spel är Jesu gudom för oss protestanter. I katolsk tradition där Maria ses som evig jungfru och får en allmänt större roll att spela så handlar det som jag skrev ovan om att synen på sex från Augustinus och framåt skapar en Mariasyn, inte tvärtom.

          Om man som feminist vill diskutera krångliga Mariasyner, så är det snarare dessa utombibliska idéer som behöver fokuseras,

          Gilla

          • Du kan ha rätt!
            Det är svårt att veta.

            Gilla

          • Dock hoppas jag att det finns lite möjlighet till perspektivbyte i Paradiset och männen kommer då att få uppleva den egentligen väldigt märkliga upplevelsen att måsta ta del av att närvaron av en kvinnas mödomshinna deklareras vid varje kristen sammankomst i tvåtusen år framåt, såsom det görs i trosbekännelsen. Och att det därefter sjungs sånger och psalmer där mödomshinnans närvaro återigen omnämns. Strängt taget är detta i sig lite mer konstigt än att Gud skulle kunna få ett barn att växa i en kvinnas mage utan man inblandad.
            Sedan kan jag inte låta bli att föreställa mig kommentarerna om den nyfödda: Han har mammas ögon men måste helt klart vara pappas!

            Gilla

            • Trosbekännelsen säger ”född av jungfrun Maria” och det som kännetecknar en jungfru är just närvaro av mödomshinna. Jo mödomshinnan finns med är inte en hinna utan ett hudveck som går sönder vid ”stor belastning”.

              Gilla

            • Jag antar att det var svaret till mig…? Jag är föga övertygad av att det var mödomshinnan som författarna till Nya Testamentets texter och de närmast följande teologerna hade i åtanke när de talade om att Maria var en jungfru. Det märkliga var tvåfaldigt: (1) Att Gud lät sig födas och vara en vanlig människa, att Gud är ”kommen i köttet”. Detta hade alla grekiskt tänkande personer svårt att ta till sig och olika vanföreställningar uppstod som förnekade detta, exempelvis doketismen. (2) Att det var en syndfri Messias som föddes, ett ”fläckfritt lamm”, någon som kunde sona världens synd.

              Som jag tidigare sagt så tror jag att det är nonsens att Marias mödomshinna återskapades efter Jesu födsel och att hon och Josef därefter skulle avstått från ett normalt äktenskapligt samliv. Dessa idéer är av betydligt senare datum än trosbekännelserna och det finns därför självklart inte ett spår av dem i NT. ”Närvaron av en mödomshinna” är således helt vid sidan av trosbekännelsernas poäng.

              Gilla

              • Nej jag skrev inte att det var den de hade i åtanke. Jag skrev att jungfru dock inte vad jag vet betyder något annat än att kvinnan inte har haft sex och därför troligen har kvar mödomshinnan.Om vi då varje gång vi läser trosbekännelsen säger ”jungfrun Maria” så säger vi faktiskt ”Maria, som hade kvar sin mödomshinna” eller ”Maria som inte hade haft sex.”

                Gilla

                • Micael Gustavsson

                  Hej igen. Men även om det finns ett hudveck som skulle motsvara mödomshinnan, så är det ju antingen så att den kan försvinna av andra orsaker än att en kvinna har sex med en man första gången, eller att den finns kvar efter att hon har sex. Mängder av svenska kvinnor har ju trots allt ingen erfarenhet av någon brusten mödomshinna då de ligger med en man för första gången. Den övernaturliga konceptionen är ju vad ” född av Jungfru Maria” handlar om. Hade hon förlorat mödomshinnan utan sex, så hade miraklet ju stått kvar. Och hade hon på något sätt inseminerats med en metod som förde in manlig sperma utan att påverka detta hudveck, så hade det inte varit något mirakel. Liksom vid uppståndelsen är brottet mot naturlagarna det som uppmärksammas.

                  Gilla

                  • Ja det är rätt. Om de inte har någon erfarenhet av detta kan de ha ”lekt våldsamt” (har jag läst utan att veta hur det går till) eller så var mannen inte så välutrustad att den gick sönder!
                    Men Gud är större!
                    (Ursäkta att jag skämtar på ett oerhört opassande sätt här men jag kunde inte låta bli.)

                    Gilla

      • Bra svarat, Micael! Att Jesus blev till genom helig Ande är bara att acceptera och tro. Det är alltför integrerat i Skriften för att kunna redigeras bort.

        Gilla

        • Hur kan du uttrycka dig så ”det är bara att acceptera och tro”? Ibland vill jag påminna troende människor (och en sådan är jag själv) att det handlar om TRO. Inte om parkeringsregler som man bara ”har att acceptera” för annars kommer du och andra lapplisor och bötfäller! Du får det att låta som det. När du uttrycker dig som du gör finns det risk att du skrämmer bort dem som är lätt vilsna och söker sig fram på sin väg mot tro.

          Gilla

          • Vad skall man göra då? Förr fanns det tippex som man kunde stryka över om man skrev fel på en skrivmaskin, det skulle man kunna använda. Man kan också riva ut hela bladet, men då blir det dåligt sammanhang i texten.
            Har du fler texter som du inte kan acceptera och som behöver åtgärdas på något
            sätt? 🙂

            Gilla

            • Om du ska fortsätta diskutera med mig så är det bäst att du läser vad jag har skrivit först, annars blir dina svar helt irrlelevanta. Att du skriver ”som du inte kan accepetera” på ett raljerande sätt visar att du dels inte har läst, dels möjligen faller in under den kategori män som jag talade om ovan, som blir så provocerade av detta att de tar till pennan(datorn) innan de har tagit till hjärnan och läst vad som faktiskt står. Och det som står är inte att jag inte kan acceptera någonting.

              Gilla

  14. Micael Gustavsson

    Fast trosbekännelsen säger väl inget om någon mödomshinna, utan enbart att Jesus inte hade någon jordisk far. Mödomshinnor existerar väl dessutom inte?

    Gilla

  15. Om Antje Jackelén blivit chef för Ikea istället för Svenska kyrkan

    Tänk om den nyvalda ärkebiskopen istället hade blivit chef för Ikea. Då kanske följande intervju hade utspelat sig mellan en journalist och Antje, här kallad ärkemöblerinnan.

    Journalist: Så vad är Ikeas grundkoncept? Vad vill ni uppnå?

    Ärkemöblerinnan: Det beror på vem du frågar. Jag tänker på Karin som jag träffade nyligen. Hon jobbar i köket på Ikea i Barkarby. Ensamstående mamma. Hur ser hon på Ikea? Vad vill hon?

    Journalist: Det kan man ju givetvis undra, men nu frågar jag dig, som chef för Ikea, världens mest framgångsrika möbelföretag.

    Ärkemöblerinnan: Nu vill jag vara försiktig med ordet framgång. Man vill ju inte associeras med finansvalpar eller framgångsteologer.

    Journalist: Jamen, Ikea är ju stort, finns över hela världen. Världens mest sålda bokhylla heter ju Billy. Är du inte stolt över det?

    Ärkemöblerinnan: Nu ska man vara lite försiktig. Man vill ju inte förolämpa någon som föredrar förvaringsskåp för sina böcker. Det finns ju inte en sanning när det gäller bokförvaring, eller hur?

    Journalist: Du ger inga raka svar. Är det avsiktligt?

    Ärkemöblerinnan: Det beror på hur man ser det.

    Journalist: Ska det vara så svårt att ge klara besked om vad Ikea vill och gör. Det handlar väl om möbler, eller?

    Ärkemöblerinnan: Du utrycker det så bokstavligt. Jag är sannerligen ingen fundamentalist.

    Journalist: Nej, men som företrädare för Ikea borde du väl framhäva er unika affärsidé som får genomslag i hem och hus världen över?

    Ärkemöblerinnan: Ja, men det finns ju andra möbelhandlare. Eller som jag brukar säga: Möbelindustrin är större!

    Journalist: Större än vad då?

    Ärkemöblerinnan: Än Ikea givetvis.

    Journalist: Jo, men Ikea är väl ändå störst?

    Ärkemöblerinnan: Hur ska man mäta det? Mio är kanske mindre när det gäller antalet bokstäver i namnet, men vad ska man då säga om Jakobssons möbler i Odensbacken?

    Journalist: Du är verkligen otydlig!

    Ärkemöblerinnan: Det vill jag vara väldigt tydlig med, att var otydlig alltså.

    Journalist: Nu förstår jag inte…

    Ärkemöblerinnan: Vad bra. Det var precis det som var meningen.

    Journalist: Jag tror jag förstår…

    Ärkemöblerinnan: Det var inte menat.

    Journalist: Nåväl. Hur ser du på Ikeas framtid?

    Ärkemöblerinnan: Du tänker för snävt.

    Journalist: Hur menar du?

    Ärkemöblerinnan: Du undrar säkert om Ikeas planer för expansion, nya produkter, och dylikt.

    Journalist: Ja, faktiskt.

    Ärkemöblerinnan: Nu ska man inte tolka Ikea så bokstavligt. Nej, jag föredrar en mer poetisk tolkningsmetod.

    Journalist: Nu förstår jag inte, igen.

    Ärkemöblerinnan: Bra. Jag har lyckats.

    Journalist: Med vad då?

    Ärkemöblerinnan: Nåväl, för att återgå till framtidsperspektiven. Jag tror det är viktig att vi söker dialog med andra möbelhandlare världen över.

    Journalist: Jaha, om vad då?

    Ärkemöblerinnan: Om möblernas immanenta transcendens. Det är ju något vi alla delar.

    Journalist: Och vad är Ikeas roll i detta? Ska det unika Ikea-konceptet vara kvar?

    Ärkemöblerinnan: Ja självklart. Vi är unika som alla andra! Och därför ska vi bli som alla andra. Tror jag. Och tron är viktig. Tror jag…

    Skrivet av Mats Tunehag

    Gilla

  16. JESUS ÄR EN INKARNATION AV GUD

    Tron på Jungfrufödsel är en viktig del av kristendomen sen kyrkans
    begynnelse och är sålunda ett för kristet liv ett centralt signum.

    Att den enbart skulle finnas bland bokstavstroende är alltså fel. Den finns t ex inom
    katolska kyrkan och katolicismen är ingen bokstavstro,
    eftersom den ju erkänner en fortgående uppenbarelsetradition, som inte upphör i
    och med att den sista bokstaven i Bibeln nedtecknats,
    utan har fortgått genom tiderna och pågår än idag.
    Jungfrufödseln är ett mysterium,
    som man oftast negligerar inom protestantismen och förnekar en annan verklighet
    än den som brukar kallas
    ”vetenskaplig” och ”bevisbar”, nämligen den Gudomliga.

    Att jungfrufödelsen är en central kristen verklighet,
    är ju väldigt tydligt i de hetsiga diskussioner som
    nu oftare än någonsin förekommer i media.
    Man anklagar dem som tror på det gudomliga miraklet,
    att Guds ande befruktade Maria, för att
    vara fiender till kvinnans sexuella jämställdhet
    med mannen. Man hävdar att tron
    på jungfrufödelsen innebär ett idealiserande
    av sexuell renhet, när den i stället är ett synligt tecken för oss på
    att Gud ingriper för att frälsa oss i vår fysiska tillvaro.

    Vissa av dem som förnekar detta handlande, försöker
    manipulera lyssnare och läsare att tro de är ödmjuka i sin tro
    och sin tolerans mor oliktänkande,
    allt medan de sprudlar av
    hatiskt högmod i den naiva tron på sin egen suveräna intelligens.

    Gärna upphöjer man sig i sin
    självbelåtenhet, som Ann Heberlein i Svt1/Debatt 23 jan. 2014: ”Jag har lärt mig ödmjukhet”.

    Ödmjukhet kan man inte lära sig.
    Den är en gudomlig gåva
    Den är ett mirakel, liksom jungfrufödelsen.

    Teol. Dr Inger Thörnqvist

    Gilla

  17. Det är märkligt att så många medlemmar i SvK (alltså inte endast sådana som saknar tro utan även troende) står kvar som medlemmar trots dessa förnekelser. Tyvärr diskuterar de inte heller frågan, som om det inte spelar någon roll vad kyrkan och dess företrädare tror.

    ”Lite surdeg och hela degen jäser. (1 Kor 5)”.

    Gilla

  18. Göran Aspgren

    Jag trodde svenska kyrkans ärkebiskop finns på sin befattning för att stärka människor i sin tro.
    Men hon uttalar sig som gudsförnekare.
    Jesus föddes av jungfru Maria. Jesus blev uppväkt från de döda av Gud. Han övervann döden och är sann människa och sann Gud. Han gav oss alla som tror på honom evigt liv genom att övervinna döden.

    Gilla

  19. Ur 1 Tim 2 ”Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet. ”

    Gilla

  1. Pingback: En kort kommentar om valet av ärkebiskop | itpastorn.nu

  2. Pingback: Hela Pingstens årskrönika 2013 | Hela Pingsten

  3. Pingback: Svenska kyrkans framtid och frikyrkans respons | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: