”Ni förgyller många många många kvällar alltså”

Varje år arrangerar elevkåren på Fyrisskolan i Uppsala en bandyturnering som kallas Midnight Madness, och sen 2010 har de alltid bjudit in oss från Pannkakskyrkan att stå utanför och bjuda på pannkakor. Orsaken var att deras dåvarande ordförande gillade oss och att vi ”lockar folk”. För att ungdomarna ska komma till festen måste kyrkan vara på plats oh yeah.

Kårens nya ordförande välkomnade oss också med öppna armar och vi hade en fantastisk kväll där vi fick välsigna många elever med himmel och pannkaka. Redan en av de första gästerna sa att vi är välkända bland Uppsalas ungdomar och att han visste folk som skulle komma till Midnight Madness enbart för att träffa oss. Det var ganska mind-blowing.

Uppmuntran fortsatte att hagla över oss allteftersom kvällen gick. ”Ni förgyller många många många kvällar alltså. Jag tycker j*vligt mycket om er!” ”Ni lyssnar på människor precis som Jesus gjorde. Det jag säger till dig nu brukar jag bara säga för mig själv för jag har ingen att prata med.” En kille predikade för oss i säkert en kvart: ”Ni är så bra inte bara för att ni ger ungdomar mat, utan för att ni ger dem kärlek. Ni lyssnar på dem och respekterar dem som de är. Jag är muslim, ni är kristna, men ni respekterar mig och är snälla mot mig för den jag är. Det ska ni ha respekt för alltså!”

Många ville också prata om tro. Sökare som hade sett Det okända på TV och trodde på andar men var osäker på vad det betydde och vilken makt de har. Agnostiker som tyckte att religion ställt till med mycket skit men som ändå var öppna för att det kunde finnas något större. Muslimer som beundrade och hyllade Jesus men som vände sig mot tanken att Gud kan ha en son. Och så vi som fick presentera evangeliet om en Gud som har makt över alla andar, som erbjuder en relation mycket bättre och levande än religion och som blev människ för att dö för våra synder och ge oss evigt liv.

Midnight Madness hette det, och det var lite kaosigt stundvis men inte på ett otryggt sätt utan på ett skämtsamt och festliknande sätt. Men samtidigt fanns det en del tråkig kaos under ytan. Den press många ungdomar står i är obarmhärtig: samhällets utseende- och karriärsideal, Björklunds betygsystem, grupptrycket, livsvalet, med mera. Många var rätt trasiga på insidan, och längtade efter något större som funkade och kunde ge dem en framtid och ett hopp.

I en sån situation är det fantastiskt att få bli inbjuden för att sprida tro, hopp, kärlek och pannkakor. Vi riktar ett varmt tack till Fyrisskolans elevkår och ser fram emot nästa år. Och om du som läser detta vill gå med i en pannkakskyrka eller starta en egen, gå in på vår nyrenoverade hemsida pannkakskyrkan.se. Säg också gärna hej i det nya forumet där som jag designat. 🙂