Fyra felformulerade frågor i fvensk fpolitik

Det är tydligen nåt val på gång, och om två dagar ska jag få tala på Örebro Missionsskola tillsammans med min kära kompis Alice Hägg om utomparlamentarisk aktivism och hur vi kan påverka samhället utan att använda statens våldsmonopol.  Jag skulle också vilja kommentera den politiska debatten som pågår för fullt nu: jag tycker att i vissa diskussionämnen förekommer inte bara konstiga åsikter, utan överhuvutaget konstiga frågeformuleringar. Som bekant finns det ju vissa frågor där alla svar är problematiska på grund av att själva frågan är felformulerad, och jag skulle vilja ge fyra exempel på detta:

1. Sverige ska bli bäst i världen på…

När politiker säger att Sverige ska ha världens bästa skola eller att vi ska ha lägst arbetslöshet i EU, suckar jag och frågar mig själv vad som är så hemskt med att Finland har bäst skola eller att Österrike har lägst arbetslöshet? Varför måste de tillsammans med resten av världens 200 länder vara sämre än oss? Jag förstår att man har något konkurrens-tävlingstänk där alla OECD-länder ska försöka övertrumfa varandra så att vi tillsammans blir bättre och bättre, men det groteska är ju att det finns länder utanför OECD och EU som har fruktansvärda skolförhållanden och skyhög arbetslöshet. Att då bara glo på oss själva i konkurrens med andra rika länder är egoistiskt och orättfärdigt, som min smarte kollektivkamrat Johannes skrev på sin blogg häromdagen så måste politikens högsta mål rimligtvis vara ”att skapa ett samhälle som, om det skulle kopieras över hela världen, skulle innebära att vi alla kunde leva ungefär lika gott.”  Eller som Paulus sa, ”Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (Fil 2:4)

2. Vi måste stärka välfärden!

Detta är ett mål som åtfinns åt både höger och vänster, och visst är det inte särskilt konstigt att man vill stärka vård, skola, omsorg och andra fina saker. Men problemet är återigen att det är Sverigeorienterat – det är inte Afrikas välfärd vi snackar om, det är ju biståndsfrågor. Och hur mycket ger vi biståndet nu igen? En ynka procent av vårt rikedomsberg, minus massa avdrag för migrationskostnader, skuldavskrivningar och Gunnila Carlssons (M) lön.

Problemet med välfärdsdebatten är att det är som när de vita i Sydafrika diskuterade deras egna samhällssystem i apartheidstäderna medan mängder med människor utanför murarna tvingades leva med obefintlig välfärd. Och värst blir det förstås när vi använder vår välfärdspengabinge som argument för att inte ta emot flyktingar eller hjälpa hemlösa EU-migranter, när vi försöker framställa ett av världens rikaste länder, Sverige, som ett land som inte skulle ha råd att hjälpa de fattiga. Det är desto mer sympatiskt att kritisera hur rika riskkapitalister snor åt sig miljoner från välfärden medan pensionärer och barn lider nöd, men om målet bara är att välfärden ska återställas inom Sverige kvarstår den globala välfärdsojämlikheten.

3. Hur ska vi få högre tillväxt?

Som om navelskådandet på den svenska pengabingen inte var nog så är det högsta målet för de flesta politiker att få den att öka så mycket som möjligt genom ekonomisk tillväxt. ”Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.” (1 Tim 6:9). Flera har en förhoppning om att det inte råder ett ekonomiskt nollsummespel, att svensk tillväxt kan vara bra för andra länders tillväxt också, men det är inte sant: om alla levde som svenskar skulle det krävas tre jordklot. 20 % av jordens befolkning konsumerar 80 % av jordens resurser. Och evig ekonomisk tillväxt är omöjlig, som jag redan har skrivit om, vilket innebär att vi måste ha ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt någon gång i framtiden. Tanken att ekonomin kan forstätta växa och växa och växa utan stopp är lika orimlig som tanken att en hamster aldrig skulle sluta att växa:

4. Jobb, jobb, jobb

Till sist, den heliga kossan i svensk politik: jobben är valets viktigaste fråga. Nej, det är det inte. Som sagt, om man inte har en egoistisk, Sverigecentrerad världsbild där man skiter i alla människors lika värde, så måste politikens mål vara att alla människor ska ha det bra oavsett nationalitet och födelseort. Och eftersom Sverige i globaliseringens tidsålder påverkar omvärlden i extremt hög utsträckning – genom vår handel, vårt bistånd, vår diplomati, vår vapenexport, våra fonsinvesteringar med mera – så kan vi inte rymma från vårt ansvar med hänvisning till att svenska politiker först och främst ska tänka på svenskar. I så fall bör vi isolera oss från omvärlden.

Som det är nu exploaterar många jobb som politikerna talar sig varma om omvärlden med dess människor och miljö. Det görs ingen större skillnad på nyttiga och skadliga jobb – BNP ska växa till varje pris. Det främsta skälet till att politikerna vill ha många jobb är förstås de ovanstående – de vill ha högre ekonomisk tillväxt så att Sverige kan bli bäst i världen – men för att rättfärdiggöra jobbfokuset talar man också om jobb i närmast soteriologiska termer: det ger mening i tillvaron, man har något produktivt att göra, man känner sig betydelsefull. Folk kan ju lika gärna bli frälsta och bli aktivister, man behöver inte jobb för det. Som Underbara Clara uppmärksammat bränner många som har jobb ut sig på grund av övertid och extrem arbetsbörda, medan andra bränner ut sig. Det är bra att tjäna andra människor genom bön och arbete, men när sabbatsprincipen urholkas och arbetet går ut på att exploatera och förstöra, då måste vi kristna strejka.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 2 september, 2014, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 6 kommentarer.

  1. Micael, om jag inte visste vem du är skulle jag tro att du driver med dina bloggläsare. Det du säger är ju fullständigt upp-och-ner och bak-och-fram. De allmosor du förordar till vår enorma omgivning med dess omättliga behov är ju närmast obefintliga i den ekonomi som du förordar. Du kan väl inte helt blunda för att det är den, som du tycker, avskyvärda samhällsapparaten som skapar de resurser som du tycker tillhör personer som inte deltar i tillväxtmaskineriet. Ska vi kalla det hyckleri? För att inte ta i onödigt hårt och ge det sitt rätta namn.

    1 Sverige har historiskt varit världsledande på en rad områden. En effekt av detta är vår biståndsbudget som du raljerar över sedan du upptäckt att biståndsministern harvar i den branschen.

    2 Är du beredd att tala om för personer som flyttar, frivilligt eller ändå, till Sverige att vi inte längre tycker att vi ska upprätthålla vår välfärd eftersom den är så svag i deras hemländer, vars relativa välfärd vi är med och finansierar?

    3 Ekonomerna har inte skolkat från studierna i samhällsekonomi när de framhåller behovet av tillflöde för att motsvara ett växande behov. Det främsta tillväxten ligger på behovssidan och den vet jag att du tycker ska fortsätta växa. Det är påfyllningen av behoven du tycke är okristliga efter som de kräver rationella och flexibla insatser. Insatser som du sätter exportstämpel på.

    4 Den som inte inser att vi måste arbeta tillräckligt mycket för att alla löften och åtaganden ska kunna uppfyllas på ett seriöst sätt är endera otillräckligt informerad eller allmänt hycklande. En kombination är förstås möjlig.

    Micael, om du måste evangelisera de här fyra punkterna, blanda för Guds skull inte in högre makter som inte uttalat sig om vår dagsaktuella samhällsekonomi – utan ekonomier som det moderna samhället lämnat för att få den välfärd som bibelgestalterna vill att vi alla ska bidra till.

    Gilla

    • Högre makter har väl uttalat sig om incitament och fördelning av resurser?
      Vilken betydelse har tron på Jesus för vårt samhälle inklusive ekonomin? Har den ingen betydelse alls?
      Om ett rejäl andel av mänskligheten fick förändrade incitament, mer altruistiska incitament, till ekonomisk aktivitet – hur skulle det fungera?

      Gilla

      • Möjligen, men det dagens skriftlärde tagit till sig om högre makters anvisningar är hur resurser ska fördelas. Det grundläggande är nu som annars hur incitamenten ser ut för att de nödvändiga resurserna ska skapas. Det har inte riktigt velat komma fram på den här bloggen. Här pratar vi matpotatis i – som jag ser det – generande vilsenhet om sättpotatisens betydelse.

        Jesus sa inte mycket om Spinning Jenny. Han var tyst om Löpande bandets och Digitaliseringens betydelse för fördelningsunderlaget. Ändå utger sig vissa helt oförväget för att vara de som för Jesu talan i alla de frågor Han av naturliga skäl inte uttalat sig.

        Experimentet altruistiska incitament – vilket i sig innehåller en definitionsmässig motsägelse – skulle inte fungera effektivare idag än det gjort tidigare, det vill säga inte alls.

        Läs aktiebolagslagens portalparagraf. Bakom den ligger mycket av erfarenhet och klokskap!

        Gilla

        • Näst sista stycket känner jag mig tveksam till. Om vi ponerar, som översten i 91:an brukade säga, om vi ponerar att en person känner ett starkt engagemang för andra människor (utöver familj och de närmaste vännerna) – ett starkt engagemang för deras välfärd både fysiskt och psykiskt så måste väl det kunna vara ett starkt incitament till att arbeta, dra in pengar och liknande?? Eller menar du att engagemang för andra bara leder till ett slags passivitet jämfört med det sprutt man får om man bara ser till sig själv?

          Gilla

          • Här ger jag dig gärna rätt! Arbete av karaktären ideellt arbete även där det sker yrkesmässigt och avlönat ser jag som något värdefullt och berömvärt. Det förbehållet kunde jag ha gjort. Tack för att du påpekade!

            Men jag ser inte tjusningen i att det kombineras med neddragning av arbetstid och effektivitet.

            Gilla

  2. Micael. ”… men för att rättfärdiggöra jobbfokuset talar man också om jobb i närmast soteriologiska termer: det ger mening i tillvaron, man har något produktivt att göra, man känner sig betydelsefull. Folk kan ju lika gärna bli frälsta och bli aktivister, man behöver inte jobb för det.”

    – Nej, man kan ju leva på samhället, d v s på de som jobbar. Studera med pengahjälp från samhället går ju också utmärkt bra, eller hur? Du är verkligen radikal. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: