Reformation 2.0 – hur Svenska kyrkan kan bli biblisk igen 

Denna artikel publicerades i senaste numret av Svensk pastoraltidskrift.

Foto: David Castor, Creative Commons

Foto: David Castor, Creative Commons

Varje god lutheran måste kunna erkänna att Luther på vissa punkter hade fel. Med tanke på Luthers egna betoning dels på sin och alla andra kristnas ofullkomlighet, dels på Skriftens vikt framför traditionen, så förefaller det mig tydligt att lutheraner inte ska betrakta Luther som den ultimata sanningssägaren – detta är enbart Jesus Kristus. Och bäst bild av Jesu lära får vi förstås genom evangelierna och de andra nytestamentliga skrifterna.

Faktum är ju att lutheraner alltid kallat sig evangeliska, just för att betona att de går tillbaka till urkunderna för den kristna tron. En sann evangelisk lutheran måste därför våga granska Luther själv mot evangeliernas vittnesbörd.

Reformera synen på mirakler

Ett exempel är cessationismen, läran att Andens mirakulösa gåvor upphörde med apostlarna, som Luther argumenterade för tillsammans med Jean Calvin i respons till katoliker som undrade, varför Gud inte gjorde mirakler bland protestanterna. Luther menade att de bibliska miraklerna inte längre förekom, utan att det väsentliga är det andliga mirakel som sker när människans synd blir förlåten.

Detta har lett till att mirakler inte har stått högt i tak i den lutherska traditionen, vilket i sin tur öppnade för den liberalteologiska läran om att mirakler inte bara har upphört utan aldrig har existerat – ens på Bibelns tid. Detta har bland annat förespråkats av ärkebiskop emeritus K.G. Hammar.

Cessationismen har dock inget bibelstöd. Nya Testamentet gör ingen distinktion mellan ”mirakulösa” gåvor och ”ickemirakulösa” såsom tro, kunskap eller undervisning. Allt detta är andliga gåvor som kristna enligt Paulus ska ivrigt sträva efter (1 Kor 14:1). Att vissa av dessa gåvor skulle försvinna medan andra finns kvar finns det inget bibliskt stöd för överhuvudtaget.

Denna tanke strider också mot fornkyrkans vittnesbörd: alla stora kyrkofäder vittnar om mirakler. Justinus Martyren skrev ”Många av vårt folk, oss kristna, har helat och fortsätter än idag hela i varje del av världen, och även I vår stad (Rom) blir flera som är besatta av onda andar helade. […] Profetiska gåvor finns också hos oss även idag. Du må se hos oss både kvinnor och män som har gåvor från Guds Ande.” Tertullianus höll med: ”Hur många män av rang, för att inte tala om vanligt folk, har blivit befriade från demoner och botade från sjukdomar!”

Augustinus skriver flera sidor om människor som blivit helade eller uppväckta från de döda i trakten kring Hippo. Som Craig Keener har visat i sin bok Miracles saknas inte heller liknande påståenden idag – i synnerhet inte i majoritetsvärlden (Afrika, Asien och Latinamerika).

När jag själv var i Sydafrika förra året fick jag se en synskadad bli helad, en TBC-sjuk bli frisk efter mina förböner, och jag fick intervjua Francis Shongwe som uppväcktes från de döda i september 2003. Det må låta fantastiskt, men det är helt naturligt för en kristen att tro på – faktum är att Paulus säger att tron är värdelös om man förnekar att döda kan uppstå (1 Kor 15).

Reformera kyrkostrukturen

En annan punkt där klassisk lutherdom har skiljt sig från biblisk, evangelisk kristendom är statskyrkosystemet med dess våldsromantik. De tidiga lutheranerna var noga med att pröva katolikernas lära mot Skriften, men de tog okritiskt över den konstantinska statskyrkomodellen där det inte var tal om religionsfrihet, utan befolkningen tvingades lyda prästerskapet. Detta skiljer sig radikalt från den förföljda, urkyrkliga rörelsen som inte tvingade människor att följa Jesus utan betjänade dem på knä.

Idag står förstås Svenska kyrkan för religionsfrihet och banden till staten är officiellt klippta, men fortfarande hägrar ett konstantinskt ideal där man vill att så många ska vara medlemmar som möjligt, trots att bara 15% av Svenska kyrkans medlemmar tror på Jesus. För att behålla alla icketroende medlemmar så att man får klirr i kassan och kan finansiera alla präktiga kyrkobyggnader predikar Svenska kyrkan därmed det Dietrich Bonhoeffer kallade för billig nåd: förlåtelse utan omvändelse, dop utan lärjungaskap, nattvard utan bikt.

Församlingsstrukturen är inte anpassad efter evangelisation utan efter tiden då alla var tvungna att gå i kyrkan – varför församlingen inte går dit ickekristna hänger som i Apostlagärningarna utan förväntar sig att de som ännu inte tror ska ”gå i kyrkan”.

Den tidiga kyrkan hade inga byggnader att finansiera – faktum är att de första kyrkobyggnaderna dök upp först i slutet av 200-talet. Urkyrkan samlades i hemmen för bön och nattvard och ute på offentliga platser för att evangelisera och be för sjuka (Apg 2:46-47). ”Trots” bristen på kyrkobyggnader växte urkyrkan så det knakade. Samma fenomen ser vi idag i den underjordiska kyrkan i Kina – de äger inga kyrkobyggnader utan samlas i hem, grottor och på fält, och ”trots” detta är de en av de snabbast växande kristna rörelserna i världen idag. Eller kanske är det just på grund av att de inte har dyra kyrkobyggnader att administrera?

Vi kan också se att den bibliska församlingen ställde lärjungaskapskrav på de troende. En broder eller syster som inte ångrar en synd ska enligt Jesus betraktas som en hedning (Matt 18:15-17). Den apostoliska församlingsrörelsen hade inga planer på att liera sig med staten eller diktera folks tro ovanifrån – däremot byggde man radikala gemenskaper där klyftorna mellan rika och fattiga utjämnades.

Reformera egendomsförvaltandet

Detta för oss in på den tredje punkten där jag anser att lutheraner behöver vara självkritiska gentemot sin tradition, och det är avskaffandet av klosterrörelsen. Luther var själv munk och upplevde att klostren gav en falsk bild av att förtjäna salighet genom goda gärningar. Visst fanns det många problem med de medeltida klostren, men konsekvensen av detta blev att den bibliska egendomsgemenskapen som förvaltats av klostren sedan Konstantins dagar försvann från lutherdomen och hela protestantismen i stort – även om det på senare tid startats några kloster även inom Svenska kyrkan.

Den egendomsgemenskap som apostlarna praktiserade (Apg 2:44-45) var normativ i stora delar av fornkyrkan och både förespråkades och praktiserades av många kyrkofäder. För att återvända till våra vänner Justinus och Tertullianus så skrev den förra: ”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.” Och den senare: ”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.” Lukianos, en grekisk ickekristen författare som betraktade kyrkan utifrån, skrev ”Kristna föraktar alla ägodelar och delar dem inbördes”. Egendomsgemenskap var alltså inget marginellt fenomen i den tidiga fornkyrkan.

Från 300-talet ebbade dock detta ut i stor grad men fann en fortsättning i klosterrörelsen. Sedan dess har hundratusentals kristna levt i egendomsgemenskap som munkar och nunnor. Inom protestantismen har vi dock skurit bort detta. Vi har därmed fått en väldigt individualistisk kristendom, som i sin tur banat vägen för sekularisering och ekonomisk ojämlikhet.

Medan nunnorna på Alsike kloster, några av Svenska kyrkans ytterst få medlemmar med monastiskt leverne, tar in mängder med nödlidande flyktingar så stänger de flesta kyrkor och kyrkomedlemmars hem sina dörrar medan hemlösa syskon från Rumänien och Bulgarien fryser på gatan. Så kan vi inte ha det! Egendomsgemenskapen behöver återigen bli normativ för att kristna på allvar ska verka för ekonomisk utjämning mellan rika och fattiga som Nya Testamentet uppmanar oss till.

Sammanfattning

Den kyrka jag läser om i Bibeln och som jag vill se idag söker ivrigt Andens mirakulösa gåvor, samlas i hemmen och på gatorna istället för i en dyr byggnad och praktiserar egendomsgemenskap och ekonomisk utjämning. I en sådan kyrka är profetiska tilltal lika vanligt som nattvard, evangelisation lika självklart som bön och privat rikedom lika tabu som att svära. Svenska kyrkan är kallad till detta liksom alla andra kyrkor, men då måste hon vara beredd på ännu en reformation där hon i sann luthersk anda går tillbaka till det evangeliska snarare än att förlita sig till obiblisk tradition.

 

Micael Grenholm

Teologistudent på Johannelunds teologiska högskola och bloggare på helapingsten.wordpress.com

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 28 januari, 2015, in Frälsning mirakler och aktivism, Kyrka och teologi and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 5 kommentarer.

  1. Sant ju, det är väl 3-4 år sedan jag sa här på din blogg (eller kanske Swärds) att kyrkor med präster/pastorer med höga löner kommer bli alltmer överflödiga i en värld där dom fattiga blir fattigare, svårt att prata om att omvänd ordning råder i guds rike , om pastorn har 40.000 i månaden . Ser att Joel Halldorf förstått det.

    http://www.dagen.se/kronikor/biskopsl%C3%B6ner-ger-kyrkan-problem-1.312891

    Man kan skaka på huvudet åt Crystal Cathedral i usa och pastor Robert H. Schuller som gick i konkurs 2010 med 55 milj dollar i skuld, när ekonomiska krisen slog till, kan inte varit mycket kontakt han hade med gud, en varning kanske också till svenska präster och pastorer, vad händer om ekonomin störtdyker , krachar då ”guds hus” och pastorerna står där och pekar ut i det blå som pastor janson ?

    Gilla

  2. Ah, nämen … det enda jag i stort sett är ense med den här övermåttan omogna attityddeklarationen är att Svenska Kyrkan behöver reformeras, men inte till ytterligare en anabaptist-pingst-kyrka med leende pastorer i utbrändhetens gränsland. Det säges bland progressiva kristna att protestantismen skapade en splittring i kristenheten därför att det inte finns en entydig tolkning av Bibeln, men det tror jag inte på, utan problemet är stället att var och en efter sin privata subjektiva konstitution skriver in sig själv i Bibeln, och det här inlägget är exakt av denna art. Man måste väl i alla fall behandla termerna rätt: — liberalteologi = accepterar historisk-kritisk tolkning av Nya Testamentet.

    De flesta människor är faktiskt inte emotionalistiskt utspelande, och själv har jag svårt med attityden i anabaptist-pingst-kommuniteter, ändå anser jag mig i någon mening kristen, och sympatiserar i alla fall med de pragmatiska hutteriterna.

    Lutherdomen har bevarat den ”konstantinska” byggnaden mest av politisk pragmatism och inte därför att den skulle vara extra berömvärd. Luthers ställningstagande för furstarna handlade ju dels om att furstarna skulle vara en garant för folkets välfärd och folket *i gengäld* skulle lyda, dels om ett avståndstagande från ett bondeuppror som genomförde rena massakrer på adel. Man kan ju tolka detta som en rent inomkristen disciplinfråga som går att motivera med referenser rakt tillbaka till Pauli brev — däremot stämmer det inte med Jesu jämlikhetsdeklaration Luk 22:26.

    Att SvK skulle släppa den allmännerliga positionen med ett flertal medborgare som medlemmar är en ganska orimlig tankegång, dels hör det ihop med trosbekännelsen om en helig allmännerlig kyrka som av historik inte kan implementeras på katolskt vis, dels arbetar SvK missionärt genom att inflyta på samhället. Det finns ingen poäng i att släppa denna position och försöka bli ännu en karismatisk småkyrka.

    Det här anser jag att SvK verkligen behöver ändra:
    — prästerna måste lägga det mesta av sin dogmatik i en gammal säck, knyta ihop den och lägga den i en blykista, dogmatiken förhindrar effektiv själavård,
    — prästerna skall arbeta mer på en själavårdande och undervisande roll för medmänniskorna, som idag ägnar prästerna den mesta tiden med att medla, vara trevlig och social, medan de egentligen behöver träna upp församlingsmedlemmar att ha en konstruktiv attityd mot varandra,
    — de behöver lära ut samarbete,
    — de behöver tillhandahålla nätverk för vanliga människor att delta i, inte bara som idag: trevliga grupper.

    Och inget av detta går ju åt karismatiskt håll. Vi icke-karismatiker sjunger också, vi har känslouttryck, vi deltar i gudstjänstarbete, vi tolkar Bibeln, mestadels historiskt-situerande, där vi koncentrerar oss på vad judar och kristna trodde, och försöker översätta det till våra förhållanden. Vi har inte så mycket handpåläggning, men ingenting hindrar oss att införa detta, eftersom vi redan har välsignelser. Allting är lagom, och för mig personligen känns det lagoma mer äkta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: