Kommunitetsliv är inget nytt

image

Kommuniteten Oikos i Göteborg, där jag hängde i helgen

Kontaktannons publicerad i Dagen och Sändaren:

Vid månadsskiftet februari—mars sedan åtta år tillbaka möts människor från olika delar av landet, i olika skiften av livet men med en gemensam längtan: ett vardagssammanhang där det är enklare att vara kristen.
Träffen är en bön om att Gud ska bana inre och yttre vägar för dessa sammanhang att bli till. Det är en möjlighet att nätverka och knyta nya kontakter och för mer rutinerade kommuniteter att utbyta erfarenheter med varandra. Under sammankomsterna slås vi av hur unikt och naturligt ekumenisk vår mötesplats är. Från skilda samfund och med olika församlingstillhörigheter sluter vi upp för att under några dagar dela tankar om liv i Kristi efterföljd i vår vardag.

Kommunitetsliv är inget nytt, redan i Apostlagärningarna ser vi hur den tidiga kyrkan levde tillsammans dagligen, delade jämlikt på sina ägodelar och använde sina hem för bön och nattvard. På 200-talet gick män och kvinnor ut i öknen för att fasta, söka Gud och leva enkelt. Till Sverige kom klostren på 1100-talet. Under tiden den lutherska reformation pågick under 1500-talet, tvingade statsmakten alla kloster att lägga ned verksamheten och en lucka uppstod i svensk kyrklighet som inte riktigt kunde fyllas förrän på 1900-talet och framåt, när traditionella kloster tillsammans med fristående kristna kollektiv och kommuniteter växte fram.

Kloster, kommuniteter och andra närboendegemenskaper har i tusenden år varit frizoner i världen, växtplatser för det inre livet, träningsarenor för den gemenskapsutopi vi hoppas på och det ”ljus på berget” som Jesus talar om i Bergspredikan.

Vi upplever att det finns nyfikenhet och glädje inför den kristna närboenderörelsen, men också oförståelse och skepsis. Vi vill redan nu bekräfta något viktigt: vi behöver kyrkan! Men vår tro och kyrkans erfarenhet är att kyrkan också behöver kommuniteten — den förtätade gemenskapen av kyrkans liv där vi kan tränas i lärjungaskap.

Kommunitetsrörelserna har alltid levt i en spänning med den existerande kyrkan. En del gemenskaper verkar som en naturlig del av en vanlig församling och kompletterar denna, men det finns också kommuniteter som står utanför existerande kyrko- och församlingsgemenskaper. Oavsett vet vi att det är svårt, i princip omöjligt, att vara kristen ensam och att vi behöver bäras av en gemensam tro, bekännelse och livsstil där de kristna dygderna kan utvecklas och slipas.

Utan gemenskap med kyrkan riskerar dessa grupper att utvecklas till elitiska och slutna sekter och på sikt kvävas. Den större kyrkans gemenskap måste nödvändigtvis präglas av inklusivitet och mångfald medan den mindre gemenskapen är en helgande odlingsplats för de som under reglerade former vill överlåta sig till en vardaglig rytm tillsammans. Genom att dela liv med varandra hoppas vi (genom Guds nåd och kraft) växa fram till den efterlängtade skönhet som spårades i Jesus liv på jorden — och att vi som kommuniteter får bidra med något av detta som en gåva och resurs för den större kyrkan.

Ta gärna kontakt med oss. Vi längtar efter goda relationer, gårdar på landet, gemenskap i stan, modersförsamlingar, mentorer, förbön och stöd. Vi längtar efter fler systrar och bröder att dela livet med.

Johan Andin, Matilda Andin, Therése Arvidsson, Maja Ekström, Maja Floberg, Micael Grenholm, Henric Götefelt, Tobias Elof Hadin, Göran Hember, Alice Hägg, Karin Jalkenäs, Dag König, Katarina Lamos, Frida Lenander, Rasmus Lenander, Kristoffer Lignell, Elin Lundell, Jolanta Lundgren, Tobias Olsson, Sunniva Rettinger, Arvid Skagerlid, Annika Spalde

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 29 mars, 2015, in Bön och tillbedjan, Kyrka och teologi and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Fint att du publicerade artikeln här så att man får möjlighet att kommentera den. Jag har tidigare läst den i både Dagen och Sändaren. Du vet redan att jag sympatiserar med kommunitetsrörelsen och gärna håller kontakten. Vi uppmuntrar också till kollektivboende, närboende och vardagsgemenskap i vår församling, Råslätts församlingsgemenskap, som ju delvis har sina rötter i 1970-talets kommunitetsrörelse. Jag uppskattar att ni lyfter upp det här perspektivet tillsammans.

    Först och främst uppskattar jag att ni inte driver tesen att alla kristna ska leva i egendomsgemenskap eller kommunitet, utan att ni presenterar det som ett positivt alternativ och en viktig möjlighet, som kompletterar den lokala församlingen.

    Jag undrar vad ni menar med att det finns ”kommuniteter som står utanför existerande kyrko- och församlingsgemenskaper”. Vore det inte bättre att formulera det som att det finns kommuniteter som i sig själva är lokala församlingar, för det är väl antagligen så de ser på sig själva. Och då står de förmodligen inte helt utan gemenskap med den större kyrkan, eller hur? Elle menar ni att det finns kommuniteter i Sverige som varken tillhör en lokal församling eller tillhör eller kopplar till en större kyrkogemenskap? Eller syftar ni på ekumeniska kommuniteter?

    Det är i alla fall bra att ni betonar att alla kommuniteter behöver den större kristna gemenskapen, för att inte bli elitistiska eller sekteristiska. Den risken finns alltid.

    Till sist kan jag inte låta bli att kommentera uttrycket ”ljus på berget”, som ni har inom citationstecken (?). Där blandar ni allt ihop två olika bilder från bergspredikan (Matt 5:14). Jesus talar om att vara en stad på berget och att vara världens ljus, men ljus på berget har han inte sagt något om 🙂

    Hur bedömer du de kommuniteter som finns idag? Hur många tror du är långsiktigt stabila och hur många tror du är tillfälliga ungdomsprojekt, som kommer att upplösas inom några år?

    Gilla

  2. Klaus Seigel

    Det där känns (för mig) som jätteviktigt: Att se detta som en positiv möjlighet, och dessutom att man kan göra delar av det, man måste inte ta i 100 % under hot (om ett evigt helvete).

    ”Kom och prova själv så får du se” är en moderniserad omskrivning av något Buddha sa en gång. Den attityden hoppas jag att också kristenheten kan ha.

    Gilla

  3. Eller som Filippos sa till Natanael: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: