Historisk-liturgiska gudstjänster är inte vägen framåt

Min debattartikel om att kyrkan bör ha två sorters sammankomster – en utåtriktad, evangeliserande, på offentliga platser och en inåtriktad, bedjande, i hemmen – har fått lite reaktioner. Biskop emeritus Björn Fjärstedt skriver i Dagen idag att urkyrkan inte alls ”utövade fromhet publikt” utan samlades i kyrkobyggnader, något felaktiga påståenden som jag ska försöka besvara i själva Dagen framöver. I det här inlägget tänkte jag istället kommentera Lars Stenströms blogginlägg där han försvarar den historiska liturgins form och funktion. Stenström skriver bland annat:

Micael Grenholm är snabb med slutsatserna. Liturgiska gudstjänster anser han är rätt enformiga och gudstjänstbesökarna inte så delaktiga. Vilket han kopplar till att sådana kyrkor knappast ägnar sig åt tänka på sökare eller åt evangelisation… Tänker man så avslöjas att man knappast ägnat form och gudstjänstordning någon djupare tanke. Om allt ska vara omedelbart tillfredsställande och tilltalande har man stannat på ytplanet och grundligt missförstått eller aldrig lagt märke till gudstjänstens och eukaristins inneboende dramatiska möte och dialog med Gud.

Det Stenström diskuterar är egentligen min beskrivning av problemformuleringen hos författarna till den nyutkomna boken Söndag: gudstjänst i en ny tid, som i sin debattartikel argumenterar för att den frikyrkliga gudstjänsten bör inspireras mer av de historiska kyrkornas liturgi för att bli mer Gudsfokuserade, tålas att upprepas söndag efter söndag och öka delaktigheten. Därmed pekar de ut tre problem med den frikyrkliga Gudstjänsten: Att den är för lite fokuserad på Gud (och för mycket på sökare), att den är enformig och att den inte får folk engagerade.

Det jag pekar på är att liturgiska gudstjänster inte är särskilt bättre på något av detta jämfört med frikyrkliga, och det får Stenström att reagera – han lyfter fram liturgiska gudstjänsters variation i och med kyrkoårsväxlingar och nya psalmkombinationer, samt hur delaktiga församlingen är i att ”bära kors och ljus, hjälpa folk till rätta, ta upp kollekt, be förbön, sjunga ett kyrie eller delta i körens insatser, lyfta psalmsången” med mera. Därtill ifrågasätter han om särskilt stor variation verkligen bör vara ett ideal.

Jag skulle säga att Stenström bekräftar min tes att historiska kyrkors liturgi inte är bättre på att vare sig variera sig eller få folk delaktiga – nya sångkombinationer och textläsningar samt körer, kollekter och sånger förekommer ju i minst lika hög grad i frikyrkan. Jag håller med honom dock om att varierande sammankomster inte behöver vara ett ideal, med andra ord, jag skriver inte helt upp på Söndag-författarnas problemformuleringar. Samma sak gäller hur de sätter evangeliserande gudstjänster i motsatsförhållande till att ha fokus på Gud. Jag hade inte utrymme i min debattartikel att förtydliga detta så jag nöjde mig med att helt enkelt slå fast att om man anser att variation är eftersträvansvärt, är det nog effektivare att predika Evangeliet utanför en moské varje vecka snarare än att börja använda Svenska kyrkans kyrkoår.

Jag har inget emot att använda gamla böner och sånger så länge de är bibliska och folk tycker om dem. I mångt och mycket är skillnaden mellan högkyrklighet och lågkyrklighet skillnaden mellan finkultur och populärkultur. Min poäng är att en kyrka inte blir särskilt mer biblisk eller bättre enbart för att man byter ut form och stil från 1900-tal till 1800- eller 1500-tal, eller ens 300-tal. Vi behöver återuppväcka det bibliska livet, översatt enligt vår kultur.

Överlag är min kritik av Söndag-författarna att de ställer fel frågor: gudstjänst är i Bibeln inte en sammankomst utan en livsstil (Rom 12:1, Jak 1:27 – Rickard Cruz har skrivit bra om detta), och de sammankomster man hade skedde både i hemmen (internt) och ute på offentliga platser (externt). I hemmen, där man knappast var mer än 20-30 pers, gick det utan problem att leva upp till Paulus uppmaning i 1 Kor 14:26 att alla ska kunna dela en en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal eller en uttydning, och på de offentliga platserna (synagogorna, hörsalarna, aeropagerna) så kunde lärjungarna bota sjuka, predika evangeliet och träna nya lärjungar.

Det är ju det som att tjäna Gud går ut på – att göra grejerna Jesus gjorde. Då hamnar tända ljus, körer och liturgiska kläder i andra hand, det viktiga är att vi predikar Evangelium på gator och torg och ber och läser Bibeln i hemmen.

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s