När ljuset kom – Första advent

Nu börjar ett ljusets tid. Inte för att det är särskilt ljust ute. En kompis skrev från Norrland: 12.30, mörkt. Där jag befinner mig är det mörkt vid 15. Eller nej, för nu tänder vi ljus!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

   

Vi tänder ljus för att motarbeta och fördriva mörkret som hotar att ta överhanden i våra liv. Mörkret har sin plats när det visar på ljuset, men utan ljus är mörker bara mörker, och i mörker frodas det som inte vill bli sett.

Jesus sade: ”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska vara uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Johannesevangeliet 3:19-21)

I adventstid vill vi fördriva mörkret. Vilket mörker? Mörkret har många former, det tar sig många uttryck. Hur som döljer mörkret det som frodas i det. Vrede, skam, förakt, misströstan, hat, inbilskhet, fascism, fördomsfullhet, maktmissbruk, våld, förtryck, disrespekt, orättvisor, offermentalitet… Vi tänder ljus för att fördriva det mörker som döljer ondskan, som döljer de variga såren, som döljer oss för oss själva, för varandra, och för Gud.

Evangelisten Johannes berättar om Döparen Johannes: ”Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.” (Johannesevangeliet 1:7-8) Vi kan tända ljus, ta av vårt eget lilla ljus och lysa upp vår egen och andras stig. Och genom att göra det banar vi väg för Ljusets härskare. Vi förbereder Hans ankomst, födsel, i våra hjärtan.

”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom Honom, men världen kände Honom inte. Han kom till det som var Hans, men Hans egna tog inte emot Honom.” (Johannesevangeliet 1:9)

Varför känner vi inte igen Gud när Han kommer ned här på jorden, uppenbarar sig i våra hjärtan? För vi gömmer oss för ljuset som skulle rannsaka oss, få oss att se på oss själva med öppna ögon. Vi är rädda för vad vi skulle se, vad andra skulle se, vad Gud skulle se, om Hans ljus får lysa på oss. Och vi är rädda för att det vi håller kärt, våra egon, våra ägodelar, våra njutningar, att de ska torka upp och skrumpna i det ljuset. Krampaktigt håller vi fast vid vår skam, vår misströstan, vår vrede, vår offermentalitet, vår inbilskhet – allt som frodats i mörkret – för att vi identifierar oss med dem och tror att om Ljusets härskare kommer och lyser bort dessa saker kommer vi upphöra att existera.

Men det är att våga SE som är nyckeln.

 

”Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker. Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.” (Lukasevangeliet 11:33-36)

Det är därför vi tänder ljus i advent. Gradvis fler och fler ljus, tills Ljusets härskare föds på jorden. För att vi ska få vänja oss vid ljuset. För att våra ögon ska öppnas, avgrumlas, innan Han kommer… När vi tänder ljus ser vi gradvis mer och mer. Sanningen om oss själva kommer fram, går inte längre att dölja. Allt det onda som jag orsakat, allt det onda jag utsatts för. Alla ärr, all ära. Den fantastiska varelse jag är, skapade efter Guds avbild. Men också en varelse som förlorat sin Gudslikhet i världens mörker. Allt det upptäcker, ser, en oförskräckt självrannsakan i ljuset av advent, väntetiden inför jul, Jesu födelse.

”Jag har fötts och kommit här till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.” (Johannesevangeliet 18:37b)

I ljuset av Ljusets härskare, som kom för att lysa upp sanningen, ja som själv är sanningen, kan vi se oss själva. Vi kan se oss själva i Sanningens ansikte, den Guds avbild som fortfarande är lik Gud, ofördärvad av det som frodas i mörkret. I mötet med Jesus, ljuset som lyser in i världen, Ordet som öppnar våra ögon, kan vi se och bli oss själva igen. Liksom Han är sann människa blir vi sanna människor i Hans ljus.

Så ta tillvara på din adventstid och lyssna. Öppna dina ögon och se sanningen, sålla dig till den, och lyssna till dess röst. Du kommer få se och höra både det bekväma och det obekväma, både det vackra och det skamliga. Våga möt dig själv och låt ljuset bränna bort allt som frodats i mörkret, allt som fördärvat din Gudslikhet så att du kan bli dig själv, så som Gud skapade dig!

About suri

I study art and myself right now, am a teologian, a vegan, freelance webdesigner and amateur photographer. Longing always to celebrate mass, live in cloisterlike environment with thinkalike believers, for the birthpaions of the world to end, and to see the Lord Jesus Christ face to face. Born in 88 and hoping to give full value to the true meaning of living. May the Lords peace be with you / Sunniva

Posted on 29 november, 2015, in Frälsning och evigt liv, Kyrka och teologi and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: