Author Archives: David Larsson

”Braheart”

Processed with VSCO with tk preset

Hjärnan och hjärtat i fokus

Säg “Brain”

Säg “Heart”

Och så båda tillsammans – Brain heart. Eller Braheart… Eller på svenska “Hjärnta”. Varken den engelska eller svenska versionen ligger särskilt bra i munnen och skulle nog kunna misstolkas till ganska många olika saker, typ: Brave Heart, Järnhjärta eller Bra Heart – en förkärlek till behåar. Skulle ju iof passa någon kampanj riktad mot pensionärer. “Behåhjärtat & Stödstrumpan, Sonjas damunderklädesbutik för seniorer”.

Read the rest of this entry

Greg, mannen med 15.000 golfbollar

R1-07137-0053.jpg

Bönestund på gatan

Hej, det är åter min tur att dela med mig av något och denna gång kommer det att beröra en en händelse som bottnar i tillit.

Året var 2011, det var sommar, jag befann mig i Australien tillsammans med några vänner. Vi var mitt uppe i en resa där vi bestämt oss för att kasta oss i händerna på allt som är utanför hamsterhjulet och på så vis utmana vår kristna tro. Vi var ett par månader in i äventyret och befann oss på en trottoar som utgjorde vårt vardagsrum. På ena sidan om trottoaren stod det en massa parkerade bilar, däribland vår minibuss med slutkört batteri och två trasiga cylindrar. Parallellt med bilarna fanns det planterade träd som fick tjäna som vårt torkställ i kombination med alla spännband  som vi installerat bland dessa. Kläderna tvättade vi i handfatet på kundtoaletten vid en ganska närliggande mataffär. På den andra sidan av trottoaren så reste sig en enorm hög vägg  och gjorde att vårt tillhåll blev ganska gemytligt under de rådande förutsättningarna.

Read the rest of this entry

Vad är sanning?

what_is

Quod Est Veritas?

Svettpärlor tränger fram genom porerna på den nötta huden av en krigare. Dem förstör fräschhetskänslan av nytvättade kläder och även kroppen som hade smorts med de där dyra väldoftande oljorna efter morgonbadet. Det är inte värmens fel utan adrenalinet som obarmhärtigt pulsar ut i kroppen likt slagen av timpani-pukorna i Richard Strauss  “Sonnenaufgang”. Blodådrorna vid tinningen har svällt upp och förvandlats till förvridna mörkblå daggmaskar. Det var ju inte sådana här problem som han skulle ha att göra med, tänkte han tillsammans med alla andra tankar som slogs för att få hans totala uppmärksamhet. Framför sig har han den där märkliga mannen i trettioårsåldern. Han observerar att mannen har märken i ansiktet efter slag och blekheten vittnar om en turbulent natt.

Det börjar bli svårt att svälja, gommen känns torr. Tanken på att vinet och frukterna på silverfatet väntar på honom i skuggan i palatsträdgården gör honom ännu mer frustrerad. Igår morse låg han vid samma tidpunkt på den nya divanen från Florens. Tjänarna hade burit ut och ställt även den i trädgården för mer än två timmar sedan. Han suckar djupt och kvicknar till ur dagdrömmandet med ett litet ryck då folkmassan utanför börjat skrika slagord igen. Den där mannen som folket verkar ha retat upp sig på så förfärligt står fortfarande kvar på precis samma plats, som en lydig hund – tänkte han. Men blicken han gav var allt annat än lydig. Han kände igen den, han hade sett den förr – men var. Hjärtat slog fortfarande hårt och intensivt från insidan av den vältränade bröstkorgen så att det syntes på utsidan av kläderna. Hans ärr som gick längs vänstra sidan av bröstet värkte i samband med den tunga hjärtklappningen. Det var då han mindes. Ett fälttåg för många år sedan i Germania, den tiden innan han blivit befordrad till Praefectus urbis. Framför sig hade han en germansk hövding på knä som visste att han snart skulle komma att avrättas. Hans bundsförvanter låg i hundratal runt omkring honom, nedhuggna i leran. Även fast han förlorat nästintill allt, och snart även sitt liv så var det som att han med sin blick talade om att han ändå hade vunnit. Till och med då gladiuset trängde in i hans kropp och livet började lämna honom så höll han kvar blicken tills dess att han sjönk ihop.

Åter igen påminde folkmassans aggressivt eskalerande slagord att han måste agera. Han hade redan fått varningar från Rom, skulle det ske fler upplopp så var hans position i fara, tanken om att behöva bli legionär igen fick det att knyta sig i magen. Huvudet kändes som att det skulle implodera av spänningarna. Mannen, han med den där blicken, heter tydligen Jesus och är en alldeles vanlig jude. Massan av människor utanför skanderar att han ska avrättas då han kallar sig för kung. Han är sannerligen provocerande med sina konstiga motfrågor och märkliga svar, men mer än så är det inte, han har inte gjort något som han kan dömas för. Read the rest of this entry

Tidsutjämning

giphy

På Hela Pingsten läggs det flitigt ut nya  blogginlägg av många olika författare som har något att säga vad gäller livet med Jesus och efterföljelse. En stor del av ämnena kretsar kring pengar och vårt ansvar kring hur vi hanterar dem på bästa sätt. Det tycker jag är superbra, och jag blir väldigt inspirerad såväl som provocerad av dessa inlägg då de gör mig obekväm. Jag kommer nu göra ett liknande inlägg fast ur ett annat värdeperspektiv.

 

”Tid är pengar”

Read the rest of this entry

Min stora dysfunktionella familj

img_3257

En skadad kropp

Den 18:e september 1989, knappt två månader innan Berlinmurens fall, klipper mormor av min navelsträng på Bollnäs BB. Min hetsiga mor hade knappt hunnit skjutsats in med den punkterade rullstolen innan jag bestämde mig för att kravla ut till friheten och välkomna den skrikandes, blodig och som seden hör till: pissa ner sjuksyster.

På de foton jag sett på mig själv som bäbis så är jag slående lik Nien Nunb, en episkt ful Star Wars-karaktär från 80-talet. Hur som helst så skulle jag som tillskott även bli början på en klassiskt ohomogen och spretig västvärldsfamilj. Jag var faderlös från start, då jag, lite kortfattat, var resultatet av ungdomskärlek och språkreseromans i Tyrolen. Under mina första år i Schweiz och Tyskland, (vi flyttade runt en del) så skaffade sig mamma en hetlevrad ateistiskt Kosovo-Alban med muslimsk bakgrund, vilket rimmade lite märkligt, med mammas egen bakgrund från Livets Ords bibelskola (från tiden då den var som mest kontroversiell). Med tre halvsyskon på den sidan av familjen och ytterligare tre halvor på min biologiska pappas sida så sammanfattar jag min egna sub-art som: Sydvästochösttysk-lederhosen-Alban-adhd-livetsord-islam á la Hälsingeskogs-svensk. Till synes lite spretigt men ingenting i skenet av den delen av familjen som jag egentligen tänkte prata om…

Kyrkan. Read the rest of this entry

Hur jag hamnade i Rumänien

Processed with VSCO with p5 preset

Jag sittandes på en riktigt apostlahäst.

För ca två veckor sedan, den 26:e augusti klockan 21:00, stod jag på Skavstas flygplats, åter hemkommen från ett äventyr i Rumänien. Jag var trött, omtumlad och med många spretiga känslor så skulle jag och min arbetskollega Patrik bege oss hem till Hälsingland igen.

Förutom Patrik (proselyt-potential), som jag lyckades lura med till Rumänien, så stod det bredvid oss en mycket intressant människa. Jag och hon hade börjat prata de sista tio minuterna pa flygresan hem. Hon hade hajat till då Patrik frågat mig om varför det finns så många olika samfund och trosinriktningar. Då jag var inne i en berättelse om när jag tog nattvarden i en katolsk kyrka i Australien så hoppade Eva, som hon heter, in i samtalet och berättade om en liknande händelse hon varit med om. Hon hade blivit frälst på gamla dagar och hängt i många av de olika samfund som finns i Stockholm, även hon hade råkat ta nattvarden i en katolsk kyrka varpå prästen, som visste att hon inte var katolik, försökte hålla bägaren borta från henne. Eva skrattade när hon gestaltade hur prästen höll på till dess att Eva förstod att hon inte fick dricka av vinet.

Samtalet med Eva pågick intensivt, från det att vi landade, stod i passkontrollen, gick genom tullen och väl stod utanför flygplatsen. Det hade visat sig att Eva, precis som jag, hade lärt känna människor från Rumänien som hon hjälpt att bygga hus åt. Det visade sig också att de som Eva hjälpt inte varit särskilt snälla mot henne och mer eller mindre utnyttjat henne. Hon stod i varje fall nu på flygplatsen med hennes enda tillhörigheter i form av kläderna hon hade på sig, sitt pass, inga pengar men med ett paket cigaretter. Read the rest of this entry

Creō, ‘att skapa’.

Jag har fått äran av Micke att få vara med och skriva här på Hela Pingsten, och ämnet som jag vill beröra är kreativitet ur en kristen synvinkel. Ett superviktigt ämne vill jag påstå!

1Mos 1:1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 

Det allra första vi slås av när vi öppnar Bibeln är en konstnär som precis ska sätta sin pensel mot målarduken som är helt orörd, eller en musiker som ska sätta ton för första gången på sitt instrument. Det är Gud, Skaparen, som sätter klang och liv i hela universum med allt vad det innebär.

Rom 1:20 ”Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. …”

Jag förmodar att det inte bara är jag som har suttit bänkad framför något av de naturprogram som finns på tv och fascinerats av den otroliga mångfald som finns i världen. Det är i alla fall min mormors favoritsyssla. Jag har lärt henne att sms:a och brukar fråga vad hon gör även fast jag vet vad hon kommer att svara. Alltid är det något djur som hon har lärt sig något nytt om och som hon med stor begeistring berättar för mig om. Precis som min mormor så behöver du inte vara kristen för att fascineras av naturen – du behöver inte ens bekänna dig till någon gudstro överhuvudtaget, du kan ha utgångspunken att livet är en slump och därmed absurt. Det jag vill komma fram till är att alla människor på ett eller ett annat sätt kan medge att det finns en kreativitet utan dess like i allt som finns till. Read the rest of this entry