Jag filmar mirakel!

Screen Shot 2017-05-09 at 11.59.17.jpg

Som filmskapare på The Last Reformation får man vara med om mycket häftigt. Det senaste året har jag rest runt i över 15 länder, min uppgift? Att filma mirakel.

Vi är ett team på 3-5 personer som reser runt och gör något vi kallar för Kickstart. En Kickstart innebär att vi håller en mötesserie som fokuserar på att visa deltagarna hur man botar sjuka, kastar ut demoner, döper i vatten och i den Helige Ande. Detta är nämligen något som alla kan göra oavsett ålder, position eller erfarenhet.

Spännande video från Sydafrika

För ett tag sedan var jag en månad i Sydafrika och filmade material till en uppföljare av vår första film: The Last Reformation – The Beginning.

Den sista helgen i Sydafrika anordnade vi en Kickstart i Kapstaden. Under denna helgen följde jag med och filmade en kille som mötte Gud starkt under det första mötet.
Kickstarten blev vändpunkten i hans liv.

Denna kille hade länge kallat sig själv kristen, men på den senaste tiden hade en stor längtan efter att få gå i Guds kraft börjat växa inom honom. Han var tidigare döpt i den helige ande men hade aldrig vågat använda tungotalet, men under det första mötet bröts väggarna ner och han fick tala i tungor för första gången.

Samma dag tog vi med honom ut på stan för att be för människor. Han fick för första gången se människor botade genom hans egna händer! I början var han ganska blyg, men när han fick se att det fungerade kom frimodigheten och det dröjde inte länge innan han själv tog initiativet att prata med människor. Dagen därpå döpte vi honom och hans fru i vatten och det var så vackert! De fick båda lägga bort sina gamla liv och hans fru vågade för första gången att tala i tungor framför honom. Efter det fick han själv lära sig hur man döper människor och kastar ut demoner. Hans liv blev fullständigt förvandlat efter denna helgen.

Jesus befallde oss att bota sjuka

Vi tänker ofta att det tar lång tid att nå den ”nivå” som krävs för att bota sjuka, kasta ut demoner och att döpa människor, eller att det bara är för speciella evangelister och pastorer.

Det är inte sant, Jesus har kallat oss alla till att göra dessa saker. Han har till och med befallt oss att göra det. Den här killen lärde sig att bota de sjuka, döpa människor och driva ut demoner inom loppet av två dagar. Det krävs inte hundratals timmar i bön, det krävs inte att du gått bibelskola eller att du ens har läst hela Bibeln.

Starta där du är nu! Genom den Helige Ande får vi kraften. ”Men jag törs inte att prata med främlingar?” kanske du säger. Jag vill bara framtona att frimodigheten inte kommer av sig själv, den kommer först när du har erfarenhet.

Det är som att lära sig cykla, du sitter inte och stirrar på cykeln tills du känner dig modig nog att cykla iväg. Nej, du sätter dig upp, testar, tappar balansen och tänker: ”hm, det var ju inte så farligt”. Du testar igen och efter några försök är det plötsligt enkelt och nervositeten är som bortblåst. Du har fått frimodighet. Sitt inte och vänta på att få frimodighet, bara gå! Och när du går kommer du se att Jesus är med dig.

Här är videon med killen i Sydafrika som fick lära sig att detta är för alla:

About Marius Ihlar

Bor i Danmark. Arbetar med att filma och redigera videor för The Last Reformation. Strävar efter att få ut kyrkan ur byggnaden så att vi kan göra lärjungar.

Posted on 10 maj, 2017, in Evangelisation och mission, Frälsning mirakler och aktivism, Mirakler och karismatik and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 35 kommentarer.

  1. Jag skulle vilja ropa ett högt halleluja! Andliga genombrott är härliga att skåda. Men det blir bara ett halvhögt. Vissa väsentliga frågor väcks också av det jag sett från The Last Reformation.

    Jag drar mig till minnes det genombrott som det var i den unga Vineyardrörelsen när John Wimbers team besökte Sydafrika i början av 80-talet. Blinda såg, lama gick och döva började höra. Wimber själv beskrev det som att innan dess hade de bara sett helanden. De var visserligen glada och tacksamma över dessa, men under den resan började de se också så dramatiska helanden att de förtjänade att också kallas under.

    Jag kan inte komma från att det som visas på videon inte är riktigt på den nivå som Bibeln kallar mirakel (grek: dynames), under (grek: tera) eller tecken (grek: semeion), Det verkar dock vara helandegåvan i funktion.

    Min fråga är, skiljer ni i Last Reformation kärnkretsen mellan kraftgärningarnas gåva och helandegåvorna och i så fall hur?

    En sak jag menar utmärker helandegåvan är att dess resultat inte alltid är booleska: Sjuk eller frisk, inte av eller på, utan mer eller mindre. Det som syns på denna video och andra liknande jag sett verkar vara symptomfrihet, men det är inte detsamma som fullt helande. Återigen har jag sett videos från Last Reformation där distinktionen inte görs. Ibland också med text som läggs över klippet – ”healed”.

    Här skiljer sig anspråken, vad jag kan bedöma, mellan Last Reformation och exempelvis New Wine och också Bethel. Där uppmanas alla att aldrig gå längre i vad som sägs än vad som kan observeras. Dvs. ber man för någon som har ont i axeln och smärtan försvinner så ska det inte kallas för ett fullständigt helande, utan beskrivas som att ”smärtan försvann”, inte mer och inte mindre.

    Kan du kommentera hur ni ser på detta med att göra anspråk på att helande skett?

    Slutligen, i den första videon i pionjärskolan från The Last Reformation, så uttalar sig Torben på ett vad jag menar onödigt förklenande sätt om teologisk skolning, helt i linje med pingstväckelsens klassisk skötesynd, anti-intellektualismen. Jag är helt överens med er om att vilken andligt spädbarn som helst kan och bör fungera i Andens kraft, men jag undrar om detta behöver beskrivas med en sådan dikotomi? Det kan räcka med en kickstart för att komma igång, men kyrkans historia visar att det behövs också hederligt teologiskt arbete för att hålla igång utan att tappa balansen. Fler väckelser har spårat ur än de som ebbat ut.

    Är de kommentarer Torben gör i den videon fortfarande er hållning om teologi som hantverk?

    Till sist vill jag påminna om Wimbers standardsvar när han fick frågan om hur han såg på [sätt in lämplig kontroversiell person som ber för sjuka]. ”I prefer the way (s)he does it to the way you don’t”. Vi behöver fler som ber för sjuka och tränar lärjungar, i alla sammanhang, inte färre.

    Gilla

    • Marius Ihlar

      Tjaa, jag ser inte någon större skillnad på kraftgärningar och helande. Man ber sen ser man vad som händer.
      Varför göra det komplicerat?
      Om en person blir av med smärta så räknar jag med att personen blivit helad.
      Teologin är Bibeln och den helige ande. Läs själv, be, testa, prova igen.
      Alla Lektioner är fortfarande vad vi står för.

      Gilla

      • Det var ett enkelt svar som jag måste säga gjorde mig besviken. Vi behöver verkligen fler som evangeliserar i Andens kraft, men då är det viktigt att frimodigheten går hand i hand med sundhet.

        Varför göra det ”komplicerat”? Varför är Bibeln så tjock? Varför finns både Jobs bok och Matteusevangeliet? Varför finns det massor av texter i Bibeln som är svåra att förstå?

        Undervisning som är enkel hjälper oss att komma igång, men kyrkohistorien är överfull av exempel på helandetjänster som flippat ut och människor som farit illa för att undervisningen saknat nyanser, utförlighet och gråzoner. Som jag skrev ovan, det är vanligare att karismatiska förnyelserörelser spårar ur än att de ebbar ut. Och för det mesta sker det inte för att en idé är helt galen, utan för att somliga saker i Bibeln överbetonas på bekostnad av andra.

        Vad händer med den som är sjuk, upplever en lindring efter förbönen, men får tillbaka sina smärtor dagen därpå för att grundorsaken är kvar? Vad händer med vårt vittnesbörd om vi deklarerat för världen att den personen blivit frisk?

        Att sätta likhetstecken mellan ”smärta borta” och ”helad” är medicinskt, teologiskt och apologetiskt helt enkelt inte hållbart. Där visar sig problemet med det Torben säger i videon jag hänvisade till. Vägran att gå på djupet teologiskt är inte hållbar i längden.

        Vi har haft en våg av dålig undervisning om helande förut. Vi behöver inte en till.

        Oförmågan att lära av misstag, avsaknaden av ett kollektivt minne, är de karismatiska förnyelserörelsernas mest onödiga, men flitigast förekommande, misstag.

        Så till din kommentar om ”Teologin är Bibeln”. Min distinktion mellan kraftgärningar/mirakel och helande är för övrigt ett resultat av just bibelstudier. Det är den boken jag bygger mitt resonemang på. Det är i Bibeltexterna som åtskillnaden görs.

        Risken här är att Torbens tolkning blir den nya normen. Han säger att alla andra har ”glasögon” på sig, så att de inte ser klart, men gör ett outtalat anspråk på att vara den som inte har några glasögon. Han säger att alla andra är kvar i sina ”lådor”, men själv har han befriats att vara utanför lådorna. Och den som lyssnar på honom kommer att uppleva samma befrielse. Och det finns ingen anledning att diskutera detta med den som inte tror som han. Det är slöseri med tid, påstår han.

        Detta är en ytterst farlig väg att gå. Också Torben har ”glasögon”. Jag kan enkelt påpeka ett antal uppenbara sakfel i hans genomgång av kyrkohistorien, saker som är historiskt empiriskt faktamässigt fel. Här ligger han snubblande nära att indela alla kristna i två läger. De som sett ljuset och de som är kvar i sina bojor, vars argument per automatik alltid är fel. Historien förskräcker närhelst detta kommit in i en rörelse. Detta är ett recept på katastrof. Jag tror inte att Last Reformation är där, men fröet verkar finnas.

        Reaktionen på frågor likt mina blir därför något av ett lackmustest. Avfärdas sådana som jag som ”akademiska teologer” och representanter för det inboxade sättet att tänka? Eller tas den här sortens frågor på allvar?

        Så vill jag leva när andra har frågor till mig eller kritiserar mig. jag läser inte min Bibel ”själv”. Jag läser den alltid och med nödvändighet utifrån förutsättningar som livet givit mig, och därför är det viktigt att läsa den i dialog med alla andra kristna, genom alla tider. Bibeln uppmanar mig till det! (Ef 3:18; 2 Tim 3:14-15 – se hur de verserna hänger ihop!) På det viset får jag jämfört vad jag ser med mina glasögon jämfört med vad andra ser med sina glasögon. Alla ser vi nämligen enbart en gåtfull spegelbild fram till Jesu återkomst (1 Kor 13:12). Den som inte tror så om sig själv är livsfarlig.

        Liked by 1 person

        • Marius Ihlar

          Ursäkta att jag inte är en teologisk professor som gillar att debatera om saker som egentligen bara kan visas och inte beskrivas i text.

          Om vi håller oss nära Gud och lyssnar till anden istället för en ledare så räknar jag med att rörelsen inte kommer att spåra ur.

          Om smärtan kommer tillbaka på en person som blev helad dagen innan handlar det ofta om att satan försöker stjäla vittnesbördet, och det bästa är att stå emot djävulen så skall han fly.
          Andra gånger så handlar det om att grunden till smärtan fortfarande är kvar t.ex att man har dålig hållning.

          Förhoppningen är att helige ande får bli nya normen.

          Torben vet att han i te är perfekt och att vi alla forfarande lär oss. Men när man fått av sig ett par glasögon så är det så härligt att få hjälpa någon annan att ta av de glasögonen.
          Men vi har alla fortfarande glasögon att ta av på många områden. 🙂

          Låt oss fokusera på att göra ordet, och inte bara höra det.

          Gilla

          • Hej

            Du skriver att man kan lära sig att bota sjuka. Menar du verkligen det ?

            Liked by 1 person

            • Marius Ihlar

              Yes! Jag lärde mig när jag var runt 20 år. Det var en kvinna som tog med mig ut på stan och visade hur man kunde starta en konversation och be för människor.
              Haha, jag trodde inte att alla kunde bota de sjuka, men det visade sig vara sant! Sedan dess har jag bett för hundratals som blivit botade. 🙂

              Vart bor du?

              Gilla

              • Jag bor i Jönköping så har du vägarna förbi så…

                Gilla

              • På vilket sätt avgör du att folk blivit botade? Om en person uppger att den inte upplever symptom, är det samma sak som ha blivit botad? Vilken medicinsk utbildning har du?

                Gilla

                • Marius Ihlar

                  Förra veckan bad jag för en kille som brutit tummen någon vecka tidigare. När jag frågade hur han kände sig nu, så stod han bara och svor och var fullständigt chockerad.
                  Han fattade inte varför det inte gjorde ont längre.
                  Han blev botad. 🙂

                  Jag har ingen utbildning. Det är Jesus som är läkaren, om han kallar det att för symptom eller helande, det får du fråga honom.

                  Gilla

                  • Så hur kan du som inte är medicinskt utbildad skilja en person som blivit botad från en person som i denna stund inte upplever symtom?

                    Gilla

                    • Marius Ihlar

                      Varken Jesus eller lärljungarna var medicinskt utbildade (utom Lukas), ändå botade de sjuka.

                      Jesus kallade alla kristna att bota sjuka. Menade han att alla skulle bli medicinskt utbildad? Nej.

                      Gilla

              • Vilka sjukdomar kan du ”bota”?

                Gilla

                • Marius Ihlar

                  Jesus kan bota vad som helst. Men ibland har man inte tro så det räcker.
                  Det ”värsta” jag bett för är människor som var halvt blinda, döva. Människor med artros, komprimerade diskar, brutna fingrar, kronisk smärta, osv.
                  Jag har glömt mycket för det är så många.

                  Gilla

                  • Hej igen

                    Kan du förtydliga vad du menar med tro, menar du exempelvis att det är en förvissning om att botandet kommer att inträffa eller är tro i detta sammanhang något annat, och vad som är en tro som ”räcker”? Tänker du kvalitativt eller kvantitativt?

                    Om tron inte har räckt, och helandet uteblivit, hur hanterar du den situationen? Vad säger du exempelvis till den som fått förbön?

                    Gilla

                    • Marius Ihlar

                      Vi kan aldrig lämna skulden på den som får förbön. Det är den som ber som det hänger på, om det inte är andligt/demoniskt.

                      Om någon inte blir helad efter första bönen så ber vi igen, och igen så länge det känns bekvämt.
                      Om fortfarande inget händer (inte ofta):
                      Till kristna säger vi att vi fortsätter be en annan dag. Till främlingar att ibland kommer helandet efter en tid, om de fortfarande är öppna delar vi gärna evangeliet, om de inte bryr sig så låter vi dem gå. Det är aldrig deras fel.

                      Gilla

                    • Detta är ett svar på ”vi kan aldrig lämna skulden…” kommentaren ovan. Det blir så visuellt smala rutor, så jag börjar på en ny tråd.

                      Jag trodde inte att det handlade om den sjukes tro. Att ni inte skuldbelägger den ni ber för tog jag som en självklarhet. Det jag funderade på var främst trons natur, inte vem som har den, och vad det innebär att tron ”räcker”?

                      Du får gärna svara med en hänvisning till undervisning med Torben eller någon annan där detta berörs. Jag har inte lyssnat igenom allt och jag skulle uppskatta att få en vägledning till vilka videos som berör mina frågor. (TLR är ju en video-centrerad rörelse, men jag är mer en anhängare av det skrivna ordet, där man snabbare kan hitta just den information man söker. Men har jag missat något som är skrivet får du gärna ge mig en länk.)

                      Gilla

                    • Marius Ihlar

                      Starta på 52 minuter.

                      Gilla

                  • Varför kan du (Jesus) inte bota allvarligare, eller kroniska sjukdomar som cancer, ALS, diabetes?

                    Gilla

                    • Jag svarar (för min räkning) på detta för jag och Göran har två helt skilda agendor visar det sig. jag är intresserad av de teologiska, apologetiska och pastorala aspekterna av TLR:s approach till helande. På detta sätt förtydligar jag att det är skillnad på varför vi frågar.

                      Görans fråga besvarar jag så här: Det finns exempel som är väldokumenterade av fall där såväl cancer som diabetes botats.

                      Själv har jag aldrig hört något exempel på just ALS, men väl ett där en tjej i Norge bad för ett spädbarn på en buss med kluven gomspalt och inför sina och mammans ögon blev barnet botat och senare läkarundersökning visade att även följdsjukdomarna hade försvunnit.

                      Jag vet en kvinna som blev helad från medicinskt obotlig diabetes 1988. Jag har hört henne själv berätta hur läkarna undersökte henne i flera månader, eftersom de vägrade tro på att det hänt, innan de gav upp sina försök att hitta spår av sjukdomen och friskskrev henne.

                      Jag känner en av hennes väninnor, som berättat att på årsdagen av hennes helande går den botade kvinnan ut och äter en rejäl bakelse, och har så gjort i snart 30 år. Det var inte en tillfällig symptomlindring!

                      Jag är heller ingen motståndare till självdiagnosticering. Majoriteten av alla sjukdiagnoser görs av den sjuke själv. ”Jag kommer inte till jobbet, jag är förkyld.” Och majoriteten av alla friskskrivningar likaså. ”Jag har slutat hosta, har ingen feber och halsen är inte längre öm. Förkylningen har gått över.”

                      Det jag diskuterar är inte om helanden är möjliga, utan hur snabbt och på vilka observerade grunder de ska offentliggöras, samt vad de då bör kallas.

                      Liked by 1 person

                    • Marius Ihlar

                      Det kommer, har inte bett för så många med detta ännu.
                      Varför kunde inte lärjungarna kasta ut demoner ur pojken? pga deras tro.
                      Man tränar upp tron, efter mycket träning klarar man tyngre lyft.

                      Mitt mål är att resa upp döda.

                      Gilla

  2. Marius Ihlar,

    Min fråga var hur du kan skilja en person som blivit botad från en person som i denna stund inte upplever symtom?

    Person A har blivit botad från sjukdom X.
    Person B har inte blivit botad från sjukdom X men upplever i denna stund inga symtom.

    Hur kan du skilja dem åt?

    Gilla

    • Marius Ihlar

      Jag har aldrig försökt att skilja dem åt.?
      Det är det enklaste och snabbaste sättet att se om människan blivit botad.
      Om en människa har brutit benet, be dem att gå runt. Om en person är blind, fråga om de kan se ordentligt, om en person har ont i ryggen, fråga om smärtan är borta.
      Svårare än så är det inte.

      Börja att be för människor själv så ska du se att detta är det lättaste sättet att se om något händer.

      Gilla

      • En annan fråga. Hur hanterar du dem som har sjukdomar vars symptom inte syns i ögonblicket. Exempelvis någon som har epilepsi med kanske ett par attacker i månaden eller någon som har diabetes?

        Jag har exempel på hur dessa sjukdomar botats, så jag ifrågasätter inte om det sker, men jag vill veta hurdan approach som rekommenderas av The last Reformations inre krets.

        Relaterat: Hur hanterar ni frågan om mediciner. Om ni säger att en person blivit frisk, ska den personen då också sluta ta sin medicin?

        Gilla

        • Marius Ihlar

          Då ber man sen får vi se vad som händer. Inte mycket annat att göra.

          Om medicin: var klok, inte dumdristig. Om du kan vara utan medicin utan att ta större skada, prova!
          Spola inte ner medicinen i toaletten, Gud använder också läkare. 🙂

          Gilla

      • Marius, om du inte kan skilja på tillfällig symtomfrihet och verkligt botande, så innebär det att du inte kan veta om du faktiskt botar någon. Det jag ser hända i din video har jag även sett hända i en teveupptagning från Derren Browns show ”Miracle”, där folk ur publiken säger att smärtor försvinner, att de plötsligt kan gå obehindrat med sitt skadade knä, eller plötsligt kan läsa utan glasögon, etc. Jag har även hört Derren Brown ge förklaringar till det som sker, bl a att det handlar om adrenalinpåslag och andra processer i kroppen och psyket. Derren Brown är ateist.

        Du får gärna avfärda honom. Men kan du avfärda de människor som upplevde att deras symtom faktiskt försvann när han ”helade” dem? Och eftersom du själv säger att du inte kan skilja på symtomfrihet och verkligt botande, så undrar jag om du tror att Derrens Browns åskådare verkligen blev botade? Jag gissar att du, precis som Derren Brown, utgår från att så inte är fallet.

        Mitt problem är inte att du i detta forum påstår saker som du enligt egen utsago inte kan veta (eftersom du inte kan skilja det ena från det andra). Mitt problem är att du verkar säga till främmande människor ”på stan” att de blivit botade. Vad händer med dessa människor efteråt? Hur mår de efter en vecka? Efter tre år? Vilket ansvar har du ifall en enda av dessa människor väljer att avstå från en livsviktig medicinsk behandling i tron att de blivit botade?

        Gilla

        • Marius Ihlar

          Vet inte mycket om Darren Brown. Men jag antar att han använder sataniska krafter.

          Har du bett för människor på stan?

          Gilla

  3. Marius, de svar du skrivit ovan på alla frågor, inte bara mina, i vilken utsträckning är de din egen hållning och i vilken utsträckning bedömer du att exempelvis Torben och Peter Ahlman delar den?

    Gilla

    • Marius Ihlar

      Det vet jag inte, du får fråga dem. 🙂
      Tror inte de har hört frågan förut om skillnad mellan helande/smärtfri.

      Gilla

    • Har ni några funderingar eller tvivel kring att det faktiskt finns så få dokumenterade exempel med botande av riktigt svår, eller obotlig sjukdom? Om det nu fungerar så bra med healing som ni påstår, borde det väl rimligtvis finnas många? Är det också så att det är svårare för er (Jesus) att bota en svår sjukdom än t.ex. ryggvärk, och varför i så fall? Det borde väl också ligga i ert eget intresse att det dokumenteras ordentligt, eftersom det vore ett utomordentligt sätt att övertyga tvivlare, som mig själv.

      Gilla

      • Marius Ihlar

        Det spelar ingen roll hur många dokumenteringar vi gör av ”svåra” sjukdomar. Tvivlare kommer inte till Gud hur mycket man än försöker debattera eller bevisa, de måste få uppleva det själva.
        De som söker Gud finner honom, de som inte söker gör det inte.

        Gilla

      • Hej Göran!

        Candy Gunther Brown skriver i sin bok Testing Prayer: Science and Healing om ett hundratal dokumenterade helanden. Även Criag Keener skriver om många i sin tjockisbok Miracles. Jag har skrivit om flera av dessa exempel här: https://holyspiritactivism.com/verified/

        Allt gott!

        Gilla

        • Ok, skall läsa. Ni vet väl annars att humanisterna har utlyst en belöning på 100000 kr till den som kan påvisa övernaturlig förmåga. Tror att erbjudandet finns kvar. Ni verkar ju så säkra på att det fungerar, så varför inte ta kontakt med Sturmark och co och ge det en chans? Jag lovar, ett botande av någon med diabetes typ 1 eller liknande kronisk, allvarlig sjukdom, skulle ge mig och sannolikt många andra tvivlare en rejäl tankeställare.

          Gilla

          • Jo jag känner till det, men det verkar vara riktat till new age-människor som själva hävdar sig ha övernaturliga egenskaper. Vi säger ju att det är Gud som helar, inte vi själva, och det är han som bestämmer över när och hur – vi kan enbart be.

            Craig Keener poängterar i sin bok att vi inte ska förvänta oss att helande och mirakler fungerar som naturlagar om de orsakas av agenter med egna viljor. Vårt studium av deras ageranden bör använda sig av samhällsvetenskapliga metoder istället för naturvetenskapliga. För om vi kunde orsaka övernaturliga händelser mekaniskt så vore de ju inte övernaturliga utan naturliga – om än med osynliga processer.

            Gilla

            • Hej Micael.

              Funderar lite över svaret. Du skriver: ”det är Gud som helar, inte vi själva, och det är han som bestämmer över när och hur – vi kan enbart be”. Har själv upplevt flera släktingar som insjuknat i cancer. Omgivna av starkt troende och dagliga förböner från dessa har inte hjälpt. Min tolkning blir då att Gud gör ett aktivt val (enligt din beskrivning), att bota eller inte. Rent krasst. I dessa fall blev detta Guds aktiva val negativt, alltså inget botande. Nu är jag ju ateist, men intressant att höra dina/era synpunkter på detta.

              Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: