Om Gud nu gör mirakler, varför gör han dem inte oftare? Detta blir särskilt smärtsamt när någon man älskar har upplevt svåra lidanden. Det saknas inte exempel på människor med stark tro som fått gå igenom stora plågor, eller religiösa nationer som drabbas av katastrofer.
För många är inte detta främst ett intellektuellt problem, utan emotionellt och personligt. När frågan ”Varför blir inte alla helade?” inte beror på ett nyfiket sanningssökande utan på smärtsam ångest kan intellektuella försök att svara på frågan inte göra mycket för att lindra situationen, snarare kan de förvärra den.
Jämför med om en vän kommer hem till dig mitt i natten med mascaran rinnandes längs kinderna och utbrister ”Han dumpade mig! Varför dumpade han mig?!” Om du då ger välgrundade, analytiska svar på varför din väns relation var ett dödfött projekt leder det inte nödvändigtvis till tacksamhet utan kan lika gärna resultera i en saftig örfil.
Jag har själv upplevt både svår sjukdom och dödsfall i familjen och vet att vilka känslor dessa frågor kan väcka. Men det finns ett intellektuellt problem här också som är värt att ta på allvar. För att hantera det behöver vi försöka lägga känslorna åt sidan en stund och angripa frågeställningen på ett analytiskt sätt.
Frågan om varför inte alla blir helade är i grund och botten en variant på lidandets problem, ett av de mest inflytelserika och kraftfulla argumenten mot Guds existens. Alvin Plantinga har övertygat de flesta av dagens filosofer om att lidandets problem inte kan sägas utgöra ett logiskt motbevis mot Gud – så att existensen av honom och lidande i världen skulle vara oförenliga. Det var något som bland annat Ingemar Hedenius hävdade på sin tid, precis som britterna John Leslie Mackie och Antony Flew. Plantinga visade att om det bara är möjligt att varelser skapade av Gud har fri vilja finns det ingen logisk motsättning mellan lidandets existens och Guds existens.
Men även om det inte finns någon logisk motsättning mellan att Gud och lidande finns, är det inte rimligt att anse Guds (och miraklers) existens vara osannolik på grund av allt lidande?
Ni får ursäkta att jag låter ganska pastoral här, men teodicéproblemet är en teologisk fråga. Den ställer på sin spets vem Gud är och hur han fungerar, och därför behöver jag som kristen hänvisa till de kristna källorna för att svara på det.
Lidandets och ondskans existens är inte en fråga som kristendomen duckar för. Tvärtom är kampen mot ondskan den centrala berättelsen genom Bibelns alla böcker. I Första Moseboks skapelseberättelse läser vi hur människan stängs ute från Livets träd efter att hon har gjort uppror mot Gud och lytt ormen istället. I Uppenbarelseboken återkommer Livets träd, vars frukt ger odödlighet och vars blad ger helande, ståendes mitt i Gudsriket. Djävulen, som identifieras som ”ormen från urtiden”, är då fullständigt besegrad, så att “ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga” ska finnas mer (Upp 21:4).
Bibelns inramning inleds med både skapelsens och ondskans uppkomst, och avslutas med ondskans förintelse och skapelsens förnyelse till härlighet och oförgänglighet. I centrum av denna berättelse står Jesu död på korset. Enligt kristen teologi led och dog han för alla de synder som orsakar lidande och död. Synd är när människor går emot Guds vilja och gör det som är ont, och den avskiljer oss från Gud. Jesus, som vi menar var Gud själv, var förstås syndfri (Hebr 4:15). Han dog inte för sina egna synder, utan för våra.
På Jesu kors dör allt det som står i vägen mellan oss och Gud, alla onda och dumma saker vi har gjort förintas. Det öppnar vägen till syndernas förlåtelse och evigt liv. För att visa och bekräfta detta uppstår Jesus från döden. Det visar att han menade allvar: han är ”uppståndelsen och livet” (Joh 11:25) och den sanna vägen till Fadern.
Men varför lider vi då? Om Jesus redan har tagit all skit på sig och förintat det på korset, varför existerar fortfarande sjukdomar, krig och naturkatastrofer? För att förstå detta behöver vi komma underfund med vad Jesus menade med Guds rike, det begrepp som återkommer oftast i hans undervisning. Teologen George Eldon Ladd har på ett övertygande sätt visat att den bibliska förståelsen av Guds Rike är något som både är nutida och framtida. Jesus förkunnade att Guds rike är här (Mark 1:15), men också att det kommer framöver (Mark 14:25). Eldon Ladd löser denna paradox genom att uttrycka Guds rike som den domän i vilken Gud regerar. Denna domän kommer in och sprids i världen av Guds Ande men omfattar ännu inte allt. Guds rike befinner sig i krig mot det onda, och när det sista slaget är utkämpat finns inget lidande kvar.
Den tid vi nu befinner oss i kan därmed beskrivas som tiden under andra världskrigets slut, mellan landstigningen i Normandie 6 juni 1944 och Berlins kapitulation 8 juni 1945. Kriget är i praktiken vunnet i och med Jesu död på korset, men segern har fortfarande inte blivit fullständig.
Så varför utplånar inte Gud allt ont omedelbart genom att knäppa med fingrarna? När min vän Samuel Lundström, grundaren av Reach och Pannkakskyrkan, får den frågan av ungdomar ute på stan brukar han fråga dem: ”Tror du att du skulle överleva det?” Synden beskrivs som ingrodd i de vi är, det är därför vi behöver födas på nytt och bli en ny skapelse genom att ta del av Jesu verk på korset (Rom 7:21-25, 2 Kor 5:17). Den fullständiga utplåningen av det onda kommer, men Gud dröjer av hänsyn till dem som fortfarande behöver omvända sig (2 Petr 3:9). Fram tills dess ger han oss en försmak av det som väntar genom exempelvis helande.
Varför består då inte den försmaken av att exakt alla blir helade? Ett sådant scenario förutsätter att Guds rike har tagit över fullständigt på hälsans område. Men om Guds rike samtidigt inte har tagit över och utplånat syndens område får vi en absurd värld, där gärningsmän våldtar, misshandlar och förnedrar för att sedan se offrens fysiska och psykiska men omedelbart suddas ut. En sådan värld skulle inte heller någon kunna dö bort från, i och med att allt som skulle kunna vara dödligt konstant helas. Den världen låter mindre lik paradiset och mer likt ett avsnitt av dystopiserien Black Mirror.
Från ett kristet perspektiv är gudomligt helande inbäddat i en komplex andlig strid som sträcker sig över himlarymderna och som är svår för oss att greppa. Evangelisten Markus menar att Jesus inte ”kunde” göra mirakler i sin hemby på grund av invånarnas otro (Mark 6:5). Daniels bok beskriver hur en ängel försenades tre veckor med att ge bönesvar för att han stred mot en andlig, demonisk furste (Dan 10:12-14). Jesus berättar för lärjungarna att en demon som orsakade epilepsi krävde en särskild sorts bön för att drivas ut (Mark 9:28-29).
Som Derrick Steele skriver: ”Vi får inte glömma att varje helandegärning involverar att plundra det osynliga, andliga mörkrets rike, och det finns så mycket inom den domänen som vi inte ens har börjat att förstå.” Den andliga världen är komplicerad, och det är även vårt mående.
Det är ett känt medicinskt faktum att fysisk och psykisk hälsa hänger intimt samman. En kristen människosyn inkluderar ett tredje element: den mänskliga anden, som ansvarar för vår kontakt med och upplevelse av det övernaturliga (1 Thess 5:23). John Wimber beskriver hur helande inom dessa tre områden kan ta sig uttryck och hur de sammanvävs med varandra på ett väldigt fascinerande och pedagogiskt sätt i sin bok Helandets kraft.
Francis MacNutt listar i sin bok Helande för hela människan elva möjliga anledningar till att helande uteblir, inklusive obekänd synd, att förebedjaren inte har bett tillräckligt specifikt, att förebedjaren har ställt fel diagnos, att miljön hindrar helandet, eller att tiden för helande ännu inte är inne.
Det är ingen uttömmande lista. Wimber diskuterar flera fall när ett fysiskt symptom hänger samman med ett psykiskt eller andligt problem, och vice versa. I min församling förenar vi ofta bön för helande med djupgående själavård och samtal för att komma till roten med problemet.
Alla dessa faktorer gör det otroligt svårt att säga varför person A blev helad medan person B inte blev det. Facit väntar oss först i livet efter detta. Det är också där det fullständiga helandet finns, både från sjukdom och från synd. Det var precis därför Jesus gjorde det han gjorde, enligt kristen teologi.
Det finns mycket mer att säga om detta. Ovanstående är ett kort utdrag från Dokumenterade mirakler (sidorna 204-208) där jag bland annat tacklar denna svåra fråga. Om du är intresserad av boken, beställ den här!
Se även detta föredrag när jag diskuterar olika förklaringsmodeller till varför inte alla blir helade:
Hela Pingsten 
Bäste Micael! Jag tycker att du gör frågan och svaret på varför inte alla människor blir helade alldeles för krånglig, För mig är den frågan alldeles självklar. Alla kan inte bli helade eftersom skapelsen är lagd under förgängligheten. Det finns ingen som har företräde och det beror absolut inte på mina relationer om jag ska bli helad eller inte. Å andra sidan kan alla bli helade, men det beror först av allt på om Gud vill att så skall ske. När detta sker så är det ett mirakel. De tre männen som omnämns i Daniels bok vägrade att tillbe den gyllene bildstoden, eftersom de visste att det var ett brott mot Guds bud. De blev satta på prov och en dödsdom utfärdades. De skulle kastas i den brinnande ugnen. Deras tro bestod provet. Deras bekännelse löd: ”Om vår Gud, den som vi dyrkar, förmår att rädda oss, så skall han göra det, men om han inte vill, så må du veta o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar” De ställde inte några villkor för att Gud skulle rädda dem, eftersom förutsättningarna för detta såg mänskligt sätt omöjliga ut. Men Gud gjorde det. Om han inte hade gjort det, skulle troligtvis inte denna berättelse ha nedtecknats. Den har blivit skriven för att alla vi som läser den skall inse att det är Gud som avgör hur undret skall kunna ske. När det sker står vi där stumma av förundran När det inte sker böjer vi oss för att också det hör till det här jordelivets villkor.
GillaGillad av 1 person
Det enklaste sättet att uttrycka det är att säga att alla blir helade. Frågan är bara på vilken sida av uppståndelsen.
Att fråga varför inte alla blir helade här och nu, är alltså som att fråga varför inte alla blir mirakulöst förflyttade till himmelriket det ögonblick de kommer till tro.
De enda som lär att försoningen innebär att kristna kan bli befriade från sjukdomar och åkommor under detta jordeliv är – så vitt jag vet – trosrörelsen.
GillaGillad av 1 person
Svar till Mikael Nyman ifrån Rolf Ericson: Jag kan inte hålla med dig om att det är trosrörelsen som är de enda som lär att försoningen innebär att kristna kan bli befriade från sjukdomar. Detta är ju ett huvudtema i Bibeln. Tro inte att jag skulle vilja förneka försoningens innebörd. Då har du missuppfattat det jag skrev.. Läs Jesaja 53 med flera tydliga bibelställen som talar för gudomligt helande genom tron på Jesus. ”Löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har” (Sången som Lewi Pethrus skrev) Den föddes under en svår kris då hans hustru Lydia var nära att dö, men då hon blev helad från sin sjukdom, när de litade på allt vad Gud hade lovat. Förnekar vi detta så kommer vi vilse. Detta är mitt tydliga svar till dig Mikael. Men jag skrev också att vi under detta jordelivet måste acceptera att sjukdomar finns och att vi alla förr eller senare skall göra vårt uppbrott ifrån det lidande som vi delar med den förgängliga skapelsen. //Rolf Ericson psudonym rolfericgenealogy
GillaGilla
Alla kristna lär att försoningen innebär att vi kommer att bli befriade från sjukdomar. I samband med uppståndelsen.
Villoläran inom trosrörelsen/framgångsteologin är att vi i detta jordeliv är garanterade helande, om vi bara tror tillräckligt starkt. Den pastorala baksidan av detta är ju förstås att de kristna som ändå är sjuka måste vara dåliga kristna. Ett skäl så gott som något till att övriga kristna bör ta avstånd från trosrörelsen. Och om det skulle vara så att den svenska trosrörelsen har ändrat sig, då borde man öppet ta avstånd från det man lärde tidigare. Man borde säga rakt ut att man förkunnade falska läror som inte hör hemma i en kristen kyrka, och be om ursäkt till alla dem som drabbats av trosrörelsens förkunnelse.
GillaGillad av 1 person
Jag tycker att frågorna du tar upp är viktiga och borde besvaras av Micael och även av andra. Försoningens innebörd tror jag i likhet med många andra är att att Jesus har givit oss uppdraget att predika Guds ord först av allt. Det är inte vår uppgift att predika helbrägdagörelse. Det är Gud som bekräftar när ett helande sker Om vi predikar ordet så står det att Gud kommer att stadfästa det genom under och tecken. Erfarenheten visar att under och tecken sker redan här. Detta innebär inte att alla är garanterade helande. Naturligtvis kan vi inte skilja på kristna och icke kristna. Alla kan drabbas av sjukdom och om helandet uteblir är det naturligtvis absurt att påstå att det beror på att de är dåliga kristna. All övertro är av ondo och någonting som vi bör ta avstånd ifrån.
GillaGillad av 2 personer
Mikael Nyman!
Du skriver: be om ursäkt till alla dem som drabbats av trosrörelsens förkunnelse.
Då borde väl man be om ursäkt till alla dem som drabbats av Jesu trosförkunnelse.
Tro är grunden för motagande och handlande, men bara den tro som kommer från Gud, männsklig tro är värdelös.
Bb
GillaGilla
Bortsett ifrån att någon borde be om ursäkt till alla som drabbats av trosrörelsens förkunnelse, så är de frågor som Mikael Nyman tar upp fortfarande obesvarade. Det tycker jag verkligen är synd. Vad menar du Björn Bloggaren egentligen när du skriver ”alla dem som drabbats av Jesu trosförkunnelse.”? Det råder väl en stor skillnad på vad Jesus förkunnar om tro och den trosförkunnelse vi producerar. Den förkunnelsen som Jesus ger oss och som Hjälparen, Anden låter oss tolka, får vi ta emot som gåva. Det står ju: ”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Romarbrevet 10 Tron är ett resultat av vad som förkunnats. Det handlar inte om en trosförkunnelse, utan om ett evangelium som omfattar summan av vad vi läser i den heliga skriften. Det står också skrivet: ”Herren stadfäste ordet (alltså budskapet ifrån Guds ord) genom under och tecken”. Inte i första hand genom helandeförkunnelsen. Vi behöver inga bevis för att tro. ”Tron är en fullkomlig visshet, en övertygelse om det man inte kan se.” (Hebr 11)
GillaGilla