Det är ingen nyhet att Svenska kyrkan blöder medlemmar – men många underskattar nog hur rasande fort det går. För 50 år sedan var 95 procent av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska kyrkan, idag är det 52,8 procent. Det senaste decenniet har kyrkan förlorat cirka 88 000 medlemmar per år i genomsnitt – vilket motsvarar alla medlemmar i pingströrelsen!
Idag undervisade jag om Svenska kyrkan på ALT och satte då samman nedanstående graf utifrån Svenska kyrkans officiella statistik. De bruna staplarna visar mängden medlemmar vart femte år, och den blåa linjen visar hur många procent av befolkningen som är medlemmar. Eftersom Sveriges befolkning har ökat från åtta till tio miljoner under de senaste femtio åren har medlemsantalet som andel av befolkningen sjunkit ännu snabbare än den faktiska medlemsförlusten – men båda siffrorna har minskat.
Många av de som lämnar Svenska kyrkan är unga människor som inte längre känner någon stark koppling till kyrkan eller religionen. Enligt en rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet från 2020 uppger 76 procent av unga vuxna mellan 16 och 29 år att de inte tror på Gud, vilket kan vara en av orsakerna till medlemsminskningen.
Samtidigt har pingströrelsen ökat i antal det senaste decenniet, med i genomsnitt 758 nya medlemmar per år. En del av ökningen beror på invandring och församlingar som tidigare tillhörde andra sammanhang som har anslutit sig, men Pingst har också varit duktiga på att satsa på församlingsplantering och evangelisation.
Det här innebär att om dessa trender håller i sig kommer pingströrelsen vara större än Svenska kyrkan om 60 år. Och förmodligen kommer Svenska kyrkan bli mer lik de karismatiska frikyrkorna, för de flesta som lämnar är de som ändå inte är troende och de församlingar som är mer karismatiska och evangelikala minskar inte lika mycket som församlingar där liberalteologi dominerar.
Magnus Hagevi har observerat hur liberalteologiska församlingar i Equmeniakyrkan tappar medlemmar mycket snabbare än evangelikala, och det är i linje med internationell forskning som pekar på samma sak. Trots att ledande liberalteologer som John Shelby Spong argumenterade för att kyrkan behöver överge tro på mirakler och Bibeln som Guds ord för att överleva i ett modernt samhälle verkar det tvärtom vara de församlingar som håller fast vid dessa historiska läror som klarar sig bäst, medan folk överger bibelkritiska sammanhang då de upplevs som irrelevanta och självmotsägande.
Allt det här pekar på att framtidens Svenska kyrkan kommer bli mer lik pingströrelsen, både i storlek och i andlighet. När den skildes från staten år 2000 påpekade många att Svenska kyrkan tekniskt sett har blivit en frikyrka, eftersom frikyrkorna längre definierades som ”det som inte är en statskyrka”. Hur många anade att den även skulle bli frikyrklig i andlig och kulturell bemärkelse?
Skriv upp dig på mitt nyhetsbrev för fler spaningar om kyrka och samhälle – det är helt gratis!
Hela Pingsten 