Ett annorlunda val-tal

Det är inte politiken som räddar världen, det är Jesus. Låter det verklighetsfrånvänt? Ja, så kommer det onekligen att uppfattas. Ändå vill jag säga det, efter ett val till råga på allt. 

Förstå mig rätt, politiker är viktiga och har sin roll i ett fungerande samhälle. Jag är på djupet tacksam över att få leva i en demokrati, att ha en röst och få använda den. Dagen innan valet till EU-parlamentet gick jag på torget i min stad och såg de olika partierna vara ute och kampanja. Några av dem var betalda lokal-politiker men de flesta var där och jobbade ideellt. Kände en stor tacksamhet över deras engagemang oavsett om jag stod dem nära eller ej.

Ändå kvarstår faktum: det är inte politiken som förvandlar hjärtan. Snarare har den tendensen att göra hjärtan hårda. Det kommer inte vara en vänsterpartist som får hjärtat att mjukna hos en hatisk sverigedemokrat. Det kommer aldrig vara politik som får den främlingsfientlige att börja älska sin nästa från Mellanöstern eller Nordafrika. Det kommer inte vara en Kristdemokrat som övertygar en ateistisk vänster om nödvändigheten i att den kristna tron är grunden att bygga livet på. Det kommer inte vara den liberala mitten som övertygar auktoritära anhängare på ytterkanterna om alla människors inneboende rätt till frihet. Snarare spär den på motsättningarna och vill gärna positionera sig gentemot ”den andre”. 

Politiken sätter visserligen hjärtan i brand, på så vis finns det likheter. Ändå vill jag hävda att det är olika sorters eld. Politiken är en livlig brand, som lätt kan flamma upp och lämna bränd jord efter sig. Andens eld är den stilla lågan som försiktigt tänds och fladdrar hoppfullt i vinddraget. Politiken splittrar, men anden förenar. 

På själva valdagen firade jag gudstjänst i min kyrka. Här samsas sverigedemokrater, blå moderater och kristdemokrater bredvid rödaste sossar och gröna miljöpartister. Vi landar olika i synen på hur samhället bäst ska skötas, men det som förenar oss är större. Här sitter den före detta alkoholisten och den med pågående missbruk jämsides med den som aldrig varit onykter. Småbarnsföräldrar samsas med ofrivilligt barnlösa, änkorna och den som blev ifråntagen sitt barn. Gammal och ung sitter sida vid sida, den äldsta är 90+ och den yngsta är 8 mån. Infödda svenskar sitter bredvid invandrare från Asien och Afrika. Hon som samlar burkar på stan sitter på samma kyrkbänkar som chefen för psykiatrin. Den utblottade tiggaren ryms likaväl som den välbärgade företagsledaren. Inför Gud är vi alla lika. 

Inte en enda karaktär är påhittad. Jag kan namnge dem alla. Kyrkan, mina vänner, är vad politiken vill åstadkomma men aldrig kan, för den saknar andens kraft att förena på djupet.