Du ska döden dö- i dop eller vid dom

Är du fri?

Frågan tolkas idag på helt olika sätt beroende på vem som får den, och generellt tänker nog många i vår kultur kring frihet i meningen att ha många valmöjligheter med hur man ska spendera sin tid, sina pengar, vem man ska ha sex med och vart man ska resa på semester. Och visst, det är en sorts frihet, men det är inte alltid den friheten som syftas på när Bibelns författare nämner frihet.

I Romarbrevet kapitel 6-8 skriver Paulus om de troendes relation till synd. Han skriver om att vara slav under eller fri från synd, och liknar alltså förhållandena med något väldigt bekant för de kristna i Rom, det som gäller för slavar och fria, ”för att ni ska förstå”. Han skriver att de troende var slavar tidigare, när de levde efter syndens lag, men att de nu har blivit befriade genom att dö med Kristus och begravas i dopet. För syndens- som en mästare till en slav- lön är döden, men Guds gåva är evigt liv. Och det livet börjar i en mening här och nu. Nu har synden inte längre makt över dem. De har blivit förklarade fria från synden.

Rom 6:1-7:
Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.  För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.

Så det jag menar är, är du fri från synd? Blev du befriad genom dopet?

Jag har hört många uppfattningar om dopet den senaste tiden. Saker som:

”det är ett sätt att bekräfta sin tro”, ”det är att visa utåt att man vill följa Jesus”, ”det är då man blir med i kyrkan mer på riktigt”, ”jag väljer att tro att Gud verkade i mitt dop” och ”dopet frälser INTE, vi blir frälsta av tro”.

Och jag försöker säga: ”ja, det klart att det kan visa att man vill följa Jesus, men dopet är mer än så!” Eller: ”hur verkade Gud, vad hände? Hur vet du att dopet inte frälser? Och vad hände med synden i dig”?

Jag tror att det idag finns många missförstånd och misstolkningar kring vad dopet är och vad som händer i dopet. Det sätt man döper människor idag i kyrkor skiljer sig ofta på många vis från hur människor döptes i urkyrkan. Därför upplever människor inte den befrielse som dopet ska ge, och de tvingas omtolka Paulus och de andra apostlarnas ord om vad som händer i dopet. Människor märker att de är fast under syndens makt och identifierar sig som syndare trots sin tro på Jesus och trots att de har blivit döpta. Om det här stämmer in på dig vill jag bara säga: det du lever är inte ett kristet liv. Det var inte bara därför Jesus kom till jorden, för att vi skulle bli medvetna om vår synd och förtrösta på hans förlåtelse, men sen tvingas fortsätta synda. Tvingas leva i skam och skuld över att inte räcka till, inte nå upp till ett heligt liv hur mycket man än vill tro och lita på Honom. Nej! Det Jesus gjorde på korset var mer än att ta skulden för våra synder. Han kom för att rädda folket från deras synder enligt Matt 1:21:

Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.

Det står inte att han ska rädda sitt folk från konsekvensen av deras synder, dvs döden. Nej, det står från deras synder. Och än en gång:

Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.  För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Jag kan skriva det här med övertygelse därför att jag har upplevt det själv. Jag blev döpt som 14-åring till Jesus, men upplevde inget särskilt där och då. Först flera år därefter, när jag läste just denna passage i Romarbrevet, insåg jag att ”Oj, om det här är sant, då är jag ju fri att sluta synda. Jag måste inte längre fortsätta leva såhär, med de här beteendena som jag vet är fel. Med Jesu kraft kan jag leva ett annat liv! Jag är fri!” Det var en helt fantastisk upplevelse, och jag trodde på det. Jag bestämde mig för att sluta med ett beteende eller en attityd varje gång jag kände att det var något fel med det. Och det funkade! Innan dess hade jag levt en tid i ett sorts tacksamhet över Guds förlåtelse och nåd, men samtidigt en förvirring över att jag inte klarade av att helt sluta med mina raseriutbrott, mitt porrsurfande eller min glupskhet. Trots att jag kände ett sådant dåligt samvete och ånger inför Gud efteråt. Men efter den här uppenbarelsen hade jag makten att säga nej när frestelser och prövningar kom. Jag lyckades inte alltid. Men jag kunde. Och jag lärde mig att ta mig ur inbillade tvångsbeteenden, ett efter ett.

Det blev en otrolig seger, och gav mig sådan tacksamhet till Jesus när jag upptäckte vad han hade gjort med mig. Jag visste, både utifrån erfarenhet och vad Bibeln säger, att jag inte av egen kraft kunde sluta synda. Jag hade upplevt kampen, likt den som Paulus beskriver i Rom 7:14-25, i att känna till det goda och vilja göra rätt men inte räcka till. Men Jesus vann kampen åt mig i min kropp genom att jag trodde på Paulus ord i kapitlet innan, inspirerade av Gud. (För övrigt tror jag att den där passagen i kapitel 7 refererar till varje kristens situation innan hon blivit pånyttfödd.)

Den som har upplevt det borde veta om det. Man märker skillnaden. Så vad är lösningen för dig som med en ärlig rannsakan inte kan säga att du upplevt den här friheten? Troligt är att du behöver döpas. Är du redan döpt? Kanske gick allting inte rätt till. Ett dop måste nämligen vara i tro och omvändelse för att Gud ska kunna verka- och det är inte en begränsning av Hans allmakt, utan verkar snarare vara det sätt Han väljer att verka på. Han vill att människor ska vilja dö från sin synd. Det är ingen synd att döpa sig på nytt om det tidigare dopet helt enkelt inte var ett dop i Guds ögon.

Men med mig då, gick allting rätt till i mitt dop? Ja och nej, jag tror att jag döptes i omvändelse och tro men utan förståelse av den verkliga begravningen som ägde rum, men jag vill betona att mitt fall verkar vara ett sorts undantagsfall. Det är inte alla som senare kan få en uppenbarelse om dopet och därmed bli befriade, för många gick aldrig ner med en genuin omvändelse och tro i vattnet.

Vad tro och framförallt omvändelse är ska jag skriva mer om i nästa inlägg. Men om du vill komma in i det här livet redan nu rekommenderar jag att se denna undervisning. Den är på engelska men om du vill hjälpa till att skriva svensk undertext får du gärna anmäla dig här;)

About Jacob Schönning

Jag har länge haft drömmar och visioner, stora och små. Ett tag ville jag förverkliga mig själv, och jag blev stolt och högmodig. Sen såg jag meningslösheten i det livet, och då blev jag likgiltig. Men i likgiltigheten kan inga drömmar och ingen livslust rymmas, och när jag insåg min egen synd och förstod att Jesus hade dött för mig, och så föddes på nytt, då kunde jag äntligen se mening och njuta av livet igen. Fast den här gången det nya livet, livet för Kristus ♥Man kan också säga att jag gillar att vara entusiastisk och älskar både rättvisa och nåd ^^ Och att filosofera!

Posted on 23 augusti, 2017, in Frälsning och evigt liv, Jesu liv, Pånyttfödelse and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 24 kommentarer.

  1. Grymt bra! Detta är en jätte-nyckel som saknas i många församlingar. Många säger att dopet endast är en symbol, men Bibeln pekar på att det är så mycket mer. Man får dö bort från synden!
    En annan sak jag sett är att demoner är livrädda för dopet när man inser dess fulla kraft. De börjar ofta att manifestera redan innan folk går i vattnet. De vet att de förlorar greppet om vi dör med Kristus.

    Också att vi kan vänta med dopet flera månader eller år är helt obibliskt.
    Apostlarna i den första tiden visste att det var en superviktig del när någon vänt sig till Gud, därför väntade de aldrig ens EN dag innan de döptes. De tog det på största allvar.

    Liked by 1 person

  2. Yes! Församlingen behöver förstå detta!

    Liked by 1 person

  3. Ja, då verkar vi vara tillbaka till dopet igen 🙂

    Jakob, själv skriver du att det inte hände något speciellt när du döptes. Kanske har det också med att göra att du var så pass ung när du döpte dig. Utifrån din beskrivning verkar det som om att den heliga Anden uppenbarade ditt syndiga liv för dig och du då valde att omvända dig, oavsett om du nu var frälst eller inte som fjortonåring.

    Vad det dock visar är att det faktiskt inte är dopet som renar dig från synd, utan att du bekänner dina synder för Jesus och vänder om från ett syndigt liv.

    För några kan omvändelsen och dopet (plus andedopet) ske samtidigt, men är förstås ingen natur- (ande-) lag att det måste vara så.

    Jesus säger själv att vi ska döpa oss, så det är alltså inget tillval. Men han säger INTE; att om vi inte döper oss så får vi inte syndernas förlåtelse.

    Med andra ord, om vi vägrar att döpa oss gör vi uppror mot Gud, men att tro att själva dopet renar oss från våra synder leder enbart till besvikelse.

    Gilla

    • Jacob Schönning

      Hej Thomas,
      ja vilket underbart ämne eller hur? 😉

      Jag tror inte att det har någonting med ålder att göra, jag hade kunnat få befrielsen från synd vid en ännu tidigare ålder om jag bara hade förstått vad synd var och omvänt mig och trott och dessutom fått förklarat för mig vad som händer i ett dop till Kristus. Jag känner till flera fall med unga människor, även barn, som lever i den friheten.
      Jag har tänkt gå mer ingående in på hur jag omvände mig i nästa inlägg.

      Så jag håller med dig om att omvändelse är fullständigt nödvändigt, och ett dop utan omvändelse är inte ett dop. Och det är sant att det idag är många som inte omvänder sig, döper sig och fylls av helig ande i samma veva, samma dag, men det var så det skedde i urkyrkan och jag är övertygad om att det är det vi bör leda människor igenom idag också.

      Så om en människa bara går ner i vatten utan en äkta omvändelse och äkta tro, då kan inte Gud verka. Det finns inget magiskt i att bara går ner i vatten och uttala vissa ord, självklart hänger allt på hjärtats inställning hos den som döps. Där är vi överens.

      MEN: om dopet inte renar oss från synd, hur ser du då på Apostlagärningarna 2:38:
      ”omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna…”, Apg 22:16: ”Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.” och Apg 19:1-7, där Paulus helt sonika döper människor i Jesu namn som redan hade omvänt sig och blivit döpta med Johannes dop, därför att Paulus visste att det var dopet i Jesu namn som gav befrielse?

      Gilla

      • Men jösses, säg att ni driver med oss. Demoner, trollformler och vanligt vatten!!!!!

        Säg mig, vad är demoner för något, hur ser dom ute t.ex. har dom horn eller svansar, kan dom prata och varför har dom sådan vattenskräck?
        Sedan det här med trollformlerna…det låter inte särskilt kyrkligt faktiskt, Men okej, även den bäste prälle kan väl ändra sig.
        Förresten har ni trollstavar också och inte minst, vad har ni för märken på kvastarna?

        Gilla

        • Jacob Schönning

          Hej Anders! Jag tror att du missförstod mig. Ingenstans har jag menat att vi ska syssla med trolleri. Det vore ockultism och varnas tydligt för i Bibeln. Den enda som kan verka övernaturligt är Gud, men Han har visat oss på ungefär vilka sätt Han väljer att verka, och vad vi behöver göra för att Han ska svara.
          Vad gäller demonerna så är de högst verkliga och de vill bland annat hindra oss från att födas på nytt. Allt gott

          Gilla

          • Hoppas du är medveten om att det finns diagnoser på sådant.
            Och om demonerna nu finns, så hur ser dom ut och pratar dom med er, du svarade inte på det, men du måste ju veta eftersom du är så tvärsäker och varför ser inte jag dom?

            Sedan är du inne på samma häpnadsväckande stolletänk som mirakelnissarna, dvs. att OM det mot allt sunt förnuft nu skulle finnas en gud och hen är god och allsmäktig, så hur i —— kan ni var så sanslöst förmätna så att ni tror att hen skulle lägga energi på era hjärnspöken när massor av fattiga barn samtidigt svälter ihjäl. Ni borde ju skämmas och det enligt normal människomoral. Vad en eventuell god gud tänker om sådan vill ni nog inte veta.

            Gilla

            • Jacob Schönning

              Hej Anders! Din kommentar andas frustration, om inte en aning förakt. Men det kanske bara är min känsla?

              Med all respekt, jag har själv inte sett en demon bara så att säga andligen, men jag har sett demoner manifestera sig i människor, dvs ta kontrollen över en människa och få den att röra på sig, skrika eller säga saker på ett högst onaturligt vis. Om du är ärligt intresserad av detta och inte bara ute efter att håna och förlöjliga så kan jag rekommendera denna video med vittnesbörd och manifestation: https://www.youtube.com/watch?v=hWz8ziFWdSY

              Är det förmätet att tro att Gud klarar av att älska både fattiga svältande barn och rika människor i vår del av världen? Jag håller med dig om att det är vidrigt med all ondska, inklusive världens enorma ekonomiska orättvisor. Gud hatar detta. Jag hatar det. Han vill att de som hungrar får att äta, och en dag ska han mätta dem. Men om Han redan idag skulle förinta all ondska, så betyder det att alla människor som fortfarande lever i synd och gör det onda också måste bli förintade. Men Gud har ännu nåd med dem och vill att de ska omvända sig från sin synd. Precis som Han har nåd med dig för din synd. Nu är chansen för dig att omvända dig från din synd och låta dig döpas och ta emot helig Ande i tro på Jesus Kristus 😉

              Gilla

      • Hej Jacob och tack för ditt svar!
        Först, det viktigaste är förstås att vi blir frälsta och slipper evig förtappelse.

        Innan vi tittar på enskilda verser så måste vi ha helhetsbilden klar för oss. För om själva dopet var förutsättningen för att våra synder skulle bli förlåtna så är det självklart att Gud skulle göra det absolut klart för oss.

        Om vi nu tittar närmare på Apg. 2:38 så blir det lite av lek med ord. Personligen brukar jag i dessa situationer slå upp KJV och där läser vi:
        ”Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.”

        Och i 22:16 sammanfattar Paulus inför folksamling i Jerusalem så vi kan också läsa om själva händelsen i kapitel 9. Där nämns dopet efter att han blivit fylld av Helig Ande.
        I KJV/Apg 22:16 står det sedan: ”And now why tarriest thou? arise, and be baptized, and wash away thy sins, calling on the name of the Lord.”

        Varken i 2:38 eller i 22:16 (via kapitel 9) kan vi explicit påstå att din tolkning är den enda.
        Tittar vi vidare i 19:1-7 så var det Johannes som hade döpt dem, dvs det förberedande dopet inför Jesus Kristus ankomst. Nu blev de döpta i Jesu namn och blev även fyllda med Helig Ande när Paulus la händerna på dem. Det är du själv som lägger till: ”därför att Paulus visste att det var dopet i Jesu namn som gav befrielse”

        Som du själv ser Jacob, så finns det inga starka skäl att tro att det är själva dopet som tvättar bort synderna. Torben Søndergaard har en bra Jesuscentrerad undervisning, men bl.a. dopets betydelse är felaktig. Det kanske inte har någon större betydelse, men i vissa fall kan det leda till onödigt lidande och ett sluttande plan.

        Nåd och frid.
        Thomas

        Gilla

        • Jacob Schönning

          Ja, det är viktigt. Samt att ära och älska Gud, och det gör vi genom att bli pånyttfödda, leva heliga liv i lydnad och tro samt göra lärjungar och hålla fast vid tron till slutet 😉

          Jag tycker KJV gör det om möjligt ännu tydligare än SvFB och Bibel 2000. ”For the remission of sins”, ”wash away thy sins”.

          Vad gäller Apg 19 är det min förklaring, ja. Den går ut på följande: vi ser att Paulus frågade dem om de hade tagit emot helig Ande när de kom till tro. När de svarade att de inte kände till HA så frågade han dem hur de hade blivit döpta, och fick då svaret att de blivit döpta med Johannes dop. Då förklarar Paulus för dem att Johannes döpte i omvändelse, men att han pekade eller förberedda som du säger inför Jesus. Deras respons blir att låta döpa sig i Jesu namn, och därefter kom HA över dem och de talade i tungor och profeterade. Det verkar här som att andedopet har med vattendopet att göra. Varför skulle annars Paulus ställt som följdfråga när de inte kände till HA vilket vattendop de gått igenom, istället för att bara omgående lägga händerna på dem och fylla dem med HA? Vidare verkar det som att Paulus är noga med vilket dop som gäller, för han förstår att Johannes dop inte verkar räcka för att de ska kunna fyllas med HA. De behöver döpas till Jesus. Och om Paulus vet att dopet till Jesus kan krävas för att fyllas med HA, så är det ett sorts erkännande av att Gud verkar på ett särskilt sätt i dopet i Jesu namn. Men ja, det kanske ser långsökt ut i sig självt, men tillsammans med övriga ställen i Apg och NT som talar om dopet bildar det en tydlig bild.

          Förklara gärna konkret hur det kan leda till onödigt lidande och ett sluttande plan? Vi verkar vara överens om att vi ska predika dop i vatten till människor som kommer till tro och som har möjlighet att döpa sig. Eller?

          Gilla

          • Jacob, vi är helt överens om att dopet är något som alla pånyttfödda kristna ska göra så fort som möjligt.

            Vad jag menar med ”onödigt lidande och sluttande plan” är att om vi påstår att dopet renar oss från våra synder och någon som Gud inte gett så stark tro genomför dopet och hon efteråt fortfarande kämpar mot köttet, då är det lätt att tappa tilliten till vad Jesu kan göra i hennes liv och därigenom glida ifrån Kristus. Sådant observerar vi ju hela tiden. Ofta så börjar det med ett dubbelliv, en fin kristen fasad utåt, men ett syndigt privat liv.

            Om man själv och omgivningen har höga förväntningar och det visar sig att resultatet uteblir, då har man genast problem.

            Vi kristna måste ha insikt i att Gud inte ger alla tro i samma mått. Han har skapat var och en unik för att vara olika lemmar i Kristi kropp, därför bör vi vara försiktiga med absoluta uttalanden om bl.a. dopet eftersom vi kan se hur olika det kan tolkas.

            När det gäller Apg 2:38 så kan meningen lika väl tolkas att det är just ”Repent” som ger ”remission of sins”, speciellt om man också tar hänsyn till den grekiska grundtexten.

            Slutligen vill jag åter igen påpeka det uppenbara; Om dopet var förutsättningen för att våra synder skulle kunna bli förlåtna, då skulle så klart Jesus poängtera detta faktum, inte en gång, inte två gånger, utan många gånger. Betänk också hur både den lame och synderskan fick sina synder förlåtna genom Jesu Ord.

            Gilla

            • Thomas,
              Vad vi än påstår renar oss från våra synder, så kommer vi inte ifrån att vi alla, alltid och ständigt kämpar mot köttet.
              Jesus renar oss från synd, men inte från frestelser. Dessvärre inte heller från framtida synder.
              Renar då dopet från synd? Ja, genom att vi då dör och uppstår med Jesus övergår vi från att vara syndare till att vara Jesu medarvingar. OBS ”vara syndare”, som inte alls är samma ska som ”att falla i synd”. Kanske är det den skillnaden som är din nyckelpunkt, skillnaden mellan t.ex. att ljuga och att vara en lögnare?

              Gilla

              • Tack, aqu… för din aspekt i ämnet och visst är det som du skriver att vi ständigt kämpar mot köttets natur.

                Jesus betalade för hela mänsklighetens alla synder från tiden begynnelse till dess slut. Precis som du skriver så stryks ett sträck över alla våra gamla synder när vi blir frälsta.

                Tack vare att den heliga Anden kan verka i oss är vi mindre benägna att synda och när vi ändå gör det så påminner han oss om det och vi kan bekänna våra synder för Jesus som trofast förlåter dem. Däremot synder som vi planerar ur den aspekten att vi tänker be om förlåtelse för när vi genomfört dem får vi själva betala för (i viss mån kan jag tänka mig). Exempelvis, om någon tänker: ”Nu ska jag stjäla grannens plånbok och sedan be Jesus om förlåtelse.”

                Genom dopet så dör vi bort från vårt gamla liv och stiger upp till ett liv med Jesus, men det är ju klar att vi inte dör fysiskt och inte heller själsligt, utan det blir en proklamation i främst andevärlden att vi lyder under Jesus och därmed tillhör honom.

                Givetvis kan det också vara så att vissa faktiskt blir frälsta, dvs andens uppvaknande, sker i det ögonblicket, men det kanske inte är så vanligt, vad vet jag. I vilket fall så skulle man då kunna påstå det som du skriver att dopet renade han/hon från synden.

                I Jesu tjänst.
                Thomas

                Gilla

  4. I Jesu beskrivning av domens dag i Matt 25:31-46 nämns varken dop eller tro. Det är gärningarna som kommer att avgöra saken.

    Gilla

    • Jacob Schönning

      Det är sant att det inte nämns just där, men vi kan inte peka på ett enda bibelställe på ett tema och strunta i alla övriga. Matt 25 beskriver vad som kommer att hända vid domens dag, och en del av vad som har hänt innan dess, men inte allt. Det ger en del av bilden av hur Jesus kommer döma, men inte hela. Vi kan till exempel läsa i Mark 16:16 ”den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.”

      Gilla

      • Det Jesus säger i Matt 25 lämnar inget utrymme för ytterligare domslut. Beskrivningen inleds med att ”alla folk” samlas inför Jesus för att dömas. Det finns alltså ingen gräddfil för folk som blivit döpta eller har en viss tro. Sedan döms alla på ett bräde. Och kriteriet för om du hamnar till vänster eller höger beror på dina gärningar. Att det finns andra stycken i Bibeln som talar om nåd eller tro eller dop som sägs leda till frälsning kompletterar inte den här beskrivningen. De motsäger den.

        Gilla

        • Jacob Schönning

          Ok. Om du tycker de gör det så är det väl så. Jag är av åsikten att alla Bibeltolkningar som kommer fram till att olika bibelställen i grunden motsäger varandra måste vara felaktiga. Gud säger inte emot sig själv. Dessutom är både Matt 25 och Mark 16 direkta citat från Jesus.

          Gilla

        • Angående komplettering och motsägelse:
          Har det någon gång varit så att du sagt något vid ett tillfälle och vid ett senare tillfälle prata om samma ämne? Har du då alltid sagt hela sanningen, och alltid upprepat allt på precis samma sätt, och aldrig behövt komplettera?
          I så fall är du inte mänsklig och inte de du pratat med heller. Vi är inte funtade att kunna täcka ett helt ämne vid ett tillfälle – eller att kunna ta emot den informationsmängd som Jesus förser oss med.

          Mest med tanke på de som lyssnade då och deras förmåga att ta till sig Jesu ord: varför skulle inte Jesus dela upp sitt budskap i många delar, som vilken bra lärare som helst förväntas göra idag?
          Speciellt när det gäller ”regler, undantag och specialfall” som vi pratar mycket om i språksammanhang, i juridik och till och med matte.

          Jesus säger att dina gärningar dömer dig, men om du vänder om från dina upproriska tankar och onda gärningar och kommer till honom så är du undantagen.

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: