Bloggarkiv

Epistel – en helg för kristna bloggare

Okej, i kontrast till det förra inlägget är det här inget aprilskämt dårå.

Epistel

I höst arrangeras Sveriges första samlingshelg för och med kristna bloggare. 28-29 oktober äger Epistel rum i Uppsala Missionskyrka, med fokus på skrivande, debattklimat och kristen enhet.

”Vi håller inte med varandra om en rad olika frågor, och vi kommer inte gå från en sådan helg eniga i allt. Det är förstås inte heller syftet”, säger Micael Grenholm som är initiativtagare till helgen.

Helgen syftar bland annat till att:

  • Tillbe Gud tillsammans och bygga syskonskap.
  • Komma fram till gemensamma etikettsregler för en bättre ton i både våra kommentarsfält och i debatten bloggarna emellan.
  • Utbyta och lära oss om tekniker för skrivande, delning på sociala medier etc. för att vi ska kunna få ut vårt budskap effektivare.

Read the rest of this entry

Vågar bibeltroende kyrkor ta avstånd från Svenska kyrkan?

Elias grät sig själv till sömns. Han hade tappat livstörsten helt och bestämt sig för att ta sitt liv följande morgon, då han upplevde sig ha förlorat allt. Han hade lämnat tron på Allah som liten och blivit ateist, men nu ropade han ut i förtvivlan att om det finns en Gud så ville han möta Honom. Plötsligt så ser han en syn av en gestalt med genomborrade händer som säger ”Jag är Jesus. Jag är din Gud”.

Ni kan läsa mer om Elias här – han är en god vän till mig med stark profetisk gåva. En gång ringde han upp mig och kunde beskriva en vän till mig som han aldrig hade träffat i detalj, och ge ett profetiskt ord som stämde på pricken. Så det är coolt!

Jag själv blev kristen på ett liknande sätt – jag bad att Jesus skulle visa sig för mig och därefter såg jag Jesu ansikte varje kväll när jag lade mig för att sova i över ett år. Jag började läsa om Jesus i evangelierna och mitt hjärta brann när jag såg vad han sa och gjorde, och ytterligare mirakler som skedde i mitt liv bekräftade min tro på Honom. Jag förstod att Han dog på korset för mina synders skull och att det är genom Hans försoningsdöd som jag kan komma till Fadern och få evigt liv.

Igår skrev några präster från Stockholm på DN debatt om att kyrkan måste vara öppen för andra religioner eftersom alla religioner leder till Gud. I synnerhet påpekas att kristendomen, judendomen och islam har samma Gud som vi vandrar till på olika vägar, och därför har domkyrkoförsamlingen bjudit in företrädare för andra religioner och lobbar för att andra församlingar ska öppna sina församlingshem för muslimers fredagsböner. De betonar att detta är för att främja religionsdialog och tolerans, och motivationen är framför allt teologisk: alla vägar leder till Gud.

Read the rest of this entry

Varken påven eller Luther eller Ekman utan Jesus!

Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: ”Jag håller mig till Paulus” eller ”Jag håller mig till Apollos” eller ”Jag håller mig till Kefas” eller ”Jag håller mig till Kristus”. Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? (1 Kor 1:11-13)

Bild från Emanuel Karlstens blogg

Ulf Ekman välsignas av Joakim Lundqvist

Mitt inlägg om Ulf Ekman har blivit det mest lästa någonsin på bara ett par dagar och jag skulle vilja vidareutveckla några tankar när det gäller kyrkans enhet och att gå tillbaka till kyrkans rötter. Som jag skrivit tidigare tror jag ledarskapet i urkyrkan var rätt kollektivt – när grupperingar uppstod sa inte Paulus att lösningen är att alla ska lyda ”påven” Petrus utan att vi ska hålla oss till Jesus. Vi är redan ett. Och visst ska vi sträva efter att nå konsensus i läro- och etikfrågor och hålla samman i kampen för en rättfärdig och rättvis värld, men eftersom både protestanter och katoliker (och alla andra kristna) redan tillhör den sanna kyrkan kommer detta inte ändras av samfundsbyte, det enda som ändras är måhända åsikter i lärofrågor.

Samfund definieras egentligen av ledarskap snarare än lära. När det talas om att det finns över 30 000 protestantiska samfund är det för det första en överdriven siffra, och för det andra handlar det om organisationer med olika ledarskap, men inte alls nödvändigtvis om olika teologier. Vi som besökt kyrkan i Afrika vet att där kan det finnas hundratals olika församlingsrörelser som i princip är identiska men de har olika ledare. Nå, så länge de tror på Jesus och har den Helige Ande så är de ledare utsända av Gud. Här samlar Gud sina apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister över samfundsgränserna.

Som Simon Ådahl brukar säga ”Ni ser att det skakar i samfunden i Sverige, och det är ju helt i sin ordning för samfund finns inte i Bibeln”.

Vi är redan väldigt ekumeniska i Sverige, i frikyrkan i synnerhet är väggarna nästan helt sprängda, framför allt för oss i den unga generationen. Band knyts mellan katoliker, svenskkyrkliga, frälsningssoldater, baptister, missionare, pingstvänner, livetsordare med flera inom nästan alla sammanhang jag rör mig – från Pannkaksyrkan till Ge och du ska få till Uppsala kristna råd med mera. Men skillnader uppstår fortfarande, teologiskt, kulturellt med mera. De ryms dock sällan inom samfunden utan mellan dem.

Read the rest of this entry

Gråtande statyer

I min predikan om goda gärningar talade jag om hur Andens enhet är en god gärning enligt Ef 4:3. När vi ser att den Helige Ande är verksam även i andra samfund har vi mycket lättare att sträva efter enhet med dem, och därför är karismatiken – när Anden utför tecken och under – viktig för ekumeniken – kyrkans enhet. Utifrån detta berättade jag om hur den anglikanska prästen Mark Stibbe, som är mycket inspirerad av Vineyard och en god vän till vår församling, en gång fick bevittna hur en staty av Maria i Perth grät olja. Detta påverkade hans relation till katoliker. Jag har gjort ett utdrag från min predikan om detta:

Den 19 mars 2002 började alltså en staty av Maria gråta olja hemma hos Patty Powell i Rockingham, Perth, västra Australien. Statyn grät oavbrutet till den 8 januari 2004 för att sedan utsöndra olja i omgångar ända till februari 2007. Forskare från universiteten Murdoch och Curtin i Perth undersökte statyn i en vecka. Resultatet som offentliggjordes den 12 september 2002 var att de inte kunde förklara fenomenet. Mer går att läsa här.

Read the rest of this entry

Ett liv fyllt av goda gärningar – min predikan i söndags

Jag fick privilegiet att för andra gången i mitt liv predika i min underbara församling Mosaik. Jag talade utifrån Efesierbrevet 4 om hur ett rättfärdigt och heligt liv fyllt av goda gärningar ser ut, om hur gråtande Mariastatyer kan främja kyrkans enhet och om att det finns ett samband mellan hur vi lever och hur det går i det andliga kriget mot mörkrets makter.

Read the rest of this entry

Glöm inte 00-talets ungdomsväckelse

Dagen har idag riktigt intressanta artiklar som försöker sammanfatta kyrkan under 00-talet. Ekumenik är det tydligaste kyrkliga temat under denna epok, och man diskuterar kring att frikyrkorna delats upp i två grupper (Allias-EFK-Pingst och Mission-Baptist-Metodist) som har stor ekumenik inom sig men inte mellan sig. Händelserna som lyfts fram och de personer som nämns som de tio viktigaste kan dock diskuteras. David Åhlén har publicerat sin egen lista på vilka tio personer som har påverkat hans umgängeskrets och generation, där bl a Magnus Malm och Shane Claiborne finns med. Och det är sant, kommunitetsväckelsen bland kyrkans ungdomar och törsten efter ett radikalare kristet liv är ganska frånvarande i Dagens lista. Visst är det inte en jätteenorm rörelse, men ändå värd att nämnas.

Här är Dagenartiklarna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. Kolla även in Jonas Melins kommentar till det hela. Även Kristen Underjord har en poäng när de i kontrast till Dagens lista publicerar en lista på rörelser istället för individer som påverkat kristenheten mest under förra decenniet.

Trippelsamfundet

Jag blir lika förvånad varje gång jag hör om Missionskyrkans, Baptistsamfundets och Metodistkyrkans sammanslagning, även om jag hört om det hundratals gånger innan. Det är bara så surrealistiskt, så ologiskt. Dessa samfund är för olika för att kunna gå ihop. Att Missionskyrkan och Svenska kyrkan, eller Baptisterna och EFK, eller Metodisterna och Frälsis går ihop är mer logiskt. Men inte Missions, Baptist och Metodist!

Read the rest of this entry